Knappar & spets

Gårdagen spenderade jag tillsammans med min mamma och hennes kusin. Vi åkte en tur till tygriket Kinna, Skene & Fritsla. Vi var väl där vid halv 11 tiden och kom hem vid 5. Det är alltid väldigt roligt att åka dit med mamma. Det har jag alltid tyckt. Jag har en hel del åsikter om min mamma - inte alltid helt snälla men detta med att sy är något vi har gemensamt och det tror jag bidrar till att det alltid blir lyckat med våra resor till Kinna.

I bilen ner dit så slog det mig, att när de är borta (mamma & hennes kusin alltså) vem ska jag då åka med?? Syrran? Skulle inte tro det. Hon sydde in sin tumme i handen i syslöjden i 7:an och där har den suttit sen dess. Mina kompisar??? Kanske... Numer så är det ju inte bara för tygerna som jag åker dit. De har ju så mycket annat som man kan ha till scrappingen så... ja..

Väl där nere så åkte vi som vnaligt till Skroten först. Där hitta jag inget speciellt först. Köpte lite spets & band bara. Vidare åkte vi till alla de ställen som vi brukar. Vid varje ställe så blev det inköpt av knappar, spets & band... Nu är det ju så att de som känner mig VET att jag definitivt INTE behöver sånt. Har redan sånt i massor - men det är ju så förgjordat kul att köpa OCH använda och billigt dessutom så ja... Det gick som det gick.

Sen slutar dagen som den alltid gör - en sista tur till Skroten och då hitta jag helt plötsligt massa fina tyger. Aulikke, ja hon heter så och hon har jobbat där i säkert 30 år. Jag minns henne sen när vi åkte när jag var 12 år. Helt galet men faktiskt. Nåväl, hon visa mig en del fina tyger och jag köpte två av de. Jag ska sy toppar till Förken J. De kommer att bli jättefina. bilder kommer senare.

På hemfärden hitta vi inget matställe utan stannade vid burger king vid Delsjömotet. Helt sjukt. Men var tog alla goda fik vägen?? Jag menar de som har a´la Carte. Det finns typ inga kvar längre bort. Vi har alltid haft Källarbacken (underbart namn eller hur?) som favvoställe men det har sen länge slagit igen dörrarna. Trist...

Väl hemma så hade jag fått post. Tråkig post. Post som ger mig rysningar över hela kroppen. Jag tog brevet och gömde det i garderoben. Jag tänker inte öppna det förran på måndag. Det är säkert något med dåliga nyheter i och jag vill inte förstöra min kommande helg genom att läsa det nu. Jag hatar sån post. HATAR!!!

Idag ska jag & S äntligen åka till Stkh och min vän Anna. Ja jag kan lika väl skriva hennes namn full ut. Det finns ju en del Annor att välja mellan i Stkh så jag tror inte det gör nått. Hur som helst. Vi ska scrappa hela helgen. Vi åker i eftermiddag och åker hem söndag förmiddag. Hela lördagen ska vi scrappa. Hon har skickat bort man & barn och sen kommer några kompisar till henne där och så sitter vi där och scrappar till fingrarna blör...eller ryggen säger stopp. Hoppas det blir fint väder så vi kan sitta ute i trädgården och fika - det gjorde vi förra året och det var så mysigt. Jag längtar verkligen. Ska bli skönt att få komma hemifrån ett tag och bara vara. Göra det jag helst vill och det tillsammans med goda kompisar. Det kan faktiskt inte bli bättre.

Kramen

Posten? Vad det var? Försäkringskassan, vad annars orsakar sån ångest...