31 aug. Då smäller det!!

31 augusti är det datum som gäller nu. Då blir det operation. Pirrigt värre!!

Jag var på läkarbesök idag då och det blev ett längre besök än jag hade planerat. Jag kom dit i tron att jag skulle träffa en allmänn läkare och prata om hur det går till, planering innan och sen att jag skulle få en ny tid till att komma tillbaks och boka in op. Nu vart det inte riktigt så.

Jag kom dit ca 1 timma tidigare, ja, jag gillar att vara ute i god tid. Särskilt när jag inte vet vart jag ska eller vet vart det ligger. Tur att min man har en inbyggd gps i huvudet. Love U darling!!

Blev inkallad ganska snart, satt inte alls länge och vänta. Fick prata med en sköterska som bad mig börja med att fylla i några formulär och läsa lite info om op. "Sen ska du få träffa läkaren som ska op. Ta ekg, prover och göra hjärt & lungröntgen. Och innan du går får du erbjudande om en op.tid."

Där satt jag som ett fån och gapa. VA? Redan? men... ok. Ja det var ju bara att fylla i frågorna och svara bäst jag kunde. En massa om min hälsa, hur bra den är - den är ganska obra, eller ja allt är ju relativt.

Sen kom läkaren in. Dr. Jan Dalenbäck. Satte sig ner och vi hade ett bra samtal. Han var lugn, trygg och ingav mig stort förtroende direkt. Han berätta om vad som ska hända, lite om risker, vad man kan förvänta sig och lite så. Ska jag vara riktigt ärlig så kommer jag inte ihåg mycket av det han sa. Allt detta var liksom lite för mycket på en gång att ta in. Men jag kommer ihåg att han sa att man gör inte denna operation för att bli smal och snygg. Utan för att min livskvalite ska bli bättre. Att minska riskerna för hjärt-/kärlsjukdomar, diabetes & högt blodtryck bla. Jag sa till honom att det är därför jag vill göra denna op. Mitt mål är inte att bli jättesmal och snygg (snygg är jag ju redan på mitt egna sätt) utan det är för att orka hänga med i mina barns lekar, fritidsaktiviteter, i deras skola, kunna gå uppför trappor utan att få blodsmak i munnen, kunna knyta skorna utan att få ryggskott... Kort sagt för att kunna MÅ bättre. Även för att skona min sneda rygg och kunna träna upp den så jag slipper bli krum som min mamma på äldre dar. "DET" sa Dr. Dalenbäck, "är helt rätt inställning. Det är sånt vi vill höra och det gör mig glad att du har den inställning för då kommer det att gå bra för dig."

Sen när vårt möte var över så vart jag inkallad till sköterskan igen och då blev jag erbjuden en tid till operation. 31 maj... Nästa tid för op var 31 augusti. Vilken ville jag ha??

Jag vart helt ställd. "Så snart" haspla jag ur mig och huvet gick för högtryck. Jag fundera. Passar det. Ja ju förr dessto bättre tänkte jag. "Men jag hinner ju inte gå ner mer än...kanske 10kg tills dess" sa jag "är det verkligen ok?" Sköterska sa att hon pratat med Dr. Dalenbäck och att han sagt att det var ok. Efter lite trix så bestämde jag mig för 31 maj. Jag fick mer info och sen skulle jag gå till bottenvåningen och ta ett EKG.

När jag kom ner till bottenvåningen så titta jag på pappret i handen och undra "Vart ska jag?"
Jag fick fråga och till slut kom jag rätt. Sköterskan som tog EKGt sa att Dr. Dalenbäck är en av de bästa på titthålskirurgi och jättetrevlig. Alltså stämde mitt intryck av honom och det är jag glad för.

Efter EKGt så bar det av till våning 4 och röntgen. Som tog 10 minuter sen var jag klar.

Jag fann mig själv stå utanför sjukhuset och fundera på vad som just hänt. Detta har gått väldigt fort... Och nu börja allt sjunka in. När jag ska ta beslut så måste jag få ha lite tid på mig. Jag är inte så bra på att ta raska beslut här & nu. Jag gick till bilen och prata med min man som också är lite överraskad (& glad) över att det gått så fort. Samtalet vi hade fick mig att ändra mitt beslut. Och från att ha varit stirrig känner jag mig nu lugn, samlad och redo.

Det är en mängd faktorer som spelar in. Jag har en studiecirkel i Scrapping. Vi har träff torsdagen veckan innan 31maj. Sen på fredagen så ska jag & Sivan upp till Stockholm för en Scraphelg hos min underbara vän Anna. Vi kommer hem söndag vid lunchtid och sen på måndagmorgon är det in till op. Sen åker min man och dotter upp till Strängnäs den 3/6 och är borta nästan 1 vecka och kvar är jag & sonen 6½år. När de åker är jag fortfarande kvar på sjukhuset och vem tar hand om honom då? Jag har visserligen goda vänner omkring mig och en klippa till syster som kan hjälpa mig men ändå...

Nä, 31 augusti blir bättre. Jag får mer tid på mig att gå ner i vikt innan. Jag hinner förbereda barnen på vad som komma ska och min man kan ta med dottern på tågresan som hon så gärna vill göra OCH jag får umgås med sonen i lugn & ro.

Det här blir bäst. Det känns också bra i själen nu sen jag kommit fram till detta. Så jag ringde Kirurgmottagningen och bad de boka om mig, vilket de gjorde.

Så nu är det bara att börja nedräkningen...

Kramen