Jag sitter och försöker komma ihåg hur/vad som hände i söndags. Hur allt började men minnet sviker. Jag vet att min syster ringde mig och sen var jag och C & E hos henne på sjukhuset. Eller om hon åkte med oss dit....
Sjukhuset hade ringt och sagt att nu andades han rossligt och var orolig, det var nog bäst vi åkte in. Så vi åkte och när vi kom in så hade de gett honom morfin och hans andning var lugn igen. Så bra den nu kunde vara.
Vi satt runt om hans säng. Han sov. Vi pratade, skrattade, grät om vartannat. Det var en bra stund och efteråt sa min syster att det kändes som om E hade tagit sitt farväl... Jag tror på nått sätt att C hade gjort det också.
Jag trodde att jag också hade gjort det...
Kramen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar