Jag tror det smittar...

...läste Imsavimsas blogg tidigare idag och vi har haft en dag som sett likadana ut. Blä, usch, fy, pärk, pest & pina! Började imorse när jag vid mellanmålet fick megadumping, sen har den liksom suttit i hela dan. Haft hjärtklappning, svettas & frusit om vart annat, illamående you name it I´ve had it! typ....

Har inte gjort många knop idag alls. Mest vilat och tagit det lugnt. Löst lite korsord, ätit, druckit (på tok för lite).... Ryggvärken har avtagit i styrka och det är positivt. Sen fick jag broderat min trasdockor nu i em. Imorgon hoppas jag att jag kan sy ihop de.

Imorgon ska vi också på begravning igen. Mannens mentor gick bort för ett tag sen i strupcancer. Då när vi fick reda på det så sa jag: "självklart går jag med!" Nu idag känndes det inte alls lika självklart. Faktum är att jag orkar inte. Jag är rädd för hur jag reagerar där & då. Jag gråter alltid på begravningar men jag var på en så nyssens. Har det så färskt i minnet. Ett minne av min svåger, min otröstliga syster, två barn utan sin pappa.... Nä, jag hoppar begravningen i morgon. Mannen skulle förstå min reaktion men inte de andra och det vill jag bespara de.

Annars har här regnat hela dagen. Fu tusan vad trist, men jag hade ju dagboken att läsa och däri stod bla. om min väns semester i Grekland i sommras och massa fina bilder. My god jag blir ju inte alls avis. Och vad hennes flickor har växt, mygod! T är riktigt lång. Undrar om de matar henne med raketbränsle???

Och på tal om dagboken då. Lena undrade vad det var för något. Jag har berätta förrut men tar det lite kort igen...

1993 (tror jag det var) så åkte jag för att studera på Åsa Folkhögskola i Sköldinge, utanför Katrineholm. Det var där jag träffade och lärde känna min underbaraste finaste vän Anna (och även min man). Vi blev väldigt goda vänner och vi gick/bodde där i två år. Efter det var slut så kom vi överens om att skriva dagbok ihop och ja, det har vi gjort sen dess. Det har vi nu gjort i 15-16 år. Vi gör numer våra egna dagböcker som vi sen skriver i. Limmar in foton och annat kul. Sen skriver vi om allt möjligt. Det har blivit allt möjligt under åren allt från husköp, barnafödslar, operationer, dåliga dagar och glada dagar.

Min vän bor nu dessutom i Stockholm så vi ses inte jätteofta, kanske 2-3 gånger per år men det gör inget för vi har alltid dagboken som vi uppdaterar i om vad som händer i våra liv. Det är så otroligt himla roligt och genom åren så har vi nog skrivit ut ett 60-tal böcker. Grejen är att vi sparar de, och vi behåller de varannangång. Denna boken vi har nu är A´s att behålla och nästa min. Nu så finns ju Facebook, msn, mejl, sms och blogg att uppdatera oss på. Men jag hoppas och tror att det kommer att bli fler dagböcker framöver.

Kan också meddela att min arm (där jag fick vaccinet igår) är så svullen. Den bulan får plats i min handflata. Det är varmt och ömt men det går över. Huvudsaken är att jag inte får flunsan.

Nu ska jag knyta ihop mig med korsordet!!

Kramen