onsdag 27 april 2011

Om att bli med gåband...(rätt lååångt inlägg)

Idag fick vi så vår efterlängtade tillökning hem till familjen. Ett nätt litet gå-/löpband som vi ska ha i lägenheten. Och vi bor ju då i en stor rymlig femma på 117,3 kvm2 så vi hade planerat att ha det ståendes i vardagsrummet där det får plats utan att stå i vägen. Jättebra! Så kan man gå när man vill och samtidigt se på tv, nyheter eller som min man gärna vill, se på film. Han gör det väldigt mycket i sitt jobb....

Nu är det bara så att vi bor på andra våning. Med 13 trappsteg upp. Exakt 13, jo för jag har räknat. Och vi har ingen hiss nej. För vi går in där nere i hallen där ytterdörren finns. Hänger av oss och sen går vi 13 trappsteg upp för att bo i vår fem rum o kök. Trappan är dessutom inte rak utan kröker sig så där som trappjälvar bara måste göra... Nere i hallen finns också ett litet förråd med en dörr in till förrådet. Där har vi en extra frys-en liten tack o lov- en lagerhylla med verktyg och ytterkläder och div annat tjafs....ni anar eller hur???

Nåja, jag hämtar den lilla sonen efter fritis. Glad & munter som få...borde redan där anat ugglor i mossen...går hem öppnar ytterdörren och möts av en ENORM STOR MASKINPARK som skymmer sikten in i hallen. "Åh jaha de har varit här redan!" säger jag lite käckt. Mannen står i trappen och ser inte jättenöjd ut.
"Jamen den där får vi ta och bära upp" säger jag och tar i fanskapet. Den rör sig inte ur fläcken. Jag menar nada, zipp INGET!! Vi snackar ett halvt ton stål och lite gummi på handtagen.
Sonen tar då till orda det lilla livet. "Men pappa, vad är det här för något du har köpt. Den är ju jättestor? Var ska den va?" Som den ömma moder jag är så inser jag snabbt värdet av att ha förstående grannar och goda vänner man kan dumpa av ett liten nyfiken, lillgammal son till. Tar raskt den lilla sonen i handen, föser honom med milt våld ut genom grinden och säger att "Nu ska vi se om du inte kan leka med L" varpå sonen förkunnar att han minsann ska leka med F som dessstuom är på väg hem till oss i detta nu. Mamma hjärnan tänker med alla kapaciteter som finns till hands. Den goda grannen tillika godaste vännen kommer gående runt hörnet och räddar mig ur situationen. Hon erbjuder sig att hjälpa till att bära upp fanskapet...åh förlåt - gåbandet -varpå jag försöker föreställa mig det hela framför mig. Jag avböjer raskt erbjudandet när jag ser för mitt inre en ambulanstransport med blinkande blåljus.

När sonen är i tryggt förvar så återvänder jag till ......ja hem. Väl där möts jag av samma syn bara det att mannen står nu i hallen med tumstocken i högsta hugg & pannan i djupa veck. "...det går nog om man tar av dörren..." mumlar han.

Alltså för mitt inre, och när vi planera detta så gick allt så lätt. Den stod där uppe och jag går på mitt band till ett program på Animal Planet. Jättefint! Nu är det ju bara det att fan...gåbandet väger inte direkt 50 kg. Inte ens 70. Utan hela 190kg...typ, Vet ni hur tungt det är????? Det finns hjul på fanskapet men det gick nästan ändå inte att rubba den. Nåja, lite gick det ju så klart. Fram o tillbaka typ.
Och här kunde allt ha tagit ett drastiskt slut. Att bära upp den till övervåningen var ju UTESLUTET om man vill ha livet i behåll och ja, det är ju lite det som är meningen med denna saken... Efter en del funderande kom vi fram till att den får lov att stå i förrådet nere i hallen... Bara ett litet probelm då? Hur ska den komma in där? Till slut var jag beredd att ge upp för hur vi än försökte så gick det inte in genom dörröppningen, DESSUTOM så är förrådet långt ifrån tomt... "Men om vi lyfter av dörren..." Just ja, tänkte inte på det!

Sagt å gjort. Dörren skulle av. Då kommer nästa problem - dörren måste skruvas av i båda fästena. Nä, här snackar vi inte bara lyfta av dörren lite bekvämt-nä dörrjäveln måste skruvas av. Jamen-så-jävla-mycket-tack-för-det-förbannade-f.d-hyresvärd!!! JAAA, vi fick av dörren till slut. Ställde den åt sidan i vår lilla hall som nu var ännu mindre. Trixade lite med gåbandet och jodå visst skulle det gå in i rummet med lite hjälp på traven. Så ut med det igen och nu inleds fas 2 i "Om att bli med gåband".

Håll i er nu för nu går det undan. Ut med byrån som står under trappen, för där ska frysen stå sen. Ut med lagerhyllan som står i förrådet. Städa bort allt på hyllan på ena kortsidan och upp med alla verktyg där. Ut med lagerhyllan i vårt uteförråd. Ut med byrån, ja den kom halvvägs och hamna till slut i ytterdörröppningen . Vid det här laget har vi slutat bry oss vad grannarna ska tro om oss och vad vi håller på med. Under denna tiden när det ligger allt från gamla skor, påsar, målarfärgburkar, kuddar, till en sulky och paraply halvvägs ute i dörröppningen och på vår lilla tomt så kommer grannarna mitt emot oss hem.... Alltså man måste känna till de för att förstå men om jag säger så här. Nu var det vi som blev utstirrade. Och mannen i det huset hade väldigt många ärenden ut i garaget...suck ja.

Skit samma vid det här laget kommer dessutom sonen med kompis hem. Dottern med två kompisar hem.... och maskinparken står fortfarande kvar som blockering mitt i hallen.....ja nämen kommentarer där är rätt onödiga egentligen.

Summa summaron är att sen kommer frysen på plats under trappan. Sen att man bara får upp locket halvvägs - för ja den är toppmatad- är en annan historia. Byrån "ut i kylan", lagerhyllan i uteförrådet och maskinparken kom till slut på plats. OCH den fick plats!! Yeah!!! Vi var då väldigt nöjda och ganska glada. Jodå. Så vi städade undan, slängde en hel del, sorterade och gjorde av med. JÄTTEBRA för det skulle jag gjort för lääänge sen men ja, nu blev det ju gjort liksom. Det fanns ingen plats för det heller för den delen.

Vi skruvade på dörren till förrådet och jag skjutsade hem alla kompisar och köpte pizza hem. Slutet gott allting gott....eller? Nja nu är det ju bara en liten detalj kvar.... Funkar den? Ja för vi har inte provat den än.... Ja, jo jag vet. Vi borde nog gjort det INNAN vi skruvade fast dörren. NÄHÄ???

Men "picture this": Mannen i sina för små träningskläder - för nä darling de har inte krympt det är din mage som har ökat i omfång - sorry där liksom. Ståendes på bandet, laddad till tusen och så startar fanskapet inte. Vad var det jag smsa till syster yster. "Cirkus Brundin" det är vi det! Snälla nån...
Dessutom så säger mannen lite fint till mig under middagen: "Funderar på att köpa en DVDtv och ha därnere så jag kan titta på film medans jag går"  "Om du får igång det " tänker jag. Mhm...
Och medan jag läser bloggar efter middagen så går han ner i hallen. Kommer upp och helt plötsligt så är han inne hos mig. "Kolla här" säger han och öppnar ett nytt fönster på min dator. Klickar in på ONOFF och visar en portabel DVD....ok? "950kr bara...."  ok! 

Jag säger som jag sa till sis: "Fortsättning följer..."

Är ni med?

Kramen

tisdag 26 april 2011

TIllbaks till vardagen...

Ja just så är det. Igår kom vi tillbaks till vår lägenhet efter nästan en vecka hos svärföräldrarna i Strängnäs. Och det har varit HELT UNDERBART!!! Jo faktiskt. Varmt & soligt varenda dag och jag har sett hur björken gick från knopp till bald på en dag. Underbart! Har sett massor av fler vårtecken, njutit av god mat, lite godis & gott sällskap. Varit på äggletarjakt hos godaste finaste vännen i Stockholm, suttit på hennes altan i solen och lyssnat till barnens lek & stoj i trädgården. Gått tipspromenad med släkten på Påskdagen med frågor som fick de flesta att lägga pannan i djupa veck. Bara suttit på altanen och druckit kaffe och pratat skit med svärmor. En bättre påsk, eldighet kunde vi inte haft/fått. Det här var verkligen vad vi behövde för idag kom vi tillbaks till verkligeheten.

Först var vi iväg och STORhandlade på Willy´s. Sen till apoteket och hämta ut hostmedicin till JÄTTEsjuka syster yster. Hem med alla varor, vidare till systra mi. Lämnade all medicin, pratade lite men det var mest envägskommunikation där då hon tappat rösten TOTALT....rätt skönt faktislt ibland när hon inte kan lägga sig i vad man säger...HAHAHAHAHA... förlåt sis! Hoppas du kryar på dig snart och GÅ TILL DOKTORN IMORGON annars får du smisk!!!!!

Jaja, sen hem och packa upp varor, gjorde lunch, jobba lite. DUMPA lite...mkt då´rå. Vila och sen iväg till Habiliteringen där vi pratade om hur bilder kan hjälpa våran son med vardagsrutiner & i processen att bli mer självständig. Jag satt där på mötet och hade mensont i magen. Ni vet så där som att man måste snart gå på toa typ. Nästan lite som att dumpa också, när man mår illa så in i norden. Alltså var jag mindre pratsam på mötet än vad jag brukar vara. Mot slutet tog jag dock upp det här med sonens matvägran i skolan och återigen kom frågan upp och "önskemat". Kanske vi kan få till något nu äntligen. Uppföljningen från skolan har ju visat att han äter inget, ja om man nu räknar att han äter 1 potatis & 2 nypor rivna morötter som en hel måltid så ja, då äter han ju. Men han går i skolan 08.00-17.00 och det är allt han äter på hela dagen....Ja just det - han dricker ju ett glas mjölk också, glömde det...

Väl hemma igen så bodde jag på toan i en halvtimme. Funderade på hur man kunde inreda den bättre när jag nu ändå satt där liksom... Allt kan alltid bli bättre. Det blev även min mage...thank god!!

På kvällen var jag sen hemma med sonen medans Fröken J & mannen var på innebandyavslutning. En av många avslutningar så här på vårterminen.

Avslutningsvis ska jag nämna vågens besked så här efter den största godishelgen som finns på året. - 2,9 kg. Kan ju säga att jag vägde om mig tre gånger men med samma resultat varje gång så jag har nu skrivit in det i min statistik. Har kommit in i ett mönster. Ena veckan ner och andra veckan upp, tredje veckan ner dubbelt... ungefär så där.

Nä gott folk. Nu är det bedtime!!

kramen

måndag 18 april 2011

Blandade känslor...

Helgen har förflutit och den har varit både bra och dålig.

Lördagen kommer jag inte ens ihåg. Det säger väl allt...

Söndagen var vi hos syster yster och huserade. Var ute och hjälpte till att rensa bort sten i gräsmattan medan sis krattade. Hon hade luntat lite också...mysigt. Den där lunt-doften gjorde att barndomsminnen kröp fram ur vråna... När vi var där kom vår storebror & lill kusinen R 3 år. Pratade, lunchade, fikade och pratade mer. När lilla R till slut nästan somnade hos Faster så åkte de hem och vi med. Det var en lugn, härlig, solig dag och vi hade bara trevligt allihop. Så vill jag att det ska vara oftare. Söndagen var en bra dag!!

Idag då. Ja hela dagen har jag mått illa. Varför? Vet inte. Jag har svajat upp å ner hela dagen. I både humör & känslor. Om vart annat. Jättejobbigt. Jag rensade ut min klk häromdagen igen och fick mer kläder som jag tänkte jag skulle sy om. Idag tog jag tag i det. Det började bra med några mindre justeringar på tre klänningar och en topp. men när det kom till byxorna så tog det stopp.  Hur jag än gjorde blev det inte bra. Det ser fortfarande för stort ut. Hänger och ser ofromligt trist ut. Och jag blev så deppig. Jag riktigt kände hur det flög in i kroppen. Alla byxor blev - inte bra. Till slut gav jag upp och jag trädde mitt skärp genom ett par och det funkade ypperligt så ja de sparar jag. De är jättestora i midjan men va fan - Who cares!

Summan av det hela blev att min man vid middagen, efter att ha lyssnat på mig en stund, sa lite fint: "Jag tycker du ska slänga alla och köpa nya. Passa på när du & syrran åker till Ullared."  Det var det bästa han sagt NÅGONSIN!! nästan.... Men han har rätt. Jag orkar inte hålla på. De här kläderna är sydda för stora personer och jag är inte en så stor person längre. För att det ska bli snyggt så måste jag nog klippa isär de och klippa om de för att sen sy ner de i storlek, ja för att det ska bli snyggt allstå. Eller krånglar jag till det nu A? Du kan ju det här bättre än jag. jag trodde jag hade koll på detta men icke sa nicke. Skit samma, nu köper jag nytt.

Dessutom så visade vågen 0.8kg upp imorse. Jamen det var ju kul - NOT!! Suck ja...nä min dag idag kunde varit bättre. På många plan så är det blandade känslor för tillfället. Jag brottas med en släng av panikångest för tillfället också. Inte helt enkelt och definitivt inte roligt alls. På onsdag åker vi till mina svärföräldrar i Strängnäs för en visit över påsk och kanske är det ett miljöombyte jag behöver. För att komma bort härifrån lite och ladda batterierna. Ska bli skönt men ja, svärföräldrarna är alltid svärföräldrar, med allt vad det innebär.  Får se hur det går med bloggande där men nått ska det väl bli om inte annat så blir det en rapport när jag kommer hem.

NU, ska jag knyta mig.

Kramen & Go´natt

fredag 15 april 2011

Fredag igen...

Jaha då har en vecka gått. Igen. Alltså tiden går så himla fort. för varje dag som går så blir det varmare ute och jag njuter varje dag av solens värme, himmlens blåa färg och fåglarnas kvitter. Herr A har dumpat overallen och Fröken J har slängt termobyxorna - de hade ändå gått sönder. Häääärligt!!! Snart dags att köpa vårskor!! Och för mig att köpa lite nya kläder. Hade en rensning i KLK idag igen. Provade nästan alla mina klänningar OCH slängde nästan alla mina klänningar. De var bara VÄLDIGT mkt för stora. Fan jag har snart inget kvar i min KLK. en del har jag sparat och ska sy om är det tänkt - får väl se hur det går med det.

För nu uppstår ett nytt problem. Vad passar jag i? Alltså min stora mage är kvar, bara lite mindre nu. 36.3kg minus för att vara exakt. Men jag lovar - kläderna bara hänger på mig i stora säckiga våder. Inte snyggt! Nopp. Idag gick jag förbi Lindex på min väg in på Coop Forum och gick in en sväng. tittade lite bland kläderna men insåg ganska snabbt att jag behöver nån med mig i denna djungel. SIS VAR ÄR DU????
Jag har ingen aning om vilken storlek jag har? Vad som passar? eller nått egentligen. Tur för mig att jag, syrran (ja just du sis-har ju liksom ingen annan sis) och Fröken J ska åka till Ullared i början av maj.  Fröken J är i stort behov av byxor och lite annat så det passar utmärkt med Ullared nu....snart..

En annan rolig sak att se fram emot är på tisdag. Då får vi hemlevererat vårt gå-/löpband som vi ska hyra. Frågan är bara var det ska stå? Får nog möblera om lite i vardagsrummet tror jag. Spännande...

Nu tar jag hälg!!

Kramen

måndag 11 april 2011

Hemligheten avslöjas..

Jag sa ju för ett tag sen att jag hade en hemlighet som jag inte ville avslöja då. Vad var det då? Jo ett nytt jobb! Och nu är det klart. Idag är jag officiellt anställd som Castingassistent åt min man.

Vad är då så bra med det? Ja jobb är ju alltid bra, men i mitt fall så är det extra roligt för jag har inte jobbat "riktigt" på 12 år. Inte anställd 100% iallafall. När jag jobbade med Johan Falk filmerna så jobbade jag 120% men fick betalt för 75% - ja jag vet. Det suger. Dessutom så fick jag inte tillgodoräkna mig den arbetstiden så jag kunde få nya A.kassedagar - det sög ännu värre kan jag meddela. Då var jag anställd med Särskilt anställningsstöd. Nu är jag anställd med Nystartsjobb så min arbetsgivare (som inte är min man utan produktionsbolaget som producerar Läckberg) slipper bet. arbetsgivaravgifter vilket ju är väldigt förmånligt för de. Jag är SÅ HIMLA glad för att det gick i lås. Ska bli så jävla roligt och nu slipper jag jobba gratis för komunen på ett jobb som bara är hysteriskt struligt. Jag kommer att sakna vissa på mitt gamla Fas3 jobb, långt ifrån alla men en del av de. 3 st för att vara exakt. Och det tänker jag göra imorgon också - sen är det bra med det. Sen ska jag se fram emot att få riktig lön.

Det bästa med detta projektet är att det löper - om vi har tur och får vara med ända tills slutet- till 2014, i första omgången. Vilket innebär att vi kan andas ut lite. Efter 4 år av fullständigt utmattning rent ekonomiskt så känns livet just nu väldigt mycket ljusare. Rent tekniskt så behöver jag bara jobba minst 80tim/månad i 6 mån för att uppfylla nya A-kasse dagar, vilket jag antagligen kommer att göra. Jag ser ju helst att det blir längre och det lutar åt det i dagsläget. Fatta liksom?!?!?! 

Är det våran tur nu? Ja det är det banne mig. Det har varit kärvt, snålt och jobbigt lääänge och nu är det dags att träda ut i ljuset igen. Såg jag inte solen idag också, JO det gjorde jag....

Kramen

fredag 8 april 2011

Gott & Blandat

Har jag fått av goa underbara Lena http://zitalena.blogspot.com/ Man ska avslöja 8 saker om sig själv och ja det kan jag ju göra så klart. En del kanske ni redan vet men andra inte. Däremot så skickar jag inte awarden vidare då de jag tänkt skicka den till redan har fått/gjort den.

1. ÄLSKAR planlösningar över hus/lägenheter. Ser jag en som jag gillar så skriver jag ut den och sen kan jag ligga i sängen innan jag somnar och drömma mig bort. Sjukt jag vet men det är skitkul!!

2. Är allergisk mot allt vad pälsdjur heter - till dotterns STORA förtret då hon ÄLSKAR hundar och gärna vill ha en.

3. Har varit gravid 4 gånger men har bara 2 barn. Båda de andra graviditeterna har varit sk. X-grav varav den senaste höll på att kosta mig mitt liv då äggledaren sprack och jag förblödde (nästan). Misste 3 liter blod  (av 5) och akutopades. Detta var 2002. 2003 föddes min son.

4. Har ändå 4 barn. Mina systerdöttrar är mina två stora barn. Jag brukar säga att de är tillhälften mina för syrran är ju deras mamma och jag deras moster så ja... Enkel mattematik eller hur!!

5. Avskyr att bo i lägenhet på andra våning. Älskar våran 5 rummare men den ligger på 2 vån. och har ingen uteplats. SUCK!! Jag vill känna gräs under mina fötter varma sommardagar.

6. Att föda barn är det härligaste, bästa, mest maxade, underbaraste jag gjort i mitt liv. Hoppas att alla kvinnor nån gång får den chansen (de som vill ha baran alltså, för det finns faktiskt de som inte vill ha barn.) Och hoppas så att alla nån gång kan få ett jordebarn....skänker en tanke till dig som misst tre barn....

7. Är oerhört kreativ. ÄLSKAR att scrappa, klippa & klistra, jobba med lera, göra smycken, sy trasdockor, kläcka & tänka ut smarta förvaringsmöjligheter, försöka få till saker som inte behöver kosta så mycket - helst inget alls, klura på problemlösningar -rent praktiskta.

8. Har minne som en guldfisk om jag inte skriver upp vad det är som jag inte ska glömma...

That´s that folks!!

Nu till nått helt annat. Ni vet ju att det går en reklam på tv för ett program där Martin Stenmark ska vara programledare. Man ska nominera en person som man tycker ska vara med där i och den personen ska få sin önskan uppfylld. Det ska heta "Kvällen är din" tror jag. Nåväl, jag nominerade min dotter dit. Skrev lite om hennes önskan om att simma med delfiner, att hon gärna vill bli delfinskötare sen hon varit 5 år. Att hon fått stå tillbaks en del p.g.a sin lillebror då han inte alltid är så lätt att handskas med. Att det skulle vara så roligt om hon fick sin önskan uppfylld bara för sig själv. 

Härom dagen ringde de. Hjälp!! Jag kunde inte ringa tillbaks för jag provfilma med mannen hela dagen men på kvällen fick jag tag i angelica heter hon. Hon frågade massor om Fröken J & om oss. Och ju mer vi pratade dessto mer slog det mig att det nog inte blir så att Fröken J blir uttagen. Det blir ingen bra tv helt enkelt. För visserligen har Herr A fått sin diagnos och visserligen så stämmer det att hon fått stå tillbaks mycket pga honom men det är inget vi vill gå ut med i tv offentligt. Då frågade hon om det var så att Fröken J gjort något speciellt? Som vaddå undrade jag. Ja hjälpt nån mobbad eller så, blev svaret och där har ni det gott folk. Det blir ingen bra tv om det inte är uppseendeväckande. Inte ens när det gäller barn. Visst är det sjukt egentligen? hahaha, kan inte annat än att bara skratta åt eländet.

Nåja, de skulle återkomma även om det inte blir nått men jag förväntar mig det inte. Kanske lika bra det. Min man har provfilmat Martin Stenmark ganska flitigt på senare tid och skulle Fröken J bli utttagen så kanske folk tror att hon kommer med pga det. Som sagt min man jobbar i den branchen så ja...

Idag lyser solen och jag mår bättre faktiskt än jag gjort på länge. Tror att mitt illamående på sistone hade med magen att göra -som vanligt. Får jag inte gå på toa regelbundet så blir det hysteria i den  *suckar*.

Nu ska jag ut i solen...

Kramen

onsdag 6 april 2011

Jag har inte glömt...

...att jag har fått en blogg award, eller att jag har fått en bloggutmaning. Tiden & orken har bara inte funnits på sistone. Jag har haft ambition att ta tag i det men icke. När kvällen kommer så uppdaterar jag mig i era bloggar och sen loggar jag ut och lägger mig.

Var med i Fröken J´s klass igår och fick då höra att det dessutom går aggressiv kräksjuka på skolan just nu. Jamen det var ju jätteroligt - typ NOT!! Dessutom så kännerjag mig själv kräkfärdig eller så är jag bara förstoppad. Det senare kan ju ha de symptomen också så det är lite svårt att säga där. Illa mår jag iallafall men det gör jag ju änmdå varje dag.... Ok, håll för öronen eller kanske ögonen nu... jävlafuckingpisskitförbannadejävelskap...så nu är jag klar!

Nästa gång blir det bättre. Känns genast lite bättre faktiskt...

Kramen

fredag 1 april 2011

Om att kommentera...

Måste bara kommentera detta med kommentarer....

Var inne på Soulsisters Diary och  läste lite som jag brukar varje dag. Det är en av många bloggar jag följer och jag läser varje dag. Däremot så kommenterar jag inte varje dag - bara nästan. Men jag facineras av detta faktum att folk väljer att kommentera andras bloggar och inlägg och göra det på ett oförskämt sätt vars enda syfte verkar vara att såra bloggägaren. Varför?

Jag blir så illa berörd när jag läser sådana kommentarer. För jag bryr mig faktiskt. Jag läser en blogg för att jag finner den intressant, har något gemensamt med bloggaren i fråga, känner den eller bara tycker om bloggen i sig. En gång har jag skrivit en negativ sak. Bakgrund: Jag följer 3 bloggar om kvinnor som misst sina barn i magen/vid förlossning sk. Änglammammor. En tjej har misst 3 barn... På en av bloggarna så skrev en tjej som är gravid, en dag "Hjälp!" typ.... Och då skrev jag i min kommentar att: "Så får du inte bara skriva ut och sen inget mer. Att du inte skäms...." typ. Där glömde jag skriva under med min signatur. Var för snabb med att publicera mitt ord men jag gick in sen och gjorde det. Och då skrev jag också orsaken till min kommentar. Att jag faktiskt bryr mig och undrade så klart vad som hänt...

Det här med kommentarer är så....*letar efter ordval här*.... känsligt. Och det är inte så konstigt egentligen. För vi som skriver bloggar vill ju ha feedback. Man vill ju veta vad du som läsare tycker, men att vara oförskämd hjälper knappast. Att såra andra vad tjänar det för syfte? Att man ska skärpa sig? Skriva mer som andra vill?...eller vad??

Jag skulle lämna en kommentar i en blogg där bloggaren mådde dåligt och jag kände att jag ville muntra upp lite. Så jag gick in och innan jag skulle kommentera så läste jag kommentaren före mig. Döm om min förvåning när det står där - jag kommer inte ihåg ordagrant här - men kommentatorn undrade om bloggaren hade "...funderat på att ta ett glas vin för att döva smärtan. Hon gjorde det och drack en flaska om dagen och det hjälpte henne...."  SAY WHAT!!! Det var det mest absurda jag nånsin läst. Min kommentar vart inte riktigt som jag planerat men jag skrev ju såklart att jag innerligt hoppades att bloggaren INTE tog till flaskan.....men hallo eller!!

Jag fattar inte detta. Om man inte gillar det man läser i en blogg, varför då ens bemöda sig att lämna en kommentar? Varför ens fortsätta läsa???? Varför ödsla min tid på att läsa sånt som uppenbarligen inte intresserar mig? Man behöver inte gilla alla inlägg man läser. Man behöver inte hålla med i allt som man läser. Man behöver inte tycka som alla andra. Det är det som gör en unik. Man har en egen stil, man är sig själv. Jag. Om jag skulle skriva som alla andra, vem skulle vilja läsa då?

Nä, det är så tråkigt att läsa på sina favvobloggar och se bloggägaren lessen eller arg för en kommentar. Det gör mig så lessen. Och jodå, jag har också fått sura kommentarer. Jag har ju köpt mig lycka i form av en GBop. Jamen eller hur. Bara en liten op och tjoff - så är jag lycklig. Livet leker och jag är smal direkt....

Jag bara skrattar åt sådant faktiskt för okunnighet är ibland skrattretande.

Jag har sagt det förr och säger det igen - och många med mig - detta är min blogg. Mina ord, mina tankar. Vill du läsa så gör gärna det. Vill du lämna ett avtryck så gör gärna det - men försök vara konstruktiv. Det är inte alltid helt enkelt att vara konstruktiv men det är fan så mycket bättre än att bara vara oförskämd, dum, tråkig och patetisk.

Jamen det här vart ju ett inlägg som jag inte riktigt hade tänkt skriva från början - men ibland blir det inte som man tänkt sig. Bara att gilla läget. Och Soulsister - den där människan är bara helt enkelt dum! Dum & patetisk. Ta inte åt dig, du underbara människa. Vi som sitter i samma båt, vill veta just sånt som du skriver och du är långt ifrån ett "matfixerat pucko". Då är vi alla GBopade matfixerade puckon... Suck, nä den där personen vet inte vad han/hon pratar om.

Till alla mina goda bloggvänner:

Stora kramen på er!!