Sjukhusbesök igen...

men denna gången inte för egen del utna som moraliskt stöd åt min storasyster. Hennes, jag menar min minsta mosterdarling skulle in idag till barnsjukhuset Östra i Gbg och opa sina knän. E har barnreumatism, en aggresiv sådan, sen hon var 4 år. Gu jag kommer ihåg sista tiden innan de gjorde utredning på henne. Vi pratar om en VÄLDIGT aktiv 4åring som det sista inte kunde gå själv. Hon gick och höll sig i väggarna när hon gick och ja, hon gick inte utan staplade mer. Det gjorde så himla ont i mitt hjärta varje gång man såg hennes plågade ansikte. För det var just det - hon hade ont!! Och hon var bara 4 år och ta mig tusan den sötaste lilla 4åring som fanns i ett par jättesöta glasögon med sin lilla putmun och knubbiga kinder.

Idag skulle de spruta hennes knän (båda varav det högra var svullet stort som en handboll) och de skulle söva henne. Jag visste om att det var idag de skulle göra det. Kom ändå på det imorse när jag satt och kollade på tv. Var trött och tänkte gå å lägga mig å sova en stund till men kom på detta och ja, bestämde mig för att åka in som moraliskt stöd. Jag vet att sis INTE gillar detta med att de skulle söva henne.

Jag kom dit och då hade de just åkt in på op, så jag satte mig ner o vänta. Ut genom dörrarna kommer sis i tårar...??? Jo jag kan ju förstå att det är jobbigt att se sitt barn sövas-vill inte gärna vara med om det.... Men så säger hon: "Du vet när hon sövs så drar hon häftigt efter andan och ögonen rullar runt och sen blir det tyst. Precis som med S-A när han dog." Och jo jag minndes det allt för tydligt i minnet. Jag satt och tittade på henne och försökte komma på nått bra att säga.... "Men hon vaknar ju iallafall" sa jag. Intelligent kommentar jag vet men det var det enda jag kom på att säga. "Vad sjåpig jag är som gråter" säger hon sen. Öh va.... Sjåpig?? Skulle inte tro det!! Med tanke på vad som hänt så är det inte alls konstigt, snarare tvärtom.

Vi satt i cafeterian och jag åt min mellis, 1 banan och köpte en Cappucino. Den drack jag 1/3 del av. Inte mycket men fan vad god den var!! Kan ju inte dricka kaffe längre. Te går bra-tur för det. Igår hade jag dessuotm en liten tsk honung i och det gick bra.

Efter en stund i cafeét så ringde de och sa att E var färdig opad så vi gick upp. Sen satt vi där 1 timme och prata skit. När lilla E hämtat sig så fick vi åka hem igen. Jag åkte inom min mamma och hämtade henne. Hon ska sova hos syrran i helgen.

Vi åkte en sväng inom Kungälv där jag hämtade ut lite glasfärger som jag beställ för jobbet. Sen åkte vi hem till sis. När vi kom dit så fick jag äntligen äta något. Då var kl. nästan 2 och jag äter 1. Hade köpt en 2% jordgubbsyoggi (den enda de hade i cafeét) som jag åt hos sis. 3 tsk och sen mådde jag illa & hjärtklappning. Lämnade resten till sis. Jag tål bättre vaniljyoogi än bäryoggi helt klart.

väl hemma hos i mitt enga hus så tänkte jag sätta på håret på mina trasdockor. Kom då på en bättre idé att sätta fast det som sparar mig lite tid. För är det något som tar tid så är det just att montera håret. Det blir 3 rödhåriga,3 brunhåriga och 2 med ljusblonda. Lägger ut en bild på de så snart de är klara. I helgen tänkte jag börja sy kläder till de.

Har ni tänkt på det att det är väldigt olika direktiv vi får- vi GBopade alltså. Det är beroende på vart i Sverige du opas. ÄR det inte konstigt att läkare/dietister/sköterskor säger så olika saker. Man kan ju tycka att det ska vara samma överallt för det ät ju samma op man gör. Jaja, jag håller mig till vad min dietist/Dr. Jan sa och idag har jag tagit alla mina vitaminer/kalk/B12 + mina övriga tablette.

Nu ska jag ta en kopp te med lite honug.

Kramen