söndag 26 december 2010

God Fortsättning!!

Jaha så var julen över. Och nu snöar det igen också...suck. Stora vita flingor dalar sakta ned från himlen...


Nåja, alla här hemma är nöjda & glada för sina presenter och det är ju alltid roligt. I år fick vi verkligen till alla klappar på ett bra sätt. Det var liksom genomtänkt...ja kanske inte till mina äldsta töser. De fick i vanlig ordning presentkort på Lindex/Kicks men vad gör man. Jag ger hellre presentkort än pengar. För jag vet då vart mina pengar tar vägen och det blir till nått "vettigt". Nu är de ju bara 16 & 12 så visst. Vad jag menar är att alla de gånger jag fått pengar i present så har de alltid gått till mat/räkningar och det är inte alltid så himla roligt.


I vanlig ordning så invaderade vi syster ysters hus. Hela min stora familj - allt är ju relativt å andra sidan men när jag säger att vi hörs mycket -alltså pratar- så är det ingen underdrift direkt (det vet alla som träffat mig och känner oss). Dessutom så har vi 2 storpratare i familjen. Lustigt nog så är det de yngsta i familjen - nämnligen min son 7 år och lillaste kusinen R på 2½ år. Sweet god vad de pratar. I ett hela tiden. När de gick från julbordet och in i vardagsrummet säger min bror lite fint "Vad tyst det blev!" Alla bara skratta. Underbara ungar!!


Hur gick det då? Första julen utan S-A. Utan svåger, man, pappa och kamrat. Jag tycker nog det funka hyfsat bra. Kunde ju se i sis ögon att det var jobbigt på ett helt annat sätt än det brukar... Äldsta dottern C ansträngde sig till det yttersta och jag såg det och skänkte henne styrka i mina tankar. Jag uppskattade det väldigt mycket. Jag vet hur hon lider resten av tiden. Och lilla E... på henne syns inget. Eller jo, jag ser, jag vet... Mellan hennes komiska fasad ser jag hur tilltufsad hon är och känner sig. Sen är det ju så här att detta var/är en helg som de måste igenom även om de inte vill. Jag hoppas de tyckte om att vi var där och försökte få allt att vara "som vanligt" trots att det aldrig kan bli det. Men att det ska bli någorlunda som det brukar vara.

Jag vet att ni tyckte det sis....

Sen är det ju så att själva julafton går väl bra kanske men sen är det ju dagar kvar. När vi inte är omkring de, när tankar och annat kommer upp till ytan. Det är ju då det gäller att härda ut. Det är sånt vi inte kan hjälpa till med...........

Summa sumaron: Var väldigt glad för att just du fick fira jul ihop med hela din familj, för en annan familj fick det inte. Jag är väldigt tacksam för att jag fick fira ihop med min hela min stora familj, om än sargad i kanten. Ta hand om varandra - för ni vet inte hur länge det varar! Kan låta mörkt och dystert så här i juletider men det är faktiskt så. Livet. Ta vara på det....


Ha en underbar fortsättning på julhelgen alla mina bloggvänner!!!!

Kramen

3 kommentarer:

  1. Låter som om ni lyckades ganska bra i det jobbiga. Kan förstå att första av allt utan svågern är det värsta. Skönt att ni kunde fira ihop i alla fall! Massa kramar

    PS. Såg du hur fint dina ljus lyste på mitt julbord?

    SvaraRadera
  2. Japp jag såg hur fint de lyste.

    Tack för de fina orden!!

    Kramen

    SvaraRadera
  3. Familjen är det viktigaste vi har och att ha omtänksamma personer runt sig när man har det svårt är nog det enda som spelar någon roll.
    Skönt att du finns där för dem..

    SvaraRadera