Bloggpaus...

...är vad jag har haft ett tag nu och antagligen kommer att ha ett tag framöver - bara så ni vet. Jag är inte heller inne lika ofta och läser på era bloggar. Jag gör tappra försök men just nu är det mycket som rör sig i mitt huvud. Är inne i massa nytt jobb och det är jätteroligt... Det som är jobbigt är att jag är inne i en dipp period för tillfället.

Jag skyr datorn som elden... Vill helst inte sätta mig framför den och göra nått alls. Jag har massor att göra men det blir inget gjort. Det är lite komplicerat. Jobbet går bra och så... Det är det andra som inte funkar. Den privata delen av mitt liv. Jo mannen finns fortfarande kvar i mitt liv och den biten är bra - det är min mentala del i livet som spökar. Jag har haft panikångest sen - jag var liten i princip. På senare år har jag lärt mig leva/hantera den på ett bättre sätt men stundtals i livet så kommer den och knackar på dörren och vill in ändå. Så är det lite nu. De enklaste beslut blir väldigt stora och komplicerade....Mycket ställs på ända och det går åt så himla mycket energi till att hantera detta varje dag att när dagen är slut så är jag helt utmattad metalt och jag orkar inget... Inget bloggande alltså.

Samtidigt så är det lite som "face your demons". Jag måste utmana för att inte helt gå in i mörkret. Nånstans så tror jag inte att jag kommer hamna i mörkret igen - inte så totalt som jag har gjort tidigare - men det är jobbigt ändå. Det är så många olika känslor som brottas i mitt inre och att hålla de isär är ett uppdrag varje gång... Det finns massor jag skulle kunna skriva om detta, men det spar jag till min bok...

Kramen

Scrapmässa, pyssel & röd vin...

Ja helgen som gick innebar det i stora mängder. Ja inte rödvin i mängder för där räcker det med ett halvt glas för mig men det andra.

I fredagskväll kom godaste vännen från Stockholm ner. Nästan 1 ½ timme försenad - ja hon åkte tåg med SJ - varför ärman inte förvånad. Men det som gjorde mig förvånad var att tåget stod still i Stkh pga att det var strömlöst i Stkh. Say what? Är det inte så det är på vintern? När det är snö som tynger ner ledningarna, men nu är det ju barmark och 15 plusgrader....suck ja... hur som helst. Hon kom fram till slut och jag & Fröken J hämtade henne på centralstationen.

På lördagen så styrde vi bilen mot Kungälv och Kongahälla mässan. För andra året i rad så arrangerar Scraplyckan & Arkivet denna mässan med tillhörande pyssel. Det hålls på Kvarnberget i Kungälv och mässan är i ett rum och vi som pysslar satt i ett intilliggande rum. 250kr kostar det och då ingår kaffe & fralla vid 10. Fir entre & tillträde till mössan ½11 (den öppnar för allmännheten kl. 11) och sen lunch vid 1 och fika igen vid 4. Pyssel-/mässdagen avslutas kl.19. Och det är JÄTTEROLIGT!!!

Vi var där förra året och i år var vi först till kvarn så att säga. Lika roligt iår fast i år var det mindre folk på själva mässan. Men det gjorde inget. Jag satt där med mina godaste vänner A & P och vi hade så himla roligt. Skrattade, pratade och scrappade. Och som vanligt så fick A gjort mest. P näst mest och jag minst. 1 ½ layout men what the heck - jag hade roligt och det är det som räknas. Vid lunchen så tog jag ut picnisfilten ur bilen och vi satte oss i solen på den och åt lunch. Supernajs!

Sen när vi var hemma så satt vi ute på balkongen och åt middag. Asiatisk gryta med ris & rödvin. Efter maten kom barnen ut och vi satt där med chips, popcorn och lite godis och rödvin så klart och berätta Bellman historier till Herr A´s stora lycka. Det blev en härlig kväll och så mysig. Fröken J (hon älskar att sitta därute varma kvällar och bara mysa) var så nöjd och jag med.

Dagen efter på morgonen så körde jag A till tåget igen. Tåget skulle gå 08.42 och vi var ute i god tid. Och vad hände?? Jodå ni gissa rätt. Förseningar igen. Alltså vad är det för fel på SJ??? Det pratades om buss till Töreboda och sen vidare med tåg....hallo???!!!!??? suck igen!! Nåja hon kom hem till slut men det var vid 3 (hon skulle vart hemma vid 12 annars....) my god!

Alltså jag hoppas det fixar sig tills jag ska åka med SJ vilket är i slutet av maj då jag ska upp till A i Stkh. Blir det buss då så vet jag inte vad jag gör. Jag kan inte åka buss nämnligen....får bara LITE panikångest då. Det är liksom mitt aber i livet - åka buss längre sträckor. MEN jaja, det får jag ta då. Orkar inte oroa mig för det nu.

Söndagen annars innebar en magsjuk unge - jodå. Fröken J hade lyckats få i sig nån skit så hon blev magsjuk... Kanske åt hon för många Salt & Black pepper Chips....hm... inte vet jag men magsjuk är hon. Desstuom så spydde hon i natt. Fast den avd. är min mans - thank god! ÄR det nått jag har svårt för så är det just den biten...uhu...

Summan av kardemumman, sensmoralen av allt detta?  Scrappa bör man annars dör man!!

Kramen

Det fungerar!!!

Japp ni läste rätt. Vårt gå-/löpband fungerar och det är faktiskt rätt mysigt att gå därnere i det lilla rummet. Har redan hunnit powerwalka en del. Började i rakst tempo men gick bara i 20 minuter för jag visste inte hur ryggen skulle gilla detta. När jag gymmade och gick på deras löpband så räckte 20 minuter. Då hade jag i regel så ont att det inte gick att fortsätta. Ibland fick jag nöja mig med 15 min. Döm om min förvåning när jag nu kände att  - "ha, det här var ju ingenting" Kunde gott ha fortsatt ett tag till. Men jag mjukstartar om än i rask takt. Jätteroligt dock. Det märks att -37 kg gör en del skillnad i mer än bara minskade storlekar på kläder. Och på tal om kläder, mina träningskläder ser förfärliga ut. De hänger som rena rama tältlägret på mig....suck. Även där måste nya inhandlas. Tur att en Ullaredstripp nu är inbokad. 12 maj åker vi dit och då är det STORhandling som gäller. Inte stora kläder utan stora mångder...hahaha...där fick jag till det.

Annars så har helgen förflutit rätt lugnt. Hade tänkt handla blommor till balkongen på lördag och fixa till där men det sket sig. Vi åkte till fel ställe och där hade de nada. Tappade lusten helt och åkte hem istället. Tur då att kvällen blev dessto bättre. Vi gick över till bästaste, godaste grannarna P & B och grillade. De bjöd på fläskfilé och jag hade gjort varm potatissallad med färskpotatis, sugar snaps, babyspenat, rödlök med en dressing gjord på vitvinsvinäger & olivolja. Till dessert hade jag för första gången nånsin gjort cheesecake. En mangocheesecake med jordgubbar...mummmmsigt värre. Till det dracks det rödvin och sen fick jag smaka på Irish coffe (tror jag det var) för första gången. Inte nån höjdare direkt, men så gillar jag inte whiskey eller sånt starkt-men jag är ändå glad att jag fick smaka. Goda P hade bemödat sig att göra en till mig å allt men ja, den gick åt ändå om man säger så. Jag fick vanligt kaffe med mjölk - oslagbart i alla lägen. En härligt underbar kväll som alltid när vi träffas. Underbart när vi bor så nära.

Idag däremot så åkte jag till Blomsterlandet på Backaplan och my god vad mycket de hade. Inte bara blommor, utan massa annat roligt. Köpte i år bara pelargonier till balkonglådorna i stark rosa. Väl hemma så planterades de och sen upp på vinden och hämta ner den gröna gräsmattan (en sån där ni vet i plast....) och rulla ut den på golvet. Det blev jättefint. Nu ska vi bara köpa en hammock också... Det är precis så en sån får plats. Längtar...

Kramen

Om att bli med gåband...(rätt lååångt inlägg)

Idag fick vi så vår efterlängtade tillökning hem till familjen. Ett nätt litet gå-/löpband som vi ska ha i lägenheten. Och vi bor ju då i en stor rymlig femma på 117,3 kvm2 så vi hade planerat att ha det ståendes i vardagsrummet där det får plats utan att stå i vägen. Jättebra! Så kan man gå när man vill och samtidigt se på tv, nyheter eller som min man gärna vill, se på film. Han gör det väldigt mycket i sitt jobb....

Nu är det bara så att vi bor på andra våning. Med 13 trappsteg upp. Exakt 13, jo för jag har räknat. Och vi har ingen hiss nej. För vi går in där nere i hallen där ytterdörren finns. Hänger av oss och sen går vi 13 trappsteg upp för att bo i vår fem rum o kök. Trappan är dessutom inte rak utan kröker sig så där som trappjälvar bara måste göra... Nere i hallen finns också ett litet förråd med en dörr in till förrådet. Där har vi en extra frys-en liten tack o lov- en lagerhylla med verktyg och ytterkläder och div annat tjafs....ni anar eller hur???

Nåja, jag hämtar den lilla sonen efter fritis. Glad & munter som få...borde redan där anat ugglor i mossen...går hem öppnar ytterdörren och möts av en ENORM STOR MASKINPARK som skymmer sikten in i hallen. "Åh jaha de har varit här redan!" säger jag lite käckt. Mannen står i trappen och ser inte jättenöjd ut.
"Jamen den där får vi ta och bära upp" säger jag och tar i fanskapet. Den rör sig inte ur fläcken. Jag menar nada, zipp INGET!! Vi snackar ett halvt ton stål och lite gummi på handtagen.
Sonen tar då till orda det lilla livet. "Men pappa, vad är det här för något du har köpt. Den är ju jättestor? Var ska den va?" Som den ömma moder jag är så inser jag snabbt värdet av att ha förstående grannar och goda vänner man kan dumpa av ett liten nyfiken, lillgammal son till. Tar raskt den lilla sonen i handen, föser honom med milt våld ut genom grinden och säger att "Nu ska vi se om du inte kan leka med L" varpå sonen förkunnar att han minsann ska leka med F som dessstuom är på väg hem till oss i detta nu. Mamma hjärnan tänker med alla kapaciteter som finns till hands. Den goda grannen tillika godaste vännen kommer gående runt hörnet och räddar mig ur situationen. Hon erbjuder sig att hjälpa till att bära upp fanskapet...åh förlåt - gåbandet -varpå jag försöker föreställa mig det hela framför mig. Jag avböjer raskt erbjudandet när jag ser för mitt inre en ambulanstransport med blinkande blåljus.

När sonen är i tryggt förvar så återvänder jag till ......ja hem. Väl där möts jag av samma syn bara det att mannen står nu i hallen med tumstocken i högsta hugg & pannan i djupa veck. "...det går nog om man tar av dörren..." mumlar han.

Alltså för mitt inre, och när vi planera detta så gick allt så lätt. Den stod där uppe och jag går på mitt band till ett program på Animal Planet. Jättefint! Nu är det ju bara det att fan...gåbandet väger inte direkt 50 kg. Inte ens 70. Utan hela 190kg...typ, Vet ni hur tungt det är????? Det finns hjul på fanskapet men det gick nästan ändå inte att rubba den. Nåja, lite gick det ju så klart. Fram o tillbaka typ.
Och här kunde allt ha tagit ett drastiskt slut. Att bära upp den till övervåningen var ju UTESLUTET om man vill ha livet i behåll och ja, det är ju lite det som är meningen med denna saken... Efter en del funderande kom vi fram till att den får lov att stå i förrådet nere i hallen... Bara ett litet probelm då? Hur ska den komma in där? Till slut var jag beredd att ge upp för hur vi än försökte så gick det inte in genom dörröppningen, DESSUTOM så är förrådet långt ifrån tomt... "Men om vi lyfter av dörren..." Just ja, tänkte inte på det!

Sagt å gjort. Dörren skulle av. Då kommer nästa problem - dörren måste skruvas av i båda fästena. Nä, här snackar vi inte bara lyfta av dörren lite bekvämt-nä dörrjäveln måste skruvas av. Jamen-så-jävla-mycket-tack-för-det-förbannade-f.d-hyresvärd!!! JAAA, vi fick av dörren till slut. Ställde den åt sidan i vår lilla hall som nu var ännu mindre. Trixade lite med gåbandet och jodå visst skulle det gå in i rummet med lite hjälp på traven. Så ut med det igen och nu inleds fas 2 i "Om att bli med gåband".

Håll i er nu för nu går det undan. Ut med byrån som står under trappen, för där ska frysen stå sen. Ut med lagerhyllan som står i förrådet. Städa bort allt på hyllan på ena kortsidan och upp med alla verktyg där. Ut med lagerhyllan i vårt uteförråd. Ut med byrån, ja den kom halvvägs och hamna till slut i ytterdörröppningen . Vid det här laget har vi slutat bry oss vad grannarna ska tro om oss och vad vi håller på med. Under denna tiden när det ligger allt från gamla skor, påsar, målarfärgburkar, kuddar, till en sulky och paraply halvvägs ute i dörröppningen och på vår lilla tomt så kommer grannarna mitt emot oss hem.... Alltså man måste känna till de för att förstå men om jag säger så här. Nu var det vi som blev utstirrade. Och mannen i det huset hade väldigt många ärenden ut i garaget...suck ja.

Skit samma vid det här laget kommer dessutom sonen med kompis hem. Dottern med två kompisar hem.... och maskinparken står fortfarande kvar som blockering mitt i hallen.....ja nämen kommentarer där är rätt onödiga egentligen.

Summa summaron är att sen kommer frysen på plats under trappan. Sen att man bara får upp locket halvvägs - för ja den är toppmatad- är en annan historia. Byrån "ut i kylan", lagerhyllan i uteförrådet och maskinparken kom till slut på plats. OCH den fick plats!! Yeah!!! Vi var då väldigt nöjda och ganska glada. Jodå. Så vi städade undan, slängde en hel del, sorterade och gjorde av med. JÄTTEBRA för det skulle jag gjort för lääänge sen men ja, nu blev det ju gjort liksom. Det fanns ingen plats för det heller för den delen.

Vi skruvade på dörren till förrådet och jag skjutsade hem alla kompisar och köpte pizza hem. Slutet gott allting gott....eller? Nja nu är det ju bara en liten detalj kvar.... Funkar den? Ja för vi har inte provat den än.... Ja, jo jag vet. Vi borde nog gjort det INNAN vi skruvade fast dörren. NÄHÄ???

Men "picture this": Mannen i sina för små träningskläder - för nä darling de har inte krympt det är din mage som har ökat i omfång - sorry där liksom. Ståendes på bandet, laddad till tusen och så startar fanskapet inte. Vad var det jag smsa till syster yster. "Cirkus Brundin" det är vi det! Snälla nån...
Dessutom så säger mannen lite fint till mig under middagen: "Funderar på att köpa en DVDtv och ha därnere så jag kan titta på film medans jag går"  "Om du får igång det " tänker jag. Mhm...
Och medan jag läser bloggar efter middagen så går han ner i hallen. Kommer upp och helt plötsligt så är han inne hos mig. "Kolla här" säger han och öppnar ett nytt fönster på min dator. Klickar in på ONOFF och visar en portabel DVD....ok? "950kr bara...."  ok! 

Jag säger som jag sa till sis: "Fortsättning följer..."

Är ni med?

Kramen

TIllbaks till vardagen...

Ja just så är det. Igår kom vi tillbaks till vår lägenhet efter nästan en vecka hos svärföräldrarna i Strängnäs. Och det har varit HELT UNDERBART!!! Jo faktiskt. Varmt & soligt varenda dag och jag har sett hur björken gick från knopp till bald på en dag. Underbart! Har sett massor av fler vårtecken, njutit av god mat, lite godis & gott sällskap. Varit på äggletarjakt hos godaste finaste vännen i Stockholm, suttit på hennes altan i solen och lyssnat till barnens lek & stoj i trädgården. Gått tipspromenad med släkten på Påskdagen med frågor som fick de flesta att lägga pannan i djupa veck. Bara suttit på altanen och druckit kaffe och pratat skit med svärmor. En bättre påsk, eldighet kunde vi inte haft/fått. Det här var verkligen vad vi behövde för idag kom vi tillbaks till verkligeheten.

Först var vi iväg och STORhandlade på Willy´s. Sen till apoteket och hämta ut hostmedicin till JÄTTEsjuka syster yster. Hem med alla varor, vidare till systra mi. Lämnade all medicin, pratade lite men det var mest envägskommunikation där då hon tappat rösten TOTALT....rätt skönt faktislt ibland när hon inte kan lägga sig i vad man säger...HAHAHAHAHA... förlåt sis! Hoppas du kryar på dig snart och GÅ TILL DOKTORN IMORGON annars får du smisk!!!!!

Jaja, sen hem och packa upp varor, gjorde lunch, jobba lite. DUMPA lite...mkt då´rå. Vila och sen iväg till Habiliteringen där vi pratade om hur bilder kan hjälpa våran son med vardagsrutiner & i processen att bli mer självständig. Jag satt där på mötet och hade mensont i magen. Ni vet så där som att man måste snart gå på toa typ. Nästan lite som att dumpa också, när man mår illa så in i norden. Alltså var jag mindre pratsam på mötet än vad jag brukar vara. Mot slutet tog jag dock upp det här med sonens matvägran i skolan och återigen kom frågan upp och "önskemat". Kanske vi kan få till något nu äntligen. Uppföljningen från skolan har ju visat att han äter inget, ja om man nu räknar att han äter 1 potatis & 2 nypor rivna morötter som en hel måltid så ja, då äter han ju. Men han går i skolan 08.00-17.00 och det är allt han äter på hela dagen....Ja just det - han dricker ju ett glas mjölk också, glömde det...

Väl hemma igen så bodde jag på toan i en halvtimme. Funderade på hur man kunde inreda den bättre när jag nu ändå satt där liksom... Allt kan alltid bli bättre. Det blev även min mage...thank god!!

På kvällen var jag sen hemma med sonen medans Fröken J & mannen var på innebandyavslutning. En av många avslutningar så här på vårterminen.

Avslutningsvis ska jag nämna vågens besked så här efter den största godishelgen som finns på året. - 2,9 kg. Kan ju säga att jag vägde om mig tre gånger men med samma resultat varje gång så jag har nu skrivit in det i min statistik. Har kommit in i ett mönster. Ena veckan ner och andra veckan upp, tredje veckan ner dubbelt... ungefär så där.

Nä gott folk. Nu är det bedtime!!

kramen

Blandade känslor...

Helgen har förflutit och den har varit både bra och dålig.

Lördagen kommer jag inte ens ihåg. Det säger väl allt...

Söndagen var vi hos syster yster och huserade. Var ute och hjälpte till att rensa bort sten i gräsmattan medan sis krattade. Hon hade luntat lite också...mysigt. Den där lunt-doften gjorde att barndomsminnen kröp fram ur vråna... När vi var där kom vår storebror & lill kusinen R 3 år. Pratade, lunchade, fikade och pratade mer. När lilla R till slut nästan somnade hos Faster så åkte de hem och vi med. Det var en lugn, härlig, solig dag och vi hade bara trevligt allihop. Så vill jag att det ska vara oftare. Söndagen var en bra dag!!

Idag då. Ja hela dagen har jag mått illa. Varför? Vet inte. Jag har svajat upp å ner hela dagen. I både humör & känslor. Om vart annat. Jättejobbigt. Jag rensade ut min klk häromdagen igen och fick mer kläder som jag tänkte jag skulle sy om. Idag tog jag tag i det. Det började bra med några mindre justeringar på tre klänningar och en topp. men när det kom till byxorna så tog det stopp.  Hur jag än gjorde blev det inte bra. Det ser fortfarande för stort ut. Hänger och ser ofromligt trist ut. Och jag blev så deppig. Jag riktigt kände hur det flög in i kroppen. Alla byxor blev - inte bra. Till slut gav jag upp och jag trädde mitt skärp genom ett par och det funkade ypperligt så ja de sparar jag. De är jättestora i midjan men va fan - Who cares!

Summan av det hela blev att min man vid middagen, efter att ha lyssnat på mig en stund, sa lite fint: "Jag tycker du ska slänga alla och köpa nya. Passa på när du & syrran åker till Ullared."  Det var det bästa han sagt NÅGONSIN!! nästan.... Men han har rätt. Jag orkar inte hålla på. De här kläderna är sydda för stora personer och jag är inte en så stor person längre. För att det ska bli snyggt så måste jag nog klippa isär de och klippa om de för att sen sy ner de i storlek, ja för att det ska bli snyggt allstå. Eller krånglar jag till det nu A? Du kan ju det här bättre än jag. jag trodde jag hade koll på detta men icke sa nicke. Skit samma, nu köper jag nytt.

Dessutom så visade vågen 0.8kg upp imorse. Jamen det var ju kul - NOT!! Suck ja...nä min dag idag kunde varit bättre. På många plan så är det blandade känslor för tillfället. Jag brottas med en släng av panikångest för tillfället också. Inte helt enkelt och definitivt inte roligt alls. På onsdag åker vi till mina svärföräldrar i Strängnäs för en visit över påsk och kanske är det ett miljöombyte jag behöver. För att komma bort härifrån lite och ladda batterierna. Ska bli skönt men ja, svärföräldrarna är alltid svärföräldrar, med allt vad det innebär.  Får se hur det går med bloggande där men nått ska det väl bli om inte annat så blir det en rapport när jag kommer hem.

NU, ska jag knyta mig.

Kramen & Go´natt

Fredag igen...

Jaha då har en vecka gått. Igen. Alltså tiden går så himla fort. för varje dag som går så blir det varmare ute och jag njuter varje dag av solens värme, himmlens blåa färg och fåglarnas kvitter. Herr A har dumpat overallen och Fröken J har slängt termobyxorna - de hade ändå gått sönder. Häääärligt!!! Snart dags att köpa vårskor!! Och för mig att köpa lite nya kläder. Hade en rensning i KLK idag igen. Provade nästan alla mina klänningar OCH slängde nästan alla mina klänningar. De var bara VÄLDIGT mkt för stora. Fan jag har snart inget kvar i min KLK. en del har jag sparat och ska sy om är det tänkt - får väl se hur det går med det.

För nu uppstår ett nytt problem. Vad passar jag i? Alltså min stora mage är kvar, bara lite mindre nu. 36.3kg minus för att vara exakt. Men jag lovar - kläderna bara hänger på mig i stora säckiga våder. Inte snyggt! Nopp. Idag gick jag förbi Lindex på min väg in på Coop Forum och gick in en sväng. tittade lite bland kläderna men insåg ganska snabbt att jag behöver nån med mig i denna djungel. SIS VAR ÄR DU????
Jag har ingen aning om vilken storlek jag har? Vad som passar? eller nått egentligen. Tur för mig att jag, syrran (ja just du sis-har ju liksom ingen annan sis) och Fröken J ska åka till Ullared i början av maj.  Fröken J är i stort behov av byxor och lite annat så det passar utmärkt med Ullared nu....snart..

En annan rolig sak att se fram emot är på tisdag. Då får vi hemlevererat vårt gå-/löpband som vi ska hyra. Frågan är bara var det ska stå? Får nog möblera om lite i vardagsrummet tror jag. Spännande...

Nu tar jag hälg!!

Kramen