Min familj

Min familj består av mig, min man och våra två egna barn fröken J, en dotter på 9 och herr A, en son på 6½. Vi bor i en 5 rummare en bit utanför Göteborg.

Jag har även två barn till. C som är 16 och E som är 12, fast egentligen är de min systers barn fast jag brukar säga att de är mina. Så har vi det jag & min syster. Hennes barn e´mina och mina barn e´hennes. Det är så det varit från början och det är så det kommer att förbli. Jag kommer alltid att älska alla mina 4 barn innerligt och jag gör vad jag kan för de allihop...

Min syster är min bästa vän. Utan henne....jag vill inte ens tänka tanken faktiskt. Hon betyder så oerhört mycket för mig. Vi har gjort så många tokiga saker ihop genom åren. (Som när vi skulle ut och plocka svamp. Vi som knappt ens vet hur en svamp ser ut. Vi skulle ta med C och lilla E då som bara var ca. 1½ år eller nått. Vi hade ingenstans att göra av henne så vi tänkte ett tag och sen kom jag på den brilijanta idén att "vi kan ju sätta henne i ryggsäcken!" Jag hade en stor grön militärryggsäck typ. Sagt å gjort vi stoppa ner E i den och syrran satte ryggan på ryggen och sen bar det av. Behöver jag tillägga att lilla E INTE tyckte att det var en lika bra idé som vi.)

Vi ha upplevet både bra och dåliga saker. (Som när jag & hon blev moster till våra barn, eller när våran pappa plötsligt gick bort i en hjärtinfarkt...)

Hennes stöd, uppmuntran, kloka ord, trygghet ger mig styrka. Jag vet att jag alltid kan prata med henne, närhelst & varsom helst. Vi försöker prata med varandra varje dag men på sistone har det blivit mindre av den varan tyvärr. Jag antar att det blir så när barnen växer upp och så men ibland försöker vi få tid tillsammans.

Min man, min underbare man. Han är en klippa. När jag står där och darrar så är han stadig. Han är min raka motsats och jag tror det är just därför som vi fungerar så bra tillsammans. När jag gillar att småpyssla med massor av hobbies så har han få. När jag skönmålar så förklarar han verkligheten för mig. Han låter mig drömma för att sen försiktigt påminna om hur det egentligen ser ut. Han står ut med alla mina olika galna projekt, trots att han inte alltid tycker det är så kul eller nödvändigt heller för den delen. Nu senast så måla vi om fröken J´s rum.

Och bara för att jag nu då är så himla kärleksfull så håller han på att göra mig vansinnig med sitt suckande & pustande över en Billy bokhylla som han felmonterat. Hur man nu kan göra det. Han kan!! Tro mig. Ja herregud! Han satt översta hyllplanet med fel sida ut så den råa träsidan syntes. Då fick han ju ta av den... Bara det att den satt FAST. Som han sucka, pusta & stånka kunde man tro att det var nått annat som satt fast. Jisses amalia. Jag skulle ut och hjälpa honom och i den situationen så ja, mina förslag ville han inte riktigt lyssna på. Till Slut så gjorde han det ändå och då lossna den. Då gick jag. Efter en stund kom han in till mig. Log lite finurligt och pussa mig på huvudet och sa lite fint "Tack darling!".

Karlar!!