Mer beröm...

Idag när jag kom in till jobbet så möttes jag av att flera personer sitter i möte ute i konferansrummet. Bl.a min chef, ordförande Bosse och ytterligare några fler personer ur intresseföreningen. Min chef hojta på mig. "Du, kom. Bosse vill prata med dig"

"Vad har jag nu gjort?" flög genom mitt huvud men jag gick ut ändå efter att jag lagt av mig ryggan. In i konferansrummet, allas blickar på mig, chefen småler och jag kan ju inte annat än fråga "Vad har jag nu gjort?" Chefen skrattar lite och Bosse med sen säger Bosse att "...med risk för att du blir högfärdig nu..." Inte en chans!

Sen berömde han mig för mina insatser i söndags. Han tyckte jag skulle få veta att de vart jättenöjda med mitt arbete, mitt engagemang, min positiva glöd och min förmåga att styra upp. Lite mallig vart jag allt. Sträckte på mig och tackade så klart. Sen sa jag att det faktiskt varit väldigt roligt samtidigt.

När jag berättade för min man hemmavid efter jobbet så sa han en sak som jag inte tänkt på men som jag tror stämmer en del. De (på mitt jobb) är inte direkt bortskämda med personal som har iver & glöd för sitt jobb som jag visade i söndags. Och faktiskt så tror jag att min chef vart mallig han med och gottade sig i Bosses beröm, för han sa det vid flera tillfällen och jag tror han tycker det är roligt att nån visar att det faktiskt är roligt att jobba där. Inte bara ett nödvändigt ont.

Jaja, dagen förflöt sedan lugnt. Amerikanarna var tillbaks för att titta på gamla foton idag men de höll sig på övervåningen så jag såg knappt till de. Själv satt jag i receptionen och gjorde 4 kort idag. Med en växande smärta i ryggen de senaste dagarna jagade upp mig stundtals idag och senare på dagen just innan jag skulle gå hem så fick jag förklaringen. Mensen.

SUCK!!!! säger jag bara. Men jag ska inte klaga. Sen jag satte in hormonspiral efter det att Herr A föddes så har det gått från full blödning i 7 dagar med suoerdupermega ont till knappt märkbart nån gång ibland. Däremot får jag alltid lite mer ont i ryggen än vanligt och ja, att man aldrig lär sig.

Kramen