Jag vet inte vad jag tänker på, men jag fick en chock när jag provade min baddräkt förrut. Till och med den med kjol på var en total katastrof. Alltså jag förstår inte hur jag ska överleva denna sommar med förståndet i behåll..... Som jag ser ut. Att jag har kunnat tillåta mig själv att hamna här, jag fattar det inte.... Blir bara lessen. Och hur mycket tårar som än rinner så kvarstår faktum.... alla dessa kilon...

Tänk att min man står ut med mig... Ärligt talat så vet jag inte om jag hade gjort det? Det är tur att mina barn inte vet nått annat. Inte ser det jag ser. Inte känner det jag känner. De älskar mig oavsett, min man också. Ja annars hade han ju inte varit kvar vid min sida eller hur.

Kramen