Om att skapa heta känslor...

...det är något som jag gjorde med tidigare inlägg och jag visste att ni skulle vakna till där... hahaha.. alltid lika kul att veta att ni lever. Nu är det ju så att jag håller med er, man tränar för att må bättre - det gör även jag tro det eller ej. Skulle bara se om ni hängde med och det gjorde ni. Goingar!! Sen håller jag med min kompis i lite av det hon sa men ja...så är jag ju lite kluven också..hehe..

Gårdagen då. Jo vi hade ju stormötet då om Herr A. Och jag måste säga att jag har bävat inför detta möte. Legat sömnlös och grubblat, oroat mig och haft ren å skär ångest inför detta. Herr A har ju fått sin diagnos (för ett tag sen) - "Autismliknande tillstånd men asberger symptom" och ja detta stormöte var för att tala om hur han ska klara skolan på ett bra sätt och för att informera skolan om hans diagnos och varför det vart en utredning och hur den gjordes.

Vi kommer till NPteamets lokalen och blir lotsade in i rummet där vi ska vara. Där sitter sen 11 personer runt ett bord. 11 personer?? Jamen fatta själva. Så många är där för min son... Från skolan var det hans fröken, skolsyster, fritisfröken M (som följt honom sen förskoleklass), skolpsykologen, rektorn & specialpedagogen. Från NPteamet var det Specialpedagogen och från Habiliteringen var det Psykolog T (som vi pratat med några gånger innan) och sen var det BVCs utredare Dr B som gjorde den första utredningen om Herr A redan på dagis. Och jo, så var det jag & mannen...

Det vart nästan lite overkligt. Alla som satt där pratade om Herr A utan att han var där. Om min son, min lilla fina kille. Om hur vi ska göra för att han ska kunna utvecklas på ett bra sätt och hur han ska klara skolan. Alla var där för hans skull - det är ju inte klokt egentligen och jag vart alldeles varm om hjärtat när det liksom sjönk in.

Dr B berättade om varför hon blev inkopplad från början. Vad hon kommit fram till och vilken slutsats hon dragit. Han diagnos lästes upp och hon frågade oss om vi tyckte att det stämmde. Och ja, det var ju rätt.

Innan vi åkte dit så åkte vi inom Scraplyckan där jag handlade lite och när jag satt där och kollade på papper så var det som om nån slog mig med en stekpanna i huvudet. Jag börja kallsvettas, mådde illa och jag trodde på fullt allvar att jag skulle spy där å då. Som tur va så pratade vi lite jag & underbara Marie (som äger butiken) och det lättade något men knuten imagen var där och den satt i ända tills vi kom in i lokalen.

Mycket av roten till denna oro är den att jag har något otalt med rektorn på Herr A´s skola. Han har talets gåva och han är en fena på att vrida och vända på orden så att det du säger i slutänden är ditt fel även om det inte är det. Jag brukar inte tänka innan jag skriver mejl o liknande. Jag skriver direkt från hjärtat men till honom så väger jag orden på guldvåg. Han har alltid sagt att han vurmar för barn med särskilda behov och visst, man kan ju alltid hoppas. Men jag kännde det som att han skulle få det till att det var mitt fel att Herr A fått diagnos och att jag skulle vara en dålig mamma som inte hjälpt honom tidigare och så skulle han se till att ta Herr A ifrån mig. När jag äntligen sa detta till min man så titta han på mig och sa: "Det kommer inte att hända I. Du är ingen dålig mamma. Det kommer att gå bra det här." Jag ville bara spy.

Nåväl, jag försökte verkligen att gå in på detta möte med öppna sinnen. Det var liksom upp till bevis för vissa. Och faktiskt. Rektorn gjorde mig inte besviken. Han sa inte jättemycket men det han sa var bra. Han sa bla. "...att det gäller att ge Herr A läxor som han klarar av, inte sånna som han får kämpa med." & "Han ska klara skolan på ett bra sätt." Och det är ju bara just det jag vill. Att han ska klara av skolan på ett bra sätt och inte som jag. Bara känna mig störig, jobbig, dum och trög. För med en sån skolgång i bagaget så är det kanske inte heller så konstigt att jag var orolig innan.

Vi gick igenom maten i skolan, rasterna, kompisarna & läxor. Vi fick uttrycka vår oro för vissa saker. En sak är ju den att Herr A är lättpåverkad. Lätt att lura och han tror på det som andra säger även om det inte är sant. Sånt kan han inte sålla, han har svårt med det sociala helt enkelt. Sånt som du & jag tycker är naturligt blir i hans värld bokstavligt. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt men jag hoppas ni förstår.

En sak som förvånade mig & mannen var att Herr A äter dåligt vid mellis i skolan. Både jag & mannen har hela tiden trott att problemet var i bamba. Det var nytt för oss så idag mejlade jag fritisfröken om hur vi kan lösa det på ett bra sätt. Har en del förslag så vi får väl se hur det löser sig.

Redan igår fick jag mejl från hans fröken om att den läxan Herr A fått kanske inte var så bra med tanke på vad som sagts på mötet och att hon skulle fundera ut ihop med spec.pedag. hur läxan ska se ut härnäst. Bara det gjorde mig varm i hjärtat. Redan sker förändringar för att underlätta för honom så han ska lära sig istället för att stjälpa.

Som ni säkert förstår så var det en STOR sten som föll från mitt bröst efter mötet. Var helt slut och mega trött. Ville inget annat än att åka hem och lägga mig å sova. Men först var det till att hämta barnen.

Och vad händer sen vid läggdags. Jo helt plötsligt säger Herr A "men mamma jag måste göra så annars så får jag stryk av XX". Jag vart klarvaken med en gång. "Va?" Efter det utspela sig ett samtal som jag helst inte hade velat haft. Sakta men säkert så gick det upp för mig att min lilla kille gör saker i skolan för att XX säger till honom att göra de för annars får han stryk. Jamen fattar ni? Precis det jag befarade. Så mejlet till hans fritisfröken blev LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT. Som jag skrev till henne "...helt ärligt så låter det som om XX bedriver ett fångläger bakom skolan med armhävningar, situps o hot för att träna de till att slåss...." Jamen ni hör ju själva hur det låter. Jag blev helt kall. Herr A sa själv att han vill vara kompis med XX så då gör han det. Men vad säger XX härnäst? undrade jag i mejlet. Alltså vilken soppa... Suck!!! En mammas bekymmer tar aldrig slut. Men det här hoppas jag verkligen de kan nysta upp och sätta stopp för.

Önskar jag kunde ta Herr A därifrån och sätta honom i en annan skola nu på direkten, men jag tror tyvärr inte det löser problemet. Dessutom så måste man ge skolan en chans att rätta till saker å ting.

Annars då? jodå idag har jag rensat ur min Klk. Slängt en hel svart sopsäck med för stora kläder. En del ska jag sy in och sy om. Men boy, vad jag slängde. Så skönt!!! Dit (30kg+) ska jag aldrig mer, det är ett som är säkert.

Kramen