Tack för igår

Gårdagens grillkväll hos P bjöd - som vanligt- på god mat, gott rött (?) vin, VÄLDIGT trevligt sallskap och rom & cola. Hm, det där sistnämnda har jag inte druckit på säkert 10 år. Den var så god. P´s man B sa att det ska vara mörk rom och det hade han så det fick jag. Tror så här efteråt att jag - om jag får välja- tar vanlig rom nästa gång men den var jättegod ändå.

De, B är grillmästare i det huset (-vi - läs P & jag, bränner bara vid våran korv (var det i detta fall jag tänker på) och sen får man sitta och skala av det svart som man skalar en banan...). Nåväl, B hade grillat ryggbiff och den vart helt perfekt. Vi satt och njöt av maten och drickan medans barnen kivades om vilken film de skulle titta på. I det fallet så fick Fröken J se sig besegrad. Hon är enda tjejen bland 3 killar. Nu kunde de ändå inte välja så P valde Tintin till Herr A´s stora förtjusning.

Medan vi satt och åt så slog det mig att detta kanske är en av de sista gångerna på väldigt länge som vi gör detta. Ja, vi kommer ju att göra detta igen men det är kanske sista gången jag gör det där jag kan äta obehindrat. 1 juni så börjar jag ju pulvra igen och sen dröjer det nog till nästa sommar tills jag kan äta någorlunda normalt igen. Tanken gjorde mig lite lessen & sorgsen faktiskt. Hur det än är så är mat något väldigt socialt. Man umgås, äter och har trevligt. Men nu är det ju faktiskt så att jorden går ju inte under bara för att jag inte kan äta som jag brukar. Det är ju det faktum som gjort att jag är här idag med massa överivkt. En övervikt som jag inte längre orkar med och som denna op ska hjälpa mig få bort. Denna op är verkligen sista utvägen och då måste något offras. För mig blir det maten. Egentligen sörjer jag inte det så värst mycket.

Sen vet jag att de här grillkvällarna kommer att komma igen och jag kommer att sitta med där och prata och njuta av sällskapet mer än av maten. Eller som en kompis på Facebook sa i en kommentar till mitt inlägg om alla god sommargrillad mat & sallader som jag missar i sommar. Han sa" Chips. Grillade revbenspjäll. Potatisgratäng. En härlig frisk sallad med sommarmogna grönsaker. GLASS, smågodis. Du får väl festa till det med ditt pulver och snorta det!!"
Hahaha, Underbar kommentar!!!

P & jag satte oss sista halvtimmen i deras hamock med en filt och hade jättemysigt. De stora barnan var på lekparken lite längre bort och lekte. Men så - och det här är SÅ TYPISKT , för så fort de såg oss i hamocken så kom de springande. "Kom" ropa de. Varför är det alltid så att så fort man slagit ner rumpan för att mysa, ringa, läsa tidningen, lösa korsord, gå på toa, vila i soffan....så kommer barnen och vill nått. Var är det med de? Har de radar eller nått som går igång så fort mansätter sig ner?????? Det kanske är en särskild gen. En barngen som vi vuxna inte ha. ju äldre man blir dessto mer försvinner den genen....Hm, tål att tänkas på...

Jaja, idag är det söndag och det är datafritt för våra barn på söndagar. MEN som mannen då helt plötsligt säger: "Men jag lova Herr A det igår för han spela ju inget igår" ok..... Håller inte riktigt med där men vad kan jag göra. Orkar inte ta den diskussionen idag faktiskt. Jag vill bara ha lugn & ro idag. Söndagar ska ju vara vilodag sägs det. I typ gamla testamentet...för hundra miljoner år sen..... Vaddå är det nån skillnad mot idag? Kanske...

Hur som haver. Nu ska jag äta lunch...

Kramen