söndag 31 oktober 2010

Smygstart på veckan som kommer...

Idag har jag faktiskt jobbat. Smygbörjade och tog en kollegas söndag då han inte kunde. Helt ok. Det var bara 3 besökare på hela dagen så det var inte direkt något att göra. Som vanligt hade jag tagit med mig pyssel att göra men lusten infann sig aldrig riktigt. Vid kl. 1 nånstans blev jag dessutom helt klubbad eller nått. Supertrött. Höll på att somna faktiskt. Tur att Fröken J var med mig och höll mig vaken. Hon har ju sovit över hos moster inatt och gick därifrån ner till mitt jobb. Sen satt hon där bakom mig och lekte med alla små glasdjur som vi har.

När vi kom hem så åt jag lite mat och gick sen och la mig och sov i 2 timmar. Eller halvsov rättare sagt, jag hörde barnen hela tiden så jag sov ju inte direkt hårt. Mannen begav sig in till Gbg och gick på teater så jag var hemma med barnen ensam och jag brukar inte sova då. Nu är det ju så stora så de klarar sig en stund själva men jag brukar ändå inte sova men idag gick det verkligen inte att hindra.

Jag börjar bli lite trött på den här tröttheten. Kommer jag aldrig att bli normal igen??? Ska man vara så här trött?? Just nu inväntar jag mannen så jag kan gå å lägga mig igen. Dessutom mår jag pissilla. Suck...känner bara för att gråta två ton eller nått. Jaha, det är en sån dag idag kankse, tur att dagen snart är över då.

Å inte vann jag nått heller i utlottningen av fruktstänger... buuuuu...(skoja bara Lena, kunde inte låta bli :) att retas lite..). Undra just om jag ska ha en utlottning av något? Vad skulle det vara för priser då tro? Den där måste jag fundera på. Utlottningar är roligt avbräck i vardagen.

Nåja, that´s all for now folks!!

Kramen

lördag 30 oktober 2010

Halloween...


Får man verkligen som gammal människa - pensionär - ta ifrån barnen Halloween OM barnen nu väljer att gå ut och trick & treata??

Jag blir SÅ irriterad på folk som inte kan sin almenacka. Denna helgen är det Halloween. Söndagen den 31 oktober är det Halloween för att vara exakt. Och min dotter & hennes lillkusin hade bestämt sig för att gå ut och "Bus eller godis" ikväll hos min syster. Dottern ska även sova där. De hade klätt ut sig, sminkat sig och med stor iver begav de sig ut i kvällsmörkret för att ha roligt. Oturligt för de så knacka de på fel hus. För de som bor där upplyste flickorna om att det minsan inte är denna helgen utan nästa helg så de fick minsann inget godis. VA??? Men hur kan man säga nått sånt? Allvarligt? Jag har bara lust att åka dit, knacka på och upplysa de om att det är Halloween denna helg och nästa helg är det Allhelgonahelgen - våran svenska helg.

Alltså jag blir så sur på när folk tar ifrån barn ett äventyr. För flickorna ville inte gå vidare sen. De äldre flickorna tyckte det blev pinsamt och min lilla vart bara lessen för att de inte andra inte ville gå mer.

Jag är ingen fan av denna helg. Iallafall inte i Sverige. I USA när jag bodde där så var det stor fest. Alla klädde ut sig och det var inte bara till spöken, gastar och äckliga blodiga masker den ena värre än den andra. Här i Sverige har det urartat tycker jag och jag gillar inte det. Därför firar vi i min familj det inte. Men om barnen vill gå ut med sina kusiner så får de, och de får ha halloweenfest också. Och vill man inte ge nått godis så är det ok det med. Man behöver faktiskt inte öppna dörren och man behöver definitivt INTE snäsa av barnen på det sätt som hände nu. Skäms på sig gamla människor!!!! Moooooorrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.................
Annars så är jag äntligen klar med alla mina 15 dockor nu. Imorgon ska jag börja klippa till alla kläderna och sen ska de sys, dockorna ska kläs på och friseras och SEN är de klara och DÅ kommer det bilder i bloggen. JAg vet att det är några som är nyfikna på hur de ser ut och lugn bara, det kommer bilder men som sagt - när de är klara.
Nu ska jag knyta mig!
Kramen

torsdag 28 oktober 2010

Tradera & ösregn...

Här i min del av Sverige har det öst ner regn presic hela dagen. Inte så man har direkt lust att gå ut och jogga -som om jag nu skulle göra det frivilligt... Men idag bar det av ut ändå. Vi skulle till NP-teamet och träffa teraputen för ett samtal kring Herr A. Han har ju nu fått en diagnos och det är Autismliknande tillstånd. Vilket innebär att han behöver en hel del guidning i livet vad gäller vissa saker men inom "vården" så har han en "inte så allvarlig diagnos, men behöver ändå hjälp med vissa saker". Detta kommer att kräva en del av oss som föräldrar och av skolan.
Alltså är det något jag lärt mig så är det att detta är ett STORT område men MÅNGA hårfina gränser mellan de olika tillstånden inom Autism/ADHD/Asberger m.fl

En oerhört positiv sak vi fick reda på är att barn som Herr A som har problem med maten i skolan kan få särskild kost. Alltså mat som de gillar lite oftare än de andra barnen. Ska ta upp detta med rektorn. Enligt teraputen så ska det inte vara så krångligt alls. Och man brukar inte behöva intyg från NP-teamet heller... Då har hon aldrig träffat våran rektor...ska bli kul och se hur smärtfritt detta går. Ska bli mig ett sant nöje att röra om i detta...

Sen ska jag också mejla till hans fröken för nu ikcäll fick jag veta att hans klass hade gått ner till idrottsplan idag i ÖSREGNET och Herr A hade på sig sin jacka, oknäppt= dyngsur=förkyld! Alltså jag blir så jävla trött. Om man vet att det finns barn i klassen -vilket de vet- så får man ta lite mer hänsyn till de och säga till de/SE till att de får på sig sina regnkläder iallafall. Vad är problemet??? Suck...

Har funderat idag också på att beställa lite nya stämplar till julkorten och de andra sakerna som jag ska tillverka. Då slog det mig- Tradera. Så hej vad jag har budat idag och hej vad jag vann på 6 auktioner. Uppstämplade motiv. Jättemycket bättre än att köpa dyra enstaka stämplar. Jag och min kompis brukar ju i och för sig låna av varandra och när vi ses på våra cirkelträffar så stämplar vi upp lite cardstock hej vilt. Jättebra! och roligt!!

Fick ett bra tips av Soulsister. Skogstokiga. Gå in där och titta (vänder mig nu till min vän A i stockholm först å främst men ni andra kan gott gå in och titta ni med). Skogstokiga har en jättefin "kolla dina bröst" stämpel. Ja du fattar när du kollar. http://skogstokiga.blogspot.com/

Annars har dagen flytit (haha, där fick jag till det eller hur) på rätt bra. Har druckit bättre idag. Fick som brukligt skäll av syrran i gårdagens kommentarer...jaja, hon älskar mig jag vet det.
Dessutom så börjar det bli ordning på alla vitaminer och tabletter. Ingen dumping idag och det är ju bra. Däremot har jag inte fått sytt något alls idag. Frustrerande! MEN skam den som ger sig. Imorgon finns inget inbokat på agendan så finns heller inga undanflykter längre. Då ska det sys 8 dockor. Därmed basta!!

Kramen

onsdag 27 oktober 2010

Jag tror det smittar...

...läste Imsavimsas blogg tidigare idag och vi har haft en dag som sett likadana ut. Blä, usch, fy, pärk, pest & pina! Började imorse när jag vid mellanmålet fick megadumping, sen har den liksom suttit i hela dan. Haft hjärtklappning, svettas & frusit om vart annat, illamående you name it I´ve had it! typ....

Har inte gjort många knop idag alls. Mest vilat och tagit det lugnt. Löst lite korsord, ätit, druckit (på tok för lite).... Ryggvärken har avtagit i styrka och det är positivt. Sen fick jag broderat min trasdockor nu i em. Imorgon hoppas jag att jag kan sy ihop de.

Imorgon ska vi också på begravning igen. Mannens mentor gick bort för ett tag sen i strupcancer. Då när vi fick reda på det så sa jag: "självklart går jag med!" Nu idag känndes det inte alls lika självklart. Faktum är att jag orkar inte. Jag är rädd för hur jag reagerar där & då. Jag gråter alltid på begravningar men jag var på en så nyssens. Har det så färskt i minnet. Ett minne av min svåger, min otröstliga syster, två barn utan sin pappa.... Nä, jag hoppar begravningen i morgon. Mannen skulle förstå min reaktion men inte de andra och det vill jag bespara de.

Annars har här regnat hela dagen. Fu tusan vad trist, men jag hade ju dagboken att läsa och däri stod bla. om min väns semester i Grekland i sommras och massa fina bilder. My god jag blir ju inte alls avis. Och vad hennes flickor har växt, mygod! T är riktigt lång. Undrar om de matar henne med raketbränsle???

Och på tal om dagboken då. Lena undrade vad det var för något. Jag har berätta förrut men tar det lite kort igen...

1993 (tror jag det var) så åkte jag för att studera på Åsa Folkhögskola i Sköldinge, utanför Katrineholm. Det var där jag träffade och lärde känna min underbaraste finaste vän Anna (och även min man). Vi blev väldigt goda vänner och vi gick/bodde där i två år. Efter det var slut så kom vi överens om att skriva dagbok ihop och ja, det har vi gjort sen dess. Det har vi nu gjort i 15-16 år. Vi gör numer våra egna dagböcker som vi sen skriver i. Limmar in foton och annat kul. Sen skriver vi om allt möjligt. Det har blivit allt möjligt under åren allt från husköp, barnafödslar, operationer, dåliga dagar och glada dagar.

Min vän bor nu dessutom i Stockholm så vi ses inte jätteofta, kanske 2-3 gånger per år men det gör inget för vi har alltid dagboken som vi uppdaterar i om vad som händer i våra liv. Det är så otroligt himla roligt och genom åren så har vi nog skrivit ut ett 60-tal böcker. Grejen är att vi sparar de, och vi behåller de varannangång. Denna boken vi har nu är A´s att behålla och nästa min. Nu så finns ju Facebook, msn, mejl, sms och blogg att uppdatera oss på. Men jag hoppas och tror att det kommer att bli fler dagböcker framöver.

Kan också meddela att min arm (där jag fick vaccinet igår) är så svullen. Den bulan får plats i min handflata. Det är varmt och ömt men det går över. Huvudsaken är att jag inte får flunsan.

Nu ska jag knyta ihop mig med korsordet!!

Kramen

tisdag 26 oktober 2010

Tomtar & Dagboken...

Fick en förfrågan idag från min vän i Stkh: Kan jag göra en adventskalendertomte? Och då jag gillar sådana där utmaningar så gav jag mig genast in i tankeverkstaden. Hur ska jag göra? Hur ska den se ut? Ja jag visste hur den skulle se ut för det finns nått liknande på Panduro. Fram med penna, papper, sax och måttband. Efter ett tag kom jag på att om alla fickor ska få plats så blir det enorm - inte riktigt vad jag tänkt mig. På bilden i Pandurokatalogen så är den nämnligen inte så stor, men om man ska få plats med nått litet i fickorna så måste fickorna vara minst 10 cm....tänk, tänk, tänk.....
Jag tror att jag kommit på en lösning. Hoppas nu bara kompisen gillar min lösning.

Annars så har dagen inneburit att jag åkte till VC och vaccinera mig mot influensan. AJ den gjorde så ont. Var inte alls med på det för förra vintern så gjorde den inte alls ont. Jaja, skönt att ha det gjort. Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk iår. Ska peppa mannen nu också bara så han tar den. för gör han inte det så kan ni ge er tusan på att när han får jobb så blir han sjuk. Det är ju liksom alltid så. För två år sen så låg hela vår familj fullständigt däckad hela julen. Inte kul. Dessutom så fick jag åka in akut på självaste julafton då jag fått en infektion i ett finger som vägra ge sig. Ja herregud vilken jul. Som sagt - tänker inte bli sjuk igen. Iallafall ingen influensa .

Just nu så längtar jag tills jag får gå å lägga mig. Idag kom den nämnligen ÄNTLIGEN. Dagboken. Ååååååååå, man blir som en liten unge på julafton varje gång den dimper ner i brevlådan. Man vill bara ta den där härliga kopp kaffen....(nu dricker jag ju inte det, hm, vad gör jag då tro......Aha, det får bli en cappucino.) Och sen kryper man upp i fåtöljen och läser allt som hänt sen sist. Denna gången har Anna haft den -typ, alldeles för länge- men strunt i det. Nu är den här!!!!! Kan inte alla gå å lägga sig nu så jag får läsa nångång!!!!

Kramen

måndag 25 oktober 2010

Om att krypa till korset...

Ja, idag fick jag nog. Nu går det inte längre. Något måste göras och det är nu. Nu i em fick jag, trots att jag egentligen inte vill, ta mina värktabletter igen. Ingen kräm (har försökt med tigerbalsam, Voltarengel...) i världen lindrar, inget jag gjort hjälper (vilar med benen i högläge, upp o stå, gå runt, masserar så gott jag kan själv, legat på spikmattan...). Jag har egentligen slutat med mina Diklofenak efter flera års bruk. Men jag har kvar några och numer brukar jag ta det stötvis när jag verkligen inte står ut mer och jag har ändå rätt hög smärtgräns vad gäller smärta.

Det är min förbannade rygg som värker igen. Nu är det dessutom riktigt illa. För vad jag än gör så gör det så ont att det till slut blir outhärdligt och vad gör man då. Eller jag ska nog snarare säga-vad händer då? Jo, lilla underteckand får råpanik!! Trots att jag har denna värken mer eller mindre varje dag och har haft hela mitt vuxna liv så blir just den där råpaniken inte lättare. Jag kan inte hjälpa det men tårarna bara rinner och vill aldrig ta slut. För vad gör man när det gör så ont...vad gör man?????

liten kramen

Lenas tävling...




Dessa fruktstänger kan man vinna om man är med i Lenas tävling på hennes blogg. http://zitalena.blogspot.com/
Gå in gärna in där. En underbart jordnära blogg för övrigt som jag följer varje dag.

Jag följer ju ett antal bloggar varje dag och ska uppdatera min blogglista nån dag framöver för det var ett tag sen sist och nu är det fler bloggar jag följer.

Kramen

Mat & sovklocka eller bara skitsnack...

Ja det är ungefär så som det är i mitt liv just nu och det är lika bra det för annars skulle jag glömma av att äta. Min mobil ringer 07.00, 10.00, 13.00 16.00 & 18.00 sen ska jag komma ihåg 20.30 själv vilket jag oftast glömmer.....???

Det är tiderna som jag äter på. Som flera andra GBopade så har vi en tendens att glömma av oss på helgerna och ja därav min mobila mat & sovklocka.
Jag tillhör den del av befolkningen som alltid glömmer. Jag har nog mellansveriges sämsta minne men jag jobbar på att bli bättre. FAST just nu har jag tagit en paus i det jobbet. Orkar helt enkelt inte. Är fortfarande trött i kropp & själ. Sämst är det på eftermiddagarna & kvällen och det spelar ingen roll om jag vilat på dagen är ändå dödstrött på kvällen. (Huvali hur ska det gå när jag börjar jobba....)

En annan sak jag märkt är att jag är såååå frusen av mig. Jag som ALLTID är varm av mig fryser numer om fingrar och tår som om det vore -50. Ibland undrar jag om man kan ha vantar på sig inne....kanske inte är en så dum idé faktiskt...

Och när jag ändå håller på... För nu måste jag bara fråga om det är nån mer som märkt av detta fenomen. Det är nämnligen så att det känns som om jag måste gå på toa hela tiden. Förr innan op så gick jag varje dag på toa (och då menar jag #2) men nu är det typ mer 1 ggr i veckan eller var tredje dag -vilket jag vet att det kan bli så efter op. Men detta med att känna att "fan nu måste jag nog gå" och så går man men det kommer absolut inget. Hallå!! Ska det va så??? Frågade Dr. Jan det när jag var på återbesök men fick inget svar då det var massa andra frågor också så den försvann av nån anledning...hm..

Men det är lite frustrerande och jag tänkte på detta som Malladelicius skrev i sin blogg (http://malladelicious.blogg.se/) om gasig i magen. Alltså min mage låter fortfarande som tredje världskriget - vilket den ALDRIG gjorde innan.

När jag tittade efter så såg jag att mitt blåmärke efter sprutorna ännu inte har gett med sig och nu är det ju 10 dar sen sista sprutan så det är mig ett seglivat blåmärke.

Och Lena: om man är inne på någons blogg och vill lägga till sig själv som följare av bloggen. Hur gör man då?? Har även försökt att få en lista i min blogg där det står vilka bloggar jag följer men trots att jag har försökt många gånger får jag det inte att funka. Vad gör jag för fel? (Allt antagligen...)

Ha en bra dag hörrni!!

Kramen

lördag 23 oktober 2010

Spenderat mera...

Dagen har gått i slösas tecken MEN det var till barnen och det var nödvändiga saker så ja, det var egentligen inte så mycket att träta över, utan mer bara göra. Vi åkte till Backaplan och Stadium. Där hitta vi kängor till Fröken J i ett jättebra märke för bara 299kr. Nedsatta. Ibland ska man ha tur. Dessutom hitta vi stövlar till Herr A också det i ett bra märke för bara 199kr och fodrade dessutom.

Sen åkte vi vidare till Klädkällaren och där köpte vi overall till Herr A och termobyxor till Fröken J. Sen gjorde vi något som vi sällan gör. Tog en fika till barnens förtjusning. Jag skulle äta vid den tidpunkten så jag köpte en räksallad där jag åt bara räkorna & ägget. Tog kanske tio st och sen vågade jag inte äta fler. Mannen tog resten.

Sen åkte vi hem och jag fortsatte sy på mina trasdockor. Kom sen på, efter en diskussion med mannen, att jag nog ska göra 15 st allt som allt. Så jag klippte till 8 st till som jag ska sy imorgon. De jag har gjort hittentills är fina. I veckan som kommer ska jag börja sy kläder till de-vilket är det roligaste. Eller det som är allra roligast är att klä de och frisera de i håret. Göra frisyrer.... Hahahaha, jag blir nog aldrig för stor för att leka med dockor...hihihi...

Idag sa mannen att när han letat efter mig på Klädkällaren så kände han inte igen mig (?) för jag har gått ner så i ansiktet. Tror han ljuger...haha... Men ikväll sa han det igen så det är väl så han tycker. Varför jag verkar lite avvaktande är för att jag ser det inte själv. Jag har ju gått ner 17kg och ser ändå inget när jag ser mig själv i spegeln. Magen är fortfarande svullen & gasig tycker jag och mina jeans sitter fortfarande inte löst. Men det kommer väl antar jag. Får nog ha lite tålamod.

Nästa vecka ska jag börja träna igen på gymmet och det ska bli skönt & lagom kul. Träning är något jag verkligen inte gillar direkt men jag vet vad det gör för min kropp, rygg & hälsa så ja, jag får väl masa mig dit då. Mannen funderar på att följa med och det kan ju bli roligt. Han har stillasittande jobb och behöver röra på sig med så...

Nu är jag väldigt trött i huvudet så nu ska jag knyta mig och ladda inför morgondagen. Då står det Klassmys (med sonens klass) på schemat. Spännande.

Kramen

fredag 22 oktober 2010

Sjukhusbesök igen...

men denna gången inte för egen del utna som moraliskt stöd åt min storasyster. Hennes, jag menar min minsta mosterdarling skulle in idag till barnsjukhuset Östra i Gbg och opa sina knän. E har barnreumatism, en aggresiv sådan, sen hon var 4 år. Gu jag kommer ihåg sista tiden innan de gjorde utredning på henne. Vi pratar om en VÄLDIGT aktiv 4åring som det sista inte kunde gå själv. Hon gick och höll sig i väggarna när hon gick och ja, hon gick inte utan staplade mer. Det gjorde så himla ont i mitt hjärta varje gång man såg hennes plågade ansikte. För det var just det - hon hade ont!! Och hon var bara 4 år och ta mig tusan den sötaste lilla 4åring som fanns i ett par jättesöta glasögon med sin lilla putmun och knubbiga kinder.

Idag skulle de spruta hennes knän (båda varav det högra var svullet stort som en handboll) och de skulle söva henne. Jag visste om att det var idag de skulle göra det. Kom ändå på det imorse när jag satt och kollade på tv. Var trött och tänkte gå å lägga mig å sova en stund till men kom på detta och ja, bestämde mig för att åka in som moraliskt stöd. Jag vet att sis INTE gillar detta med att de skulle söva henne.

Jag kom dit och då hade de just åkt in på op, så jag satte mig ner o vänta. Ut genom dörrarna kommer sis i tårar...??? Jo jag kan ju förstå att det är jobbigt att se sitt barn sövas-vill inte gärna vara med om det.... Men så säger hon: "Du vet när hon sövs så drar hon häftigt efter andan och ögonen rullar runt och sen blir det tyst. Precis som med S-A när han dog." Och jo jag minndes det allt för tydligt i minnet. Jag satt och tittade på henne och försökte komma på nått bra att säga.... "Men hon vaknar ju iallafall" sa jag. Intelligent kommentar jag vet men det var det enda jag kom på att säga. "Vad sjåpig jag är som gråter" säger hon sen. Öh va.... Sjåpig?? Skulle inte tro det!! Med tanke på vad som hänt så är det inte alls konstigt, snarare tvärtom.

Vi satt i cafeterian och jag åt min mellis, 1 banan och köpte en Cappucino. Den drack jag 1/3 del av. Inte mycket men fan vad god den var!! Kan ju inte dricka kaffe längre. Te går bra-tur för det. Igår hade jag dessuotm en liten tsk honung i och det gick bra.

Efter en stund i cafeét så ringde de och sa att E var färdig opad så vi gick upp. Sen satt vi där 1 timme och prata skit. När lilla E hämtat sig så fick vi åka hem igen. Jag åkte inom min mamma och hämtade henne. Hon ska sova hos syrran i helgen.

Vi åkte en sväng inom Kungälv där jag hämtade ut lite glasfärger som jag beställ för jobbet. Sen åkte vi hem till sis. När vi kom dit så fick jag äntligen äta något. Då var kl. nästan 2 och jag äter 1. Hade köpt en 2% jordgubbsyoggi (den enda de hade i cafeét) som jag åt hos sis. 3 tsk och sen mådde jag illa & hjärtklappning. Lämnade resten till sis. Jag tål bättre vaniljyoogi än bäryoggi helt klart.

väl hemma hos i mitt enga hus så tänkte jag sätta på håret på mina trasdockor. Kom då på en bättre idé att sätta fast det som sparar mig lite tid. För är det något som tar tid så är det just att montera håret. Det blir 3 rödhåriga,3 brunhåriga och 2 med ljusblonda. Lägger ut en bild på de så snart de är klara. I helgen tänkte jag börja sy kläder till de.

Har ni tänkt på det att det är väldigt olika direktiv vi får- vi GBopade alltså. Det är beroende på vart i Sverige du opas. ÄR det inte konstigt att läkare/dietister/sköterskor säger så olika saker. Man kan ju tycka att det ska vara samma överallt för det ät ju samma op man gör. Jaja, jag håller mig till vad min dietist/Dr. Jan sa och idag har jag tagit alla mina vitaminer/kalk/B12 + mina övriga tablette.

Nu ska jag ta en kopp te med lite honug.

Kramen

torsdag 21 oktober 2010

Skräddare Knopp syr och tar opp...

Jaha då sitter man här igen vid data och bloggen. Har inte skrivit på två dagar och det är nog lika bra det för här har varit lite deppigt. Tisdagen var allt skit, tröttsamt, jobbigt och dant... Och igår ja då var det väl lite bättre men jag har haft det jobbigt med att jag ständigt är så yr i huvudet. Dålig balans - det känns som om marken gungar under mig. Jag har varit illamående, hjärtklappning och on and on....

Kom till återbesök hos Dr. Jan igår och där fick jag förklaringen...snälla syster yster gå inte i taket nu... Dr. Jan frågade hur det var och jag svarade att "jomen det har varit en dans på rosor hela tiden" Då titta han på mig och sa: "Det tror jag inte alls på!" Sen förklara jag hur det kändes.
"Dricker du som du ska?"........nä...
"Tar du dina vitaminer och tillskott?"......nä....jag glömmer hela tiden...
Då sa han i väldigt myndig ton och titta strängt på m ig: "Det måste du göra. Det är väldigt viktig!"...ok!

Detsamma sa senare dietisten också. Hon tyckte dessutom att jag hade börjat äta riktig mat alldeles för tidigt. 1 november får jag börja med det. Ok, det var bassning från alla håll det.... (om ni lyssnar riktigt noga nu så hör ni min systers brutala vrål när hon skäller på mig nu. Jag känner hur det osar ända hit...jajajaja......)

Skämt å sido! Jag måste verkligen skärpa mig. Idag har det gått mycket bättre med allt. Drickandet, tabletter, vitaminer och maten. Mår fortfarande lite illa men det ger sig nog om några dagar.

Igår tog de dessutom bort agrafferna. SKÖNT!! Det mellan brösten har gjort ont det sista och blivit lite irriterat. Vilken befrielse att få bort de. Snittet precis ovanför navel är felläkt så det ser konstigt ut men sköterskan sa att det kommer att rätta till sig med tejpen som hon sen satte på så jag hoppas också det. Jag tänker ju i och för sig inte skämmas för alla mina ärr på magen utan bära de stolt och berätta om de för de som vill höra.

Sen har jag ju sytt 6 trasdockor och när jag skulle sätta fast hår på de så upptäckte jag att jag gjort fel. Sytt fel alltså så ja, det var ju bara att ta fram sprättaren och sätta igång. Inte roligt alls men det måste bli rätt och det blir mycket finare så här så ja, inget att tveka på egentligen utan bara att bita ihop och göra. Kan ju inte sälja konstiga dockor på marknaden.

Nu tänkte jag svara på en utmaning jag fått av två andra. Sånt här är roligt att förgylla höstmörkret med.

4 tvprogram som jag ser: (ser ju inte så mycket på tv men om jag gör så blir det följande...)
World Wild Vet - Animal Planet
Whale Wars - Animal Planet
Deadliest Catch - Animal Planet/Discovery
Vad blir det för mat - Matprogram med min favvo Per Moberg

4 saker jag gjort idag:
Uppdaterat mig i alla bloggar jag följer
Sprättat ut 6 trasdockor jag sytt fel.....(Astrist)
Rensat ut Fröken J´s kläder
Tvättat en maskin tvätt och hängt upp

4 saker som jag längtar efter:
Att få äta riktig mat
Att börja går ner i vikt
Sol, turkost vatten och sand mellan tårna
Att få börja plugga igen

4 saker på min önskelista:
Ett hus
Att min familj/vänner får vara friska
En Silouette (En scrappmaskin man kopplar till datan som skriver ut det du vill i olika matrial.)
Att få till ett riktigt bra manus

4 saker jag avskyr:
Att alltid ha ont i ryggen
Snö & halka
Folk som inte visar hänsyn, medmännsklighet
Skaparvakum (eget uttryck. När jag vill göra så mycket men det blir inget av det för jag blir liksom handlingsförlamad. Det är oerhört påfrestande och frustrerande.)

Jag har ju sett i era bloggar och vet att de flesta redan har gjort denna utmaning så därför skickar jag den inte vidare. Men har just du inte gjort den så varsegod!!

Kramen

måndag 18 oktober 2010

Bättre...

Måndag = vägning. Med spända fötter steg jag på vågen imorse. Då funkar inte vågen. VA?? Den är ju ny. Kanppt använd. Jag blir så trött. Ska försöka imorgon bitti igen men funkar den inte då så får jag köpa en ny. SÅ frustrerande!!!

Annars har dagen varit rätt ok. Det är så tacknämligt med alla kommentarer man får för det är då man inser att man inte är ensam om sina tankar. Känns skönt!

Idag hittade jag så äntligen min symaskin igen och fick sytt lite. Håller på att göra 8 trasdockor som nu börjar ta form. Härligt bara det! Var ute en sväng och handlade lite mat och sen hem och gjorde Katarinas berömda kyckling & bacongryta. Den blev STARK - my god vad stark- men god. Och Fröken J hon åt som bara den liksom mannen. Herr A fick Ravioli som vanligt.

Jag har en fråga från en annan BGopad. Degistive kex. Kan man ha de som mellanmål med ost på?? måste de vara sockerfria?? Nån som vet. Sen finns det nått som heter Corny en slags muslibar utan socker, 70 kcal per 20g bar. Det låter ju som en bra grej men vet nån??

Nu ska jag göra en kopp te och krypa upp i soffan och se på kanal5 för en gångs skull och vaddå?? Jo Ullared så klart. Den är så rolig den serien, även om jag önskar att det vore mer bakomrepotage. Om lagret, alla lastbilar som kommer med varor hela tiden och ja allt det.

Kramen

söndag 17 oktober 2010

Vet inte riktigt vad jag ska sätta som titel på dagens inlägg. Har kännt mig ovanligt låg hela dagen. Det gjorde jag dagen efter op också. Ville bara gråta och be dr göra om op till det ursprungliga. När jag sa det till Dr. Jan så log han lite och sa att det är jättevanligt att känna så efter op. Undrar om det kan hänga i?? FÖr idag har jag bara vilat, sovit, ätit när jag ska och sen sov jag 1½timme och vakna ½5 och nu är jag jättetrött igen... Alltså ge sig nu liksom!! Jag har annat å göra än att sova bort tiden....

Har -som jag brukar på eftermiddagarna- uppdaterat mig i de bloggar jag följer och hittat massor av goda recept som jag tänkte testa i veckan. Äpplekräm till mellis, några kötträtter/grytor. Det är verkligen jätteroligt detta med att byta recept och snart ska jag lägga ut min absoluta favorit: Marokansk kyckling med Tabouleh, Hummus & grillat pitabröd. Bjuder på en bild till en början. Det är verkligen jättegott & lite juldoftande med kanel & mynta. Mmmmmm nu blev jag jätte sugen på detta.....

Jo, idag provade jag att dricka min favodryck Coca cola. Det gick bra, ja den var avslagen såklart men jag gillar iskall avslagen cola så ja... Men det var härligt att känna smaken av det igen. Lite lycklig har jag allt varit idag ändå. En annan sak jag kom på nu som jag är glad för är att min man hittade en låt som jag letat efter jättelänge. Jag tittar inte jättemycket på tv men om/när jag gör det så är det uteslutande på Animal Planet och de har alltid så himla bra musik i sina reklamtrailar till sina program och där är då en sån låt som jag bara ville ha. Själv har jag letat, gogglat och sökt men gått bet. Så kommer min man och vips så har han hittat den. Sen dess spelas Sia (som hon heter) och låter "Breathe me" väldigt flitigt på våra datorer. En jättebra artist som är unik i sin röst, musik & image. Underbart med ny musik!!

Kramen

lördag 16 oktober 2010

Blandad dag...


Idag var första sprutfria dagen. Tog min sista spruta igår och det kändes så himla skönt. Tog sammanlagt 11 st och det helt själv. Det trodde jag aldrig att jag skulle våga, jag som är så himla spruträdd men nu är det gjort.

Annars så har det varit en riktig höstdag. Kall, klar och tröttig. Vet inte vad det är med mig men jag är banne mig trött hela tiden. Försöker vara ute varje dag men det är ungefär vad jag orkar med. Tror att det har med att göra att jag fortfarande inte fått in några bra matrutiner. Måste verkligen jobba mer på det. Så efter middagen idag så la jag mig på sängen och gjorde ett nytt schema

07.00 - frukost
10.00 - Mellanmål
13.00 - Lunch
16.00 - Mellanmål
18.00 - Middag
20.30 - Kvällsmål

Tror att det kan funka. Enligt det schema jag fick från jsukhuset så ska jag dricka 1,5dl mjölk innan frukost. Vänta en halvtimme och sen äta en halv knäckemacka med smör & pålägg. Så är det även innan lunch & middag. Hur har ni det??

Jag tror jag skippar den där drickan innan maten för jag gör så¨att jag sippar i mig 2-3 sippar vätska till maten. Jag vet att man inte ska men det är inga stora mängder och hittentills så har det funkat.....tror jag. För när jag nu skriver det så kommer jag på att det är nått som händer efter jag ätit. Det stockar sig liksom i halsen och jag känner mig bara konstig. Kankse är det minidumping? Kanske borde låta bli att dricka till maten iallafall....hm....

Alltså det är verkligen det svåraste efte denna open. Det är det faktum att man kan ju inte dricka ordentligt längre. Och jag saknar verkligen det. Att få ta stora klunkar och dricka ett halvt glas kallt vatten i ett svep. Jaja....

Nu ska jag lägga mig och lösa lite korsord!!

Kramen

fredag 15 oktober 2010

En bra dag...

Idag har det varit ok faktiskt. Jag vågade mig ut för att köpa garn/brodergarn, lite tyg, spets, nålar & vadd till mina träsdockor. Hann in en sväng om Netto och hanldade lite för att sen komma hem och vara trött. Vila lite och åt lite joghurt som jag köpt. Den tror jag var för söt för jag fick liksom...ja nått efteråt iallafall och det var inte behagligt och det efter bara tre teskedar. Nä, den joghurten får Fröken J äta upp och hej vad ledsen hon blev.

Efter en halvtimme gjorde jag spenatsoppa och kokt ägg. Jag bara älskar spenatsoppa och den har jag sett fram emot lääänge nu. Satte mig i fåtöljen och smakade. UUURRRRKKKK!!! Igen. Först förstod jag inte vad det var för fel. Men den smakade grönsaksbuljong och salt bara och dum som jag är så åt jag upp den ändå. Nu 5 timmar senare mår jag fortfarande illa bara av tanken på den. Suck ja... Smaken har nog förändrats en del skulle jag tro.

Fick lite tips om detta proteinpulver. Och ja, det är säkert individuellt som med allt annat men jag ska prova. Och det ska jag säga Soulsister att modifast (trots att jag har 20 påsar kvar) äter jag ALDRIG mer. hehehe.. däremot ska jag äta mer fisk, ägg och keso som du tipsa om. Ovärderliga tips verkligen ni har hörr´ni!!

Igår brast mitt mamma hjärta så. Min lilla tjej håller på att bli stor tjej med allt vad det innebär och hur mycket man än vill skydda de från all ångest så går det ibland inte. Igår fick Fröken J verkligen smaka på ångest och vad det innebär.

Hon hade gått hem från skolan med A när A hade frågat Fröken J vem F är kär i. Fröken J vet om det men ville inte säga det då F sagt det som en hemlis till Fröken J. Men till slut hade hon sagt det. Men sa till A att inget säga. Sen fick hon så dåligt samvete för att hon sagt det och då kom Her Ågren med hela orkestern bakom. Hon slog sig själv i huvudet och sa "jag är en dålig kompis. F förlåter mig aldrig och tänk om A säger det"

Sen vidtog en diskussion om att ja, man säger inte något vidare som någon sagt i förtroende. Fröken J visste ju det och förebråde sig själv. Jag sa att antingen så sa hon till F vad hon gjort och ber om förlåtelse. Men det ville Fröken J inte. Vad jag än sa så ville hon inte. Till slut sa hon till mig att jag kunde ringa F´s mamma och säga till henne att säga till F, jamen ni förstår ju själva. Det är inte bara jag som är komplicerad i familjen. Hur mycket jag än hade kunnat göra det så sa jag det tyngsta orden i mitt liv. "Mamma kan inte göra det. Det här måste du klara upp själv". "Då skriver jag en lapp eller ett brev mamma" (Jamen den har man ju aldrig hört förr eller hur sis.) Sen upprepa hon detta med att hon var en dålig kompis men då sa jag att det är hon inte. Och faktiskt så stämmer det. Hon har ett samvete och det är en bra sak för det är inte alla som har....

Tänk va, vilket banalt lite problem egentligen men för Fröken J var det frågan om liv eller död och att se henne så himla uppjagad, lessen & uppriven var svårt. Till slut la jag mig bredvid henne i sängen och bara höll om henne. Hon stilla sig efter ett tag men hon sov oroligt hela natten och vid ½ 6 i morse så skriker hon som en besatt: "Mamma, Mamma, mammma..."

Då har hon mardrömmar. När hon till slut skulle vakna var hon helt slut stackaren.

Hur hade då dagen i skolan varit. Bra. Inget hade hänt av det hon trodde och jag suckade av lättnad inombords. För kanske hon lär sig till nästa gång, att en hemlis från en bästa vän är något man inte för vidare och misstag som man gör bör man inte lägga ner alltför mycket energi på för man vet aldrig vad som händer ändå. Det där sista lät väldigt vuxet jag vet men man kan ju alltid hoppas.
Kramen

torsdag 14 oktober 2010

Är det inte det ena...

...så är det det andra. När man tror och tycker att en sak lagt sig, ebbat ut, tagit slut så kommer nästa. Jamen är det inte typiskt så säg.

Just när min tunga verkar så smått återgå till sin normala färg och den brinnande känslan avtar mer å mer så tänkte jag: "Fy tusan vad skönt äntligen lite lung å ro", men nää, då är det nått annat som dyker upp. Jaha, vad är det nu då?? Jo proteindrycken jag fick med mig hem från sjukhuset. Tyckte att den var god på sjukhuset så dietisten betällde hem till mig. Många. Suck...

I förmiddags när jag skulle ta den igen, efter viss bävan, så fick jag kvälvningar av den. Det är sant. Nu är det ju så att jag spyr inte. Har gjort det två gånger i mitt vuxna liv och tänker inte göra det igen MEN den är så himla ÄCKLIG!!! Vad ska jag göra? Finns det nått annat? Fick tipset av Soulsister att äta mer protein. VIlket jag gjort idag men ska man köpa proteinpulver kanske? Jag vet att vissa gör det. Jag vet inte vad man gör med det, men man blandar det kanske i nått. Tipsa mig gärna för här går jag bet.

Kramen

Så mycket att göra...

och så lite som blir gjort. Jag får panik på mig själv. Jag har så mycket som jag tänkte att jag skulle göra nu när jag är hemma men jag är bara trött. Suck...

Helt plötsligt kommer mannen in och säger att han ska åka å hämta Herr A. Va é klockan redan 3? och jo det var den ju. Och vad har jag gjort idag???????? Inget, men det är ju inte sant. Jag har inte ens fått iväg min beställning till Panduro/Slöjddetaljer. Jag menar det brukar ju aldrig vara problem med att få iväg de men det är som om det vore förgjort på nått sätt. Måste verkligen få iväg den snart för jag behöver vissa saker för tillverkning av saker till julmarknaden. Fy på sig. Dags att ta sig i kragen. Ha, jag har ingen krage....

Tror jag ska sätta mig med katalogerna nu faktiskt så ja...Mer än så här blir det inte för nu.

Kramen

Herr A & drömmar


Herr A satt härom kvällen och berättade en dröm han haft. Den var om pojkar, rymdskepp och elakingar och som alltid så berättar han intensivt, ivrigt & vilt gestikulerande. när han vad klar sa jag:

"Vilken konstig dröm!"

"Det var ingen dröm"

"Jaså?"

"Nää, hela min säng är ett rymdskepp mamma. Den förvandlas bara när jag är ensam."

Kramen

onsdag 13 oktober 2010

VC nästa...

Idag åkte jag & mannen till vår VC där jag fick träffa Dr. Kerstin. Hon var väldigt trevlig och lyssnade till min historia. Sen var det lite roligt för hon blev intresserad när hon hörde att jag gjort en GB op och frågade en massa...?? Har jag aldrig varit med om faktiskt men det var posetivt för det ingjuter hopp för läkarkåren om att alla dr inte är tråkiga & dumma. Ja men det vet ju varenda en som är/varit överviktig att om du söker för halsfluss så har du det för att du är tjock. Ja det fick jag höra en gång. Det var på en av de här dagarna när you dont mess with me today!! och han fick sig en sån utskällning som jag aldrig tidigare eller senare heller för den delen gjort. Jaja, idag vart det bra ändå.

Dr Kerstin tog en titt i munnen och "Ojdå så här ser ut" TYP!! Hon hade ingen svårighet att förstå det här med att det gjorde ont. TACK!! Fick nån medicin som jag ska ha i munnen så länge jag kan och sen svälja. Den ska jag ta 4ggr/dagen i 4-6 veckor....VA??????

Jaja, jag gör vad som helst bara det går över. Men saken är den att man får inte dricka förräns en timme efteråt. Hm, o jag som dricker konstant. Vet inte riktigt hur det ska gå men jag får väl försöka...vissa saker är lite knepiga faktiskt. Men som sagt - det ska nog gå bra. Allt går.


Sen var jag inom distriktssköterskan, ville hon skulle lägga om mina "förband" men se det ville inte hon och jag kan förstå henne när hon förklara varför. Man byter gärna inte om man verkligen inte behöver och det är om förbanden blir blöta - då måste man ta loss de och byta. Jaja, då får det väl bli så. när jag sen var på apoteket så köpte jag ändå fler förband för de jag fick av sjukhuset är slut. Så nu kan jag byta om det behövs. Vilket jag gjorde härom dagen. Och då upptäckte jag en sak (jag iochförsig misstänkte men inte visste säkert) att under förbandet mellan brösten så var det två "hål" istället för ett så Lena jag har också 6 hål. Tjoflöjt!! :))


Nu sak jag klippa till trasdockor.

Kramen

tisdag 12 oktober 2010

Tack igen!

Men jag kan verkligen inte säga det tillräckligt många gånger, och det är ju till alla mina bloggvänner därute i cyberrymden. Att ha en blogg funkar ungefär som Facebook. Man lägger ut en fråga, undran, en önskan om hjälp och vips så har man fått svar. Lite så är det här med att ha blogg också. För jag får så goda/kloka svar på alla mina funderingar. Och för mig då som är en person som har lätt för att oroa sig ja då är/blir det liksom ovärderligt.

Kramen på er alla!!!

Grattis Soulsister!

som har blivit moster igen till (vad jag tror) är en liten tjej!

Jag bara älskar bebisar och att bli moster - vilket jag är till två flickor C & E - var verkligen störst då de kom innan mina egna kom till världen. Att vara moster är också lika roligt, oroligt och älskande som mina egna barn. Men så har jag alltid betraktat min systers barn som mina och vice cersa. Oslagbart är det!!!

Annars har dagen inneburit att jag arrangerat blommor som jag köpte igår när vi handlade. Det blev jättefint i vardagsrum/kök och Fröken J´s rum och jag bara älskar det. Tänk att blommor kan göra så mycket men det blir liksom mer liv med de i fönstren.
Hade tänkt att göra lite trasdockor också men jag får göra det imorgon. Tänkte göra några och sälja på julmarknaden i december och ja, de är ju rätt populära så jag tänkte göra 10-15 st och ha till försäljning.
Kramen

Trött, tröttare, tröttast...

//Detta blev verkligen ett klagoinlägg så orkar ni inte läsa så skit it faktiskt. Ibland behöver jag bara ösar ut mig och det gör jag bäst i skrivande form och ja, då blir det ju här i.//

Jag är verkligen trött. Ofta. Behöver inte göra många knyck förrän jag känner mig helt slut. Så nu när jag är sjukskriven så passar jag på att vila lite imellanåt. Har t.o.m sovit en timma på dagen både idag och igår men jag somnar utan problem på kvällen ändå för då är jag ännu mer trött.

Som nu t.ex - jag sov 1½ timme vid 12 idag men är nu jättetrött igen. När jag tänker på det så tror jag att det kanske är för att jag äter Dexofen. Men jag har ju bara tagit två tabletter idag. måste kolla på Fass senare och se vad det står men jag förstår ju varför sköterskan sa till mig att man ska inte köra bil när man äter Dexofen - jag sitter just nu still men det känns ändå som om hela rummet gungar. Ungefär som när man är på Stena båten och havet gungar ni vet...

När jag ändå håller på att klaga så kan jag ju nämna att jag imorgon ska åka till våran VC och be de kolla min tunga. Jag har ända sen jag låg på sjukhuset haft en beläggning på tungan och då pratar vi en vit heltäckningamatta. Så fort jag kom hem så var det fram med tungskrapan och det trodde jag skulle hjälpa samt det att jag sköljde munnen med SB12 (det hjälpte när jag pulvrade nämnligen). Men nu hjälper det inte så det är bara att stå ut tills jag började äta mat tänkte jag och stog ut. Nu då sa har det blivit lite bättre men något har ändå hänt. För jag har numer en tunga som är brännskadad. Jo faktiskt. Det känns precis som när man bränner sig på tungan när man dricker hett kaffe ni vet. Dessutom är det bara på höger sida och det syns var dessutom. Det är verkligen det märkligaste jag vairt med om. Få se vad de säger imorgon för dit ska jag.

Vad mer ska jag klaga på.....Jo jag har 8 blåsor i munnen. Tror ni dom hjälper till...

Ok klagomuren over and out!!

Kramen

måndag 11 oktober 2010

Måndag = Invägning

Hitta en himla (hehe) rolig seriestrip för ett tag sen fast även hgst tänkvärd med tanke på dagens utseendefixering. Att det går så här långt får vi väl ändå inte hoppas...hehe Och när jag då är så himla Oteknisk så syns ju inte texten då men Sankte Per säger följande till tjockisen:

"Sorry. Du kommer inte in."
--------------------------
Jaha, då var det måndag igen. Och dagen då jag ska väga mig. Hade inga större förhoppningar faktiskt om att ha gått ner nått för jag har kännt mig svullen och inte kännt någon skillnad alls. Mina jeans sitter fortfarande lika tajt som förrut. Dessutom så sa Soulsister lite fint att det kan ta några veckor innan det liksom rättar till sig efter op.

Tack Soulsister också förresten för den upplysningen om att de blåser upp diafragman med gas vid en op och att det kan göra ont efteråt. Det behövde jag verkligen höra för nu kan jag släppa den oron jag haft inför det onda.

Invägningen då ´rå. Hur gick den....ja -5kg är väl inte så illa eller. Men fattar ni eller. -5kg!!! Det är ju inte klokt. Jag fick gå av vågen och gå på den igen för att se om det verkligen stämmde men det gjorde det. Det stod exakt samma siffror igen. blev lite chockad faktiskt. Men är ju såklart jättenöjd & glad. Smsa till syrran med en gång och hon ringde en stund senare och sa att: "om du ska gå ner i den här takten så blir det snart inget kvar av dig"

Nu är det ju så att jag fattar att man inte går ner 5kg varje vecka men när man gör det så är det ju extra roligt.

Idag är också dagen jag börjat äta mosmat. Så till lunch blev det kokt potatis, blomkål & lax. Jag mosade allt så fint det gick och sen åt jag. Jättegott!! Men vilket eldprov detta kommer att bli, att lära sig äta långsamt. Fick tipset av en kompis att lägga ner besticken imellan tuggorna och det är ett bra tips faktiskt. Men 1 dl mosmat ska då ta 20 minuter. För mig tog det en kvart...ja det är ju ioch försig nästan 20 min men ja. Det funka iallafall och det är ju bra.

Sen det andra är ju att inte dricka till måltiden utan ta det senare. DET är också ett eldprov som jag inte lyckades med. Vid två tillfällen tog jag en pytteknytteliten sipp vatten. Hur gör ni andra???? Och ni som är opade sen ett tag tillbaka, typ Nettan, Katarina, Lena och Sanna. Hur gör ni? Dricker ni som man ska göra direkt efter op eller kan man ta lite vin till maten. Säg att det finns hopp för det. Att man inte ska det nu i början det fattar jag med men nu är det så att det faktiskt funka att ta små sippar för att skölja ner det med så jag kanske fortsätter med det om jag inte får bassning av er då....

Annars innebar dagen ett besök till jobbet. Kunde snabbt konstatera att A jobba kvar på nåder av chefen. Han var inte nöjd men nästa tillfälle som hon stinker så åker hon ut sa han. Fattar inte att man inte kan erbjuda henne hjäll istället men det är ju inte min sak - tack o liv.
Efter jobbesöket så åkte jag å mannen och storhandla. Tänk vad konstigt men det känns så skönt varje gång man fyllt på förråden och denna gång var det extra roligt för nu får jag ju äta igen. Yes!! ja om än mos!

Ha en underbar dag allihop!!!

Kramen

söndag 10 oktober 2010

En bra dag...

Dagen har varit lugn. Idag ringde min vän från Stkh äntligen. Vi har försökt få tag på varandra i snart en vecka och varje gång har vi liksom gått om varandra men idag ringde hon. Jättehärligt att höra hennes röst igen. Hon undra såklart hur jag mådde och haft det och vice versa. Hon har nyss fyllt 40 och jag missade ju hennes stora fest pga min op men det gjorde inte så mycket.
En op är en op och just den här gick före. Festa får jag/vi göra efteråt.

Hon pratade om att hon och äldsta dottern I (7år) skulle komma ner till oss i februari/mars och då kan vi kanske pyssla.....kanske???....hon har glömde bort för en stund vem hon pratat med tror jag bestämt. Det är klart vi ska pyssla. Fröken J & jag har redan börjat planera. Ska bli jätteroligt!!

Annars har dagen varit ok. Idag har jag mått bättre. Inte haft lika ont och jag tror nu att det är hostan som är boven i dramat. Har inte hostat lika mycket idag och då känns det bättre. Skönt. Hoppas nu hostan håller sig borta. för gott. "Yeah like that´s gonna happen..." Ja för stunden är det skönt ändå. Ska fortsätta ta Cociliana till natten ett par dagar till dock.

Imorgon ska jag väga mig första gången sen jag kom hem. Spännande. Dessutom måste jag en sväng inom jobbet för att chefen ska skriva under min "närvarorapport" så jag får pengar i månadsslutet. Har skickat in min sjukskrivning till F.kassan men ja, den lär säkert komma tillbaks. Har så himla lite förtroende för de så man blir mörkrädd. Men på det sätt de behandlar folk så får de skylla sig själva om folk hatar de. De har själva satt sig i den båten och nu får de fan styra den också. Till priset av oskyldiga människor...jag vet. Det är för jävligt. Nåja, jag hoppas ju såklart det går bra alltihopp och jag slipper tjafsa med de. Men av alla andra som gjort denna GBopen har jag inte hört nån som haft problem med F.kassan än så...ja...

Kramen

lördag 9 oktober 2010

Fortfarande ont...

Natten blev lugn tack o lov. Sov hela natten och jag kan upplysa om att jag fick i mig hela 7.5ml Cociliana och det gick bra. Men då har jag alltid tagit den även innan op kanske jag ska tillägga. Man ska vara lite försiktig med den hostmedicinen för den är stark och det är inte alla som tål den. Tog även en Alvedon supp.

Däremot så har jag fortfarande ont i....ja tänk er mellan brösten, ca 10 cm ner och lite snett åt vänster - där har jag ont. Ska man ha det?? Vad sitter där mer än ett plåster??

Allt känns bra när jag sitter still/ligger still men så fort jag rör på mig så gör det ont. Det stramar och känns nästan som när man har håll ni vet. Om jag suttit still ett tag och ska resa på mig och gå så kan jag inte gå rak i ryggen för det gör ont. Kanske är det bara pga hostan inte vet jag men nu är det så att jag hör till den del av befolkningen som står ut ett bra tag men sen börjar oron gro i hjärnan, Inte bra. Jag försöker stå emot och ta det lugnt men jag känner hur oron växer. Är frustrerad över att jag inte är smärtfri än. Tycker det borde bli mer acceptablet liksom...

Usch nu klagar jag....men va fan det är min blogg och det är min dagbok så då får jag klaga, det är bara att stå ut eller scrolla vidare. Förlåt nu är jag grinig också. Får göra nått annat nu.

Kramen

Glömde TACKA....


...Lena för hjälpen med att få ordning på min blogg. Något som irriterat mig länge är att tiden för inläggen är åt fanders. En kommentar senare och vips så fixade jag till det med hennes guidning.

TACK underbara du för hjälpen!!!

Jag önskar jag kunde detta med datorer och teknik men där är jag fullkomligt hjälplös. Tur att man har vänner som kan!!
Kramen

Nyaste bilden av magen


Jaha, här har vi en bättre bild av hur magen ser ut. Den andra var ju liksom tagen åt fel håll och sen vriden till fel håll...hur man nu lyckas göra det.

Ett av plåstren syns dock inte för det är för långt nere på magen och det kom inte med hur jag än tog bilden så ja. Känner mig fortfarande svullen om magen. Ser absolut ingen skillnad än. Vikten före op och efter vara bara -2kg så ja. Det ser man ju inte direkt. Inte kände jag det heller, men det ska bli intressant att se på måndag då jag väger mig igen och se vad som hänt då. Tänker ha måndagar som vägdag.
Kramen

fredag 8 oktober 2010

Sjukvårdsupplysningen nästa...

Ja det blev ju att ringa de till slut ändå. Jag ville veta om jag kunde ta lite Cocliana hostmedicin eller inte. Den är ju starkare än andra hostmediciner så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra.

Sköterskan visste inte heller. Hon tyckte jag kunde ju ringa Sahlgrenska för de hade ju öppet och skulle säkert svara. Jag skulle just säga att jamen det gör jag när hon bad om mitt personnummer. "Hm" sa hon "Du tillhör ju Kungälv....kan du vänta lite" Och jag vänta....och vänta.....och vänta...och trodde hon glömt av mig....vänta och trodde de kopplat bort mig när hon kom tillbaks i andra änden av luren och säger:

"Du jag ringde Kungälvs sjukhus och fick tag i jourläkaren. Han tyckte du kunde prova med 2,5 ml och om det gick bra kunde du ta lite till. Om inte så får du i värsta fall ont i magen men det går ju över."

Jag blev så glad!! Vilken människa!! Verkligen på rätt jobb. Jag tackade så mycket och hon önska lycka till.

Sen tog jag 1,5ml. Inget hände. Efter 5-10min tog jag 4 ml. och nu 10 min. efter har fortfarande inget hänt så jag ska snart ta en pytteslurk till. Sen kan jag förhoppningsvis sova gott inatt.

Just nu är jag glad över att det finns så vänliga & hjälpsamma människor som har det där lilla extra som betyder så oerhört mycket för en person i min situation ikväll.

TACK du underbara sköterska på sjukvårdsupplysningen!!

Kramen & go´natt

Någon som vet?

Jaha nu är jag så himla trött på den här hostan. Nu har jag ont. Har inte haft det innan direkt men nu har jag det.

Är det någon som vet om man vågar ta lite Cociliana?? Please...jag skulle behöva en slurk. Eller är det så att det bara pga hostan är mer ömt och jag kanske ska ta ett stopiller alvedon istället. Som det är nu så kanjag knappt gå rakt utan går mer framåtböjd för det känns som om allt trillar ut om jag sträcker på mig när jag går. Detta måste verkligen sluta för det har ju gått så bra hittentills...Orka med!!

Kramen

Tillbaks till verkligheten..

Idag ringde min mobil vid 10 tiden. Jo då var det ju Tommy Herr A´s lärare. Herr A hade varit med om en incident. Ok...

Ja enligt hur Tommy uppfattat det hela så hade tvåorna kastat ekollon på varandra när ettorna - bl.a min son- gick förbi och ville vara med. Sagt och gjort - sen stod de där och kastasde sten (?) när Herr A får en "cementsten" i huvudet. Ok....

Tommy sa att det var en sten men; "Herr A är noga med att säga cement och att han själv också var med och kastade sten" ok. Ja men då så...eller??

`Summa sumaron, de hade pratat om det hela och det är ju bra. Sen hade Herr A en bula i huvudet och lite ont i huvudet men det hade inte blödit och enligt Tommy som ändå sett en del så var det inget stort. Jag sa att om han blir illamående och får mer ont får de höra av sig igen så får vi hämta honom och åka in med honom. Tommy sa då att de skulle ha extra koll på honom under dagen.

Det lät ändå betryggande så vi la sen på och jag informerade mannen som rynkade på näsan. Ja men vad skulle vi göra. Det är ju bara att avvakta och se om de ringer eller ej. Än så länge har de inte ringt och vi ska snart hämta honom. Men klart är att han får stå över simningen idag och vila sig lite.

Annars har dagen varit blandad. Det går bättre med drickandet och jag har nu 15.30 fått i mig 900ml... ja jag vet. Inte jättemkt men det går hyfsat. Varje gång får jag säga till mig själv "det går bra, det blir bra. Bara lite till" ... Efter det här vill jag nog aldrig mer äta soppa. Är SÅ LESS på´t!! Dessutom har jag lite ont av min torrhosta som är jobbig men det går nog. Syrran var här i morse en sväng och tog sprutan med mig. Jag tog den själv fast hon heja på mig. Det behövdes och det var skönt att hon var här när jag skulle ta den. I det fallet har jag ingen hjälp av min man. Han är om ännu mer rädd för sprutor än vad jag är. Men det går nog bättre det också imorgon.

Nu ska jag vila för jag é trött och har lite ont. Sen ska mysa hela kvällen med mina små omkring mig!!

Kramen

Onsdag 6 oktober

En jobbig natt till ända. Har sovit till o från mellan 1-6 imorse. Hade krypningar i benen och ont i vänster skuldeblad. Tillslut var jag tvungen att sätta mig upp, gå upp och röra på mig. Men det gick inte över. Annars mår jag ok. Kissar som jag ska och drickandet går bättre o bättre. Imorse drog de ena kanylen så nu har jag bara två kvar. YES!!

Dr. Jan var här nyss och han tycker att det går så bra så han undra när jag ville åka hem. Ville jag stanna tills imorgon så får jag det. Vilket jag gör. Känns tryggare med en natt till här ifall det skulle hända nått. Nämnde det här för Dr. Jan med att jag mådde lite dåligt igår och inte ville vara med längre. Då log han lite fint och sa att de tär jättevanligt att man gör det 1-2 dagar efter op. Det var skönt att höra. Sen är det ju också så som han sa. Detta här är ju för att du i längden ska få ett bättre liv, att du ska orka mer, leva längre och må bättre och det har han rätt i. Det får man inte glömma även om det är lätt ibland när man undrar vad man gett sig in på.
Senare idag ska jag få träffa dietisten också. Ska bli spännande å se vad hon har att säga. Nu vill jag bli av med kanylerna!

------------------------

Så har dietisten varit här. Hon var jättebra. Det kommer att ta tid att komma in i allt det här känner jag. Från att slänga i sig maten på tio minuter till att tugga varje tugga väl & länge, ta små portioner i munnen. Inte dricka och äta samtidigt. En måltid = 20 minuter...ok... tveksam till det men visst. Ja för annars blir det ju dumping och det vill jag definitivt inte så det är bara att vänja sig. Men det ska nog gå.

Nu har jag också fått duschat och är helt kanylfri. Skönt!!! Ska bara få till att ta den där sprutan själv nu också. Idag gick det bättre men vi får väl se hur det går imorgon när jag ska ta den själv. Huvali....

Kramen

Tisdag 5 oktober



Natten har varit ok. Har varit vaken i olika omgångar. läst lite. Skulle lösa lite korsord och den första sidan jag slår upp är ett Sökord. "Jippi" tänkte jag "min favorit" Det var bara det att det var ett sökord med massor av maträtter. Bläddrade raskt vidare.

Har väl inte haft jätteont i natt men fortfarande har jag ont när jag djupandas. Jag har gjort min andningsträning och fot-/benträning som jag ska men just det här med djupandningen är smärtsamt. Till slut gjorde det ont bara att ligga ner så då fick jag mer smärtlindring. Somna och sov av & till hela natten. Sov, läste, sov, läste....

Sen imorse kom Dr. Jan på ronden och sa att allt gått bra. Inget konstigt alls. Jag hade skrivit ner massor av frågor varav en blev frågad. Hur starkt är detta? Jag tala om att Herr A gillar ju att komma springande och hoppa upp i famnen och kramas.
"Ja det gör inget." sa Dr. Jan "Det håller. Han kan hoppa på din mage om han vill" Jajo, Herr A vill nog men inte jag!!

Sen drog de katetern. Skönt. Men då visa det sig att varje gång jag går och kissar så måste jag sen ringa på sköterskorna för då ska de tömma pottan och mäta hur mycket jag kissar...???? Har jag nämnt att jag kissa väldigt många gånger under en ag i vanliga fall. Och i vanliga fall så dricker jag inte så värst mycket. Nu ska jag bara dricka. Ja, ni kan ju räkna ut den ekvationen själva. Det var ett himla spring in i mitt rum om man säger så (kanske inte just denna dag men senare dagar).

För det var ju det här med att nu ska jag börja dricka då rå´. Pytteklunkar sa de och det gjorde jag. Hela tiden. Tyckte jag var jätteduktig. 08.45 fick jag in 2 dl och vid 12.20 så hade jag druckit 1½dl. Då kom en sköterska in och sa att vid den här tiden så ska du egentligen ha druckit 4dl. "Dricker du inte mer så får du dropp igen." Ok!! Jag fattar. Sen vid 5 kom Dr. Jan in och sa att nu får jag skärpa mig. Det håller och nu måste jag börja dricka. Sagt å gjort då fick jag sätta mobilen var 10:e minut och så drack jag två små muggar vtn varje gång. Till slut kom jag upp i 1850ml iallafall.

Under dagen har de tagit blodtrycket och blodprover. Allt såg bra ut förutom trycket då men ja. Sen fick jag reda på att jag ska ta en spruta om dagen i 10 dagar. själv. VAAA????

Nu pratar vi med en som är VÄLDIGT spruträdd. Tårarna kom och jag vart jättelessen. Men sköterska var jättegullig och sa att hon skulle komma tillbaka och öva med mig lite. Vi får väl se.
Smsa min syster och i värsta fall så får hon ta de åt mig. Nu ska jag vila!!

-----------------------------------

Har just fått buljong och den smakar ljuvligt. Mannen och barnen var här en kortis också. Jättehärligt att få krama de igen. Var ju tvungen att visa alla plåster coh de undra en massa. fick blommor, kort och tidningar. Jättehärligt att höra deras röster och se de igen. När de sen gick vart det så tomt. Saknar de!!

---------------------------------

Har varit en känslodag idag. Har känt mig nedstämd. gråtfärdig. Ett tag ville jag bara göra om allt till det gamla igen. Ville inte alls det här. Vet inte riktigt... Bara jobbigt liksom....

Kramen

Operationsberättelse enligt C. Dag 1



Måndag 4 oktober

Jag kallar detta inlägg för Op enligt C. Vill du ha ett utförligare inlägg (läsa mer) så scrolla ner till det tidigare inlägget.

Syrran hämtade mig vid 06.20. Vi åkte till sjukhuset. De opa mig och jag vakna upp vid en så där....11.30 kanske. Sen låg jag kvar på IVA till kl.5 då de skickade vidare mig till mitt rum och där är jag nu. Allt har gått bra och jag mår efter omständigheterna bra.



Kramen

Operationsberättelse enligt E. Dag 1

Måndag 4 oktober

Ja som ni vet så var det en något skärrad scrapmoster som gav sig av på morgonen den 4/10. Kvällen innan fick jag sån panik över att det kanske inte skulle bli nån op så jag grät tyst i min säng. Mannen kom in och strök mig över håret, sa att det nog skulle gå bra. Men jag hade en sån stark känsla av att nä, det skulle inte gå.

Vid 06.20 kom min syster och hämtade mig. Jag pussade mina barn & man hejdå och åkte iväg. Under resans gång så frågade hon mig hur jag mådde och jaa, jag sa ju som det var. Undrade om jag skulle undvika att säga till Dr. Jan om min hosta men nä, det skulle jag inte göra. Ärlighet är bäst och jag vill då rakt inte äventyra mitt liv.

Vi prata om hur syrran mådde. Detta var dagen då hon skulle tillbaks till jobbet. Jo för se hon är nu färdigsörjd tycker F.kassan och kan börja jobba. Nådigt nog så samgav de till ½tid - thank god! Om ni frågar mig så tycker jag inte hon är redo för att börja jobba än MEN det är en annan historia som vi kan ta senare. Detta här blir ett långt inlägg ändå.¨


Väl på sjukhuset så anmälde jag mig i kassan och fick kanske vänta i tio minuter eller nått sen fick jag gå in på mitt rum. Upplyste sköterskorna om min hosta och de såg lite bekymrade ut men sa åt mig att ta på mig kläderna så det gjorde jag. La mig tillrätta i sängen när de kom in och skulle sätta kateter. Hm...skulle jag verkligen få op ändå?? Fattar ni eller. Inte ens då trodde jag på de. De tittade lite skeptiskt på mig men jag sa som det var och ja, då förstod de ju. Jag sa till de att "Jag tror inte på detta förräns jag vaknar upp". Tänk, jag trodde det skulle göra ont att sätta kateter men det gjorde det inte alls. Var bara jävligt obehagligt.

Sen var jag nedrullad till kirurgen. Innan det så fick jag tag i mobilen och smsade mannen "Det blir nog av ändå!" Nerer på kirurgen fick söt mössa att ha på huvudet. Vart skrubbad på magen. "Åh vad bra att du inte rakat dig på magen" sa sköterskan. "Jamen det stod ju så" sa jag och tilla "däremot har jag rakat benen" Ok.... Jaja, ska man var fin så ska man...Que??

Efter det fick jag ta min kateter och gå in till op.rummet. DET är en konsigt känsla faktiskt. Ta av sig allt och lägga sig naken på bordet där de sen ska böka runt inom mig...knepig känsla MEN det gick bra. Sköterskan var så söt och håll upp ett skynke framför mig när jag skulle ta mig kläderna. "Som om ni inte sett det här förrut" skratta jag och ja de skratta de med.

Sen lindade de mina ben och jag fick varma goa "tofflor" om de. Filt över kroppen och sen sa hon att ja, nu ska du få ett medel som gör att du slappnar av. "Fint" sa jag och började prata när jag efter en sekund känner mig otroligt....snurrig. Sen minns jag inget. Jo jag vet att Dr. Jan var inne och jag sa till honom om hostan men den brydde han sig inte om. "Nu kör vi" sa han bara och då sa jag till sköterskorna att "Det blir nog av ändå det här va?" De bara titta på mig och fnissa lite.

Jag har inget minne av när jag vaknade upp på IVA. JAg vet att Dr. Jan stod bredvid min säng och sa att "Nu är det dags att vakna. Allt har gått bra!" Ok.... Snacka om att känna sig, inte berusad direkt men i gungning. Kanyler & slangar överallt. Sov mycket eller slumrade till. Jag hade inte direkt ont men mitt blodtryck var högt. Det hade varit högt hela op.tiden och nu då. Sen kom jag ju på strax innan de ville skicka mig till mitt rum att jag hade glömt ta mina blodtr.medicin på lördagen OCH söndagen. Inte det smartaste jag vet men det är kanske en förklaring som han sa narkosläkaren.

Nu när jag ligger i min säng så går det sådär. Har ont när jag djupandas men jag kör min andningsträning ofta och flexar med fötter och lyfter mina ben som jag ska. Det stramar och är ömt så klart men det är ju att vänta. Fem stycken ingängar gjorde de varav fyra syns på bilden. Den fjärde upptäckte jag senare.
Jag har just ringt mannen och han och barnen satt på McD och åt mat. Fröken J kom i luren och jag prata lite med henne. "Är det över nu mamma?" undra hon och vi prata lite om det hela. Då säger hon plötsligt. "Men gjorde de inget Ankarsnitt mamma?" Öh va.... Tog tre sekunder innan jag fatta och då skratta jag för mig själv.
Förklaring: Jag följer ju en blogg enkoppkaffe.se där Nett efter att ha gått ner massor av kilon gjorde en bukplastik i våras. Då gjorde de ankarsnitt på henne och när jag visade det för Fröken J så sa jag att det vill jag att de gör på mig. Tänk att hon kom ihåg det...
Sen fick jag prata med Herr A. "Är du smal nu mamma" frågar han det första han gör. Ok tänkte jag. Den ena av mina barn har jag nog pratat för mkt med och den andra har definitivt fått för lite med. Suck ja....
De kommer imorgon och hälsar på och jag längtar redan. Ringde sen till sis. E undra samma sak som Herr A (undra om de är släkt på nått vis???) medans C skrek i bakgrunden "Jag älskar dig hur du än ser ut moster!" DET värmde lilla mosterhjärtat länge!!
Sen har jag smsat A & alla andra kompisar varav en hörde av sig och undra en del. Inte så konstigt då hon själv har varit på ett info möte om just GB op. Vi får väl se hur det går där.
Sen har jag varit uppe en del och stampat runt och skakat loss ryggen. Får ont av att ligga för länge och det blir väldans obekvämt till slut. Nu är jag bara trött så I will call it a day!
Kramen

torsdag 7 oktober 2010

Hemma igen!!

Jaha, då var jag hemma igen. Det vart ju operation iallafall och allt det som hände kommer jag att skriva om i sinom tid för just nu är jag bara trött.

Operationen gick bra och tiden efter också. Kunde ha åkt hem igår redan men nä, jag ivlle ha en natt till på sjukhuset ifall något skulle hända...

Men nu sitter jag här vid datorn igen och knapprar på tangenterna. Känns skönt att vara hemma. Omvälvande men bra & skönt. Har lite svårt att få i mig all dricka men det är bara att pumpa på. Snart sitter rutinerna där.

Har försökt att uppdatera mig på era bloggar som jag följer och det har varit roligt. Samtidigt lite jobbigt. Det är så himla mkt prat om att ut och gå, träna hit & dit, simma, cykla och jag vet inte allt. Blir jätte stressad av detta och känner att jag måste ut jag med - men jag orkar inte. Mamma så till mig att "nu tar du det lugnt i två dagar sen kan du börja" Jag tror jag lyder mamma denna gången faktiskt.

Som sagt det kommer en längre operationsberättelse. Jag vet att många vill läsa det, ni som redan är opade, ni som ska opas, ni som funderar på att opas. Så håll ut den kommer - men inte just idag. Sorry....

Kramen

måndag 4 oktober 2010

Dagen D, tagning #2...

Jaha, då sitter man här igen. En halvtimme innan syrran ska hämta mig för att köra mig till op. Och hur känner jag mig?? Skakig i hela kroppen, nervös, lätt illamående, uppgiven och ganska förtvivlad faktiskt. För jag tror och vet att det går nog inte denna gången heller. Hoppet är det sista som överger en men....nä...

Hela dagen igår gick hur bra som helst ändå tills jag la mig i soffan för att kolla på tv och koppla av innan descutanduschen. Då kom hostan smygande. Försökte kväsa den. Ignorera den. Kanske det var därför, jag vet inte. Jag vet inte om det är för att jag ska hosta som jag gör det eller för att det är för att jag inte ska hosta som jag gör det. Fattar ni??

Hur som helst så har jag sen iförrgår också ett tryck i bröstet - det däremot tror jag är panikångesten som satt sig fast där. Nånstans ska den ju sitta tycker den så ja...

Nu när jag sitter upp så kommer hostan stötvis men ja... I ren desperation smsa jag en bloggvän sent igår kväll för att kolla om hon visste om man kan ta Cociliana så där dagen innan. Hann aldrig få ett svar men jag tog 10ml vid halv 12. Om det inte blir av idag så ska...jag...fråga tills...nästa...gång. Suck-suck, nästa gång hm....

Känner mig bara tom just nu. Undrar om jag verkligen orkar en omgång till. Då blir det 12 v innan som jag går på pulver... Allt går men...

Fröken J har ju hostat flera dagar och det slog mig nu - varför har jag inte behandlat henne med hostmedicin? Indirekt så hjälper det ju mig... Alltså jag blir inte klok på mig själv ibland. Varför kan jag inte se längre än näsan? Jag brukar ju kunna se hela bilden av ett "problem", vad som ska göras, hur det ska göras.... Jag vet varför. Förbannade jävla skit!!

Nä det blir nog till att ställa in sig på ny op om några veckor. Lika bra. Måste ju ändå till sjukhuset för att få det konstaterat och för att få en ny tid. Undrar just när det blir...i början av november kanske....

My life sucks big time just nu!!

....

söndag 3 oktober 2010

På västfronten intet nytt...

Alltså det har inte hänt nått mer sen i natt. Jag försökte gå tillbaks till bädden efter mitt inlägg och sov i omgångar, men jag har haft ångest över att det kanske inte skulle bli av imorgon. Sen i morse hände något. Jag berätta för Fröken J hur jag kände mig när hon undrade och då säger hon "Men mamma, tänk inte på det mer då. Du säger ju alltid till mig att inte tänka på det för då blir det bara värre."

Vilken tur jag har som har en så underbart klok dotter. Det fick mig att repa lite mod. Sen dess har jag sytt. Fickor på Fröken J´s alla jeanstights. En mobilficka. Blev jättebra och funkar hur bra som helst.

Det blir ett kort inlägg det här men för tillfället mår jag bara superilla så jag ska gå och vila en stund med mitt korsord.

Jo, M var här och hämtade den lilla rosa klänningen. Hon blev så glad & nöjd när hon såg den. Ska bli jätteroligt att se lilla T i den.

Kramen

NEEEEJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!!

Kl är nu 04.07 på natten/morgonen och vem faan tror ni sitter i sängen med en stor kopp honungsmjölk och försöker att INTE hosta. Alltså jag blir knäpp om jag missar den här open också....

Jag blir SÅ LESSEN!!!

Försöker verkligen att slå bort tankarna hela tiden och tro att det ska gå bra imorgon men jag vakna på samma sätt igår och hostan blir ju fan inte bättre, bara slemigare. Sen hostar ju Fröken J, Herr A snorar, mannen har klarat sig och jag? Ja det skulle väl inte vara direkt konstigt om jag blev sjuk igen men om jag vill? Ja eller hur, skulle påven visa sig utan sin godnattmössa?............

Suck, jag vet uppriktigt inte om jag pallar med 4v väntan igen. 4v pulver.... Kanske inte är meningen det här iaf då?? Det kan väl ändå inte vara tredje gången gillt som gäller heller, för det stod det inget om i infofoldern. Tre försök till op, tre försök att rätta till (om det går fel), tre försök i läkande, tre.... Ja ni fattar ju själva. Tankeverksamheten står på "fullt ös". Försöker trycka in stoppknappen men jag tror fan den rostat fast...

Tårar...

Det här é så knäckande........

ingen kram just nu

lördag 2 oktober 2010

Klänning med släp = Klart!

Jaha, då har jag äntligen blivit färdig med den där klänningen som jag sytt på hela helgen. Eller ja, hela dan igår och halva idag. Fick ju en beställning på en klänning med släp i valfri färg till M´s lilla 4åring, men när jag tänker på det så tror jag hon fyller 5 faktiskt. Nåja, den blev jättefin och jag tror hon blir nöjd lilla T. Ska be M ta kort som jag kan få så jag ser hur den ser ut på lilla T. Bilderna här kom inte riktigt till sin rätt men ja....mannen tröttnade på att hålla den - vad kan jag säga...???....

Imorgon ska jag göra färdigt godaste vännen i Stkh present. Måste montera den bara. Hade tänkt köpa nått på mässan också idag men ja det vart ju inget besök där så jag får nog vänta lite till. Det är ju inte så att jag har haft tid på mig....Jag suger verkligen big time på att komma ihåg saker...





Här är en dataljbild av rosen på ärmen. Finns en på varje ärm så klart och en mitt fram.





Släpet är sytt som ett förkläde där banden "träs" runt om magen via hällor och korsas mitt fram och tillbaks i hällorna för att sedan avslutas i en rosett mitt bak.


Släpet kommer inte riktigt till sin rätt här men ja... Hoppas få en bild med 5åringen i klänningen ganska snart så...
Kramen

1 dag kvar...

Jaha då var det en dag kvar och det är morgondagen. Sen är det dags. Pirrigt värre. Är inte ett dugg nervös inför själva open men.... Ja det finns ett men. Jag är rädd för att det ska läcka efter open. Att jag inte ska upptäcka det och det ska bli nasty bara.... Det är jag rädd för. Resten ja, det får man ta när det kommer. Försöker inte tänka på det men ja, jag är en tänkare så...

Idag är det Papperskraft i Partille och JAG VILLE ÅKA DIT SÅ HIMLA GÄRNA. Men jag gjorde det inte. Min goda vän i Stkh sa lite fint att ja det finns så många baciller där ju och det hade jag faktiskt inte tänkt på. Jag var så fokuserad på att jag ville dit så jag såg inte de där små rackarna. Imorse bestämde jag mig så att nä det får bli att var hemma idag. Vill inte riskera att få nån bugg i mitt system som ställer till det.

Vet då inte riktigt vad jag tänkte på när jag och Fröken J begav oss ut till ICA Maxi Kungälv för att köpa godis, tidning (till open) och lite annat. Typ spetsband till den lilla rosa jag syr.
För när vi gick omkring därinne så nös de till höger och vänster om mig och jag fick lite lätt panik. Jag sa till dotterna att det här gör vi snabbt. vi rusa in, runt och tog det vi skulle och sen rusa vi till kassan. Jag dök ner i min kofta, som tur är har den en jättekrage man kan begrava sig i och så drog jag upp halsduken om ansiktet. Om jag blev varm? Say WHAT? Typ...

Jaja, hem igen och där vart det lugnt igen. Imorgon ska jag var hemma hela dagen. Packa lilla ryggan och M ska hämta den lilla rosa. Annars blir det soft värre och mysa med barnen.

Kramen

Bloggutmaning...

Har fått en utmaning av två bloggvänner om vad jag har i väskan. Jag har då ingen direkt väska för jag har allt jag behöver i fickorna...????? Och jo det blir rätt tjockt imellanåt i byxfickorna. Jag har alla nödvändiga kort i min sk. "plunta" (kreditkorthållare).

MEN om jag har en väska så finns det alltid i den:
* Plånbok/Pluntan
* Mobilen
* Pappersnäsdukar
* Min svetthandduk (ja jag har en sån. Det är en sån där liten gästhandduk som jag har när jag blir väldigt varm, vilket jag blir typ hela tiden. Never leave home wihtout it - typ)
* Nässpray
* Värktabletter
* Min kalender
* Fick spegel & pincett
* Solglasögonen (om de inte sitter på huvudet vilket de alltid gör)
* Dricka (½ flaska med bubbelvtn)
* Papper & pennor (gärna 7-8 st - älskar pennor)
* Armens hudsalva
* Läppglans
* Tuggummi

Ja det var väl allt. Jag har olika väskor. Efter humör. Gärna en liten men det måste vara långt axelrem på den så den hänger käckt på höften.

Nu utmanar jag denna vidare till följande bloggerskor: (Nej jag vet fortfarande inte hur man får in era namn så därför skriver jag ut era bloggar...)

Marie - Mellan ett och Noll
Nettan - En kopp Kaffe
Marina - Lady Marina
Sanna -Pain is temporary, Glory is forever

Kramen på er

fredag 1 oktober 2010

Kylen fredag...

Fredag 1 oktober och idag var det urnsättning av min svåger S-A. Min syster skulle nu lägga sin man till den absolut sista vilan på den plats hon och döttrarna valt ut. En plats som jag tycker är väldigt fin faktiskt Sis, jag vet att det inte är där ni hade velat men han får det bra där. Och E har nära till honom, bara ett par steg åt sidan och så är hon där en stund på rasten om hon vill....

Vi kom till kyrkogården strax innan två. Mötte upp syrran & barnen, M & K och min mamma och mannen. Anders från begrav.byrån kom. Tog upp urnan. Höll den och visade den lilla plåten med hans namn på. Den var guldfärgad på en kornblå urna. Vacker... M fick bära den fram till platsen. Väl där tog E & C den och sänkte ner den i hålet i marken. Anders läste en dikt eller vad det nu var men det var fina ord. Vackra och tänkvärda. Vi la ner våra medhavda blommor i hålet. Sen var det över. Anders avlägsnade sig diskret. Vi stod kvar där. Tysta. Tittade på ett litet hål i marken... Det är en märklig känsla detta. Att livet bara nu är borta. Ett liv som så nyss varit nu bara är stoft kvar, i en urna...

Syrran ville vara ensam en stund viska hon och jag sa till övriga så vänligt och värdigt jag kunde att "mamma vill vara ensam lite". Så vi gick. Halvvägs så stanna jag och vände mig om. Då sitter hon där vid det lilla hålet och gråter stilla.... Min storasyster blev med ens väldigt liten. Jag ville så springa fram och skydda henne. Ville vara stor för henne som hon alltid är för mig. Men denna gången gjorde jag inte det. För det här avskedet måste hon göra ensam. Ingen ska komma och säga att "det är bra, det ordnar sig, nu måste vi gå". Så för en gång skull gjorde jag tvärtemot min impuls, hur svårt det än var...

Jag trodde ju i min enfald att det skulle kännas lättare nu när urnan är på plats. Men det gör det faktiskt inte. Sorgen kommer att blekna, det vet jag. Men saknaden består, alltid.

Kramen