Receptdags...

Jaha, då var det dags för recept igen. Hade tagit upp lövbiff igår som jag hade tänkt göra Sjömansbiff på men jag har ju aldrig nån öl hemma så det vart ingen sjöman idag. Kollade in på min favvosida Recept.nu och hittade en Asiatisk Biff som lät god. Så den blev det. Jag gjorde helt enligt receptet och ja....den blev STARK - för att uttrycka det milt...hehe.

Jag tror att detta är en gryta för dig Lena. Du verkar ju ha sambal olek & vitlök i det mesta du lagar och ja, det var det här i också. Jag fick den för stark vilket slutade med att jag tog upp köttet, silade bort mycket av såsen. Ner i en ny panna och på med mer mat.lag.grädde och inte fullt lika mycket kryddor. Nu vart den JÄTTEgod!! Förken J älskade det. Hennes nya favvorätt sa hon nöjt. Hon gjorde även salladen som vi hade till.

Här kommer receptet:

500g nötkött tex. högrev, rostbiff, innanlår. Jag hade lövbiff...

1 purjolök

2 vitlöksklyftor

2 ½ dl mellangrädde

2 msk kinesisk soja

1 ½ tsk ingefära

(1 tsk sambal olek - om man vill ha lite mer hetta)

2 msk sesamfrön

Gör så här:

* Sätt ugnen på 225grader

* Skär purjolöken i skivor på snedden.

* Skala och pressa i vitlöken.

* Lägg kött & lök i en ugnsfast form.

* Blanda grädde, soja, ingefära & ev. sambal olek.

* Häll blandningen över köttet och strö över sesamfrön.

* Stek i ugnen ca. 20 min.

* Servera med ris & sallad till.

Jag gjorde det hela i stekpannan och det funkade utmärkt. Jag hade dessutom i lite sweet chilisås och röd paprika i strimlor. Blev krispigt & gott. Det här kommer vi definitivt att göra igen. Jag bara älskar nya recept. Är de dessuotm enkla att tillaga ja då är det ju bara dessto roligare. Pröva nu detta!!

Sen skulle vi äta och då envisades Fröken J med att äta med pinnar. Åh hej vad-det-inte-var-så-lätt-som-det-ser-ut.

Jodå, mamsen försökte sig också på pinnarna. Att äta med de ibland är kul tycker jag men det tar lite tid innan fattar galoppen.

Annars idag så har jag ringt statister, skrivit statistanmälningslappar, fört in på statistlistan och varit på möte med psykologen på Habiliteringen. Vi ska ju ha stormöte nästa vecka med bl.a. skolan, Herr A´s fröken, rektorn, talpedagogen, specialpedagogen och psykologen Tove m. fl.

Jag har verkligen haft ont i magen inför detta stormöte. En kväll för inte jättelänge sen så kunde jag inte sova. Oron gnagde i magen inför detta möte med bl.a rekton. Jag är rädd för att han ska vända på allt vi säger som han brukar göra och få det till att det är vi som är problemet, när det är Herr A som behöver hjälp & stöd. Jag är rädd för att jag inte ska hitta orden, inte få fram det jag vill/ önskar/undrar över på ett bra sätt. Jag har ju med mig mannen och det är tur. Sen har vi ju Habiliteringens personal i form av Tove i ryggen som backar upp oss. Och det mötet vi hade idag med Tove känndes bra. Nu vet jag (vilket jag iochförsig visste innan också) att Tove kommer att intyga att Anton behöver visst stöd i olika situationer. Och det känns bra. Är inte lika orolig nu som jag var innan. Men jag är inte heller bekväm med det som komma ska.

Det är verkligen en djungel detta här. Och mitt i detta så sitter lilla jag och försöker ta till mig allt som sägs om min son. Under hela den här processen som utredningen har inneburit, så har jag ju insett att jag själv i allra högsta grad också har nån form av diagnos. Vilken vet jag inte, men den finns där. Det är så himla tydligt. Vad som varit befriande med detta är att så mycket från min ungdoms ångest har fått en förklaring. Inga svar - men en förklaring. Samtidigt så är det oerhört jobbigt. För hur går man vidare? Ska man ta tag i det? Låta det va och funka ändå?... väldigt många frågor och så lite svar....

Tusan också, nu vart jag lite deppig - det var ju inte meningen alls. Jag skulle kunna skriva massor mer... men jag är så himla trött så nu går jag å kyter mig. Imorgon ska mannen ta kort på mig. Sen kommer före & efter bilder in i bloggen. Spännande!

Kramen