Samvete...

varför har man det? För att vara förnuftig? Mänsklig? Resonabel? Eller varför?????

Kan man inte bara packa ner det i en liten låda och ställa undan. Posta iväg till Sibirien eller nått. Jag menar om ingen annan har samvete varför ska då jag ha ett som gnager... För det är just det. Det gnager. Jag säger till dig. Bry dig inte, behandla de som de behandlar dig. Bara gör det du ska och glöm samvetet. Men det är inte så enkelt. Det är just det som är problemet. Visst jag kan säga det till dig om och om igen men när jag gått så är det dåliga samvetet där och gnager nya hål i dig. Gör så du inte orkar. Och vad ska jag göra så du orkar? Säg vad för jag gör det.

Fröken J satt i mitt knä ikväll och frågade mig: "Ska inte du gå å lägga dig mamma"
Jag svarade: "Jo men jag sitter och tänker på A. Hur jag ska kunna hjälpa henne..."
"Men det gör du ju"
"Hur då"
"Genom att stötta henne. Du får vara däruppe lite mer bara"
Hon är så klok min lilla Fröken J.

Suck, jag vill ta det bort från dig. Få dig att förstå att du inte behöver det. Du ler bara tillbaks och din mun säger att "visst. Då gör jag så" Men dina ögon...de säger annat. Samvetet är där ändå. När jag gått så gnager det och jag kan inte vara hos dig hela tiden jämt. du sa att du ångrar att du gjorde detta nu. Och visst du kanske skulle väntat till efter det som komma ska men vet du, det var faktiskt inte du som drog igång det. Det var de. Inte du. Du försöker bara se till så det blir rättvist, dessutom enligt lagen och en enskild individs önskan. DET är inte fel, så varför det dåliga samvetet. Kanske för att detta skulle gjorts för länge sen... Men nu är nu älskade A.... Det är nu eller aldrig.

OCH du är stark. Du klarar detta några dagar till. Du gör rätt. Vi är många som tycker det. De vill ha nått som inte är deras och på helt fel sätt och för en gång skull MÅSTE du se till dina barns framtid...(det gör du hela tiden jag vet men du fattar vad jag menar). De kan inte det själva. Du kan. Du har makten. Och du orkar!!!! Ett varv till. För fan kom igen. Sen blir det lugnt ett tag. Och den dagen C drar från hemmet, det är då du kommer att se att det var värt all kamp. Din man har just avslutat sin kamp. Nu är det din tur på en massa olika plan, det hade verkligen räckt med din mans men inget i livet är enkelt eller gratis. Du måste bita ihop och vara stark. Stå ut. Sen kan du andas.

Kramen