En annan sorts stress...

...känner jag just nu. Stressen av att inte hinna färdigt allt som jag ska sälja på julmarknaden. Mannen sucka lite vid middagen och sa lite fint att "du gör så mycket du hinner och så får du ha det du har" Och han har rätt. Jag kan inte göra mer faktiskt. Varje vaken tid går åt till att tillverka och ändå känner jag mig jagad. Men det är för att jag får ständigt nya idéer på vad jag kan göra och sälja... Tändsticksaskar, stämplade ljus....you name it. Det finns massor att göra och sååå lite tid. Dessutom så har jag fått mer ryggont och ja, det hjälper ju inte direkt. Jag har svårt att sitta längre stunder utan måste upp och gå imellanåt och jaa, jag vet ju hur det blir när man väl sätter sig ner. Då sitter man där tills rygger blöder - att jag aldrig lär mig!! Får skylla mig själv faktiskt lite grann - jag vet sis!!

Nu är jag äntligen färdig med ALLT som ska sys och det är skönt. Julkorten göra på arbetstid - inte alla som kan det... och resten får jag göra när jag är hemma. Fast ska jag vara ärlig, så är det ett sorts roligt stressande. Ja, själva tillverkningen menar jag då är rolig, inte det andra...

Nä usch det här vart så dubbelt märker jag. Ena stunden är jag stressad och andra tycker jag det är roligt. Min person i ett nötskal..jaja...

Kramen

Julstress eller??

Jaha då var det måndag igen. Hade inte tänkt att väga mig idag för jag tänkte ta det med två veckors intervall men nu kom vågen fram ändå och gissa om jag vart förvånad när den visade -2,1 kg. På 1 vecka. Inte illa, inte illa alls.

Det är ju lite si å så med mitt bloggande nu för tiden. Men all ledig tid går åt till att tillverka olika saker inför julmarknaden 11/12 som jag ska vara med på. Sen är det också så att även om jag inte själv skriver varje dag så är jag inne och läser i de bloggar jag följer och lämnar små spår efter mig.

En tendens jag inte är ensam om verkar det som. Ja alltså det är inte bara jag som har mycket att göra eller bara ren å skär bloggtorka. Men va tusan - det är bara temporärt. Snart blir det bättre. Sen är det ju så att till jul så blir det lite mer att göra ofrånkomligt, men det är kärt pyssel. Iallafall för mig som älskar julen. Jag vägrar att se mig själv som superstressad inför allt som komma ska. Det gäller bara att planera. Sänka kraven lite och "ta det med ett leende" lite grann. Man kan faktiskt köa färdigkokt skinka, färdigrullade köttbullar, plastgran....eller det kan man inte förresten...och julklappar kan man ha köpt färdigt redan i november... '

JAJAJA, jag vet. Det kanske är att ta i men det ligger faktiskt lite i det ändå. .."Det blir inte bättre än man gör det". Väljer man att se allt ur en superstressad vinkel ja, då har du fått att göra kan jag tala om. Sen är jag som person obotlig optimist och ja det hjälper ju en del såklart men jag blir så trött på folk runt omkring som klagar på att de är så stressade, har så mycket att göra, de ska handla det å det och göra si å så....men pytsa ut det lite då. Finns det nån annan i familjen/föreningen som kan hjälpa till??? Ibland är hjälpen inte så långt borta.

Nu till något helt annat. Är med i en tävling inne hos Nett. Kolla gärna in den. Lät spännande.
www.enkoppkaffe.se/?p=1376

Sen var vi och pratade med banken idag ang. framtida ev. huslån och ja, det var ju inget som ändrats där. Har en del vi måste jobba på innan men när vi gick ifrån banken så var det inte med sorgsna steg ändå utan med tillförsikt och nytt mod. Jag menar det är ju inte så att vi ska köpa hus nästa vecka eller så. Vi pratar om kanske ett års tid. Sen beror det ju naturligtvis på om "det" huset dyker upp, då vet man aldrig.

Nu ska jag stämpla lite kort...

kramen

Nya gardiner & kuddar till köket...

Här kommer nu lite bilder på mina nya fina julgardiner som jag är jättenöjd med och mina nya kuddar till kökssoffan. Jag älskar verkligen julen och då ska det vara rött, rött, rött och en hel del vitt så klart men mest rött....

Varje år så pyntar jag till första advent och jag sätter ut alla mina tomtar. Älskar tomtar & julpynt. I år så överlät jag dock pyntandet till barnen och de sätte tomtar överallt. Nu finns det i alla rum och då menar jag verkligen alla rum. T.o.m i min klädkammare - där man bara går in och hämtar kläder, sen släcker och går ut.... På toaletten och i badrummet så finns de också. En sitter så fint bredvid tvålpumpen på handfatet... hihi.. De har verkligen gjort ett bra jobb.

Sen har vi något som Fröken J kallar för "Julstaden". Jag hade det när jag var liten och jag älskade det varje år. Då tog min mamma och klädde in hela vårt pingisbord med bomull och sen satte hon ut julkrubban med alla tillbehör. Vi hade kameler och palmer, kossor (?) grisar, tomtar, en stor kyrka, en liten bro och faktiskt mammas & pappas bröllopspar som de hade på sin bröllopstårta. Allt detta stod i gillestugan OCH vi fick leka med det. Vilken lycka och som jag lekte. Jätteroligt.

Detta har jag också gjort nu i några år för mina barn. Jag klär in hela sjämanskofferten med vitt tyg (plastad frotté) så det ser ut som snö och sen bygger vi upp en Julstad. Både barnen älskar det och leker mycket med alla sakerna. Och det är alltid lika roligt att se ivern i deras ögon när vi packar upp allt och det får ställa upp de OCH leka med det.

Kramen

Om att ändra åsikt..

Suck, det slog mig när jag kolla min blogg nu att jag har inte skrivit sen i måndags....hm... skäms på sig!! Men jag har verkligen haft fullt upp. Dockkläder har sytts, en present packats ihop.

Jag har sytt nya julgardiner till köket och jag är sååå nöjd. I bara farten så sydde jag tre kuddar till kökssoffan som också blev jättefina.

Igår så tog vi ett stort steg, jag & mannen. Om nu minns så skrev jag lite kryptiskt för ett tag sen om att jag & mannen var olika på en sak och jag fann det jobbigt. Igår ändrade han sig och jag kan inte förklara för er hur glad jag är för det. för nu blir nog min dröm av ändå fast det tar nog 1-1½ år. Och vad är det då jag syftar på: Hus köp.

Mannen har alltid varit avig när jag vill gå på visningar. "Vi har ju ändå inte råd" har alltid varit hans svar. Men igår...var det annorlunda. Det var ett hus i vårt område som är till salu som vi gick och tittade på. Huset var jättefint. Bara att flytta in i princip. Lugna, smakfulla färger på väggar & golv. Mannen gick och funderade länge och vi var överens när vi gick. Vi ska ta ett snack med banken (på måndag faktiskt) och höra vad vi har råd med. Ska bli spännande.

Sen idag på jobbet hände en rolig sak. en av våra pensionärer kom in med sin dotter. Jag satt som vanligt och pysslade när de kommer fram och tittade. Hon beundrade mina julkort som jag gjort och ja, sen gick de. Sen när vi satt och åt middag idag så ringer det. Då var det dottern som ringde. Hon undrade om jag tog beställningar av julkort och det görjag ju så nu har jag fått en beställning på 30 julkort och det ska bli superroligt.

Nu ska jag gå å lägga mig för jag ser snart i kors.

Kramen

Monday morning...

...är det inte just nu. Mer kvällen, men det var en bra inledning eller hur??!!

Idag har jag VABat en sjuk son. Herr A har en efterhängsen förkylning som vi nu har tutat i honom beror på att han inte har sin overall på sig på rasterna ute. Inte sin jacka heller för den delen. Jamen när inte ren pedagogik går in i de små liven då får man hota. Det kan jag säga biter inte heller på min lille son men det här. När han blev förkyld och fick feber, ja då förstod han. Det är ju liksom så med honom. Det måste hända nått så han kan se konsekvenserna - då vet han. "Aha, jag ska knäppa min jacka mamma så jag inte blir förkyld." Just det! Kids....

Imorse bär det av till VC igen. Fruktade att jag fått itllbaks min svampinfektion i munnen men det var falsk larm - thank god!! . Vidare till apoteket och hämtade ut lite recept och annat smått & inte så gott. Unnade mig en fika på godaste café i hela Ale, Sveinheimers i Nödinge och tog en cappucino & lussebulle. Kände mig lite fånig då jag frågade expediten om jag kunde få en lussekatt med två russin i istället för den jag fått som bara hade ett på. Men va tusan - det är ju alltid BARA numer 2 russin på. Jag som är barnsligt förtjust i russin i degen vill ha måååånga.
Sen satt jag där och bläddra i min nyinköpta Magnolia tidning och drack cappucino & åt underbart god lussekatt. Som jag inte orkade äta upp så klart. Halva åkte med hem.

Vid 2 var det dags för kvartssamtal på skolan. 14.00 med Fröken J och 14.30 med Herr A. På skolan möttes vi av bekymrad personal som meddela att Fröken J inte mådde bra. Jaha, det blir till att VABa imorgon också - vad tråkigt.....NOT!
Nåja, samtalen gick bra. De är duktiga i skolan båda två på sina olika sätt. Och en sak är ju helt glasklar. Herr A, han kan prata han. Han sopar banan med mig i den kampen om att hålla låda. Vi, jag och hans två fröknar (varav en är magister) fick verkligen anstränga oss för att få nått vettigt ut av detta samtal för som den pojken pratar - my god!! Enda gången han är tyst är när han sover. Men gud vad jag älskar den lille pojken!!!!!

På eftermiddagen, vid 6 ungefär - just som jag skulle slå ner rumpan i köksoffan och äta middag ringer kära syster yster. Jag svarade: "Jourhavande medmänniska har just nu stängt för middag och återkommer igen imorgon..." "Jag har tappat mina bilnycklar isnön vid ridskolan" hör jag i andra änden. "HÄMTA MIG!!!!!" ....ok, lugn & fin.... "NU!!!"
Det var den middagen det. Jaha ja det var ju bara att dra på sig den lätta stassen igen. Underställ, overaller, tjocka tröjor, raggsockar, kängor, halsduk, vantar och tre mössor och iväg till stallet. Jag har bara på mig en långkofta och dunväst -vilket väder det än är sommar som vinter. DÄREMOT har jag sommarskor fortfarande...och det var SNORHALT ute. Ingen bra kombination, särskilt inte om man är livrädd för att halka och slå i den redan onda ryggen. Jamen fråga gärna vad jag gjorde efter att ha parkerat bilen på parkeringen. Va?, va?, va?...

Praktvurpan som hade vunnit första pris i saltomotar från 10 m svikten...typ. Behöver jag ens nämna hur ONT det gjorde i min redan ONDA rygg.... "Men du, varför sommarskor" låg jag där på marken och sa till mig själv. Jaa, varför det. Särskilt som det snöade just då. Suck jag lär mig aldrig. Jaja, jag fick kravlat mig, graciöst värre, upp på fötter igen och kröp vidare hemåt.

Nu...ska jag kolla av ett par auktioner på tradera men snart ska jag hoppa i säng, för jag har redigt ont just nu. Fi fan för snö & halka. Jag gillar det inte. Visst det är vackert när det ligger vitt och fint på mark och träd runt omkring men sen blir det bara kallt, äckligt och slaskigt. Nä, mer sommar åt folket!!!

Kramen

Om att bli besegrad...

Jag tillhör den mängden som gillar kreativa utmaningar. Jag funderar på de. Hur ska man lösa de på bästa sättet, billigaste sättet och mest effektiva sättet???

Jag är väldigt bra på att lösa kreativa problem och jag misslyckas sällan. Förrens idag. Och det av en liten ...tomte.

Jag fick i uppdrag av min vän A att sy en advenstkalender i form av en tomte. Det finns en att köpa på Panduro, med martial & anvisningar. 399kr. Måste gå att sy en själv, tänkte jag när A undrade om jag kunde sy nått liknande. Så jag började fundera. Hit å dit och så idag tänkte jag ängna hela dagen åt att sy den. Jag menar hur svårt kan det va?? En liten tomte. Jag hade ju dessutom en bild att utgå ifrån. döööööööööööööööööööö.... Det tog hela dan. TRO mig.

Hur jag än försökte så blev allt fel. Det enda som blev bra det var ben/fötter & arm/händer. resten vart katastrof. Jag klippte till , sydde ihop, sprättade isär, klippte om, sydde ihop, sprätta isär.....och så höll jag på tills jag höll på att bli tokig. Nänstans däremellan slutade hjärnan funka. Hur jag än tänkte så blev det inge bra och till slut satte jag mig på sängen med ansiktet i händerna. Då kom Fröken J in och satte sig på min stol och undrade vad det var. Och som den pedagogiska mamma jag är så berätta jag allt....aningens frustrerad. då säger hon lite fint "Men mamma, jag tycker du ska mejla A och säga att du försökte ändå ditt bästa men det gick inge bra". Och jaa, då insåg jag att det här funkar inte.

Kanske om jag hade haft tre veckor till på mig (nu är det ju inte så att A frågade mig igår....) så hade jag nog fått det att funka. Men när jag satt där på sängen så blev min frustration påtaglig på nått sätt. Och jag insåg att jag kanske borde ha funderat på frågan och kanske insett min begränsning redan efter en dag eller två. MEN nu är det så att jag som sagt gillar kreativa utmaningar så ja, jag ville ändå försöka.

Hur som haver. Jag mejlade A senare och bad lite om ursäkt för att det hela tagit sån tid. Jag hoppas hon har ett andra alternativ till tomten.... Får nog köpa den där tomten och se hur det ska va egentligen.

Nått annat har det inte blivit av. Jag känner mig oerhört stressad av det faktum att julmarknaden närmar sig och jag är inte alls klar med det jag vill kunna sälja. Sen är det annat på schemat alla helger innan dess och jag jobbar ju också på dagarna. Sen ska jag sy mina egna nya köksgardiner och sen kom syrran och ville ha sina nya gardiner omsydda till första advent. Jamen jag tar väl och klonar mig litet tror jag. En arm gör fimolera, en arm syr, en gör julkort och en gör ljus, en gör visitkort och en annan gör...bla bla bla....

Får snart en hjärnblödning och jag inte saktar ner. Nä, imorgon ska jag jobba och då ska jag ta mig en funderare på vad jag verkligen vill sälja på julmarknaden och sen bara rikta in mig på tillverkning av det. Så får det bli. Resten får göras efter den 11 december.

Kramen & go´natt

Om att ha SÅ fel ibland....

Igår åkte jag och mannen en tur till Ullared för att inhandla julklappar till barnen. Jag hade planerat det så bra. Jag sa till mannen att vi åker dagen innan man får barnbidraget för då är det nog minst med folk....öh...jag var nog ensam om den tanken..... typ INTE!!!

Alltså det var SÅ MYCKET folk. När vi kom dit så var hela parkeringen full och vi fick ställa oss där vi aldrig stått förrut. Sen gick vi i och för sig rakt in - alltså ingen kö in - men mannen fick lite lätt panik innan vi ens hunnit in. Och väl inne - ja då fick jag nästan panik. Jag har aldrig i mitt liv varit med om så mkt folk där inne. Det gick inte att komma fram i vissa gångar. Det liksom bara tog stopp. Vid ett tillfälle så ropade en anställd "kan ni vara snälla att gå framåt". Jamenlyckatill liksom...

Vi ställde vagnen och gick runt och hämtade det vi skulle ha och gick tillbaks och la ner i vagnen. Det funka hur bra som helst. Men my god, vad jag inte vill att det ska va så mkt folk där nästa gång jag kommer ner. Att det är folk ja men det vet man ju och så men detta var löjligt. Vart man än vände sig så hörde man "åh förlåt" "ursäkta mig" "ingen fara" "oj, javisst".

Vad som är märkligt är att hur svettigt & trångt det än är - så är ingen otrevlig. Alla vet hur det är och man liksom accepterar det. Hade man gjort det i Nordstan?? Knappast. En trevligare personal får man dessutom leta efter. Alltid tillmötesgående trots att folk river å sliter i de och frågar till höger å vänster. Trots att de packar upp så stannar de upp, pekar var det ligger som du efterfrågar och visar. Nordstan hade sagt "Fråga de i kassan jag packar upp!" Hallo?? DET är sånt som gör att man bara älskar Ullared.

Och nu läste jag i Ulla (deras tidning) att de ska bygga tjejstugor med extra många speglar och utrymme/bäddar. Tror ni att jag ska hyra en sån stuga till sommaren ihop med en kompis eller två??? JAAAA!!! Dags att börja spara redan nu. Det ska bli så skoj och jag ser redan fram emot det. Eller vad säger du sis???

Ok, så hur gick det nu då? Ja förra året när jag var där nere så hamna jag på en dag när allt Lego var slut och då min son bara önskar sig detta så ja... Iår however- så fanns allt Lego kvar och mer därtill. Jag tror nog han kommer att bli nöjd och mamma rätt trött för det kommer att ta tid att bygga ihop allt men va tusan, det är ju halva nöjet och vi är ett bra byggteam jag & Herr A.

Till Fröken J hitta vi däremot inte mycket. Mannen bestämmde sig för att köpa det vi vill ha till henne hemmavid istället. Sen åkte det med massor av blockljus (ska stämpla på de som jag sett Soulsister göra. Ska bli roligt att prova detta då det blir jättefina saker. Fick ju dessutom idag då beställa lite nya stämplar på Stämpelfabriken - som det kan bli....) Sen fick vi nya köksgardiner. Måste sy om de bara för det var 2 längder och jag vill ha en kappa i köket. Men det är ju lätt fixat så det blir inga problem, särskilt inte sen jag köpte ny fin spets idag som jag ska sätta på.

Vad köpte jag mer...örh, vi menar jag ju.....jo, 4 röda kaffemuggar, 2 småskålar, lampskärm, ny handväska till mig (min har gått sönder -vilken otur???!!!!) 2 juldukar och ja, Kan man åka till Ullared utan att köpa plastpåsar??? Nä, så det gjorde vi ju och lite annat.

Väl hemma så var det ju till att snabbt stuva undan allt för mannen var tvungen att hämta ungarna från fritis med en gång så ja.... Sen var vi helt slut båda två och bara låg i soffan och pusta ut. Trötta men väldigt nöjda.

Man kan inte annat än älska detta underbara ställe!!!

Kramen

Varför varför varför???

Jag älskar verkligen min man mycket. Vi delar några intressen, andra inte och det är helt ok. Ibland tänker vi samma sak, tycker samma sak och vill samma sak. Ibland inte. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi är två olika personer. Och det är faktiskt ok att vara, tycka, känna & vilja olika saker. Men det finns en sak som gör mig så lessen. Där är vi mil ifrån varandra känns det som och det gör verkligen ont i mitt hjärta.

Ända sen jag var liten har jag velat detta och sen jag fick barn har den längtan inte minskat direkt. Men så fort ett tillfälle dykt upp och jag vill försöka så nej, då är det alltid nått som är fel. Mest ekonomiska - och jag vet att han har säkert rätt men det måste vi ju då ta reda på. Inte ens det vill han. Han vill inte för att han vet vad resultater blir säger han. Men saker å ting kan ju ändras och om man inte kollar upp det så vet man ju heller inte då.

Jag fattar inte. Det är så många i vår siutation som kan - varför kan då inte vi?? Vad har de som inte vi har? Vad är det som gör att de kan men inte vi?

Ibland så är mina drömmar det som räddar min vardag - låter kanske flummigt & konstigt men så är det och har alltid varit. När verkligheten blir för svår så har jag flytt in i en fantasivärld, min värld av lugn. Dagdrömmar säger en del och visst det kanske det är. Men utan de drömmarna så vet jag ärligt inte om jag fortfarande hade andats. Låter säkert drastiskt i en dels öron, men så är det. Och när min största dröm/vilja tycks förbli ouppnålig så blir jag bara så enormt lessen. Inte så att jag tänker sluta andas - nä det är alldeles för mycket jag vill göra för att sluta nu, men tårarna rinner och det kommer de att göra ett tag framöver...när jag är ensam. Å just nu känner jag mig väldigt ensam....

pytte kramen

Håll tummarna!!

Imorgon opas min goda vän Ma på Sophia Hemmet i Stockholm. Jag ringde henne ikväll då jag vet att hon är där. Tyckte lite synd om henne för hon var jättenervös. Men hon gillar inte sjukhus och är spruträdd. Men jag peppa henne och muntra upp henne. Och det är klart att det går bra!!!

Imorgon kl. 12 åker hon in på op. Håll alla era tummar nu för min vän imorgon.

STYRKE-KRAMEN idag är till dig min vän!!

En fika i lugn & ro...

...trodde jag att jag skulle få idag. Följde ju med mannen till tandläkaren idag i Kungsbacka. Han skulle dra ut två visdomständer och jag tänkte gå in på Kungsmässan medans han gjorde det och ta en fika. Först tog jag en sväng inom Indiska och ja där hitta jag ju inget fint.....Eller hur?!?!! Bara en hel del underbara saker - mest härliga muggar vilket jag verkligen behöver nya.

Nåja, jag köpte en cappucino & en baguette med ost & skinka. Slog mig ner och smsa lite med syrran. funderade på om jag skulle åka ut till Onsala och titta till pappas grav... Då pinglar det till i mobilen. Mannen: "Klart!!" Ok, jaa nä men det vart ju att be om doggiebag och lämna hälften av cappucinon och hämta upp honom.

Väl hemma så ringde telefonen. Då var det min jobbarkompis J som ringde. Vi har ju haft ett problem med en tjej på jobbet som är alkoholist. Efter semester så har hon varit full på jobbet varje dag. Ibland mer ibland mindre men tillräckligt så att det blivit ett problem. Och det är så onödigt egentligen. Min chef har inte vetat hur han ska gör/bete sig så han har bara blivit mer o mer irriterad. Vi andra blir bara frustrerade. Det har skapat en ohållbar situation. Högste chefen skulle skriva brev till henne och säga att om hon går på rehab så är hon välkommen tillbaka sen. Ordförande i en förening som "bor" i samma hus som oss vill bara slänga ut henne - ingen pardon liksom. Ingen vet vad som är bäst och alla tvekar. A har dessutom ett sju h-s humör och det vill ingen av oss dra på sig.

Så idag ringer då J och säger helt enkelt att A är död. SAY WHAT!!!!! Men det är ju inte klokt... Jag blev förfärad verkligen. J sa att A´s dotter ringt tidigare i morse och sagt detta. Hon visste inte hur hon dog, var eller när. Jag sa att jag hoppades att det är något relaterat till alkoholen, hjärtattack, bråck eller nått och inte att det är något våldsamt som hänt. Men jag har en otäck magkänsla om detta. Kan liksom inte bli kvitt den. Hoppas så att den inte stämmer.

Jag har varit ledig idag och ska dit imorgon igen, Vi får väl se hur grabbarna tar det hela. Bra enligt J. De satt sen efteråt och löste GP´s ordfläta som om inget hade hänt... karlar!! hm...

Jaja, livet går vidare, eller hur. Det stännar ju inte bara för att en person försvinner...

Kramen

Mina trasdockor...

Här är de äntligen på bild. De är dessa jag jobbat med så intensivt de senaste två veckorna. För att förstå varför det tagit så lång tid att göra så är det för jag gör allt själv. Inget färdigköpt här inte.


En kompis till mig undrade lite hur de kunde komma sig att de kostar 300 kr...jaa...

Kanske för att först så klipper jag ut de efter en mall, broderar ögon, näsa, mun. Syr ihop de, ziczacar runt om, stoppar de med vadd. Syr ihop. Mäter upp håret. Klipper till det och syr fast håret för hand på huvudet. Klipper till alla kläder, syr ihop de. Dekorerar kläderna. Syr på blommor, rosetter & knappar. Gör skärp & förkläden. Klär på alla dockorna och sen fixar jag till frisyrer. SEN är de färdiga. Och sånt tar tid när man inte har en veckas ledighet....så fick den kompisen svar på frågan. Sorry men jag var tvungen.

Här kommer nu iallafall bilder och är det nån som vill köpa en så hojta till. De är perfekta som julklapp, doppresent, födelsedagar etc.

Säg bara till (beskriv utförligt) den du vill ha så fixar jag det!!

Nu är det ju så att jag inte bemästrar detta med datorer, lägga in bilder och ja allt det där så bilderna och texten kommer lite hipp som happ men det får ni stå ut med helt enkelt....

Kramen

ÄNTLIGEN!!!!

Jag är klar med alla mina 15 trasdockor!!!!

De blev jättefina. Fatta vad skönt det är. Bilder kommer imorgon då jag ska ta kort på de (vilket jag alltid gör) för då är det bättre ljus ute & inne. Fick lite kläder över så det ska bli julklappar till kompisens små telingar. Hoppas de blir glada.

Nu ska jag börja sy en tomte-adventskalender till kompisen i stkh. Kan ju vara bra för jag tror hon vill ha den innan den1/12.

Sen ska jag bara göra örhängen (gör olika kakor & semlor i fimolera), ska montera de. Sen ska det göras julkort, bokmärken..... Påminn mig igen om att jag tycker det ska bli roligt att vara med på marknaden?!?!?

Fast JO det ska det faktiskt och ska jag vara med så måste jag ha saker att sälja. Sen om jag säljer eller inte är en annan femma men saker måste jag ha. OCh när jag inte gjorde de när jag var sjukskriven så jaa, då får jag göra det nu istället. Ingen idé att sörja eller klaga. Vila får jag göra sen.

Imorgon är jag ledig. Eller ja, ledig å ledig. Jag ska med mannen till tandläkaren. Han ska dra ut en visdomstand. Han är 39 år och har aldrig haft ett hål än. Starka tänder har han men han är SÅ NERVÖS!!! Och jag ska inget säga för jag är lika nervös som han inför detta med att gå till tandis. Han ska få lugnande innan och medans han sitter i stolen ska jag gå å ta mig en fika på Kungsmässan och skriva lite dagbok. Kanske titta i lite affärer och ja sen ska jag skjutsa hem en drogad man...

Kramen

Om att sakna...

När en människa försvinner från detta livet så lämnar den något efter sig. Anhöriga, smärta, sorg, frågor, glädje, hat (jo faktiskt) och en massa minnen. Vi bär sorgen & saknaden efter en anhörig som dött på olika sätt. Den tar sig olika uttryck. Vuxna bär den tyst inom sig. Gråter & förbannar när ingen ser. Anklagar, hoppas, längtar & pratar när ingen hör. Det som är mest smärtsamt är det faktum att personen aldrig kommer tillbaks hur mycket man än vill...
För mindre barn är sorgen mer enkel & rak. Den är inte lika vardaglig som för oss vuxna eller för större barn. Eller??....

Min son är 7 år gammal. Och hans sorg över att ha misst sin "fabbo s-a" har nu idag - 3 månader efter att S-A gått bort blivit mer påtaglig. Jag visste att han skulle sörja. För Herr A så var S-A nått speciellt och för S-A så var Herr A speciell. Efter 3 flickor i våra familjer så föddes en liten kille och S-A tyckte detta var jätteroligt. Herr A var med honom otaliga gånger och gjorde småsaker med S-A. Han älskade verkligen att vara med S-A. Och nu...så finns han inte mer. Det tog 2 år. Man tycker ju att Herr A hade tid på sig men vad förstår väl ett litet barn om sjukdom. Inte mer än det vi sa "S-A orkar inte så det går inte nu". "Det blir ingen båt i år för du vet ju att S-A är sjuk" .........

Igår kväll så körde vi till McD för att barnens pappa hade lovat detta som fredagsmys. Vi åkte en annan väg än vi brukar och helt plötsligt så stiger tjock vit rök upp på himlen. Herr A undrar vad det är och var det kommer ifrån. Jag svarar att det kommer från en fabrik längre fram.

"Där fabbo s-a jobbade mamma?" undrar Herr A.
"Just det" svarar jag.
"Mamma, jag saknar verkligen fabbo s-a."
"Det gör vi alla älskling"
"Jag önskar verkligen att han överlevde mamma"

Just de orden visar hur stor hans sorg är. En liten 7 åring som nästan varje dag nämner denna saknad. Min 9 åring säger det inte lika mycket och inte vi vuxna heller. Men saknaden finns där ändå varje dag, mer eller mindre hos liten som stor...

Kramen

Om att inte göra det man ska...

...idag var det Handarbetscafé på jobbet. Ungefär som en studiecirkel. Man handarbetar. Och då gäller ju fri tolkning av vad som är handarbete. Jag tog med mig papper & dyl för att göra julkort. En slags hand-arbete...typ... Det var kul. Detta ska vi ha varannan torsdag framöver och gissa om jag kommer att vara med. Vi var 9 kvinnor och en man - håll i er!!

Efter cafét stannade jag kvar och jobba två timmar till sen orka jag inte mer. Mådde pissilla igen så jag gick hem. Inte blev det bättre av att jag hade glömt min lunch hemma och med inga pengar på fickan så ja... Idioti på hög nivå jag vet!!
Hur som haver... Tog en sväng inom posten och hämtade ut mitt paket från Panduro och sen hem.

Väl hemma så skulle jag ju egentligen behöva sy ännu mer men nä. Inte idag. Idag var det syfritt. Jag behöver vila lite så jag la mig på sängen och tog tag i korsordet allt medans symaskinen blängde surt på mig....

Nu kom sonen in och sa att "nä mamma, nu tror jag det är läggdags. Kom nu!" och jaa, då får jag väl göra det. Undra om det är det som är att curla sina barn....kanske han fungerar som bowlingklot också??

Just kiddin´!!

Kramen

Lite upp och lite ner...

...lite hit och lite dit. Alltså min syster yster har fått ett diskbråck på halsen nu - som om hennes liv inte har haft tillräckligt med avigsidor. Men då innebär det att hon knappt kan gå, definitivt inte sitta och ligger mest när hon inte är uppe och går omkring med sina kryckor. Jag tycker så synd om henne för jag vet hur j-a ont det gör. Jag opades själv för det 1996 och ja, det är ingen roligt eller trevlig procedur varesig innan eller efter.

Nu är det ju så då också att hon har två döttrar - mina älskade "äldsta" barn och de har diverse saker för sig, typ som häst, hund, handboll, studier, båda flickorna har remautism vilket innebär sjukhusbesök på div. avd... Och när inte mamma kan köra så ja, då köra lilla moster sina darlingar hit o dit. Idag var vi till Östra sjukhuset där den lilla skulle få sin vaccination. Jag var ledig idag så det passade ju bra då.

Jag skulle ju egentligen sy idag då men ja, ibland blir det ändrade planer. Jag har sytt lite ändå. Tror jag ska vara ledig på fredag också för då är det inget inplanerat.....än...

Idag fick jag också min beställning från Panduro så snart ska det göras knådas fram små semlor och kakor som ska bli örhängen. Det ser jag fram emot. För om jag ska vara ärlig så börjar jag bli lite trött på att sy dockor/kläder nu. Fast så är det alltid. Det är ju inte så roligt att sy varesig dockor eller kläder. Det roliga är att sätta ihop de. Klä dockorna och fixa till de. Det kommer jag att göra på lördag tror jag, sen säljer jag de för 1500kr st!!!

Nä, skoja bara! Så dyra blir de inte men 300 kostar de. Jaja, skit samma. Nu ska jag gå och knyta mig.

Jo, föresten. Fick en jätterolig nyhet idag. Min goda vän Ma ringde mig idag för att höra hur jag mår och hur det går. Jag berätta allt och sen undra jag hur det går för henne. Hon har funderat på att göra en sån här op också och var för en tid sen på ett infomöte om detta. Då visar det sig att hon ska upp till Sofiahemmet och göra sin op på tisdag i nästa veckan???!!! Jag blev så glad å hennes vägnar. Fasen vad roligt!! Ska verkligen peppa henne och heja på!

Nu är det tack & godnatt som gäller...

Kramen

Syster yster

hackar sig in på syrrans blogg och skriver ett helt onödigt inlägg om absolut ingenting......

totalt värdelöst inlägg som antagligen kommer göra min syster........... jag inte vad....
vad syrran?......................................

hon säger ingenting...........

hej då och sköt om er!!!!!

Big sis

Funderingar...

Hela helgen har gått åt till att klippa till dockkläder. Mina dockor har på sig byxor & klänning. Vissa har förkläden, andra har bara ett skärp runt midjan. Vissa har sjalett andra inte. Jag klippte till allt igår och idag har jag sytt byxor, egentligen är det mammelucker. Började sedan på klänningarna men hann bara göra en. Det tar tid att göra dessa minsann...

Nu är jag bara trött. Lite för trött för att skriva nått vettigt så detta får bli allt för denna gång.

Kramen

Trumvirvel......

....dagens vikt är.....-4 kg sen sist (vilket var 11/10).

Vilket då blir -19kg sen pulverstart.

Inte helt illa måste jag säga. Är nöjd över detta. JAg känner det numer på mina favvo jeans. De kan jag dra av mig utan att knäppa upp de och mina beigea jeans ska vi inte prata om. De är STORA över låren just nu så det ser lite roligt ut, funderar allvarligt på att kassera de om det inte hade varit så för att jag gillar de. Sen tänkte jag spara ett par byxor och använda i förebyggande skräck exempel. Så man aldrig hamnar i denna övervikt igen.

Denna fredagen har inneburit ett läkarbesök å ett av mina barns vägnar. Efter det så åkte jag till Scraplyckan och gjorde slut på mina Scrapmässa-pengar. Ja alltså de pengar jag hade sparat att ha till mässan i okt men som aldrig blev av. Köpte massa fina saker och fick pengar över??? När hände det sist liksom.... Fick en pratstund med Marie också och hennes assistent, eller om hon praoar där kanske. Hur som helst så pratade vi om GBopen för assistenten var nyfiken på den och jag svarade så gott jag kunde och ja, jag kan ju en del nu.

Sen fick Biltema ett beök. Inhandlade små matboxar för mina mellanmål/luncher och även buddelhäftande tejp. Den kan jag verkligen rekomendera till scrapbooking Katarina. Den ska vara syrafri. Jag vet en scrapbutik som säljer den, då för 69kr, men på Biltema kostar den 29.90 så det lönar sig att köpa den. Jag köpte tre st för det börjar ju snart bli dags för julkort och då går det en hel del. Den är ca 6-7 cm så man kan klippa till lagom bitar. en jättebra tejp!!

Imorgon står det symaskin över hela schemat. Måste verkligen sy dockkläder. Ska bli roligt och sen lär det dyka upp bilder på de.

Nu är det natten...

Kramen

Love my brother...

Idag är det precis 1 månad sen jag opades. Skål för mig!!! Tiden har gått rätt fort tycker jag allt. Vad har då egentligen varit svårast?? Ja det måste ju vara drickandet. Att komma upp i dessa 1.8 l per dag som jag ska men aldrig gör. Suck... Men jag kommer nog upp i 1 l om jag har tur och numer känns det ok. Sen är det ju maten. Nu har jag börjat äta vanlig mat igen och det är så himla trevligt & gott. Alla smaker som man nästan glömt. Jag gjorde hummus á la mig idag för första gången sen innan pulvertiden och det var SÅÅÅÅÅ gottt!!!!! Det går bättre o bättre med maten tycker jag också. Har lite svårt att planera mina mellisar men ja, frukten räddar mig och det är tur. ÄR det nån som har bra tips på lätta luncher/mellisar så släng in de i kommentar båset. Tas tacksamt emot!!

Idag kom också äntligen min storebror oxh hans lilla tjej R på besök. De har varit på väg hit nu i tre veckor men vi har fått ställa in/det har inte passat...ja... Men idag kom de. Tur var väl det för vi hade köpt en liten prinsesstårta till fikat. Han fyllde nämnligen år förra torsdagen så vi tänkte fira honom lite.

Jag missade ju då fikat - kanske lika bra det, jag kan fortfarande inte dricka kaffe o tårta? ja... nä!, för syster yster ringde och skrek nått i telefon om att hon behövde cykloF från apoteket, mat i magen och ett korsord och cola så ja... det var ju bara att ta lilla bilen och dra iväg till apoteket, köpa McD, korsord & cola och sen hem till henne och dumpa allt där. Nu ska det tilläggas att den stora systerdottern åkte med och hjälpte till så jag var inte totaly alone. Måste då tillägga att syster yster är så nära att få diskbråck som det bara går och har megaont= inte så värst rörlig=sängliggande=kommer ingenstans alls. Tycker så himla synd om dig sis och är det nått jag kan göra så gör jag det. Det vet du!! Love...

Väl hemma hos mig så la jag mig på sängen en stund och hade en trevlig pratstund med brorsan. Just innan de skulle åka hem så visade jag min våg för honom. Jag berättade för honom om vad jag gjort och att den nu var paj. Han sa lite försynt "testa med att ta ur batterierna och sätta i de igen" så det gjorde vi och - nä det hjälpte inte. Han stod på den, vände den upp o ner och sa nått om en knapp på undersidan som han tryckte på och VIPS så funka den. LOVE MY BROTHER!!!

Jamen är det inte typsikt så säg. Bara så där. Jaja, jag blev jätteglad för nu slipper jag köpa en ny våg - den här är ju ändå ny. Och imorgon ska jag väga mig igen. Det är tre veckor sen nu så det ska bli intressant. Vill inte väga mig nu ikväll då jag alltid väger mig på morgonen i bara mässingen, så ni får allt hållas på halster tills imorgon...knappt så jag kan själva men aaaaa....icke sa nicke. Imorgon blir det allt.

Kramen

Skitprat & diskbråck...

Ja så var det det här med att kräkas eller inte när man är GB opad. Jag läste faktiskt det nånstans -kommer inte ihåg var- att efter en sån här op som vi gjort så kan man helst enkelt inte kräkas. Å andra sidan så vet jag att nån av mina bloggkompisar som jag följer och som är GBopad har kräkts men då bara typ slem. Varför det är så här vet jag inte men det finns säkert nån bra förklaring.

Själv tillhör jag den som kan räkna på min ena hand hur många gånger jag kräkts i mitt vuxna liv. Jag kräks aldrig - hur illa jag än mår. DET är lite frustrerande för ibland mår man verkligen så illa så man vill ju inget hellre men på mig funkar det inte. Även om jag kör ner fingrarna i halsen...knepigt. Om jag kräks - då är jag sjuk!!

Annars då? dagen idag?? TA-I-TRÄ, PEPPAR-PEPPAR..osv osv har illamåendet varit ok idag. Har inte hunnit ringa kirurgen idag så jag avvaktar med den där tabletten tills imorgon. Men jag har ätit katrinplommonpure´och jag tog lactulos i gårkväll. Tror det funka för i morse var jag på toa och jublade...det är ju första gången man jublar över det liksom...:)) Känner fortfarande att det inte är helt ok men det är betydligt bättre och det är skönt.
Köpte dessutom Mariekex igår som jag äter lite då å då mellan måltiderna och det funkar tycker jag. På jobbet trodde de jag var gravid...hm??? MEN det är jag inte.

Hade planerat att sy lite dockkläder idag men har man en syster yster som är SÅ nära på att få diskbråck så ja, det var ju till att åka dit och styra upp lite...hehe... Det gör hon rätt bra själv men ändå.. Om det är nån som vet hur ont ett diskbråck gör så är det jag. Jag opades för det 1996 och gick med en urhoppad disk i ett halvår innan jag vart opad. (det var sjuksköterskestrejk och så fort den var över åkte jag in. Det tog två dar...) Fy tusan vad det gör ont. Det är sånt man bara önskar sin värsta fiende....

Fick frågan om varför jag inte skriver ut min vikt och vilktnedgång här i. Jaa, varför gör jag inte det. Vet inte riktigt faktiskt. Det är lite känsligt känner jag. Jag har aldrig skämts för att jag varit överviktig men jag har heller aldrig kommenterat hur mycket jag väger. Inte ens min man vet det. Jag får ofta höra att min övervikt inte är jättetydlig hos mig. Jag tror det har med att göra att jag är lång. (jag tycker att min övervikt syns plenty men ja, självbilden man har är ju tokig...)
Och som det är nu i dagsläget så vet jag inte alls vad jag väger. Min våg är sönder och jag måste köpa en ny. Imorgon är det 1 månad sen jag opades så jag är allt LITE nyfiken på hur det står till med viktnedgången. Får gå över till P imorgon och låna hennes våg. hahaha....

Nu ska jag gå och titta på Nalle Puh med Herr A. Läggdags alltså.

Kramen

Tabletterna i hamn...

Japp nu är då tabletterna inköpta + postafen (för illamåendet), lactulos och katrinplommonpuré. Nu vore väl själva tusan också om det inte ska hända nått. Så efter jobbet idag skulle jag då ta en tablett och skulle läsa mig till om man skulle ta de i smaband med måltid (läser aldrig annars i biapcksedeln....) då jag helt plöstligt råkar läsa "...ska inte tas: ....., ....., ....., om du har högt blodtryck..." Och det är ju just vad jag har som jag inte sagt till dr jag pratade med. Hm.... magkänslan sa mig att vänta med den tabletten och ringa avd. imorgon och höra med de. Tog lite katrinplommonpuré istället och senare lite lactulos. Vilket man nog kan göra om man sen inte dricker te, vilket jag gjorde och nu mår jag pissilla igen. Jaja, vad är väl en bal på slottet...

Annars så innebar dagen att jag började jobba kl. 12. Denna veckan har vi i vår kommun höstlov och mina barn var lediga idag så de kunde följa med mig till just jobbet där vi anordnade glasmålning. Vi hade fullt med folk hela dagen och drog in lite pengar så det var en lyckad dag på jobbet. Dessutom så följde min godaste vän P och hennes två barn med. De målade varsin sak och sen gick alla barnen på upptäcksfärd i museet. P bestämde sig för att gå hem med alla barnen och när jag slutat åkte jag hem och gick in till henne på en kopp te & en pratstund. Alltid trevligt och särskilt idag då de kom hem igår kväll efter en vecka på Lanzarote.

När jag kom hem sen vid 6 så frågade mannen hur de hade haft det på Lanzarote och då slog det mig: Det hade jag inte ens frågat... Men vi hade pratat om en massa annat och trevligt hade vi haft så...

Nu ska jag flåsa mig till sängen, kanske kräks jag lite på vägen -vilken befrielse det hade vart då... suck!!

Kramen

Nödsamtal till kirurgen...

Ja det var inte så akut som för en annan bloggare som haft gallstensanfall. Fy tusan vad det lät jobbigt att få och ont dessutom. Nä detta var nått helt annat. Jag har nämnligen i nästan 2 veckors tid mått illa för jämnan. Från morgon till kväll. I intervaller. Och jag börjar verkligen TRÖTTNA på detta nu. Jag HATAR att må illa. Vad gör jag för fel? Det ska väl ändå inte vara så här. Jag läser i andra bloggar och folk mår hur bra som helst, tränar och håller på. Jag orkar knappt masa mig ur sängen. Ja det har jag ju gjort för denna vecka så börjar jag jobba igen. På halvtid tack o lov. Jag tror att jag ska jobba halvtid nästa vecka också, för på eftermiddagen så é jag helt slut.

Men nu till akutsamtalet... Jo jag mår ju så illa. Jag äter som jag ska, tar mina tabletter, dricker....ja det kunde jag väl göra bättre men jag kommer nog upp i 1 l iallafall och det är en bra dag. (Jag vet!!) Så nu idag ringde jag kirurgmott. där jag opades och undrade om det ska vara så här?? Dr. Jan var ju ledig så klart men en annan dr skulle ringa upp efter 4. Vilket han gjorde. Han undrade hur ofta jag går på toa. Ja, kanske var tredje dag sa jag. "Du ska gå varje dag" fick jag till svar. Därmed fick jag nog också svaret på min undran. För när jag väl går så blir jag aldrig klar liksom. Jag tror dom opade bort den där "trycka på" nerven eller nått. Men dr. trodde att jag var förstoppad helt enkelt och skrev ut en tablett som jag ska ta. Samt omaprazol och lactulos. Jag hade gärna-mer än gärna- åkt till apoteket idag men hade jag det så hade jag suttit i bilköer fortfarande så jag kan lika gärna gör det imorgon förmiddag. (De håller på att bygga ut E45 till motorväg här där jag bor =en fil öppen=ENORMA bilköer vid 4-6= man ger sig inte ut då om man vill behålla förståndet.)

Jag hoppas så att detta ska få ordning på min mage för jag får snart krupp. Det här är så jobbigt. Jag vet aldrig hur jag mår från dag till dag. Jag mår oftast bra på förmiddagarna men sen efter lunch så mår jag så illa och det känns som om jag ska spy. Jag bara flåsar & stånkar...jätteroligt verkligen.

Nä, nu blev det ett sånt där deppinlägg igen. Men kanske det ger nån annan där ute i cyberrymden tröst som mår likandant. Det brukar hjälpa att läsa om andra som mår dåligt när man själv gör det. Konstigt det där men ja...

Kramen