...ligger i hennes säng och pratar. Hon är min storasyster, stor, stark, självständig, vacker, rå men hjärtlig, pålitlig, hängiven, beskyddande, underbar... Trots detta - så liten, naken, ensam i sin stora oändliga sorg. Visst, vi är många som delar hennes sorg. Men när vi gått hem och lägger oss att sova har vi någon intill oss att lägga huvudet på, någon att samtala med eller bara vara med. Någon att ha i sin omgivning...
DEN personen saknas för henne nu och att se hennes förtvivlan och tårar över detta är så svårt. Jag önskar så jag kunde göra mer...
Kramen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad fint skrivit. Tack syrran
SvaraRaderaDu gör mycket med att bara finnas där.
Love U
Vid sådana tillfällen så kan man känna sig maktlös, men man är närvarande och förstånde och det betyder en massa. Härligt att ha ett sådant band mellan systrar. Ja nu har du inte långt kvar till ditt nya liv startar. Härligt kan jag förstå. Kram
SvaraRadera