Väntan...

Dagen närmar sig sitt slut och nu är det bara väntan kvar. Imorgon ska det ske. Och jag vill verkligen inte. Jag vet hur jävla svårt det är med begravningar och denna blir ju definitivt inte lättare då det är min svåger. Min systers man, mina bonusbarns pappa...våran "fabbo S-A"....
Känner mig tom på energi och jag som behöver ny, mer av det för att orka...

Hm, för att jag ska orka...hur fan orkar sis? Dessuotm så stångas hon med försäkringsbolaget nu. Livförsäkringen som de tecknade för 20år sen och som var tänkt att ge henne pengar nu som gör att hon kan bo kvar, nä nu visar det sig att den tillfaller dödsboet. VA???

Jag blir bara mållös, arg, lessen, desperat och ångestfylld.

LÅT MIN SYSTER FÅ SINA J-A PENGAR!!! Hon behöver de ju.. hur svårt kan det va???

Jag vet vad jag ska göra på måndag. Vem jag ska ringa och vad jag ska lära mig. För det är nu eller aldrig.

Vet du pappa. Imorgon får du banne mig se efter oss. Ge oss styrkan att ta oss igenom detta som ska ske....Du får ta ett snack med mannen däruppe och se till att syrran fixar detta med förståndet i behåll. För gudarna ska veta att det är svårt att se hennes sorg...

Varför var du tvungen att lämna oss S-A??? Det var inte tid för dig, du vara bara 55 år du ska leva till 85 minst. J-a dig!! Visst det är meningen att föräldrar ska dö före sina barn men inte när barnen fortfarande är små....

Suck, vad tjänar det till...nu är det som det är. Allt jag/vi kan göra är att vänta....å vänta....å vänta...........å.......

Kramen