Blommor till en ängel...

Idag efter jobbet så skulle jag till apoteket. Vet inte vad det är med min mun men den luktar illa (som Fröken J sa lite fint häromdagen) och ja, jag har kännt det själv också faktiskt. Sen vet jag inte vad det är med min tunga men det är nån äcklig beläggning på den som inte vill gå bort. Pulvret? Skulle tro det! Så jag åkte till Apoteket och de rekomendera mig att prova SB12. Toppen det har jag ju hemma så det får jag prova.

Efter det gick jag över till blomsteraffären och kollade på blommor till begravningen. Sen ringde jag min syster. Hem och hämtade barnen - jo de var tvugna att följa med för mannen provfilma idag- och sen vidare till blomsteraffären. Där stod vi sen och beställde alla blommor. Jag beställde från min familj, min mamma och mina bröder och en från mina svärföräldrar.

Vår kommer att gå i gult & vitt, ville Fröken J, Herr A hade fullt sjå med att räkna fiskarna i zoobutiken bredvid (?). Den kommer att bli jättefin med band på. På bandet ska det stå "Alltid i våra hjärtan. Sov i ro!"

Syrran beställde kistblommor också som kommer bli lika fina de. Men jag håller med henne, det känns så fel det här...allt detta känns så fel...

Väl hemma sen satt barnen och åt lunch när jag pratade lite med de inför begravningen. Om vad som händer, att man ska sitta still, att folk är ledsna och att det är ok att vara ledsen. Jag frågade Herr A om han visste vems begravning det var och jo det visste han ju. Men när jag sa att det var S-A´s kista så säger Herr A "Är det hans skelett som ligger där då?" (Alltså den ungen har sett för många Scooby Doo filmer...) Då sa jag att det är inte hans skelett utan det är hans kropp. Då tittar han lite konfunderat på mig och säger: "Men mamma han är ju i himlen nu. Hur kan han vara där om han är i kistan?"

Ja det kan man ju undra...

Kramen