När man är en god hustru...

...eller när man har en tålnodig man kanske det skulle heta istället. Ok, håll i er för den här bjuder jag på.

Igår så gick lyset i mitt rum helt plötsligt. Min taklampa slocknade och min ena spotlight. Konstigt tänkte jag, för det var bara de som gick. Allt annat funka. Nåväl, jag sa till mannen som lydig som han är (han har nästan lärt sig att när jag ber om nått så vill jag att han gör det NU...inte sen...hahaha)  hämtade fram stegen, klättrade upp och kollade taklampan. En av lamporna hade gått sönder. "Får köpa nya imorgon" sa han. Ok.

Så idag när vi var och handlade så köpte vi nya lampor och när vi kom hem så - lydig som han är....- tog fram stegen igen, klättrade upp och bytte lamporna. Ner igen och kollade. Funkade fortfarande inte. Ok, "det är nog en säkring eller nått då som gått" sa han och kollade. Nä, ingen säkring hade gått....hm....  Å nu kommer det bästa av allt, då kom jag på. Jag har ju två tändknappar i mitt rum. Den ena vid dörren fullt synlig, den andra dold av mitt arbetsbord (har massor av saker där så den är väl dold). "Men du" sa jag. "Har du testat den andra knappen?" säger jag och tänder i taket......öh...ok....

Alltså den minen jag fick av min man var obetalbar. "Kunde du inte sagt det tidigare????" undrade han lite sarkastiskt leende.... Han fick en stor puss & kram av sin hustru som skämdes något.... Vi fick oss ett gott skratt kan jag säga....hahahahaha....

Annars så har dagen inneburit jobb, jobb, jobb. Igår kväll däremot så hade jag min första cirkelträff för denna terminen. Jätteroligt. När vi började så scrappade alla. Efter ett tag så gav en av tjejerna upp och tog med sin stickning istället, jamen pyssel som pyssel liksom. Igår var det tre tjejer som sticka och jag som scrappa & en som åt pizza. Jaja, huvudsaken är att vi har roligt och det har vi.

Innan vi började så ringde min mobil och jag hör i andra änden "Men du, tack så himla mycket" Det är ju alltid roligt att svara i telefon när man hör det sen men jag pratar i telefon hela dagarna med olika statister och jag var så inne på att det var nån av de som ringde så det tog ett tag innan jag kopplade. Imsavimsa var det ju som ringde och tackade för sitt "muntra-upp-mig-jag-är-lite-deppig-kort" som jag gjort. Alltid roligt när ett kort man gör värmer och det hörde jag att det gjort. Precis som jag hoppats på! Det värmde. Sen visste jag ju nu också att det kommit fram vilket gör att jag nu kan lägga ut det i pysselbloggen. Det kortet och det andra som är ett Tack-kort jag gjorde till Lena som tack för hjälpen med pysselbloggen. Hon vart också glad och jag såg att hon lagt ut det i sin blogg (liksom Imsavimsa gjort). Är väldigt speciellt att se saker man själv gjort i någon annans blogg. Värmer i hjärtat liksom. Jag är glad & tacksam för vänner som de!! så är det bara.

Nu ska det mysas framför Let´s Dance så nu måste jag gå....

Kramen