Vila i frid finaste M!!

CHOCKAD och enormt lessen känner jag mig just nu. För kanske en timma sen ringde sis och sa att "M är borta". VA?? Hon fanns ju igår....eller...

Jag höll på att natta fröken J men gick ut ur rummet och in på Fejan och in på M´s profil. Och där svart på vitt stod rad efter rad "Vila i frid" "Sov gott" "Saknad"

Vad, varför, när och hur gick det till???? Jag förstår inte. Vill inte förstå.....Orkar inte... Syrrans ord slog som en hammare. Det är egentligen inte min vän - mer sis. De träffades på syrrans jobb. Blev väldigt goda vänner. M flyttade från Gbg men de höll ändå kontakten. En väldigt rak, ärlig & väldigt fin människa M. Jag träffade henne några gånger...det räckte. Ibland räcker det med lite....

Jag tycker så synd om sis också.... Hon hade svårt att hålla borta tårarna och jag kan det inte nu när jag skriver detta. De rinner nedför mina kinder....medans denna underbara låt ekar ur Spotiy så påpassligt.......

http://www.youtube.com/watch?v=LBh7Muv0yac

Att livet är orättvist det vet jag redan alltför väl....och jag vet, man lever inte för evigt. Men tankar på ens egna existens poppar ju upp...jamen bra som om jag behöver det också nu...
Tankar på att bli ensam kvar eller lämna barnen & mannen kvar......

Nä det går verkligen inte längre nu...

i

Jaja...

..är man glömsk så är man.

Är med i denna tävling inne hos Imsavimsa.

http://imsavimsas.blogspot.com/2011/01/tavling.html

Mitt ansikte vill verkligen vinna dessa produkter. Narig & torr hud får verkligen en ny innebörd om man ser mitt ansikte. Kanske bäst att hon inte får se mitt ansikte när jag tänker på´t...hahaha...

En dag min vän B, ska du & jag ta ett seriöst snack om min hud. Har hört bara bra saker om Nuskin produkterna från sis, hon verkligen älskar de.

Kramen för nu...

Om att inte må så bra...

Jobbar just nu på en liten hemlis. Japp det är just vad jag gör. Ingen bebis vill jag bara säga redan nu. Nä, den biten lämnar jag till andra att förvalta. Men nu är det annat i görningen. Det vill dock inte riktigt fungera än så ja, vad gör man? Jo man ber om hjälp och det har jag gjort så nu ska det förhoppningsvis inte dröja alltför länge innan jag kan avslöja vad det är för hemlis. Lugna er lite nu - det är inget jätte revolutionerande men spännande för mig iallafall...

Annars då? jo för tusan här har det varit fullt upp hela dagen. Jobbat o stått i, Skurat fönster, golv och avloppsbrunnar. Bytt gardiner, skurat bakom spisen, torkat ur kylen och rensat i mitt rum, städat barnens rum och sytt om tre par byxor till fröken J (ingen som höjer på ögonbrynen än??) Sen passade jag på att damma bakom teven, dammsugit ovanpå alla garderober (nu då??) satt alla CDskivor i bokstavsordning, alla böcker är färgkoordinerade och där tog min fantasi slut....

Alltså allvarligt talat, den som trodde att jag gjort allt det idag borde få medalj i nått...typ. ÖNSKAR att jag kunde ha gjort nått av allt det där men tyvärr idag har varit en dag isurfandets tecken. Jag skulle ha scrappat tänkte jag för hux flux så var jag ensam hemma. Mannen äkte iväg för att städa hos min mamma och tog sonen med sig. Fröken J gick upp till sin moster & kusin och där var jag kvar. Det var bara LITE skönt. Tänkte inte sitta alls vid datorn men jag satte på den bara för att ha på Spotify och ja där sprack det ju med en gång. Började ju lägga patiens och sen när jag kollade på klockan så hade 1½ timme gått. Vad hände liksom?????

Tog mig i kragen och gjorde klart två kort som jag gjort till kompisar som behöver muntras upp lite i den grå vardagen som är just nu i detta helt fördjävliga väder, vind & årstid som är nu. De blev bra om jag får säga det själv. Bilder kommer snart.

Imorgon är det måndag igen och jag tänker INTE väga mig. Tänker bojkotta vågen ett tag. Typ glömma den, har ingen som helst lust att ställa mig på den. Läste i någons blogg-kommer inte ihåg vilken- om tankar som poppat upp om att "jaha, det går väl inte denna gången heller. Du ska inte tro att du klarar detta, op eller inte". Kommer ihåg att jag blev lite lessen för personen ifråga när jag läste det och att jag skrev en kommentar. Så ska man ju inte tänka.....

Men jag känner likadant själv nu och det börjar bli jobbigt. Tankarna kommer om kvällen och igår kunde jag verkligen inte somna. Jag var trött men hux flux vart jag klarvaken..... Det gror i mig och jag har en förmåga att kunna älta saker o ting i det oändliga. Ältandet i sig är inte det jobbiga utan det är det faktum att just de tankarna isig kommer. Den där känslan av att "det går nog inte nu heller. Jag tillhör nog den där procenten som kommer att gå upp allt igen" Och jag vill verkligen inte det. Får panik bara jag tänker tanken. Och det är ju då det som håller mig vaken. Änskar så att jag kunde få nån ordning på mitt psyke en gång för alla. Kanske skulle jag ta upp detta med alla specialpedagoger jag träffar i samband med min son och hans diagnos. Nån måste ju veta hur man gör med vuxna.

I början när jag insåg att jag också har nån sorts diagnos så var det jobbigt i den bemärkelsen att det blev en "aha" upplevelse. Men om jag borde gå vidare? Det tyckte jag inte då. Jag fick massa svar på alla mina frågor jag haft sen tonåren. Varför vissa känlsor funnits, vissa beteenden... Men nu...nu är allt bara en enda stor röra. Ett kaos av tankar som virvlar i mitt huvud. Jag finner mig återigen i den situationen att jag har massor att göra, saker att göra, idéer att utforska...men inget händer. Och det finns verkligen inget som är mer frustrerande för mig än att hamna i ett skaparvakum - som jag själv kallar det. Jag är en oerhört kreativ person. Vill jobba med mina händer, skapa, klistra, sy, klippa, tänka, komma på, skriva, sen det färdigt.... Att hamna i ett vakum är bland det jobbigaste som finns i min värld. När lusten finns men det är "nått" som fattas. Jag kommer inte ur det. Det är som att sitta fast i kåda eller nått. Jag finner mig själv sittandes på sängen om kvällen och reflektera på vad jag gjort på dan (särskilt på helgerna) och komma fram till: Inget! Men det finns ju att göra liksom (och då menar jag inte tvätta, städa eller laga mat - sånt gör man ändå)... Vad är det då som är fel?

Jag har haft sådana här perioder flera gånger i livet. Det är inget nytt, men varje gång är lika frustrerande och det tar på psyket. För varje gång slutar det likadant. Jag lär mig inget. Får inga svar. Kanske dags att få ett svar och om det inte går iallafall få en förklaring, en hjälp att ta sig ur det. Jag märker ju att det är många tankar och mönster som flyger omkring i huvudet. Kanske dags att ge de en flygrutt. Boka in de på ett rum med helpension. Låsa om de och kasta iväg nyckeln...

Suck, det här vart inget muntert inlägg. Men ja, det är bara att gilla läget liksom -så ser mitt liv ut just nu....

En sista sak bara. En glad sak. Mina vigselringar snurrar runt på mitt finger som tokiga. Det har de aldrig gjort innan. Sen en månad tillbaks kan jag dessutom ha de på mig igen, det kunde jag inte innan. Då hade jag ioförsig eksem som kliade så jag kunde inte ha de på men ja.. När jag tvättar händerna så glider de nästan av numer....hihi...

Kramen, om än en lite trött sån...

När man borde hetat virrpanna eller nått...

En sak är säker: Man ska INTE blogga när det är sent och man är toktrött!!!

Förra inlägget jag skrev var en längre kommentar till en kommentar jag fått på mitt förra inlägg. Och hur tusan skulle ni veta det??? Var inte det självklart uppenbart för er....Jamen eller hur inte alls!!

Det roliga i det hela - så här efteråt - är att när jag skrev det så var det ju glasklart. Vaddå eller?? Men sen när jag läste det dagen efter så vart jag helt förvånad för att säga det minsta. Jag bara satt å garva och fatta knappt vad jag skrivit själv. Tänkte först jag skulle ta bort det men nä, det får stå kvar som skräckexempel över hur man INTE ska skriva ett inlägg, sent och när man inte är på topp liksom. Vilket svammel.... Suck ja...

Annars då? Jo jag har haft huvudet fullt av olika tankar som florerat. Mest runt och om sonen. Det händer mucket i hans huvud / i skolan just nu och jag har haft lite svårt att sortera mina tankar där. Idag var jag i kontakt med en specialpedagog på Np teamet som tyckte jag skulle gå vidare med det till Habiliteringen som kan hjälpa oss. Så nu inväntar jag samtal därifrån. Hoppas att jag kan få hjälp med hur jag ska nå fram till sonen, hur man förklarar på ett bra sätt så han förstår. Det finns hjälpmedel att tillgå där så det ska nog bli bra. Iallafall så känns det bättre coh det är huvudsaken.

Sen har det börjat kännas lite "tungt" här med annars. Vet inte vad som är fel. Har stått still nu i 3 veckor och det är ju en bra sak, för det är iallafall inte viktuppgång.
Sen är jag så himla trött på väder, vind & årstid. Nu får det banne mig slå om snart och bli varmare & soligare. Det här är bara för dystert. Försöker hitta på saker som får mig att må bättre men det är inte helt lätt när man har tokmycket jobb att göra. Jaja...

Nu, som sagt, måste jag jobba så det blir mer imorgon eller senare. Men hörrn´ni, sorry för förra inlägget!!!

Kramen

Pris eller listor...

Ja ni har så rätt hörrni. Alla pris man vinner är bra, trevliga, roliga att få just där å då man vinner de. Andra kanske mer av värde än de flesta andra?? Jag vet inte det ja. Ett pris man vinner är ibland rena slumpen, turen, flaxen - andra mer uträknade. Som när en jury sitter och sak utse en vinnare - det är ju liksom mer planerat även om de röstar. Men ALLA pris man vinner är roligt att få.... Ja, kanske inte sämst klädda 2010.... Här kan man ju då Å ANDRA SIDAN - tänka sig en lista gjord med MYCKET humor och med sina bloggkompisar bland deltagarna. DET kan bli festligt. Undra just vem jag skulle utse som vinnare där? I sämst klädda? Jag vet faktiskt vem - och jag tror hon vet vem hon är också. Som tur är har denna person humor och vet med sig detta själv också och delger oss läsare det i sin blogg (- underbart när man har den självdistansen & kan driva med sig själv....vilket jag också gör med mig själv....men då är ju jag alltid ytterst välklädd........öhhhh NOT!!)

Men vänta nu, snacka om att glida in på ett helt annat spår. Det var ju priser vi pratade om..... Men vet ni vad. Nu har jag sått ett frö i mitt egna huvud - och detta måste jag utveckla tror jag. För jag tror att det kan bli ganska kul & innovativt och som alltid i bloggarnas värld - alltid retar det nån. De flesta som läser min blogg - tror jag ändå kommer att skratta och om inte - det är en risk jag får ta. Vad det är? Ja sug på den ett tag ni....hehe...jag tror nog ni redan vet det.

Kramen

Memorylane...

...satt ikväll framför tv:n och tittade på Guldbaggegalan. Minndes när jag själv satt där mitt i smeten av gräddan av Sveriges Filmskådspelarelit & filmfolk. Bredvid mig då satt mannen, nervös & stirrig av förväntan & väldigt stilig i sin kavaj & skjorta. Idag satt han också bredvid mig, inte alls nervös eller stirrig, i sina trasiga långkalsonger & fultröja....ja men är det inte just snyggt så säg....hahaha..

Men det går inte att komma ifrån. Det känns så lääääänge sen, fast det bara är 3 år sen. Det känns så overkligt & märkligt, fantastiskt och magiskt.

Iår vann ju dessutom min favorit - Joel Kinnaman för bästa manliga huvudroll. YES!!! Han är så himla bra. Han spelade ju med i Johan Falk filmerna och ja, man träffade ju honom en del då. En väldigt trevlig & sympatisk man. Jätteroligt att han vann.

En annan rolig sak var att en till rollsättare vann pris i år för Särskilda Insatser, precis som min man gjorde. Lite överraskande men väldigt roligt. Ett arbete som är väl så viktigt som regi, foto, manus eller kostym.

Ofta så tänker man inte på hur mycket jobb det är bakom en film, för man ser bara det färdiga resultatet. Men det är SÅÅ mycket mer jobb bakom. Allt från minsta lilla tändsticksask i rutan som tapeter på väggen. Soppåsarna i handen och cykeln i förrådet. Halsbandet om halsen och kläderna på kroppen. Alla statister & skådisar...allt. Har man en gång varit bakom kulisserna på en filminspelning och sett hur det funkar, görs, arbetas så blir film på bio aldrig den samma igen. Man upptäcker nya saker i sitt sätt att se på film. DET är både positivt och negativt. Att sitta och titta på film ihop men min man kan vara - något frustrerande ibland. Han kommenterar gärna scriptafel & blunders som jag inte ens ser, men när man får de uppekat för mig - för jo, han spolar tillbaks och visar de gladeligen..jättetrist för det kan verkligen döda vilken braiga film som helst... Samtidigt så ser man de minsta småsaker på ett nytt sätt.

När våran dotter, Fröken J, var 1½år så var hon med som yngsta dotter i en en familj på 5 i tv serien "De drabbade". Vilket eldprov. Att ha med en 1½ åring på set där det ska vara tyst för tagning -jamen lycka till liksom. Så här i efterhand när man sett resultatet så är det ju roligt, men om jag skulle rekomendera det - tveksamt. Serien vart -i mitt tycke- väldigt bra. En av min mans första produktioner. Sen dess har det blivit en hel del. Så vem vet, SFI kanske ringer nån mer gång i framtiden....

Kramen

Lite av varje...

Bad hair day!!

Så blir det när man har torrschampo i håret och spray och sen tvättar håret på dag tre och blåser håret upp o ner. Men va fan - jag é lika glad för det...

Skillnaden i favvojeansen. Jamen jag får nog köpa nya, eller vad säger ni?? Det går ändå knappt att lappa de mer i rumpan ändå...buuuuu. Mina älsklingsjeans!!

Slängde en hel del kläder igår och en del sparade jag. Jag ör ju duktig med symaskinen så dagen hade jag tänkt att jag skulle ägna åt lite make-over. Yeah rigth. Vart inget med det, har uppdaterat dagisen istället och suttit vid datorn. Löst lite korsord, haft en het diskussion med Herr A och användandet av spel på våra datorer. De får inte spela på de längre och han var väldigt upprörd över detta, för "jag har inte fått spela på en timma minst"..... Ok, ja nu är det ju mer 1 år men ja, allt är väl relativt. Han är så söt när han blir så där arg, och det är svårt att hålla sig för skratt MEN det måste man....suck ja.

Nu ska jag laga lördagsmiddag och vad blir det idag??? Indonesisk Kycklinggryta...åh jag längtar redan....mummmmmmmmmm..........

Kramen

Om att skapa heta känslor...

...det är något som jag gjorde med tidigare inlägg och jag visste att ni skulle vakna till där... hahaha.. alltid lika kul att veta att ni lever. Nu är det ju så att jag håller med er, man tränar för att må bättre - det gör även jag tro det eller ej. Skulle bara se om ni hängde med och det gjorde ni. Goingar!! Sen håller jag med min kompis i lite av det hon sa men ja...så är jag ju lite kluven också..hehe..

Gårdagen då. Jo vi hade ju stormötet då om Herr A. Och jag måste säga att jag har bävat inför detta möte. Legat sömnlös och grubblat, oroat mig och haft ren å skär ångest inför detta. Herr A har ju fått sin diagnos (för ett tag sen) - "Autismliknande tillstånd men asberger symptom" och ja detta stormöte var för att tala om hur han ska klara skolan på ett bra sätt och för att informera skolan om hans diagnos och varför det vart en utredning och hur den gjordes.

Vi kommer till NPteamets lokalen och blir lotsade in i rummet där vi ska vara. Där sitter sen 11 personer runt ett bord. 11 personer?? Jamen fatta själva. Så många är där för min son... Från skolan var det hans fröken, skolsyster, fritisfröken M (som följt honom sen förskoleklass), skolpsykologen, rektorn & specialpedagogen. Från NPteamet var det Specialpedagogen och från Habiliteringen var det Psykolog T (som vi pratat med några gånger innan) och sen var det BVCs utredare Dr B som gjorde den första utredningen om Herr A redan på dagis. Och jo, så var det jag & mannen...

Det vart nästan lite overkligt. Alla som satt där pratade om Herr A utan att han var där. Om min son, min lilla fina kille. Om hur vi ska göra för att han ska kunna utvecklas på ett bra sätt och hur han ska klara skolan. Alla var där för hans skull - det är ju inte klokt egentligen och jag vart alldeles varm om hjärtat när det liksom sjönk in.

Dr B berättade om varför hon blev inkopplad från början. Vad hon kommit fram till och vilken slutsats hon dragit. Han diagnos lästes upp och hon frågade oss om vi tyckte att det stämmde. Och ja, det var ju rätt.

Innan vi åkte dit så åkte vi inom Scraplyckan där jag handlade lite och när jag satt där och kollade på papper så var det som om nån slog mig med en stekpanna i huvudet. Jag börja kallsvettas, mådde illa och jag trodde på fullt allvar att jag skulle spy där å då. Som tur va så pratade vi lite jag & underbara Marie (som äger butiken) och det lättade något men knuten imagen var där och den satt i ända tills vi kom in i lokalen.

Mycket av roten till denna oro är den att jag har något otalt med rektorn på Herr A´s skola. Han har talets gåva och han är en fena på att vrida och vända på orden så att det du säger i slutänden är ditt fel även om det inte är det. Jag brukar inte tänka innan jag skriver mejl o liknande. Jag skriver direkt från hjärtat men till honom så väger jag orden på guldvåg. Han har alltid sagt att han vurmar för barn med särskilda behov och visst, man kan ju alltid hoppas. Men jag kännde det som att han skulle få det till att det var mitt fel att Herr A fått diagnos och att jag skulle vara en dålig mamma som inte hjälpt honom tidigare och så skulle han se till att ta Herr A ifrån mig. När jag äntligen sa detta till min man så titta han på mig och sa: "Det kommer inte att hända I. Du är ingen dålig mamma. Det kommer att gå bra det här." Jag ville bara spy.

Nåväl, jag försökte verkligen att gå in på detta möte med öppna sinnen. Det var liksom upp till bevis för vissa. Och faktiskt. Rektorn gjorde mig inte besviken. Han sa inte jättemycket men det han sa var bra. Han sa bla. "...att det gäller att ge Herr A läxor som han klarar av, inte sånna som han får kämpa med." & "Han ska klara skolan på ett bra sätt." Och det är ju bara just det jag vill. Att han ska klara av skolan på ett bra sätt och inte som jag. Bara känna mig störig, jobbig, dum och trög. För med en sån skolgång i bagaget så är det kanske inte heller så konstigt att jag var orolig innan.

Vi gick igenom maten i skolan, rasterna, kompisarna & läxor. Vi fick uttrycka vår oro för vissa saker. En sak är ju den att Herr A är lättpåverkad. Lätt att lura och han tror på det som andra säger även om det inte är sant. Sånt kan han inte sålla, han har svårt med det sociala helt enkelt. Sånt som du & jag tycker är naturligt blir i hans värld bokstavligt. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt men jag hoppas ni förstår.

En sak som förvånade mig & mannen var att Herr A äter dåligt vid mellis i skolan. Både jag & mannen har hela tiden trott att problemet var i bamba. Det var nytt för oss så idag mejlade jag fritisfröken om hur vi kan lösa det på ett bra sätt. Har en del förslag så vi får väl se hur det löser sig.

Redan igår fick jag mejl från hans fröken om att den läxan Herr A fått kanske inte var så bra med tanke på vad som sagts på mötet och att hon skulle fundera ut ihop med spec.pedag. hur läxan ska se ut härnäst. Bara det gjorde mig varm i hjärtat. Redan sker förändringar för att underlätta för honom så han ska lära sig istället för att stjälpa.

Som ni säkert förstår så var det en STOR sten som föll från mitt bröst efter mötet. Var helt slut och mega trött. Ville inget annat än att åka hem och lägga mig å sova. Men först var det till att hämta barnen.

Och vad händer sen vid läggdags. Jo helt plötsligt säger Herr A "men mamma jag måste göra så annars så får jag stryk av XX". Jag vart klarvaken med en gång. "Va?" Efter det utspela sig ett samtal som jag helst inte hade velat haft. Sakta men säkert så gick det upp för mig att min lilla kille gör saker i skolan för att XX säger till honom att göra de för annars får han stryk. Jamen fattar ni? Precis det jag befarade. Så mejlet till hans fritisfröken blev LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT. Som jag skrev till henne "...helt ärligt så låter det som om XX bedriver ett fångläger bakom skolan med armhävningar, situps o hot för att träna de till att slåss...." Jamen ni hör ju själva hur det låter. Jag blev helt kall. Herr A sa själv att han vill vara kompis med XX så då gör han det. Men vad säger XX härnäst? undrade jag i mejlet. Alltså vilken soppa... Suck!!! En mammas bekymmer tar aldrig slut. Men det här hoppas jag verkligen de kan nysta upp och sätta stopp för.

Önskar jag kunde ta Herr A därifrån och sätta honom i en annan skola nu på direkten, men jag tror tyvärr inte det löser problemet. Dessutom så måste man ge skolan en chans att rätta till saker å ting.

Annars då? jodå idag har jag rensat ur min Klk. Slängt en hel svart sopsäck med för stora kläder. En del ska jag sy in och sy om. Men boy, vad jag slängde. Så skönt!!! Dit (30kg+) ska jag aldrig mer, det är ett som är säkert.

Kramen

I valet & kvalet...

...där är jag för tillfället. Jag tycker jag ser det i var å varannan blogg om hur folk träna, promenerar och håller på. Vad gör jag? Nada. Ja, jag tänker på att jag borde nog, men mer är det inte. Och visst borde jag. Eller?? För det är faktiskt så att när jag inte tränar så går jag ner i vikt. Men när jag börjar träna så stannar vikten upp liksom.

För ett par år sen umgicks jag med en tjej, som hade MS. När jag träffade henne så hade hon nyss gått ner 45 kg med hjälp av ViktVäktarna. Hur hade hon burit sig åt? undrade jag. Jag åt som jag skulle, svarade hon och så berätta hon en väldigt rolig sak (tyckte vi iallafall.) Hon hade suttit där på VVmötet och hon hade blivit framkallad för att ta emot "pris" för att hon gått ner så otroligt mycket i vikt. Konsulenten hade frågat henne inför alla där i salen hur hon hade gjort. Och hon svarade "ätit som jag skulle och fyllt i min checklista." OCh hur mycket har du motionerat? undrade konsulenten. Då hade hon svarat. "Inte ett jävla skit!" Det hade blitt dödstyst i salen berätta hon och vi skrattade gott. Hennes teori var att ju mindre hon träna dessto mer gick hon ner i vikt. Sen när hon gått ner allt i vikt så börja hon träna lite smått men då mer för att hålla sig med "bra flås" som hon sa. Hennes berättelse har verkligen hängt med mig i alla år. För varje gång jag går omkring och funderar på att börja träna så tänker jag på Maria.

För som det är nu så går jag ner i vikt och det är jag så nöjd med. Så varför träna liksom? För att få bättre flås!! Ja det skulle väl vara det då. Men jag står verkligen i valet & kvalet... Ska jag eller inte??? Vill gärna köpa ett gåband, men kommer jag att använda det? Fast det är klart- det finns ju andra i den här familjen som man kan kasta upp på bandet och som kan behöva gå lite...typ mannen. Jaja, han vill faktiskt köpa ett så jag kommer inte att kasta upp honom, men ändå...

Jag tror det är vintern som sätter griller i huvudet på mig också lite grann. Jag vill så envetet gärna att all snö, is, halka & kyla ska försvinna nu och våren, solen, värmen, fågelkvitter, ljuset och blommorna ska komma tillbaks. Jag vill ha grönt istället för vitt.... NU!!!
Men det känns avlägset just nu om man tittar ut...suck...

Ok, dagen annars idag. Jodå. Imorse så började det med att jag gjorde tsatsiki, vispade vaniljvisp och förberedde lite inför lunchen. Sen åkte jag med Herr A till hans första dag på nya simskolan.
Min lilla kille. Han har lite svårt med detta med vatten. Vill inte gärna bli blöt i ansiktet = vill inte doppa huvudet. Det enda han ville var att åka rutchkanan som de har där och det fick han inte för vi skulle ju simträna lite. Hans idé med att simma är att göra simtag med armarna (så långt allt bra) och gå på bottnen....hm... Eller så tar han simtag och hundsim med benen. Han vägrar låta varesig mig eller fröken hålla honom under magen - och tro mig vi försökte. Till slut blev han så frustrerad att han gick upp ur vattnet, satte sig på kanten med uppdragna ben och armarna om benen, tittandes mycket surt på mig. "Det är precis som på andra simskolan" blängde han på mig "det är jättetråkigt och jag tänker aldrig komma hit igen." Det sa han flera gånger. I sådana lägen är det bara att härda ut. Lirka och försöka om o om igen. Till slut tog han på sig dynan igen. Simmade ett varv och fick gå upp för att åka kanan. Då vågade han inte. Min lille plutt. Så vi busa runt lite i vattnet och gick sen upp. Glatt gick upp ur vattnet och ropade till fröken. "Ses nästa gång fröken. Hej då!" Vänta nu, missade jag nått?? Eller... Nåja, efter duschen så gick vi ut och fikade. Han fick en stor kanelbulle & fanta och sa väldigt nöjd. "Mamma, en sån här bulle vill jag ha nästa gång också" Jamen eller hur.

Efter jag lämnat honom på skolan så tänkte jag ta en sväng inom graven. Stenen till min svågers grav kom för ett tag sen och jag har ännu inte sett den. Så jag åkte dit. Men jag fick vända igen bara 100 m från graven. Rena rama isgatan och inget grus. Håll på att trilla flera gånger och nä, det fick bli en annan gång.

Väl hemma så var det till att hälsa på finbesöket som min man har här idag. De är fortfarande kvar och går igenom matrial. Jag fixade till lunch. Gjorde en pastasallad på: Skruvpasta, isbergssallad, maché & ruccola. Avocado, sugersnaps, gurka, coctailtomater i halvor, rödlök och fetaost. Till det hade jag lufttorkad skinka, salami & nån mer go skinka. Tsatsiki (vilket visade sig vara en favorit-sa regissören-bra tajmat liksom) & en stor ciabatta bakat på oliver & soltorkade tomater. Blev väldigt gott & uppskattat. Måste säga att JT är en väldigt sympatisk man. Hans assistent som är med är också väldigt trevlig. Lättsamma att prata med och jordnära. Det gillar jag.

Nu snart ska jag bjuda på äpplekaka med vaniljsås och kaffe. Till middag (om de stannar så länge) blir det fetaostbakad lax på spenat men mandelpotatis och grönsallad. Ska bli gott det med...öh hoppas jag....Fingers crossed!!

Kramen

Allt bra...

På agendan idag, förutom städning, stod ett besök på Gbgs kvinnoklinik. Fick tips om att man kunde söka dit med anledning av min spiral som spökar. Så jag ringde dit och fick en tid. Var där idag och hon jag träffade var trevlig och bra. Hon lyssnade och kollade, kände, tryckte och titta med ultraljud. Allt såg bra ut. Spiralen satt där den skulle och hon trodde det var hormonerna som spökade efter op. Så det är bara att avvakta och se om det lugnar ner sig - hoppas hoppas. Lite jobbigt att ha mens varannan vecka...typ. Jaja, det kunde vart värre. Jag kunde vart gravid. Jojomen, de tog ett grav test bara för att utesluta. Och så är det ju det faktum att jag haft 2 X-grav varav den senaste höll på att kosta mig livet.

Det var lite lustigt för när jag lämnat urinprovet så satte jag mig ner för att invänta svaret. Ut kommer sköterska som tagit provet och viska att det var negativt. Jag blev jätteglad och väste "Yes! vad skönt att det inte var nått". Måste sett konstigt ut. för i väntrummet satt ett par som nog skulle göra nån sorts behandling för att få barn. Ja hur vet jag det då? Jamen när jag gick up från toan så var man tvungen att gå förbi receptionen -en smal korridor liksom- och där stod paret och pratade om att lämna sperma på Sahlgrenska. Jamen vart skulle jag ta vägen? Gå in på toa igen. De spärrade liksom vägen dessutom så jag kom inte förbi. så tokigt det kan bli ibland. Gjorde mitt yttersta för att se oberörd ut...döööööööööööö!!

Tänk va, en del vill inget annat än att få ett litet barn. Kämpar och försöker, men det vill sig inte. Andra blir med barn och skiter i sina barn totalt. Visst är det orättvist. Jag följer en blogg om en 22 årig mamma (jo faktiskt är hon det) och nu för 1½ vecka sen födde sitt tredje dödfödda barn.

http://emelie-elsie.blogspot.com/

Alla tre hade hjärtfel och ingen vet varför? Jamen vad är oddsen för det??? De vill inget hellre än att få ett levande barn... Skulle du orka en gång till, våga försöka igen? Hur går man vidare?

På det har jag faktiskt inget svar, inte ens en tolkning... Jag vet bara hur mycket vi längtade efter barn och det ville sig aldrig. Vi väntade och kämpade -ett ynka år- men för oss var det en evighet. Varje gång mensen kom var det ett misslyckande och till slut satte det sig som ett lås på hjärnan. Ett miljöombyte vart receptet för oss och sen kom Fröken J. Men det tog tid. Och hur mycket tid har man egentligen....

Kramen

Fin besök..

Ok, jag jobbar med en man som träffar kändisar stup i kvarten. Avundas honom INTE, vill jag bara klargöra. Tycker det är jobbigt att vara på tillställningar med massa känt folk. Kanske för att man inte riktigt passar in vad vet jag. Hur som helst. För tillfället så jobbar mannen med en av Sveriges största regissörer. Känd & stor både här och utomlands. Inga problem. Så idag när jag hämtat upp barnen från skolan, står i köket och kollar reklamen så kommer han in.

"Du, eh, de kommer hit på onsdag."
"Va" Jag är trött, har ont = grinig.
"Ja de kommer hit och har mötet på onsdag"
Jag har redan glömt vad som händer på onsdag.
"Jaha"
"Ja vi kanske ska städa lite och så får du göra en go lunch/middag"
Nu vaknar jag till och tittar på min man som ler så där finurligt ni vet. "jag-vet-inte-om-det är-
en-sån-bra-ide-men-nu-kommer-de-iallafall"
"Vad pratar du om?"
"Ja, JT och hans assistent kommer hit så har vi mötet här istället."
Ok!!!

Och där hade väl allt varit frid å fröjd då. No big deal liksom. Jamen nu måste jag ju städa, röja upp och röja undan, handla mat och laga den (och vad bjuder man en 80+ liten farbror på??), gömma undan tvättställningen och dessutom baka en äpplekaka. (ja det där sista kan jag ju skippa jag vet men jag vill inte slänga 4 äpplen så ja...)

Sen hör till saken att jag har gärna hem folk - helt ok. Det är bara det att där vi bor... Ok, så här är det. Vi bor i en 5:a. Den är fin å så. Funkar bra planlösningsmässigt men vi har haft en hyresvärd som inte renoverat här på 30år. Ja ni förstår ju själva. Man skäms för hur det ser ut utvändigt och standarden inomhus också för den delen. För mina vänner och bekanta skiter jag i. Det är ju så det är. Alla vet om hur hyresvärden har varit - inget nytt. Men nu, nu fann jag mig i en situation som blev knepig. Jag har aldrig skämts förr men nu gjorde jag det. Samtidigt så får han faktiskt ta det för vad det är. Han är ju inte här för att kolla hur vi bor utan kolla på mannens jobb. Vilka han provfilmat och hur de funkar.

Då uppstod ju genast problem #2. Herr A och hans stora verbala mun....hmmmm...vid närmare eftertanke så ska vi hälsa på moster proster på onsdag em. Blir perfekt. Lite kvalitetstid med syster yster & kusinerna. För att ha Herr A hemma. Nä, jag tror inte det. "Ursäkta mig, men kan ni stänga av nu. Jag ska se på film. "Ursäkta mig men kan ni gå hem nu vi ska sova" "Får jag säga en sak, det här är min karatespark"

Alltså jag älskar verkligen den ungen. Han är så god. Men vissa tillfällen får man välja helt enkelt och det här är ett sånt tillfälle som vi undviker. Hade nog gått till historien dock, hade velat vara med om det. Vi får väl se. De får kanske komma hemom och hälsa innan vi åker. Vi får se...

Annars har dagen varit ok. jag har väldigt ont i ryggen för tillfället och det är inte roligt alls. Jag har ont varje dag men ibland blir det liksom lite mer än vanligt och så är det nu. Dessutom är jag inte hungrig längre. Däremot törstig hela tiden. Man kanske skulle ta och pulvra lite istället...å där kräktes jag!! Nä, det skulle jag aldrig göra igen. faktum är att idag slängde jag alla mina modifast jag hade kvar. 3 kartonger och jag vet inte hur många proteindryck jag hällde ut. Då höll jag verkligen på att spy. Stod vid vasken och höll för näsan medans jag gjorde det. Nu tycker jag att jag luktar än...fy!!!

Nu ska jag dock knyta mig!! Orkar inte sitta längre och ja, ni vet vad jag gör imorgon...
Städar!!!

KRamen

Låt mig presentera....

Min syster.

Min vackra, underbara, starka, roliga, tokiga, smått hysteriska, underliga, goa, helt enkelt...min syster.

Utan dig i mitt liv vet jag inte vad jag skulle göra. Du har räddat mig fler gånger än jag kan räkna. Räddat mig ur knipor & ur sorg. Givit mig råd om barnen och till mig själv. Du har sagt sanningen när ingen annan vågade. Du har skällt på mig & slängt luren i örat på mig - med all rätt vid de tillfällen det hänt. Du har lyssnat på mig när ingen annan orkat. Du har hjälpt mig när ingen annan kunnat....

Vad skulle jag ta mig till utan dig???

Underbara syster. Du är min bästa vän & jag älskar dig så innerligt!!!

Ville bara att alla ska få se hur du ser ut - för detta kort är så himla fint på dig.

Kramen

Nya Bilder!!!

Kan inte säga att jag jublar över bilderna men här är de iallafall. Och jag vet inte vad som hänt med dessa bilder som jag tog första gången, men det vart nått fel i överföringen tror jag för den vart jättesuddig. Jag frågade min man om han visste vad som hänt. Hans kommentar var bara för mycket. "Kan du inte ta om de?" Jamen att jag inte gör det... dööööööööööö!!! "Men kan du inte ta å dunsta?!" Blev lite sur på honom för han sa inget om vilken skillnad det var på bilderna. Men jag är inte förvånad. Han är sån min man. Han ser inte. Han bara är sån. Om jag hade påtalat för honom, ja då hade han sagt nått men ja....

Det skiljer faktiskt ganska exakt 20 kg mellan bilderna. Den första bilden (där jag har lila tunika) är tagen dagen innan op. Alltså 3 oktober 2010. Den andra bilden (där jag har röd t-shirt) är tagen i går 14 januari 2011. Och nej bilden är inte lutad, det är jag som är sned i ryggen. Syns det?? Jag har en lätt snedvridning på ryggen - sk scoilios och den syns rätt tydligt på de gamla bilderna....typ!!

Till och med jag ser skillnaden. Sen är det ju detta med hur man ser sig själv. Inte helt enkelt. Jag har funderat mycket på detta. Jag har läst om Soulsister och hennes kamp med självbilden och jag erkänner att jag har samma dilemma. Det är verkligen svårt. Det svåraste jag tycker är ansiktet. Jag tycker jag ser sjuk ut. Folk omkring mig säger att jag ser bra ut men när jag ser mig själv på kort eller i spegeln så har jag svårt för det jag ser. Jag ser bara ett härjat ansikte... Det är lite jobbigt tycker jag faktiskt...

Min goadste vän i Stockholm sa lite fint att kanske är det för att jag inte mått så bra direkt efter op som gör att jag tycker det. Jag mådde ju rätt illa ett långt tag efteråt och det var jobbigt. Och kanske hon har rätt.... Jag ser ju på kläderna, känner att jag minskar och jag är så himla glad för det. För det är ju det jag vill. Jag märker det på min vigselring, som nästan ramlar av varje gång jag tvättar händerna. Antar att det tar tid att vänja sig vid allt detta nya. Som det tar tid att vänja sig vid den nya lilla magen. Får helt enkelt jobba lite extra på detta. Kanske ska man börja använda lite smink??? Men det är verkligen inte jag med smink till vardags. Till fest - ja men inte annars. Jo jag kan använda mascara & läppglans men that´s it liksom. Har svårt att ha massa krämer och sånt i ansiktet - får liksom panik på sånt. Då jag har problem med att jag är så varm av mig i normala fall så blir jag ( med all medicin som jag äter) ännu mer svettig i just ansiktet. Och att då ha massa krämer är inte direkt det mest ideala. Men vi får väl se...

Nu ska jag natta småbusar!!

Kramen

Nya foton...

...har jag tagit idag. Eller ja, inte jag men mannen. Kan inte påstå att jag gillar att folk tar kort på mig men jag stod ut. Sen skulle jag lägga in de i datorn och jämföra. Då hittar vi inte den lilla kabeln. Jamen är det inte så himla typiskt så säg??? Så det blir inga bilder i bloggen idag för jag -vi måste, min man måste hitta kablen först.

Det är liksom så i vår familj. När något kommer bort, så svär vi en del - jag en hel del, sen letar vi-jag- lite och mannen dessto mer. Och det slutar alltid med att jag slutar leta -för jag hittar aldrig det jag ska om jag fortsätter (det är faktiskt sant. Men om jag letar igen efter en dag eller två så brukar jag hitta det) Och alltid slutar det med att mannen hittar det. Jag vet det, för så är det alltid. Idé att leta från början då liksom.....hehe...

Fick ett efterlängtat paket från Stockholm idag också. Barnens julklappar från Tant A i Stkh. Fröken J fick böcker- och hon jublade när hon såg att det var Lasse-Maja böcker. Hon älskar verkligen de böckerna. Hon är en storläsare av böcker min tjej, vilken tur att Tant A jobbar på ett stort bokförlag då!?!?!!!

Herr A fick - ja inte var det pysselböcker denna gången...hahaha- det kommer han aldrig att glömma när han fick i sommras. Jösses amalia!
Han fick såklart LEGO. Och ett nytt Lego som vi inte sett förrut. Hans ögon var som tefat när han öppnade paketet och såg att det var en gul Atlantis. Inte en grön. Hm... Alla som har småkillar med förkärlek till lego vet vad jag pratar om. Och ni andra - touhg luck, orkar inte förklara. Sorry!!

Jag fick till min förtjusning och helt otippat- smink. Jag sminkar mig väldigt sällan. Är inte bra på det fast det går ju att lära sig iochförsig men jag har aldrig gjort det, mer än mascara & läppglans ibland. Men det var verkligen jätteroligt att få lite nytt smink. Jag slängde allt mitt gamla smink för ett tag sen så nu har jag inget. Jo idag har jag ju. Bla ett puder med mineraler som ska vara jättebra. Ska testa det imorgon. TACK älskade vän för våra fina presenter!!!!

Mannen drog in till Gbg och scenskolan idag. Skulle provfilma deras årsklasser idag så vi övriga myste framför tv:n och Let´s dance. Fröken J hade fått välja fredagsmys för en gångs skull (ja vi brukar inte fredasmysa längre. Det räcker med lördagsgodis tycker vi....) och valde ostbågar. Jag åt några och det gick jättebra och var hur gått som helst.

Mannen kom hem just som Let´s dance tog slut och gick in o la Herr A. När han kom ut efter en kvart så sa han att Herr A somnade med ett leende på läpparna. Vaddå? undrade jag. Jo han hade pratar om sitt nya lego och sen hade mannen nämnt Legoland för Herr A. Alltså vi måste bara åka dit med Herr A. Frågan är bara om vi har råd. Det är ju så dyrt där har jag hört och det är ju ingen idé att åka dit om man inte kan köpa nått. Jaja, vi får fundera på saken...

Nu blir det sängen gott folk!!

Kramen

Receptdags...

Jaha, då var det dags för recept igen. Hade tagit upp lövbiff igår som jag hade tänkt göra Sjömansbiff på men jag har ju aldrig nån öl hemma så det vart ingen sjöman idag. Kollade in på min favvosida Recept.nu och hittade en Asiatisk Biff som lät god. Så den blev det. Jag gjorde helt enligt receptet och ja....den blev STARK - för att uttrycka det milt...hehe.

Jag tror att detta är en gryta för dig Lena. Du verkar ju ha sambal olek & vitlök i det mesta du lagar och ja, det var det här i också. Jag fick den för stark vilket slutade med att jag tog upp köttet, silade bort mycket av såsen. Ner i en ny panna och på med mer mat.lag.grädde och inte fullt lika mycket kryddor. Nu vart den JÄTTEgod!! Förken J älskade det. Hennes nya favvorätt sa hon nöjt. Hon gjorde även salladen som vi hade till.

Här kommer receptet:

500g nötkött tex. högrev, rostbiff, innanlår. Jag hade lövbiff...

1 purjolök

2 vitlöksklyftor

2 ½ dl mellangrädde

2 msk kinesisk soja

1 ½ tsk ingefära

(1 tsk sambal olek - om man vill ha lite mer hetta)

2 msk sesamfrön

Gör så här:

* Sätt ugnen på 225grader

* Skär purjolöken i skivor på snedden.

* Skala och pressa i vitlöken.

* Lägg kött & lök i en ugnsfast form.

* Blanda grädde, soja, ingefära & ev. sambal olek.

* Häll blandningen över köttet och strö över sesamfrön.

* Stek i ugnen ca. 20 min.

* Servera med ris & sallad till.

Jag gjorde det hela i stekpannan och det funkade utmärkt. Jag hade dessutom i lite sweet chilisås och röd paprika i strimlor. Blev krispigt & gott. Det här kommer vi definitivt att göra igen. Jag bara älskar nya recept. Är de dessuotm enkla att tillaga ja då är det ju bara dessto roligare. Pröva nu detta!!

Sen skulle vi äta och då envisades Fröken J med att äta med pinnar. Åh hej vad-det-inte-var-så-lätt-som-det-ser-ut.

Jodå, mamsen försökte sig också på pinnarna. Att äta med de ibland är kul tycker jag men det tar lite tid innan fattar galoppen.

Annars idag så har jag ringt statister, skrivit statistanmälningslappar, fört in på statistlistan och varit på möte med psykologen på Habiliteringen. Vi ska ju ha stormöte nästa vecka med bl.a. skolan, Herr A´s fröken, rektorn, talpedagogen, specialpedagogen och psykologen Tove m. fl.

Jag har verkligen haft ont i magen inför detta stormöte. En kväll för inte jättelänge sen så kunde jag inte sova. Oron gnagde i magen inför detta möte med bl.a rekton. Jag är rädd för att han ska vända på allt vi säger som han brukar göra och få det till att det är vi som är problemet, när det är Herr A som behöver hjälp & stöd. Jag är rädd för att jag inte ska hitta orden, inte få fram det jag vill/ önskar/undrar över på ett bra sätt. Jag har ju med mig mannen och det är tur. Sen har vi ju Habiliteringens personal i form av Tove i ryggen som backar upp oss. Och det mötet vi hade idag med Tove känndes bra. Nu vet jag (vilket jag iochförsig visste innan också) att Tove kommer att intyga att Anton behöver visst stöd i olika situationer. Och det känns bra. Är inte lika orolig nu som jag var innan. Men jag är inte heller bekväm med det som komma ska.

Det är verkligen en djungel detta här. Och mitt i detta så sitter lilla jag och försöker ta till mig allt som sägs om min son. Under hela den här processen som utredningen har inneburit, så har jag ju insett att jag själv i allra högsta grad också har nån form av diagnos. Vilken vet jag inte, men den finns där. Det är så himla tydligt. Vad som varit befriande med detta är att så mycket från min ungdoms ångest har fått en förklaring. Inga svar - men en förklaring. Samtidigt så är det oerhört jobbigt. För hur går man vidare? Ska man ta tag i det? Låta det va och funka ändå?... väldigt många frågor och så lite svar....

Tusan också, nu vart jag lite deppig - det var ju inte meningen alls. Jag skulle kunna skriva massor mer... men jag är så himla trött så nu går jag å kyter mig. Imorgon ska mannen ta kort på mig. Sen kommer före & efter bilder in i bloggen. Spännande!

Kramen

Äntligen...

...så ser jag skillnaden själv. Har varit lite...(väljer ord nu)....less på det faktum att alla andra verkar kunna byta ut sin garderob men inte jag. Visst mina jeans är stora nu, vida över låren och stora i midjan men när jag provat andra byxor så har det inte märkts så värst mycket. Sen är jag en tunika tjej precis som Imsavimsa och ja, tunikor är ju lite stora i sig så på de märks det inte lika mycket liksom.

Men idag vände det och jag kan inte nog poängtera hur skönt det kändes. Jag fick bara ett infall att jag skulle ta ett par andra jeans på mig idag. Så jag gick till klk, drog ner ett par jeans från hyllan som jag inte kunnat ha på 10 år (nej jag ljuger inte, men jag sparar på allt....).

De var två storlekar mindre än vad jag brukar ha och de var lite för stora t.o.m. YIPPIE!!!!!

Jag är så himla lycklig!! och taggad!!

Nu ska vi bara få köpt det där gåbandet också. Här ska tappas kilon...

Kramen

En bra dag...

Jaha, kanske man ska börja med att skriva hur invägningen gick idag. Jag har ätit godis i helgen och kännt mig allmännt uppblåst så det är inte underdrift när jag säger att jag inte hade några som helst förhoppningar på nån viktnedgång. Döm om min förvåning när vågen visade -2,6 kg!!!

Blev så förvånad att jag fick väga om mig. Det är ju jättebra. Tusan så bra jag är!!! Och mitt öga blir barar bättre å bättre för varje dag som går. Bra det med.

Annars så skulle jag jobba med mannen idag var det meningen, men barnen var hemma idag med och ja, där sket det sig liksom. Skjutsade dessutom mina systerdöttrar till olika aktiviteter idag så ja, där gick den dagen. Fast det gjorde inget. Får jobba mer intensivt imorgon istället.

På kvällen kom en gammal granne förbi - bara så där. Hon gjorde en GBop 14/12 och det var så himla kul att se henne igen. Hon har också gått ner i vikt och det syntes verkligen. Man ser det i ansiktet främst. Ja det är ju lite svårt att se nu när alla vinterkläder är på men det syns på henne. Så vi pratade vi op, biverkningar, byskvaller och lite annat smått å gott. Fick ett tips på en uthyrare av gåband/motionscyklar som jag definitivt ska kolla upp imorgon.

Igår när jag kollade runt i lite andra bloggar hittade jag en som jag fastnade för. Hon tar mycket foto och det märktes verkligen för hennes bilder är jättevackra och genomtänkta.

http://jessicaochlivet.blogspot.com/

Från hennes blogg tog jag denna bilden (vill bara säga att jag har fått tillstånd av Jessica att lägga ut den). Till saken hör att hon hade gjort ett mumsigt kvällsmys till sig själv med yoghurt, banan och flingor och kanel.

Jättekul, för kolla vad det står på kryddburken. Klicka på bilden så blir den större...hahaha..det där ska man nog akta sig för att äta...

Kramen

Bättre å bättre, dag för dag....

Japp. Så är det. Idag är det så mycket bättre med mitt öga. Svullnaden har gått ner och även det röda ögat är så gott som försvunnet. Skavet är dock kvar och det svider men ja...

Idag har jag skrivit in mig på två tävlingar:

http://zitalena.blogspot.com/2011/01/tavling.html

och:

http://hoffmansdesign.blogspot.com/2011/01/tavling-vill-du-vara-med.html

Alltid lika spännande. Måste fundera ut ett pris så jag kan ha en tävling också....Kanske ett par örhängen eller docka kanske...får se.

Annars så har hela famlijen varit på Disney on Ice idag. Fick biljetter till hela familjen av sis i julklapp (för övrigt en jätterolig sak att få i julklapp) och det var väldigt uppskattat av barnen. Ja, Herr A ville ju inte följa med i morse. Blåvägra men han förstod inte vad det hela handlade om och då blir det lite svårt att greppa. Nåväl, när vi väl var där gick det bättre. Vi parkera bilen och jag höll på att göra en praktvurpa på parkeringen. Alltså det är sjukt halt ute. Överallt. Man får ju (iallafall jag) ta myrsteg och gå väldigt försiktigt... Men så är jag ju också livrädd för att trilla och slå i ryggen igen. Bara detta med att nästan trilla slet tag i ryggen på ett högst otrevligt sätt. Jaja...

Fröken J & jag var nöjda som sig synes.

Efter dansshowen gick vi till willys och handlade för min mamma som bor runt knuten från där vi var. gick upp med varorna och pratade lite. Sen åkte vi vidare till ännu en hälsosam och nyttigt matställe...ja ni vet där de serverar hela kostcirkeln. Nej inte McDonalds - skäms på er som trodde det. Man kan faktiskt äta på andra ställen när man är ute med hela familjen. Man behöver inte alltid äta på Mc Donalds. Nä vi var på Burger King....hahahaha got´ya!!

Eller ja, jag åt fyra tuggor sen var jag mätt till mannen glädje för han var jättehungrig och åt upp resten. Som det kan bli...

Annars har det inte hänt mycket. Sen vi kom hem så har vi tagit det lungt. Känner mig uppblåst om magen och är trött konstant. Börjar fundera på om alla mina värden är som de ska... Men detta ska jag ju kolla i veckan så...

Nu blir det sängen!

Kramen

Slappa dag...

Idag har varit en slappa dag verkligen. Ögat mår inte bättre än men det tar väl sin lilla tid antar jag. Imorse åkte jag till apoteket och hämtade ut droppar, salva, panodil, tryptosol & B12 tabletter. Så nu har jag tabletter ett litet tag framöver, hehe. I veckan som kommer ska jag till VC och ta prover & blodtrycket. Ska bli spännande och se vad trycket är. Har ju alltid haft högt tryck och förra gången jag gick ner 20kg så gick trycket ner betydligt. Så lågt som det var då hade jag inte haft på 15 år, så som sagt ska bli spännande...

Till lunch gjorde jag hemmagjord pizza idag. Min vart godast. Tomatsås, skinka, banan, ananas, curry och ost. Mums.... Fröken J var böjd med deras hawaii, och mannen fick champinjoner, salami och färsk tomat på sin. Är en nöjd kock igen. Amazing!!

För ett tag sen så skrev jag om våra grannar och deras, något minst sagt konstiga juldekorationer. Idag kommer en bild. Klicka på den så får ni se den i sötrre format. Erkänn att det är fult??? Jag menar de kunde lika gärna varit utan nån juldekoration tycker jag. Men smaken är som baken - delad. Thank God för that!!

Annars har dagen inneburit vila, sovit en stund, löst lite korsord och löst lite mer korsord.

Imorgon bär det av in till stora Götet för att gå på Disney on Ice. Ska bli spännande. Herr A undrade vad det var för något och som den pedagogiska pappan han har så sa mannen att det är "massa figurer som åker skridskor i en stor hall". Varpå sonen mycket surmulet sa: "Åh fy vad träkigt!" Jamen vilka trist jävla förklaring. Jag tyckte också det lät trist. Nåja, det blir nog bra.

Kramen

Idag såg jag rött...haha...

Jaa, läste just kommentarerna från förr inlägget och där skrev du Lena, "...hoppas det blir bättre..." Det är tur att man inte vet i förväg hur ens dag ska bli... Dagen idag hade jag planerat att jag & barnen skulle mysa ihop. Fröken J & jag skulle göra örhängen som Fröken J skulle ge bort i prenet till en kompis hon skulle på kalas till ikväll och vi skulle bara ta det lugnt. Jomen pyttsan!!

Igår upptäckte jag en liten utbuktning på mitt höger öga. Ok, tänkte jag, en vagel. Jamen jippe!! NOT!! Sen blev det bara värre å värre och på kvällen insåg jag att det är nog kanske inte en vagel ändå för det såg ut som när jag får mina munsår. Ok, herpes igen då´rå. Jag får det till o från och har haft några år nu så man är ju van liksom. Men imorse när jag vaknade så ja...det var lite kletigt och jag fick inte upp ögat. alltså in på toa och tvätta lite. Då är hela ögat illrött, svullet och irriterat kan man lugnt säga. Vad göra?? Mannen ska just gå och göra sin dag med provfilmingar av folk så han kan inte köra mig till VC. Kompisen är sjuk. Sis är i Trollhättan på handbollsmatch, dottern sover och jag blir knäpp. Inte då men lite körigt kändes det faktiskt. Så vad göra? Klädde på Herr A. Väckte Fröken J och sa att mamma åker till VC med sitt öga. Höll på att skrämma slag på dottern när hon fick se ögat för att inte tala om sonen som vägrade titta på mig. Han sprang och gömde sig under täcket. Jo faktiskt... Mamma fick försäkra honom om att det inte är farligt men han måste följa med.

Nåja, vi kom iväg. Och väl på VC så ja, där tar det ju alltid tid. Dr ville emmellertid att ögonakuten skulle titta på ögat då det var väldigt irriterat för det kunde hon inte göra på VC där de saknade en sån "tittapparat". Hon ringde de på Möndals sjukhus och jag fick tid 15.00. Jättebra. Då kom problem 2. Hur kommer Fröken J till sitt kalas och vem tar hand om sonen??

Efter en del telefonsamtal och diverse funderingar så löste det sig som så att min älskade unge C tag hand om sonen. Hon kom o hämtade honom efter hon varit i stallet och tog med honom hem till sig. Gav honom mat och spelade Wii med honom. Jag kan inte med ord förklara vad den ungen betyder för mig o min familj. Sonen bara älskar henne och det är ömsesidigt tro mig. Och när hon ser efter honom så är jag lugn. Finns inga som helst betänkligheter, ingen oro, inga förmaningar, inget. Jag bara vet att hon tar hand om honom på bästa sätt. Det har hon alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag bara vet det och det är en sån oerhörd tillgång att ha en sån person i sin närhet när det kommer till sina barn. Men så är hon ju mitt barn också. Iallfall halva...

Fröken J då? Jo hon fick åka tidigare till en annan kompis som skulle på samma kalas och åka med denna kompisen till kalaset. Toppen!! Hon var jättenöjd och lilla E var nöjd hon med för de fick ju leka innan kalaset. Jag då? Ja, jag åkte in och parkerade bilen. La på till kl 19.45 det bör ju räcka tyckte jag....ELLER HUR!!!!

För att göra en lång knölig, bökig historia kort så kom jag in till doktorn 20.15..... Men fattar ni eller? Då visar det sig att denna mottagningen är den ENDA i storgöteborg som har öppet när alla andra VC & privatkliniker har stängt. Och de har EN jourläkare.....Men det går ju inte. Damen som kom in 10 på förmiddagen blev inkallad till dr. 18.10. En annan som suttit där sen 8 imorse kom in 16.45. Varför jag kommer ihåg det är för att exakt då fick vi som var kvar på akuten gå upp till avd. för fortsatt väntan på dr.

Met var en hel del upprörda röster i väntrummet kan jag ju säga och det med all rätt tycker jag. MEN de skäller på fel personer (vilket jag också sa) för det är politikerna man ska skälla på. Inte personalen - de gör bara sitt bästa utefter de resurser de får. Men det retar mig verkligen. För i ett väntrum på ett sjukhus är man inget annat än en siffra i statistiken. När de själva (politikerna då menar jag) blir sjuka så går de ju före alla andra i kön. De behöver aldrig vänta 2 år på hjälp i nån remisskö eller 10 tim på akuten....suck ja. Nä den där lilla damen som var så upprörd i väntrummet hon borde vända sig ilska mot rätt person istället för att klanka ner på de som ändå försöker göra sitt jobb. Men en sak säger jag, jag skulle inte vilja jobba under de förhållandena som de gjorde idag. Den där lilla damen riktigt tog sats mot sköterskan när hon kom ut och ifrågasatte allt. Jag blev irriterad på damen för jag förstod ju att det är fel person att skälla på men den här sköterska stod där och blev inte ens arg på damen....hm... Hon var verkligen rätt person på rätt plats. Vilket tålamod.

Nä, All heder åt er alla som jobbar inom sjukvården och som gör ert yttersta för att hjälpa oss andra. Vilket tålamod ni har!!

Vad hade jag då rå?? Ja dr kunde inte säga om det var herpes eller vagel. Men inte var bara på lgonlocket utvändigt och invändigt, inget på hornhinnan och det var ju skönt. Fick salva, droppar och tabletter som jag ska äta/ta i 5-10 dagar. Som det är nu så skaver det som tusan i ögat, jag är trött och har huvudvärk. Kanske beror på att jag inte hade med nått mellis - jag hade ju tid kl.3... Till slut fick jag gått till oressbyrån och köpt en macka & dricka som jag åt lite på. Lustigt nog så stötte jag på en tjej på pressbyrån som också skulle till ögonmott. och vi kom att prata. Det visa sig att hon gjort en GBop för 3 år sen. Jamen vi vart ju bundisar där å då. Riktigt kul att sitta och snacka. I henne mötte jag en första person som erkännt att hon fortfarande hade godissug och åt godis. Inga mängder men jag trodde jag var ensam om att ha godissug än. Skönt att höra att det är fler än jag som har det än.

Tänk va, hur stor världen än ter sig, så är den allt rätt liten ändå.

Och idag har jag inte hunnit läsa era bloggar go vänner. Det får jag göra imorgon. Ser knappt nått nu och jag gör så många stavfel så jag vet inte vad.... Tur att man kan rätta de,,,

Kramen & go´natt

Om att göra ett jobb ogjort...

Jaanä den här dagen har väl inte varit min bästa dag detta året....o hur lät det nu då. Jaja, hur som helst. Jag började ju jobba igår med mannen och då var det till att leta upp lämpliga statister på Statist.se. Enkel match. Vid dagens slut hade jag 814 st i en mapp klara att gås igenom och kollas upp idag. För jag hade inte gjort det när jag la in de i mappen - tror ni jag ångrade det idag eller?? va va VA!!!!

Ok, så här är det. Statist .se är en sida bara för statister. Där kan vi som rollsätter/statistletare alltså seriösa företagare/företag leta statister. Jag skrev in mina sökord och ja började spara. Då är det nått fel på sidan för jag kan bara gå igenom 10 sidor i taget, sen hänger sig sidan och jag får logga ut o logga in igen. Ok, inte så jobbigt tänker du nu. Men om jag säger att det är 110 sidor att gå igenom. Vad säger du då??

DESSUTOM så upptäcker jag idag när jag ska gå igenom alla att det tar 1 minut att ta bort en statist från min lista med 814 st. Antagligen är det för att det är så många sparade och ja...jag vet inte. Efter att ha suttit i 15 minuter och tagit bort endast 3 st av mina 814 så ger jag upp. Då har det dessutom visat sig att de jag lagt in sist, ca 50st inte har nått telefon nummer medskrivit och ja, då måste jag ta bort de för det är ju liksom ingen ide om man inte kan få tag i personen i fråga. Suck, jag blir så trött.... Hänger ni med? Inte jag heller så jag tar bort hela listan i vredesmod och bestämmer mig för att börja om från början. JamenjagblirjusåjävlaINTEgladfördet liksom.

När jag mitt i all irritation av en slump tittar ut och ser att det SNÖAR igen så bryter jag nästan ihop och gråter hysteriskt en så där tio minuter. Sen återgår jag till att svära åt datorn. Är ju egentligen inte datorns fel men det är liksom lättare att skylla på nånannan än inse att man själv gjort fel...bah, ja det funka ju typ inte.

När jag suttit med nya listan-där jag går igenom varje statist med en gång och SEN sparar de- och kommit upp i 249st kommer mannen yrvaken in och undrar hur det går. Jag tror bestämt att jag inte var så värst trevlig i mitt svar, för han avlägsnade sig ganska snabbt ut från mitt rum.....hm... typ nackdelen med att jobba hemma med mannen. Nåja, jag fick ju förklara lite senare när vi åt lunch vad som gått snett och han sa inget. Som tur är så har vi ju ett eget statiststall som vi också ska utnyttja såklart och det är en himla tur.

Vid 3 begav vi oss ut i snöyran och bort till Netto för att handla. Handla mat & mys inför helgen så nu behöver vi inte gå utanför dörren på hela helgen...yeah right. Som om 5 l mjölk skulle räcka till lördag med en son som dricker kanske 1 l om dagen...NÄSTAN, vill jag bara tillägga där. My god! Sen hämtades barnen och sen hem för att komma hem till samma sak som alla andra dagar. "Mamma jag vill leka med nån?" Och då är kl. ½ 5 och det är mörkt ute. Kallt, vindigt, kallt, blött, SNÖ ÖVERALLT, kallt. .... "Ok......lek med snön", fräste jag. Jodå, jag är en väldigt pedagoisk mamma....oftast...ibland...när jag vill...typ....

Suck ja, efter ett moderligt samtal med den lilla vilsna uppenbarelsen till dotter så rätade vi ut ett par saker och imorgon har de en sk. playdate hon & kompisen. Framförhållning, jag tror det finns ett sånt ord i NE nånstans. Undra vad det betyder?? Nån som vet??

Den här trötta mamsen ska nu gå å knyta knut på sig själv och somna gott på kudden!!

Kramen

Recept dags...

Här kommer ju då receptet på vår enormt goda söndagsmiddag i helgen. Jag försökte länka men det blev typ helt fel. Så för enkelhetens skull så skriver jag ut det. Det kommer annars från en tjej som bloggar om bl.a mat. http://www.camillak.com/

Indonesisk Kycklinggratäng

1 urbenad grillad kyckling

1 strimlad röd paprika (grova strimlor)

3 bananer i bitar (grova bitar)

2 vitlöksklyftor (pressade)

3 dl vispgrädde (jag hade matlag.grädde 27%, men man kan även ha lättvisp)

1 dl mango chutney

1 msk sambal oelek (jag hade bara i ½ msk och det vart starkt)

1 tsk curry

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader.

Dela kycklingen i bitar och lägg i en (smord om det behövs) form.

Strimla paprikan och dela bananerna. Fördela paprika & bananer över kycklingbitarna.

Vispa grädden (jo faktiskt) och rör ner mango chutney, sambal oelek, vitlök & curry.

Bred blandningen över kycklingen och gratinera i 15 min.

Servera med ris, sallad & salta jordnötter.

Gör nu detta och säg mig sen att det inte var gott. My god, den maten var riktigt god!!

Nu vart jag hungrig igen. Suck, ändå åt jag resterna av kycklingen idag både till lunch & middag. Mumma...

Annars så har jag börjat jobba med mannen idag. Han jobbar med Jan Troells nya långfilm och jag ska ta fram statister är det tänkt. Så dagen idag har inneburit att jag har brutit ner manus & skrivit upp i vilka scener det förekommer statister och hur många. Om det är några särskilda som behövs eller liknande. Imorgon ska jag bryta ner det ytterligare och då enligt inspelningsschemat. Sen ska jag ta fram förslag på statister. Sammanlagt så får jag nog ta fram en 300 förslag om inte fler. När man sen ringer upp de och ska boka in så droppar det alltid av ca. hälften så ja, det är bra om man tar fram för många liksom.

Nu ska jag ta mitt korsord och krypa till kojs. Det blir en tidig natt för detta hus ikväll. Alla är trötta. Barnen började fritis idag efter jullovet som har inneburit sena kvällar. Tur att de börjar på fritis innan skolan börjar på riktigt nästa tisdag. För det gör inget om de är trötta och så nu, det är liksom inget viktigt nu ändå i skolan. Nu är det mer att komma i fas igen efter alla helger, all god mat & godsaker. Ska bli skönt. På torsdag har vi bestämmt att julen åker ut. Då är alla lediga och jag får hjälp med att ta bort allt.

Prova nu maten hörrni!!

Kramen

När man är en nöjd kock...

På nyårsafton så var vi ju hos syster yster och firade. Då spelade vi bl.a ett spel som de hade "Med andra ord". Det var så himla roligt så idag bestämde jag mig för att åka ut och köpa det rakt av. Bara så där. något jag aldrig gör annars. Det ska tänkas, stöttas o blöttas annars, men inte nu.

Vi åkte upp till syster yster och lämnade av Herr A där. Tog med oss lilla mamsen och åkte in till Gbg. Mamma bor där och min man städar för henne varje söndag så det passade bra. Mamma och mannen lämnade vi av vid mammas läg. och sen styrde jag bilen till den stora leksaksaffären på Backaplan. I bilen satt också Fröken J och vi gick in. Vi tog spelet och gick runt och kollade lite. Jag menar en leksaksaffär är ju ändå en leksaksaffär och barn är alltid barn. Dessutom så hade vi inte bråttom. Fröken J var väldigt nöjd.

Till slut så fick vi nog och betalade och åkte vidare till BK för att äta. Jag åt en halv hamburgare och inget mer. Vågar aldrig äta mig riktigt mätt när vi är ute å äter. Spelar ingen roll var vi är.

Sen gick vi in på Bokia och där skulle jag köpa mig en plånbokskalender. Stod och valde mellan en stor eller liten. Fröken J tyckte jag var pinsam och gick därifrån. hahahaha... Men det är inte lätt att välja det. Till slut blev det den lilla. Jag gillar när man kanha den i en liten väska, i jackfickan eller bara i byxfickan. Dessutom var den i rosa, typ mocca feeling, med nitar på. Fin. Hoppas jag blir nöjd bara. Är så kinkig när det kommer till sådana. Har en stor men som jag gillar men den är för stor så ja...

Väl hemma igen så lagade jag mat. Efter ett tips från Nettan (http://www.enkoppkaffe.com/) så lagade jag Indonesisk Kycklinggratäng. Lite som Flygande Jakob men med mer sting. Alltså den blev så god. JÄTTEGOD!!!! Vad vi åt. Och mannen åt. Han som inte gillar frukt i maten åt och tyckte t.o.m om bananerna. Det här kommer vi definitivt att göra om. Det är alltid roligt med nya recept och jag är sån som inte kan äta samma mat varje dag -som vissa andra kan...hehe. Ibland önskar jag att jag inte var sån för det ställer till det ibland men sån är jag. Men detta var enkelt att göra och som sagt väldigt gott. Prova det!!!

Efter maten snaggade jag Herr A, sen badade båda barnen och nu snart ska vi spela "Med andra ord" och ha en myskväll.

Det har varit en bra dag idag. En bra start på det nya året. Hoppas eran start har varit bra!!

Kramen

God fortsättning på 2011!!

Firandet av det nya årets antågande skedde hos syster yster samt sällskap av lilla mamsen. Enda molnet på himlen - ja det var inte det enda så klart men...- var att äldsta dottern C inte var hos oss. Hon valde att vara med sin pojkvän och ja det kan man ju förstå.

Till detta särskilda tillfälle så hade jag tänkt att klippa sonen men ja, det blev inte av helt enkelt så vad gör man med en bångstyrig frisyr? Jo man lägger i lite gele och toppar den. Har aldrig gjort det innan då jag är allergisk mot ALLA gör det på sina söner inför varje skolfoto...men jag föll till föga igår. Det var ju inte skolfotodags så det var ändå ok. Och han blev så fin...och stor!!! Min lille kille blev 2 år äldre....suck.

Maten och sällskapet denna kväll kunde verkligen inte varit bättre. Vi hade jättetrevligt och maten vart riktigt lyckad, om jag får säga det själv. Har aldrig gjort inbakad fläskfile men den vart som sagt väldigt god. Allt gick bra att äta och jag drack t.o.m tre klunkar rött vin till maten och det gick bra. Desserten som jag glömde fota tog vi dock betydligt senare och den dumpa jag av dessvärre. Tog bara ca. 1 msk glass & pytte chokladsås, ingen grädde eller maränger med fick dumpa ändå. Jaja, gick å vila en halvtimma sen var det bra.

Till deras lilla hunds glädje var det inte jättemycket fyrverkerier i år. Förr året var det betydligt mer av den varan. På dagen sa mannen att i o med att det skulle blåa mycket på kvällen så var nog risken för att dessa raketer skulle flyga åt fel håll nog rätt stor och han hade faktiskt rätt. För vid tolvslaget gick han och barnen ut i natten för att titta. Och då kommer det en som landade ca. 1 m ifrån honom och slår ner i snön så snön yr omkring. Riktigt läskigt tyckte de små. Jag minns att det förra året var en som med nöd å näppe INTE flög in genom ett fönster i vår kåk. Vi bor ju i ett tvåvånings hyreshus, och just våran läg. ligger på andra våning.

Så nu kära läsare & vänner, vill jag bara önska er en God fortsättning på det nya året 2011!! Må det bli bättre än förra året!!

Kramen