söndag 27 februari 2011

Var med å tävla...

...inne hos Imsavimsa - det är jag!!!

http://www.imsavimsas.blogspot.com/

Tävlar om - vad det verkar som mirakelpiller - och ja, det kan jag behöva just nu...hehe...

Och nej, det är kanske inte mirakelpiller men gå gärna in på Imsavimsas blogg och läs om de. Mycket intressant!!

Kramen

torsdag 24 februari 2011

OM att ta en paus...

...det är det jag gör nu. Orkar inte blogga för tillfället. Det är för mycket runt omkring mig just nu. Mycket som händer och mycket som snurrar runt i huvudet. Måste försöka reda ut tankarna och sortera bort. Fram tills dess så tar jag en liten paus från bloggen. Jag kommer snart tillbaks...

Kramen

söndag 20 februari 2011

Om att blogga sent...

...vilket jag gör nu igen. Är dock inte så trött som förra gången vilket jag egentligen borde vara. Har varit uppe sen 8 imrose då sonen sedvanligt kröp upp i sängen och förklarade att han vill ha frukost (vilket är ett glas oboy....???).

Sen var hela familjen i bilen vid 11 och parkerade den vid Backaplan i Gbg. Där fick Fröken J ett par nya skor till innebandyn/gympan i skolan. Sen vidare till Intersport. Där fick hon en bag till sin klubba (det börjar bli seriöst det här...). Provgick också det omtalade gåbandet men blev inte inponerad alls. Tyckte det verkar rangligt och ostadigt. Rätta mig gärna om jag har fel. Flera av er har ju sådana och jag har bara hört positivt om det så ja, vi får väl se... Sen intogs häslosam lunch på Burger King. Orkar ju bara minsta burgaren och knappt det...

Vidare till Toy´sR Us där Herr A skulle få en LEGO. My god - hans första visit i detta mekka av leksaker och då LEGO. Medans hans ögon höll på att tränga ur sina ögonhålor gick jag med Fröken J och tittade lite. Vi tittade på Nintendo DS spel och fick då se ALLA deras fodral som de har till spelen. OCh vad fanns där - om inte ett fodral i vitt med svarta fläckar på OCH en dalmatinervalp. Fröken J blev helt förkrossad. Hon ÄLSKAR dalmatiner, hundar överhuvudtaget men har en förkärlek till dessa svartvit prickiga hundar. Hon blev så lessen. Jag sa att hon kan ju önska sig det i födelsedagspresent - hon fyller 6mars- men ungen var otröstlig. Varför?? För hon har ju redan ett och det är ju onödigt med ett till. Jamen hur go är inte min unge????? Tårarna rann nedför kinderna och jag förklara för henne att jag minsan har flera örhängen men det är inte onödigt. Att det finns sånna som har flera skal till sina mobiler och de tycker inte det är onödigt (eh, jo det är det!!)...

Där och då bestämmde jag mig för att köpa det och smuggla undan det för att ge henne på sin f.dag. Men i kassan sa mannen att "Nä, hon får det nu. Det är hon värd!"  Gissa vem som är bästa föräldrarna i världen???? Jodå pappan ligger bra till men det gör även mamman. Vet inte hur många gånger ungen sa "Tack mamma & pappa!"

På vägen hem var det inom Willys i Kungälv för att handla lite mat & mys till kvällens bravader. För vid 4 dök det upp 2 leksugna tjejer. Fröken J´s kompisar skulle ju sova över idag. De skulle titta på Melodifestivalen och mysa. Så först fick de måla på glas och vilka konstverk de gjorde!! Alltså det är helt klart så att man som vuxen blir handlaingsförlamad eller nått när nån säger till en att "Här, har du ett glas. Måla nu nått fint!"  Jamen va faan..... Bilder kommer imorgon - ni lär förstå vad jag menar när ni sett de....hrm...

Sen vart det tacos - alltid en höjdare och då kom även den 3:e kompisen. Efter tacos vart det lite lek, sen Mello, chips, ostbågar & smågodis. My god vad de mysade!!! Efter Mello var det dag att glömma tandborsten.... typ... på med pyjamas och välja film. Vet ni hur lång tid det tar för 4 tjejer att välja film?? Efter ½ timme kom de ut och sa att jag fick välja en för det gick inte så bra. Då var klockan ½ 11...ok....

Jag valde en av mina favoriter "Den vilda familjen Thornberries! Underbar film!! Tror inte det delades av tjejerna men de kom raskt till ro och nu sover de alla....tror jag. Hörde just nått innifrån rummet...men om jag släcker och stänger ner allt så funkar det nog...eller.....

Jaja, en bra dag har det varit hur som haver....

Kramen

tisdag 15 februari 2011

Schsssss, säg inget....

Ja det kanske är dags att avslöja då. Det är ju faktiskt så att detta är min blogg dagbok och då är det ju bara jag som läser detta eller hur?! För man läser ju inte andras dagböcker (ja om man inte skriver en ihop med sin kompis som jag gör då..) och det som står här på min blogg är ju inte alls offentligt på nått sätt......typ...

Min magiska gräns som jag igår uppnådde har jag inte varit under på säkert 15 år så för mig var det ett STORT steg när vågen igår visade 99,7kg. Och ja, jag vägde in mig på hela 132,3 kg i sommras innan jag började pulvra. Säg nu inte detta till någon....dööööööööööö....hahahaha varför är man så nojig egentligen. Jaja. En sak är säker och det är att hade jag inte varit så lång som jag är 173 så hade jag varit som en köttbulle när jag vägde in mig. Av alla bloggar jag följer där ni alla är GBopade så är det jag som vägt mest...men jag tror  också att jag är längst eller iallafall en av de längre. Kanske det är längden som lurat mig i så många år...

Folk sa hela tiden omkring mig "det är väl inte så farligt" Nä just det. Men faktum é att när jag satt där i väntrummet på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset så kände jag mig smal jämfört med de andra som satt där. Och jag funderade på vad jag gjorde där, sen efter en tid sjönk det ju in att "Jo du behöver hjälp. Detta funkar inte. Du klarar det inte på egen hand längre." För jag har inget stopp. Andra säger karraktär, jag säger stopp. Hos mig finns det inte då får de sätta dit ett och de gjorde de. De opade magen - något jag ALDRIG ångrat. Sen om det är lättköpt eller värsta grymma bantningsmetoden...yeah right. De som säger så har ingen aning om vad de pratar om. De borde verkligen läsa på bättre- För en sak är säker - det finns inga genvägar även för oss som är GBopade. Vi måste lära oss att ändra på huvudet/psyket alltså och det är inte det lättaset men med detta "Stoppet" inopat så går det bättre. Vi kan ju inte äta mer för då "spyr" vi mentalt = mår skitilla = dumping= Vill inte detta!!!!

Fick en komplimang på jobbet idag av chefen. Han undrade stilla hur det går när han såg min mellislåda. Jag har ju inte varit där på hela januari så jag tänkte att de skulle väl se det - men jag förväntade mig ingen kommentar och definitivt inte från honom så när den kom blev jag extra glad. Han sa att det syntes verkligen och det sa min kvinnliga kollega sen också vilket är roligt. Det peppar en liksom lite extra.

Imorgon ska jag dessutom inviga min nya (2 storlekar för liten-men till sommaren blir den lagom) baddräkt. En svart sak med kjol på, jättefin. Ska ju på simskola med sonen och då ska den invigas. Vet inte om jag nämnt det här men jag fick kläder för ett tag sen och när jag gjorde min besställning så tog jag storlek 50/52 på allt. VÄLDIGT vågat för att vara mig. Jag hade dessutom i slutet (innan op) 56/58 ja t.o.m större men jag köpte aldrig större för jag töjde ut tröjorna istället...alltså vad man höll på. ÄR så glad att inte behöva göra så mer. Någonsin!! Och alla kläder jag fick satt perfekt. Inte för litet (ja förutom baddräkten men som sagt...) utan allt var bara så....bra & snyggt. Jag hade modevisning för Fröken J & mannen som satt i soffan. Till slut sa Fröken J "Men mamma vad du handlat!" och då fick jag lite dåligt samvete. Då säger mannen leende: "Men det är du värd. Det syns på dig att du trivs och tycker om det så det ska du ha. Det syntes inte förrut i dina ögon"  Blev alldeles varm i själ & hjärta av hans ord - för de slog alla blommor i världen kan jag meddela.

Nu ska jag natta mig själv. Mannen är i Stockholm och ska provfilma massa kändisar och själv harvar jag här hemma och håller ställningarna med barn, skola & jobb. Livet i allmännhet med andra ord. Jag avundas honom inte vill jag bara poängtera, nu när han ska jobba med Läckberg så verkar varenda känd person som kan agera vara efter honom...hahaha även de som INTE kan agera.

Nä, hörri ha en god natts sömn, eller en bra dag om du läser detta på morgonen!!

Kramen

måndag 14 februari 2011

Mammaträff....

Tänker inte nämna vilket datum det är idag. Alla vet det ändå och jag tycker att hysterin omkring det bara är ett sätt för affärerna att sälja mer onödigt skit till oss så här får ni inte läsa om det. Måste bara nämna ett roligt inlägg på en kompis FB. "Idag är det alla hjärtans dag. Lägg upp det här i din status om du också får köpa dina egna jävla blommor och äta middag själv!"  Tyckte jag var jätteroligt sagt. Lite så är det i min familj. Jag äter förvisso inte själv men om jag vill ha blommor så får jag fixa de själva.

För att ni ska förstå hur trög min man är så hände detta förra året min födelsedag, alltså självaste födelsedagen. Jag hade fått för mig att gå hem efter jobbet. Bara det att jag vart jättekissenödig på vägen hem och gick inom Konsum och fick låna toan. Hade innan dess bett mannen hämta upp mig men nöden har ingen lag liksom så ja. Mannen smsa mig om att han stod o väntade utanför blomsteraffären. Så jag gick dit och vi åkte hem. Tror ni jag fick  några blommor??? Nä just det. Alltså jag kan bara garva åt det numer. Visst hade det varit roligt att få blommor nån gång men för mig handlar det inte om att jag vill ha de 14 feb. det spelar ingen roll när...men nångång hade ju varit trevligt. Men han är sån min man FULLSTÄNDIGT oromantisk - det insåg jag för länge sen...

Annars då? Jo jag vägde mig ju imrose och ni som känner mig på Fejan vet ju redan att:
IDAG KOM JAG UNDER MIN MAGISKA GRÄNS!!!!!!!!!!!!  Är så jävla glad för det så det är helt sjukt. Had everkligen itne tänkt väga mig idag men ja äh jag gjorde det ändå. Så när vågen visade under strecket så vart jag fånigt glad.
Känns helt magiskt nästan overkliget faktiskt. Nu måste jag bara komma igång och träna upp flåset/orken också för det suger verkligen....

Idag var också en dag som varit inplanderad sen ungefär en månad tillbaks. När jag väntade min dotter så gick jag på föräldragrupp som alla andra. Och när Fröken J var född så var vi tre mammor med våra döttrar som började umgås. I början så träffades vi varje vecka, men allteftersom barnaskaran i våra familjer växt så har tiden imellan våra träffar blivit mer sällan. De andra har tre barn var och jag två. Men så igår skulle vi träffas igen och sist vi sågs var innan jul och då en snabbvariant. Denna gången var ordningen återställd och vi träffades och åt lunch ihop och pratade massa strunt/allvar som vi alltid gör. Och det roliga är att vi alla tre tycker det är lika roligt att träffas. Vi ser verkligen till att inget annat finns bokat just denna dagen. Den blir liksom helig. Idag var inget undantag mer än att jag var 33kg lättare, en skillnad som de såg é klart.

När vi ses igen för en långträff vet vi inte men det blir nog om nån månad kan jag tänka mig. Deras döttrar ska sova över hos min dotter på lördag och det ser vi alla fram emot.

Nu hörrni ska jag knyta mig och ladda inför morgondagen då det står glasmålning på schemat. Det kommer en hel fritisklass från Bohusskolan vet jag på em så vi får nog att göra.

Kramen

söndag 13 februari 2011

Söndag rätt å slätt...

Idag har jag jobbat på mitt andra jobb. 3 timmar satt jag och pysslade. Skissa lite på ett dopljus jag ska göra till en kompis. Det blir nog jättefint i slutänden, hoppas hon tycker så med.

Halvtimmen innan jag skulle stänga dyker det upp två som vill in. Vi stänger ju vid 3 men jag har inte direkt bråttom så det får komma in och kika runt. Vilket jag ångrar. För sen blev jag SÅ illamående att jag bara ville hem. Medans de gick runt så förberedde jag cafédelen med att fälla ihop bord och ställa de invid väggen samt flytta på stolarna. Sen klippte jag till servetter av en hushållsrulle Torky. 170 st. Vi ska nämnligen ha glasmålning på tisdag/onsdag . Brukar komma skapligt med folk så att förbereda är inte så dumt.

Sen åkte jag hem. Skulle varit inom syrran menjag ville bara hem. Får ta det en annan dag. Sorry sis!
Väl hemma så kollade jag klart på filmen "I rymden finns inga känslor" och jag måste säga att det är den bästa svenska filmen som gjorts på mannaminne. Vilken film alltså!!! Så grymt bra. Om du inte sett den än - hyr den!!!

Nu är jag megatrött så nu ska jag knyta mig...

Kramen

lördag 12 februari 2011

Lördag igen liksom...

...jaa, den här lördagen vaknade jag av mitt minsta hjärta kom in i rummet. Smög sig upp i min säng och gosade ner sig - som han alltid gör på morgonen, vid 6-7??? helg som vardag, OM inte mannen hunnit väcka honom innan vill säga. Sen säger han alltid "Frukost mamma, jag vill ha frukost." Och ja, mamma hoppar ju pigg som en lärka ur sängen för att servera sitt lilla hjärta frukost...eller ja...kanske inte ändå...MEN dagen har gått väldigt snabbt förbi. Helt plötsligt så var klockan 4 och jag fattade inget...

Iväg med Fröken J och köpa lördags godis och sen hem o äta, göra örhängen. Fröken J valde och jag monterade. Hon ska på kalas imorgon och ville göra det som en present. Jättefina blev de och jag glömde ta kort - ajajaj...

Sen vart det ju Melodifestivalen på tv:n och dagens startfält var något klent tycker jag nog. Jag röstade ändå på Brolle och bara för det faktum att han sjöng sin låt rakt upp o ner. Inga sexiga flickor som dansar utmanande, inget hysteriskt möndter i bakgrunden - bara hans låt . Och det var så befriande tycker jag. 10 poäng till honom bara för just det. Själva låten i sig var väl rätt hyfsad, men bäst är ändå min favorit: Per Andersson & Häxan Surtant. Jätteroliga!!! Peter Stormare kan däremot storma ur hela programmet -vilket bottennapp. My god!!!

Imorgon ska jag jobba på mitt andra jobb. Då ska jag göra julkort tänkte jag. Om jag känner för det vill säga. Idag har det varit en sån där dag när ALLT är jobbigt. Bara helt enkelt JÄTTE JOBBIGT och jag vet inte varför. Har varti stingslig & irriterad hela dagen. Fy, inte roligt.

Nu ska jag logga ur. Fröken J sover över inne hos mig inatt....Hahaha, det lät nått det. Campa i sin mammas rum, men mina barn gillar det så ja, om de är glada är jag - eller hur var det nu igen...

Kramen

fredag 11 februari 2011

När man är en god hustru...

...eller när man har en tålnodig man kanske det skulle heta istället. Ok, håll i er för den här bjuder jag på.

Igår så gick lyset i mitt rum helt plötsligt. Min taklampa slocknade och min ena spotlight. Konstigt tänkte jag, för det var bara de som gick. Allt annat funka. Nåväl, jag sa till mannen som lydig som han är (han har nästan lärt sig att när jag ber om nått så vill jag att han gör det NU...inte sen...hahaha)  hämtade fram stegen, klättrade upp och kollade taklampan. En av lamporna hade gått sönder. "Får köpa nya imorgon" sa han. Ok.

Så idag när vi var och handlade så köpte vi nya lampor och när vi kom hem så - lydig som han är....- tog fram stegen igen, klättrade upp och bytte lamporna. Ner igen och kollade. Funkade fortfarande inte. Ok, "det är nog en säkring eller nått då som gått" sa han och kollade. Nä, ingen säkring hade gått....hm....  Å nu kommer det bästa av allt, då kom jag på. Jag har ju två tändknappar i mitt rum. Den ena vid dörren fullt synlig, den andra dold av mitt arbetsbord (har massor av saker där så den är väl dold). "Men du" sa jag. "Har du testat den andra knappen?" säger jag och tänder i taket......öh...ok....

Alltså den minen jag fick av min man var obetalbar. "Kunde du inte sagt det tidigare????" undrade han lite sarkastiskt leende.... Han fick en stor puss & kram av sin hustru som skämdes något.... Vi fick oss ett gott skratt kan jag säga....hahahahaha....

Annars så har dagen inneburit jobb, jobb, jobb. Igår kväll däremot så hade jag min första cirkelträff för denna terminen. Jätteroligt. När vi började så scrappade alla. Efter ett tag så gav en av tjejerna upp och tog med sin stickning istället, jamen pyssel som pyssel liksom. Igår var det tre tjejer som sticka och jag som scrappa & en som åt pizza. Jaja, huvudsaken är att vi har roligt och det har vi.

Innan vi började så ringde min mobil och jag hör i andra änden "Men du, tack så himla mycket" Det är ju alltid roligt att svara i telefon när man hör det sen men jag pratar i telefon hela dagarna med olika statister och jag var så inne på att det var nån av de som ringde så det tog ett tag innan jag kopplade. Imsavimsa var det ju som ringde och tackade för sitt "muntra-upp-mig-jag-är-lite-deppig-kort" som jag gjort. Alltid roligt när ett kort man gör värmer och det hörde jag att det gjort. Precis som jag hoppats på! Det värmde. Sen visste jag ju nu också att det kommit fram vilket gör att jag nu kan lägga ut det i pysselbloggen. Det kortet och det andra som är ett Tack-kort jag gjorde till Lena som tack för hjälpen med pysselbloggen. Hon vart också glad och jag såg att hon lagt ut det i sin blogg (liksom Imsavimsa gjort). Är väldigt speciellt att se saker man själv gjort i någon annans blogg. Värmer i hjärtat liksom. Jag är glad & tacksam för vänner som de!! så är det bara.

Nu ska det mysas framför Let´s Dance så nu måste jag gå....

Kramen

onsdag 9 februari 2011

Hemlisen är....

...dramatisk paus...... Min nya blogg: "Min Hobby Hörna" som ni hittar här:

http://minhobbyhorna.blogspot.com/

Tänk va, Det var inte roligare än så.  Men för mig är det stort. Jag har länge velat ha en pysselblogg där jag kan lägga upp det jag säljer på marknader och så. Det är ju en del och på denna nya bloggen blir det mer bilder. Den blir inte uppdaterad lika ofta som scrapmoster blir. Kanske i början men sen blir det mer nån gång i veckan. På HobbyHörnan kan man dessutom beställa direkt om det är nått man vill ha som man gillar eller vill ha.

Hade lite problem med layouten för jag är inte så tekniskt begåvad så det var nära att jag gav upp. Men då kom jag ju på att "Lena, jag ringer henne" Så det gjorde jag - efter att ha frågat henne om det var ok. Vilken tur, för hon rätta till en del som var tokigt. TACK än en gång min vän!!! för hjälpen.

Kika gärna in i bloggen och säg vad ni tycker. Själv är jag väldigt nöjd med den. Bättringar kommer att ske gradvis men för nu får det va.

Annars idag då? Jo båda barnen har varit hemma idag igen. Fröken J hade feber igår kväll vilket hon hade idag också. Hon lär nog bli hemma resten av veckan. Herr A däremot får gå till skolan imorgon. Thank god! Det går inte att ha den ungen hemma för länge. Han får verkligen myror i brallan och blir liksom uttråkad.  Själv så har rösten kommit tillbaks mer nu och det är skönt. Nu kan jag prata i telefon igen och det är ju det jag jobbar med så det är ju bra.

Fick ett paket från Panduro idag också - så jag ska ha minijulafton ikväll. Yeah..... alltid roligt när sakerna kommer.

Nu ska jag dricka lite te.... Glöm inte att kolla in nya bloggen!!

Kramen

måndag 7 februari 2011

Hemlisen avslöjas väldigt snart...

Jahaja, då har jag ringt och talat en timme med min support.

TACK LENA för all ovärderlig hjälp!!!!!

Vad är det nu´då??? Ja det får ni veta imorgon. Sorry alla nyfikna, men nu ska jag ta min hesa hals och natta mig själv...

Kramen

Glädje & sorg...

Idag har det verkligen varit så.

Glädje över att ha 700g kvar till min magiska gräns. En gräns jag inte varit under sen 1998. Blev väldigt glad när jag imorse utan förhoppning på någon viktnedgång alls -då helgen inneburit godis & chips om än i små mängder- ställde mig på vågen. Ja, för det går ju inte att äta som förrut. Så skönt faktiskt. Men hur som helst. Vågen visade på 1.1 kg ner och jag vart väldigt paff men glad så klart. Det är på två veckor ska jag tillägga.

Och sorg...ja för idag förlorade min goda vän sin svägerska i cancer. Hon hade bröstcancer. Blev frisk. Fick tillbaks den och till slut segrade den. Det var väntat. Det är det ju alltid när cancer är sjukdommen man har. Men ändå... Det är så svårt. Jag vet presic vad de går igenom. Hur det känns. Den vanmakt man känner, overkligheten, ångesten... Mot slutet gick det fort. Man tror att man är förbered men nä.... Hon lämnar sin man efter sig och en 11årig dotter och ett enormt tomrum för de som kände henne. Jag träffade henne bara tre gånger...men det känns i mitt hjärta också. Mest för de som blir kvar såklart...

Krama varandra ikväll hörr´ni och STÖD cancerforskningen. Den här sjukdomen måste få ett botemedel!!!!!!!!

Nu ska jag ringa min support och se om hon kan hjälpa mig med hemlisen. OM jag kan prata vill säga, håller nämnligen på att tappa rösten. Vi får väl se vad hon i andra änden av luren säger....

Kramen

fredag 4 februari 2011

Ett år äldre...

Jaha, då var man ett år äldre. 42 för att vara exakt. Igår var jag fortfarande 41, vet inte vad jag tycker om det. Fast det känns rätt ok faktisk. Ingen 40års kris här inte. Den hade jag när det var 30 på gång... Eller som min bror sa lite fint när jag nämnde att han fyller 50 nästa år. "Nej då ska jag fira mitt 10års jubileum av 40år" Hahaha, Den tyckte jag var bra!!

Dagen har varit stillsam i allra högsta grad. Var inne i Kungälv för ett möte med specialpedagog nr2 och idag var det ritsamtal på schemat. Hon förklara för mig hur man gör flera gånger och visade också men jag fatta rätt lite faktiskt. Vi får väl se hur det går. Ska träna själv lite först innan jag & sonen gör det.

Igår var jag på ett annat möte med kuratorn på Habiliteringen och då gällde det sonens syster, ja dottern då´rå. Vi satt väl och pratade en halvtimme eller nått när Anna avbryter mig mitt i en mening och säger: "Jag är lessen I men vi måste bryta här o nu för jag har fått migrän. Det bara kom. Under alla år jag jobbat har det aldrig hänt att jag fått avbryta men det går verkligen inte längre. Du vet jag mår illa och känner värken och jag vill bara hem". Stackare där. Jag reste mig och försäkrade henne om att det var ok. Jag har en kompis som har svår migrän och jag vet hur kasst hon mår. Vi kom ut i korridoren och hon rusa in på toa och sen hör jag hur hon ulka stackaren. Fy....migrän är inte roligt!!

Annars idag då. Firat nått? Nä faktiskt inte. Jo jag har ju fått massa grattis på Fejan och det är alltid roligt. Men här hemma är det ju så att mannen har fortfarande inte kommit hem trots sena timmen och till sonen har vi sagt att jag fyller imorgon. Han har ingen hum om datum ändå så vi brukar flytta våra födelsedagar lite så det passar oss bättre. Så imorgon blir det tårta & paket som brukligt...

Sen kom goa kompisen/grannen över med sin äldste son vid 9 och sjöng & sköt nån liten raketliknande sak. Fick present och en liten pratstund. Trodde sonen skulle vakna och studsa ut men han sov som en stock.

Å nu kom mannen hem hör jag i trappan....se you later....

Kramen

onsdag 2 februari 2011

Livet går vidare...

Idag har jag varit på simskola med Herr A. Det gick väl så där tyckte jag. Han var lite stingslig idag, ville inte och ja, det var ingen riktigt geist i honom. Sen när jag hämtade honom från skolan så kom han gående nedför backen i sina långkalsonger (?) med armarna istuckna i overallen och bärandes på resten av overallen i famnen och ryggan på ryggen......ok... (Fröken J hade hans byxor i handen... ) Ska kanske tillägga att det REGNADE ute...........morr......

Vad det så konstigt att han senare på kvällen började hosta tycker ni??? Vi får väl se om han går till skolan imorgon. Iallafall så blir det inga trummor för honom imorgon. Eller ja, vi får se hur natten ter sig först.

Mannen åkte till Stockholm idag för att möta regissör & provfilma massa skådisar till Läckberg projektet. Två fullspäckade dagar har han framför sig och vi är kvar här hemma och väntar....o väntar... Faktiskt så känns det bra idag. Har ju kännts lite konstigt senaste dagarna men som sis sa "det är väl inte så konstigt." Vi måste lära oss att leva med de känslorna. Hon är så klok min syster!!

Annars har jag jobbat och ska göra så även imorgon. Hade tänkt försöka scrappa lite imorgon också - vi får väl se. Imorgon är annars en sån där "köra-hit-o-dit-hela-dagen-åt-olika-håll-tur-att-man-har-bil"-dag.... Menjag ska inte klaga. Det finns de som kör värre än jag...........typ sis. Ni skulle se hennes taxischema för en vecka OH MY GOD!!!! säger jag bara och hon har bara 2 barn....¨

Nu ska jag knyta mig

Pöss & kramen

tisdag 1 februari 2011

Gårdagens kaos...

Ja igår var det verkligen en knepig dag.

Först var den helt ok. Ända tills jag lyckades jamma fast sladden till musdatorn i min skrivare... Jo faktiskt. Så här är det. I förrgår så tog jag datorn- för första gången- till sängen och låg i sängen å surfa. Har LITE ont i ryggen av allt sittande så det var en bra idé tyckte jag. Jodå...

Dagen efter la jag alla sladdar fint intill skrivbordet men mussladden la jag tydligen över skrivaren. Sen skulle jag då skriva ut en statist och då lät den lite konstigt skrivaren tyckte jag. Nejdå, jag fortsatte.... SKulle jag inte ha gjort!!! Det tog tvärstopp. Fick panik, glutta på dörren in till mannen som sitter o TOKJOBBAR. "Kan du komma in till mig typ NU!" Han kom. Tittade och sa några väl valda ord som inte lämpar sig för tryck och ja...man måste nog känna min man för att förstå. Eller ja, kanske inte - män är väl ändå män.

Hur som haver. Det slutade med att han tog bort hela skrivaren. In på köksbordet. In o goggla, läste lite. Tog några samtal, jobbade lite. Kom ut i köket, skruvade lite, bände lite, in o jobba lite, goggla....kom ut i köket igen och vips så var hela plasthöljet av skrivaren. Hur-gick-det-till-liksom???

Jag stod och lagade mat under tiden. Skulle egentligen ha ringt Lena och haft support med henne men jag fick raskt lägga de planerna på is. Det liksom var ett svart moln ovanför mannens huvud. Det ångade liksom...lite... Till slut så klippte han av sladden till musen och satte på kåpan igen. ok.... Hoppas den går sen bara..... vilket den inte gör kan jag meddela....Jaja, så kan det gå när man är en hejare på datorer.

Efter detta äventyr så höll jag på att natta Fröken J när sis ringer och jag får den obehagliga nyheten att vår vän M har hastigt gått bort. Otäckt. Tydligen så hade hon ringt sin sambo (som var i stkh) 21.00 dagen det hände. 22.30 ringde hon själv ambulans och 23.30 var hon död. Fanns inget att göra för henne. Men hur kan det vara möjligt liksom???

Det som är jobbigt med detta är att min man ska till Stockholm nu. Han åker imorgon kväll och kommer hem på fredag kväll och jag får nästan lite panik över detta. Tänk om nått händer honom? Det får det inte!!! Suck, så här har det aldrig kännts förrut. Det är klart att man är lite färgad av det som hänt i min familj, min svåger som dog i sommras och allt men ändå. Folk dör ju hela tiden jag vet ju det. Förrut så har jag alltid kunnat mota bort de elaka känslorna och det har funkat. Jag har kunnat gå vidare men nu... De etsar sig fast. Jag kan inte sova.... Och jag är en stor flicka. Jag vet bättre.

Nä...jag får ta och göra nått tror jag. Scrappa lite kanske medans han är borta...Det är min terapi... Nu ska jag göra lasange...

Kramen