Föräldramöte med komplikationer...

Idag var det första föräldramötet med Herr A´s klass. Jag skulle gå. Helt ok. I vanliga fall. Jag borde anat oråd redan när jag slutade jobbet. Eller under tiden jag var på jobbet. Hjärnan har liksom varit på sparlåga idag har det kännt som. Varit seg och trög hela dagen. Slutade jobbet och hämtade upp ett stycke liten son. Fröken J skulle cykla hem från skolan för hon cyklade till skolan idag då de hade elevens-dag på skolan idag. Vilket innebär att eleverna får välja av flera olika saker att göra. Herr A valde uppfinningar (senare ändrade han sig till data) och fröken J skulle cykla till Bohus Fästning. Äta medhavd lunch där och sen cykla tillbaks igen. Så långt allt frid å fröjd.

Kom hem och landade lite. Åt en bar vid 5 och sen iväg till föräldramöte kl. 6. På väg dit blir jag stoppade av en granne som undrar om hon kan åka med. Självklart. I bilen pratar vi om allt möjligt. Hur stressade vi är, hon hade just skurit sig i handen och jag kännde det som om jag glömt nått....Ja ni vet sånt man kan känna ibland men inte kan komma på vad det är. Nåja...

Kom upp till skolan. Parkera. In i klassrummet och efter en stund kommer min bästa väns man in genom dörren och ja, det var han jag hade glömt. Han skulle ju ha åkt med mig. Suck.... Nu är det så att denna man är helt underbar. Han klappar mig lite fint på axeln och säger "Det är lugnt. Jag tog bilen" Han är så söt!
Men det kändes ju lite snopet minst sagt men ja, det var tur att det var just han jag glömt. Han känner mig så bra och jag honom så - ingen skada skedd.

Sen var det kanske tur att han tog egen bil för det hann gå kanske en kvart när jag fick värsta magknipet. Typ tarmvreds ont. Jag som har lätt för att få panik i sådana situationer får verkligen anstränga mig för att inte bara rusa ut. Andas lugnt.... Lyssna på vad de säger. Det funka. I 10 minuter. Sen var det som om nån slog mig i huvudet med en stekpanna eller nått. Jag såg att de pratade men jag hörde inget. Hela rummet börja snurra och jag kallsvettades och blev snustorr i munnen. Försökte hålla mig lugn men till slut gick det inte. Jag vände mig om till B om undra om grannen som åkt med mig kunde åka hem med honom och ja, det var ju inga problem. Han undra lite och jag sa som det var att det känns som om jag svimmar snart. Jag måste bara ut. Drick lite vatten sa han till mig innan jag gick. Och där och då gick det upp för mig att jag idag ätit dåligt.

Jag kom ut i hallen och efter mig kom rektorn som också var där. Kände mig "tvungen" att säga nått och sa som det var. Han undra om han kunde hjälpa till men jag sa att jag ville bara hem.
Väl hemma så kom jag hem samtidigt som B´s fru-min godaste vän P- kom gående på vägen för att hämta sina barn som var hos oss. Hon såg lite undrande ut men jag förklara. Hon följde med upp och hämta mig lite vatten. OCh där gick det upp för mig att jag på hela dagen sen frukost hade ätit en räksmörgås vid 12. Till det har jag druckit knappt en ½ liter vatten.........

alltså jag är så jävla osmart! Får ju fan i mig skärpa mig. Mitt pulver hade inte kommit idag heller vilket innebär att jag får inte i mig tillräckligt med näring vilket isig innebär....ja det vet ni ju redan eller hur...

Jaja, man lär av sina misstag. Eller.... Imorgon ska jag mejla till Herr A´s lärare och förklara min något hastiga sorti.

Kramen