Herr A´s funderingar

Fredagen innebar också simskola för våran Herr A. Dessutom så var han med skolan idag och simmade i samma simhall. Det var även Fröken J. På vägen hem från simskolan så säger Herr A plötsligt mitt i en mening.

"Mamma, jag saknar S-A"

Min systers svåger som dog i somras.

Jag sa att "Det är vi många som gör lilla gubben"

"Mamma, det var länge sen jag hörde hans röst nu"

och jaa, det är det många som skriver under på. Många é de kvällarna som jag ligger och tänker på, återupplever det jag var med om 26 juli i år. Det har ju gått ett tag nu och i stunder som de Herr A hade i bilen hem så känns det så verkligt helt plöstligt. Så overkligt. Han finns verkligen inte mer. Men kan en person bara försvinna så där. Ena stunder levande och i nästa andetag - inte mer. Vad händer sen? Ja jag vet ju vad som händer med kroppen men med själen.... Jag vägrar tro att den bara försvinner. Jag tror att man blir återfödd i en annan form. Kanske människa, djur, fågel, växt vad vet jag. Men man kan inte bara försvinna så där. 55 år till vaddå? Ingen nytta. Nä, de där 55 åren gav två underbara flickor så något lämnar han ju efter sig. Och väldigt kloka, vackra, intelligenta flickor är det också.

Suck ja, det var ínte meningen att det skulle bli ett så filosofiskt inlägg men ja, ibland blir det inte som man tänkt sig.

Kramen