Svåra samtal & svåra val

Besökte min syster och fick veta saker jag önskat jag aldrig behövde höra. Orden som hållt mig vaken vissa nätter och orsakat mig sån ångest blev nu uttalade. Ord...hur kan ord orsaka sådana känslor. För mig...för mig...ba! Vad gör det då inte för henne!

Sen under lunchen hemma idag så kom frågan från mannen upp...
"När?"

Svaret jag hade att ge...
"När som helst!"

Det är inte längre en fråga om Om utan När. Och "när" har gått från "Nått år" till att bli "När som helst."

Bara tanken på det fick oss båda att gråta. Tankarna välde över oss när vi satte oss in i tanken på om det vairt vi som var i hennes situation... Tårarna rann längs våra kinder när vi fattade hur sommaren/hösten kommer att bli för alla inblandade. För oss. För henne & hennes barn. För vi vet vad som väntar. Vi är vuxna, vi förstår. Inser & fattar... Men barnen...


De som är i början av sitt liv. De som inte fattar konsekvenserna. Vad det innebär när någon fattas. När någon inte längre finns där att hjälpa. När någon inte längre går att ringa, krama, känna doften av, se & höra. Vi är vuxna, vi klarar det. Men barnen...


Hur förklarar man? När gör man det? Vad säger man?

Kramen