One happy family...NOT!

Jag har som vanligt en hel del som är tänkt att jag ska göra nu på jullovet..... Yeah right! Som om jag har den energin då eller... Det kan jag tala om att den flög käpprakt ut genom dörren när mannen gick ut med soporna i förmiddags och sen dess har jag inte sett röken av den. Nån som fått den??? Suck...

Idag har jag som sagt då inte gjort många knyck. Läst lite bloggar, gosat med sonen i soffan, lagat lite mat och ska snart göra köttfärssås och spaghetti till middag. Det är ju detta med all julmat. Jag börjar redan tröttna på den. Vet inte om det är för att jag är GBopad eller så men nu vill jag ha riktig vanlig mat igen. Helst vill jag bli av med allt som hör julen till också. Men detta är så här varje jul. Jag menar lika roligt som det är att sätta upp allt till första advent lika skönt är det när man får plocka ner allt igen och återgå till det normala igen. Jag längtar lite extra efter det iår faktiskt.

Läste syrrans blogg förrut och höll med henne så himla mycket när hon skriver om vad folk skriver på FB. Hur himla lyckliga de är och hur himla bra allt varit. Det är så himla ytligt och rent av jobbigt att läsa.
NU vet jag vilka hon relaterar till. De -är en klick människor som bor i våra barndomstrakter. Där är alla lyckliga. Ingen grälar, ingen dör, ingen är osams, alla tonåringar är skötsamma och duktiga, hjälper till hemma, ifrågasätter aldrig, alla lever lyckliga happily ever after. Märkligt fenomen det där. Jag menar alla familjer, par bråkar väl ibland. Tycker att ens partner är skit, dum, eller orättvis. Men visst man älskar den där mannen eller kvinnan och då har man ett överseende som inte ens ett barn kan fatta. Det är så för att man valt att leva med den där personen. Men att alltid tycka allt är "så himla bra" - gör man verkligen det???

Inte jag iallafall. Ibland tycker jag min man är det dumaste som finns i ett par skor. Han har konstiga vanor som jag inte har överseende med, han gör konstiga saker, slänger sina sockar överallt, går i sina mysbyxor hela tiden MEN jag har också mindre smickrande sidor trot eller ej.
Och jag slänger mina bh överallt, vet inget om datorer, kan inget om försäkringar - det kan han.

Man kompletterar varandra och man har överseende med ibland mkt och ibland mindre. Men att det alltid är bra..skulle inte tro det. För inget förhållande är så perfekt. Inget!

Läste i en annan blogg om ett litet mirakel som fötts in i vår värld idag. Bebisar är verkligen små mirakel och det finaste man kan få. Jag har två stycken och det trodde jag faktiskt inte en gång i tiden att jag skulle få. Varje gång jag ser dessa små under så vill jag ha ett till eget. Men i nästa sekund så är jag så nöjd med det jag har. Nu får jag gå och vänta på när jag blir moster-mormor för mormor vill jag inte bli än på kanske en så där tio år minst....

Nu ska det bli köttfärssås & spagetti

Kramen