Är bara ledsen....

..det vart ju ingen op idag. Precis som jag kände imorse. Jag var där, de ropa upp mig, hörde mig prata och ups!!...tvärstopp. Dr. Jan kom och hälsade, titta i min journal, hörde mig prata och ups!!...tvärstopp. Men som han sa, "vi ska vänta och se vad narkosläkaren säger." Så jag vänta. Narkosläkaren kom, hörde mig prata och ups...tvärstopp igen. Definitivt!!

När de gått så kom tårarna. Som jag ställt mig in på detta nu idag. Mentalt och pulver och allt och så blev det inget. Jobbigt.

MEN som de sa det är ju för min hälsas skull. Allt det jag beskrev för narkosläkaren "...skav i halsen, heshet, rethosta, tjock tunga..." allt det ihop gör att när jag ligger där på op.bordet så kan jag drabbas av ett astmaanfall och det kan få förödande konsekvenser. OCH det vill jag definitivt INTE!! Jag har varit nära döden en gång tidigare i mitt liv - det räcker.

Sköterskorna var jättegulliga och försäkrade mig om att det blir bättre nästa gång och att det nog inte blir mer än nån veckan väntan på ny tid. helena hette hon som tog hand om mig "hoppas vi ses nästa gång. Att jag får ta hand om dig då" Gulligt!!

Nere på kirurg mottagningen fick jag prata med syster Gun. Operationsplanerare. Jag fick ny tid måndag 4 oktober. Jag sa att jag kan komma med kort varsel -inga problem. Då sa hon att det möjligtvis kan bli en öppning nu på måndag eller tisdag men det är inget hon kunde lova. "Ring mig!" sa jag. "Jag kommer!" Det tyckte hon lät bra. Jag med.

På ett sätt är jag tacksam att de sa nej. Som sagt det är ju för min häslas skull. Det är en stor operation och vad som helst kan hända i normala fall. Sen är jag besviken. Jag har inga fler semesterdagar att ta ut innan op så jag kan vara ledig innan. Nu tror jag inte det blir några problem men man vet ju aldrig till 100%.

Nu ska jag krya under täcket och vila en timme eller två. Imorgon ska jag gå till jobbet och prata med de. Sen får jag se. Jag hoppas ju att det blir ett återbud på måndag. Hoppas, hoppas...

Kramen