Schsssss, säg inget....

Ja det kanske är dags att avslöja då. Det är ju faktiskt så att detta är min blogg dagbok och då är det ju bara jag som läser detta eller hur?! För man läser ju inte andras dagböcker (ja om man inte skriver en ihop med sin kompis som jag gör då..) och det som står här på min blogg är ju inte alls offentligt på nått sätt......typ...

Min magiska gräns som jag igår uppnådde har jag inte varit under på säkert 15 år så för mig var det ett STORT steg när vågen igår visade 99,7kg. Och ja, jag vägde in mig på hela 132,3 kg i sommras innan jag började pulvra. Säg nu inte detta till någon....dööööööööööö....hahahaha varför är man så nojig egentligen. Jaja. En sak är säker och det är att hade jag inte varit så lång som jag är 173 så hade jag varit som en köttbulle när jag vägde in mig. Av alla bloggar jag följer där ni alla är GBopade så är det jag som vägt mest...men jag tror  också att jag är längst eller iallafall en av de längre. Kanske det är längden som lurat mig i så många år...

Folk sa hela tiden omkring mig "det är väl inte så farligt" Nä just det. Men faktum é att när jag satt där i väntrummet på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset så kände jag mig smal jämfört med de andra som satt där. Och jag funderade på vad jag gjorde där, sen efter en tid sjönk det ju in att "Jo du behöver hjälp. Detta funkar inte. Du klarar det inte på egen hand längre." För jag har inget stopp. Andra säger karraktär, jag säger stopp. Hos mig finns det inte då får de sätta dit ett och de gjorde de. De opade magen - något jag ALDRIG ångrat. Sen om det är lättköpt eller värsta grymma bantningsmetoden...yeah right. De som säger så har ingen aning om vad de pratar om. De borde verkligen läsa på bättre- För en sak är säker - det finns inga genvägar även för oss som är GBopade. Vi måste lära oss att ändra på huvudet/psyket alltså och det är inte det lättaset men med detta "Stoppet" inopat så går det bättre. Vi kan ju inte äta mer för då "spyr" vi mentalt = mår skitilla = dumping= Vill inte detta!!!!

Fick en komplimang på jobbet idag av chefen. Han undrade stilla hur det går när han såg min mellislåda. Jag har ju inte varit där på hela januari så jag tänkte att de skulle väl se det - men jag förväntade mig ingen kommentar och definitivt inte från honom så när den kom blev jag extra glad. Han sa att det syntes verkligen och det sa min kvinnliga kollega sen också vilket är roligt. Det peppar en liksom lite extra.

Imorgon ska jag dessutom inviga min nya (2 storlekar för liten-men till sommaren blir den lagom) baddräkt. En svart sak med kjol på, jättefin. Ska ju på simskola med sonen och då ska den invigas. Vet inte om jag nämnt det här men jag fick kläder för ett tag sen och när jag gjorde min besställning så tog jag storlek 50/52 på allt. VÄLDIGT vågat för att vara mig. Jag hade dessutom i slutet (innan op) 56/58 ja t.o.m större men jag köpte aldrig större för jag töjde ut tröjorna istället...alltså vad man höll på. ÄR så glad att inte behöva göra så mer. Någonsin!! Och alla kläder jag fick satt perfekt. Inte för litet (ja förutom baddräkten men som sagt...) utan allt var bara så....bra & snyggt. Jag hade modevisning för Fröken J & mannen som satt i soffan. Till slut sa Fröken J "Men mamma vad du handlat!" och då fick jag lite dåligt samvete. Då säger mannen leende: "Men det är du värd. Det syns på dig att du trivs och tycker om det så det ska du ha. Det syntes inte förrut i dina ögon"  Blev alldeles varm i själ & hjärta av hans ord - för de slog alla blommor i världen kan jag meddela.

Nu ska jag natta mig själv. Mannen är i Stockholm och ska provfilma massa kändisar och själv harvar jag här hemma och håller ställningarna med barn, skola & jobb. Livet i allmännhet med andra ord. Jag avundas honom inte vill jag bara poängtera, nu när han ska jobba med Läckberg så verkar varenda känd person som kan agera vara efter honom...hahaha även de som INTE kan agera.

Nä, hörri ha en god natts sömn, eller en bra dag om du läser detta på morgonen!!

Kramen