En overklig dag...

Idag följde jag med min syster, C & E till begravningsentreprenören. Här i vår lilla ort finns det en sådan. Eller ja, de har kontor här iallafall - utan luftkonditionering....puh!!

Jag frågade om hon ville att jag skulle följa med och det ville hon så då gjorde jag det såklart. Tänkte först att jag inte skulle säga så mycket men ja, jag är inte riktigt så som person. Däremot passade jag mig för att säga för mycket som kunde "lägga ord" i mun på de. Jag menar det är ju deras pappa/make som gått bort, det är ju deras begravning/planering. Jag ska ju vara stöd inte sitta där och vara med att bestämma. Tyckte att det gick bra.

Sen är ju hela detta totalt overkligt. Att sitta där och titta på kistor, urnor, vad ville de ska stå i dödsanonnsen, kaffe efter eller inte, klädsel... Så mycket och så många val.... Och grejen är ju det att vi alla tänker/tycker olika. Det finns en sak som jag reagera på och det tänker jag faktikst fråga henne hur hon tänker om det och varför. För mig är det så självklart men jag vet att hos andra är det inte det. Vad det är? Ja, det får jag nog ta med sis först innan jag skriver det här i.

Hur som helst så är jag säker på att det blir en fin begravning i slutänden...om man nu kan säga så....

Kramen