Dagen D, tagning #2...

Jaha, då sitter man här igen. En halvtimme innan syrran ska hämta mig för att köra mig till op. Och hur känner jag mig?? Skakig i hela kroppen, nervös, lätt illamående, uppgiven och ganska förtvivlad faktiskt. För jag tror och vet att det går nog inte denna gången heller. Hoppet är det sista som överger en men....nä...

Hela dagen igår gick hur bra som helst ändå tills jag la mig i soffan för att kolla på tv och koppla av innan descutanduschen. Då kom hostan smygande. Försökte kväsa den. Ignorera den. Kanske det var därför, jag vet inte. Jag vet inte om det är för att jag ska hosta som jag gör det eller för att det är för att jag inte ska hosta som jag gör det. Fattar ni??

Hur som helst så har jag sen iförrgår också ett tryck i bröstet - det däremot tror jag är panikångesten som satt sig fast där. Nånstans ska den ju sitta tycker den så ja...

Nu när jag sitter upp så kommer hostan stötvis men ja... I ren desperation smsa jag en bloggvän sent igår kväll för att kolla om hon visste om man kan ta Cociliana så där dagen innan. Hann aldrig få ett svar men jag tog 10ml vid halv 12. Om det inte blir av idag så ska...jag...fråga tills...nästa...gång. Suck-suck, nästa gång hm....

Känner mig bara tom just nu. Undrar om jag verkligen orkar en omgång till. Då blir det 12 v innan som jag går på pulver... Allt går men...

Fröken J har ju hostat flera dagar och det slog mig nu - varför har jag inte behandlat henne med hostmedicin? Indirekt så hjälper det ju mig... Alltså jag blir inte klok på mig själv ibland. Varför kan jag inte se längre än näsan? Jag brukar ju kunna se hela bilden av ett "problem", vad som ska göras, hur det ska göras.... Jag vet varför. Förbannade jävla skit!!

Nä det blir nog till att ställa in sig på ny op om några veckor. Lika bra. Måste ju ändå till sjukhuset för att få det konstaterat och för att få en ny tid. Undrar just när det blir...i början av november kanske....

My life sucks big time just nu!!

....