Idag är det 2 veckor kvar med pulver. 1 dag kvar till begravningen. Känns ju inte jätteroligt direkt. Är lite fundersam - min man har aldrig varit på begravning - så jag vet inte hur han kommer att reagera på den som komma ska....
Ungefär en kvart efter att S-A dött ringde ju Fröken J mig och då grät jag och bad att få tala med mannen. Senare berättade min svärmor för mig att efter det samtalet så hade han ringt hem till sina föräldrar och hon sa "...han grät i telefon....". Jag undrar hur han kommer att reagera... Usch det kommer att bli jobbigt det här, jag känner det i varje nerv i min kropp... Sen har vi ju Herr A & Fröken J att tänka på också. Men det ska gå, allt går...till och med tiden....
Kramen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar