I´m back...

Jaha, då var jag tillbaks igen. Kan inte hålla mig härifrån - det är för kul att blogga helt enkelt för att ta en längre paus. Jag har haft en del i mina tankar och därav mitt uppehåll. Idag hade jag tänkt att skriva nått helt annat i bloggen men så kom Fröken J & Herr A hem från skolan med andan i halsen och berättade att polisen minsann varit i skolan idag. Med helikopter & hundpatruller...öh, ok??? Då undrar man ju vad som hänt. Fröken J berättade att hennes skolkamrat idag på sin ävg upp till skolan blev stannad av en man som frågade henne om hon kunde visa honom vägen till affären. Skolan ligger på en höjd, lite avsides från affärsstråket i pyttelilla S där jag bor...hm..liksom. Då flickan redan var försenad till skolan ville hon inte det utan skyndade förbi. Då hotade mannen - och nu pratar vi svensktalande, mörkklädd VUXEN (?) man - att döda flickan om hon inte gjorde som han sa. Flickan sprang då upp till skolan varpå mannen sprang efter henne (kändes det som, hade flickan sen sagt till Fröken J. De går i samma klass). Flickan sa till fröken som sa till rektorn som ringde polisen som kom ut i all hast till skolan och sökte av omgivningarna med folk och hundpatruller. Fröken J sa att helikoptern var uppe i luften också.... Vi fick hem en lapp från rektorn där han bad oss föräldrar att vara uppmärksamma på något misstänkt och ja.... Vad ska man säga???

Polisen fick inte upp nått spår, hitta inget/ingen och kvar finns bara rädslan. Fröken J är lite skärrad, rädd och fundersam. Herr A fick vi förmana återigen att inte gå fram till främmande vuxna och tro att de är hans kompisar bara för att de hejar på honom....

Vart är världen på väg?? När vuxna beter sig på ett sånt här sätt?? Jag själv tror ju att det var en drogpåverkad person och det hade de tydligen pratat om i skolan också vad jag förstos på Fröken J men ändå. Man tror ju att ens barn är säkra i skolan.... Jag måste tro det. Annars fungerar jag inte. Men man blir onekligen lite skärrad även som föräldrar. Min systerdotter går hem från skolan varje dag. Hon är 13 år. Denna veckan ska jag hämta henne och köra hem henne har jag lovat sis och det är det minsta jag kan göra. Vill verkligen inte att hon går hem själv.

Nä på sistone har det  hänt lite för mycket här omkring mig. En kompis till min systerdotter blev i förra veckan hotad med kniv på väg hem från "ungdomsgården". De rånade henne på mobilen men hon vart rejält chockad. Det var halv 9 på kvällen. Detta idag var strax efter åtta på morgonen.... Vi har haft lite problem folk som bott där jag bor men de har flyttat den verksamheten till en annan ort i kommunen. Man tror ju att det ska lugna ner sig då... jo men eller hur.

Det är bara att inse. Man kan inte skydda sig mot allt. Men hur mycket ska man då tåla?

Kramen