Bloggpaus...

...är vad jag har haft ett tag nu och antagligen kommer att ha ett tag framöver - bara så ni vet. Jag är inte heller inne lika ofta och läser på era bloggar. Jag gör tappra försök men just nu är det mycket som rör sig i mitt huvud. Är inne i massa nytt jobb och det är jätteroligt... Det som är jobbigt är att jag är inne i en dipp period för tillfället.

Jag skyr datorn som elden... Vill helst inte sätta mig framför den och göra nått alls. Jag har massor att göra men det blir inget gjort. Det är lite komplicerat. Jobbet går bra och så... Det är det andra som inte funkar. Den privata delen av mitt liv. Jo mannen finns fortfarande kvar i mitt liv och den biten är bra - det är min mentala del i livet som spökar. Jag har haft panikångest sen - jag var liten i princip. På senare år har jag lärt mig leva/hantera den på ett bättre sätt men stundtals i livet så kommer den och knackar på dörren och vill in ändå. Så är det lite nu. De enklaste beslut blir väldigt stora och komplicerade....Mycket ställs på ända och det går åt så himla mycket energi till att hantera detta varje dag att när dagen är slut så är jag helt utmattad metalt och jag orkar inget... Inget bloggande alltså.

Samtidigt så är det lite som "face your demons". Jag måste utmana för att inte helt gå in i mörkret. Nånstans så tror jag inte att jag kommer hamna i mörkret igen - inte så totalt som jag har gjort tidigare - men det är jobbigt ändå. Det är så många olika känslor som brottas i mitt inre och att hålla de isär är ett uppdrag varje gång... Det finns massor jag skulle kunna skriva om detta, men det spar jag till min bok...

Kramen

Scrapmässa, pyssel & röd vin...

Ja helgen som gick innebar det i stora mängder. Ja inte rödvin i mängder för där räcker det med ett halvt glas för mig men det andra.

I fredagskväll kom godaste vännen från Stockholm ner. Nästan 1 ½ timme försenad - ja hon åkte tåg med SJ - varför ärman inte förvånad. Men det som gjorde mig förvånad var att tåget stod still i Stkh pga att det var strömlöst i Stkh. Say what? Är det inte så det är på vintern? När det är snö som tynger ner ledningarna, men nu är det ju barmark och 15 plusgrader....suck ja... hur som helst. Hon kom fram till slut och jag & Fröken J hämtade henne på centralstationen.

På lördagen så styrde vi bilen mot Kungälv och Kongahälla mässan. För andra året i rad så arrangerar Scraplyckan & Arkivet denna mässan med tillhörande pyssel. Det hålls på Kvarnberget i Kungälv och mässan är i ett rum och vi som pysslar satt i ett intilliggande rum. 250kr kostar det och då ingår kaffe & fralla vid 10. Fir entre & tillträde till mössan ½11 (den öppnar för allmännheten kl. 11) och sen lunch vid 1 och fika igen vid 4. Pyssel-/mässdagen avslutas kl.19. Och det är JÄTTEROLIGT!!!

Vi var där förra året och i år var vi först till kvarn så att säga. Lika roligt iår fast i år var det mindre folk på själva mässan. Men det gjorde inget. Jag satt där med mina godaste vänner A & P och vi hade så himla roligt. Skrattade, pratade och scrappade. Och som vanligt så fick A gjort mest. P näst mest och jag minst. 1 ½ layout men what the heck - jag hade roligt och det är det som räknas. Vid lunchen så tog jag ut picnisfilten ur bilen och vi satte oss i solen på den och åt lunch. Supernajs!

Sen när vi var hemma så satt vi ute på balkongen och åt middag. Asiatisk gryta med ris & rödvin. Efter maten kom barnen ut och vi satt där med chips, popcorn och lite godis och rödvin så klart och berätta Bellman historier till Herr A´s stora lycka. Det blev en härlig kväll och så mysig. Fröken J (hon älskar att sitta därute varma kvällar och bara mysa) var så nöjd och jag med.

Dagen efter på morgonen så körde jag A till tåget igen. Tåget skulle gå 08.42 och vi var ute i god tid. Och vad hände?? Jodå ni gissa rätt. Förseningar igen. Alltså vad är det för fel på SJ??? Det pratades om buss till Töreboda och sen vidare med tåg....hallo???!!!!??? suck igen!! Nåja hon kom hem till slut men det var vid 3 (hon skulle vart hemma vid 12 annars....) my god!

Alltså jag hoppas det fixar sig tills jag ska åka med SJ vilket är i slutet av maj då jag ska upp till A i Stkh. Blir det buss då så vet jag inte vad jag gör. Jag kan inte åka buss nämnligen....får bara LITE panikångest då. Det är liksom mitt aber i livet - åka buss längre sträckor. MEN jaja, det får jag ta då. Orkar inte oroa mig för det nu.

Söndagen annars innebar en magsjuk unge - jodå. Fröken J hade lyckats få i sig nån skit så hon blev magsjuk... Kanske åt hon för många Salt & Black pepper Chips....hm... inte vet jag men magsjuk är hon. Desstuom så spydde hon i natt. Fast den avd. är min mans - thank god! ÄR det nått jag har svårt för så är det just den biten...uhu...

Summan av kardemumman, sensmoralen av allt detta?  Scrappa bör man annars dör man!!

Kramen

Det fungerar!!!

Japp ni läste rätt. Vårt gå-/löpband fungerar och det är faktiskt rätt mysigt att gå därnere i det lilla rummet. Har redan hunnit powerwalka en del. Började i rakst tempo men gick bara i 20 minuter för jag visste inte hur ryggen skulle gilla detta. När jag gymmade och gick på deras löpband så räckte 20 minuter. Då hade jag i regel så ont att det inte gick att fortsätta. Ibland fick jag nöja mig med 15 min. Döm om min förvåning när jag nu kände att  - "ha, det här var ju ingenting" Kunde gott ha fortsatt ett tag till. Men jag mjukstartar om än i rask takt. Jätteroligt dock. Det märks att -37 kg gör en del skillnad i mer än bara minskade storlekar på kläder. Och på tal om kläder, mina träningskläder ser förfärliga ut. De hänger som rena rama tältlägret på mig....suck. Även där måste nya inhandlas. Tur att en Ullaredstripp nu är inbokad. 12 maj åker vi dit och då är det STORhandling som gäller. Inte stora kläder utan stora mångder...hahaha...där fick jag till det.

Annars så har helgen förflutit rätt lugnt. Hade tänkt handla blommor till balkongen på lördag och fixa till där men det sket sig. Vi åkte till fel ställe och där hade de nada. Tappade lusten helt och åkte hem istället. Tur då att kvällen blev dessto bättre. Vi gick över till bästaste, godaste grannarna P & B och grillade. De bjöd på fläskfilé och jag hade gjort varm potatissallad med färskpotatis, sugar snaps, babyspenat, rödlök med en dressing gjord på vitvinsvinäger & olivolja. Till dessert hade jag för första gången nånsin gjort cheesecake. En mangocheesecake med jordgubbar...mummmmsigt värre. Till det dracks det rödvin och sen fick jag smaka på Irish coffe (tror jag det var) för första gången. Inte nån höjdare direkt, men så gillar jag inte whiskey eller sånt starkt-men jag är ändå glad att jag fick smaka. Goda P hade bemödat sig att göra en till mig å allt men ja, den gick åt ändå om man säger så. Jag fick vanligt kaffe med mjölk - oslagbart i alla lägen. En härligt underbar kväll som alltid när vi träffas. Underbart när vi bor så nära.

Idag däremot så åkte jag till Blomsterlandet på Backaplan och my god vad mycket de hade. Inte bara blommor, utan massa annat roligt. Köpte i år bara pelargonier till balkonglådorna i stark rosa. Väl hemma så planterades de och sen upp på vinden och hämta ner den gröna gräsmattan (en sån där ni vet i plast....) och rulla ut den på golvet. Det blev jättefint. Nu ska vi bara köpa en hammock också... Det är precis så en sån får plats. Längtar...

Kramen

Om att bli med gåband...(rätt lååångt inlägg)

Idag fick vi så vår efterlängtade tillökning hem till familjen. Ett nätt litet gå-/löpband som vi ska ha i lägenheten. Och vi bor ju då i en stor rymlig femma på 117,3 kvm2 så vi hade planerat att ha det ståendes i vardagsrummet där det får plats utan att stå i vägen. Jättebra! Så kan man gå när man vill och samtidigt se på tv, nyheter eller som min man gärna vill, se på film. Han gör det väldigt mycket i sitt jobb....

Nu är det bara så att vi bor på andra våning. Med 13 trappsteg upp. Exakt 13, jo för jag har räknat. Och vi har ingen hiss nej. För vi går in där nere i hallen där ytterdörren finns. Hänger av oss och sen går vi 13 trappsteg upp för att bo i vår fem rum o kök. Trappan är dessutom inte rak utan kröker sig så där som trappjälvar bara måste göra... Nere i hallen finns också ett litet förråd med en dörr in till förrådet. Där har vi en extra frys-en liten tack o lov- en lagerhylla med verktyg och ytterkläder och div annat tjafs....ni anar eller hur???

Nåja, jag hämtar den lilla sonen efter fritis. Glad & munter som få...borde redan där anat ugglor i mossen...går hem öppnar ytterdörren och möts av en ENORM STOR MASKINPARK som skymmer sikten in i hallen. "Åh jaha de har varit här redan!" säger jag lite käckt. Mannen står i trappen och ser inte jättenöjd ut.
"Jamen den där får vi ta och bära upp" säger jag och tar i fanskapet. Den rör sig inte ur fläcken. Jag menar nada, zipp INGET!! Vi snackar ett halvt ton stål och lite gummi på handtagen.
Sonen tar då till orda det lilla livet. "Men pappa, vad är det här för något du har köpt. Den är ju jättestor? Var ska den va?" Som den ömma moder jag är så inser jag snabbt värdet av att ha förstående grannar och goda vänner man kan dumpa av ett liten nyfiken, lillgammal son till. Tar raskt den lilla sonen i handen, föser honom med milt våld ut genom grinden och säger att "Nu ska vi se om du inte kan leka med L" varpå sonen förkunnar att han minsann ska leka med F som dessstuom är på väg hem till oss i detta nu. Mamma hjärnan tänker med alla kapaciteter som finns till hands. Den goda grannen tillika godaste vännen kommer gående runt hörnet och räddar mig ur situationen. Hon erbjuder sig att hjälpa till att bära upp fanskapet...åh förlåt - gåbandet -varpå jag försöker föreställa mig det hela framför mig. Jag avböjer raskt erbjudandet när jag ser för mitt inre en ambulanstransport med blinkande blåljus.

När sonen är i tryggt förvar så återvänder jag till ......ja hem. Väl där möts jag av samma syn bara det att mannen står nu i hallen med tumstocken i högsta hugg & pannan i djupa veck. "...det går nog om man tar av dörren..." mumlar han.

Alltså för mitt inre, och när vi planera detta så gick allt så lätt. Den stod där uppe och jag går på mitt band till ett program på Animal Planet. Jättefint! Nu är det ju bara det att fan...gåbandet väger inte direkt 50 kg. Inte ens 70. Utan hela 190kg...typ, Vet ni hur tungt det är????? Det finns hjul på fanskapet men det gick nästan ändå inte att rubba den. Nåja, lite gick det ju så klart. Fram o tillbaka typ.
Och här kunde allt ha tagit ett drastiskt slut. Att bära upp den till övervåningen var ju UTESLUTET om man vill ha livet i behåll och ja, det är ju lite det som är meningen med denna saken... Efter en del funderande kom vi fram till att den får lov att stå i förrådet nere i hallen... Bara ett litet probelm då? Hur ska den komma in där? Till slut var jag beredd att ge upp för hur vi än försökte så gick det inte in genom dörröppningen, DESSUTOM så är förrådet långt ifrån tomt... "Men om vi lyfter av dörren..." Just ja, tänkte inte på det!

Sagt å gjort. Dörren skulle av. Då kommer nästa problem - dörren måste skruvas av i båda fästena. Nä, här snackar vi inte bara lyfta av dörren lite bekvämt-nä dörrjäveln måste skruvas av. Jamen-så-jävla-mycket-tack-för-det-förbannade-f.d-hyresvärd!!! JAAA, vi fick av dörren till slut. Ställde den åt sidan i vår lilla hall som nu var ännu mindre. Trixade lite med gåbandet och jodå visst skulle det gå in i rummet med lite hjälp på traven. Så ut med det igen och nu inleds fas 2 i "Om att bli med gåband".

Håll i er nu för nu går det undan. Ut med byrån som står under trappen, för där ska frysen stå sen. Ut med lagerhyllan som står i förrådet. Städa bort allt på hyllan på ena kortsidan och upp med alla verktyg där. Ut med lagerhyllan i vårt uteförråd. Ut med byrån, ja den kom halvvägs och hamna till slut i ytterdörröppningen . Vid det här laget har vi slutat bry oss vad grannarna ska tro om oss och vad vi håller på med. Under denna tiden när det ligger allt från gamla skor, påsar, målarfärgburkar, kuddar, till en sulky och paraply halvvägs ute i dörröppningen och på vår lilla tomt så kommer grannarna mitt emot oss hem.... Alltså man måste känna till de för att förstå men om jag säger så här. Nu var det vi som blev utstirrade. Och mannen i det huset hade väldigt många ärenden ut i garaget...suck ja.

Skit samma vid det här laget kommer dessutom sonen med kompis hem. Dottern med två kompisar hem.... och maskinparken står fortfarande kvar som blockering mitt i hallen.....ja nämen kommentarer där är rätt onödiga egentligen.

Summa summaron är att sen kommer frysen på plats under trappan. Sen att man bara får upp locket halvvägs - för ja den är toppmatad- är en annan historia. Byrån "ut i kylan", lagerhyllan i uteförrådet och maskinparken kom till slut på plats. OCH den fick plats!! Yeah!!! Vi var då väldigt nöjda och ganska glada. Jodå. Så vi städade undan, slängde en hel del, sorterade och gjorde av med. JÄTTEBRA för det skulle jag gjort för lääänge sen men ja, nu blev det ju gjort liksom. Det fanns ingen plats för det heller för den delen.

Vi skruvade på dörren till förrådet och jag skjutsade hem alla kompisar och köpte pizza hem. Slutet gott allting gott....eller? Nja nu är det ju bara en liten detalj kvar.... Funkar den? Ja för vi har inte provat den än.... Ja, jo jag vet. Vi borde nog gjort det INNAN vi skruvade fast dörren. NÄHÄ???

Men "picture this": Mannen i sina för små träningskläder - för nä darling de har inte krympt det är din mage som har ökat i omfång - sorry där liksom. Ståendes på bandet, laddad till tusen och så startar fanskapet inte. Vad var det jag smsa till syster yster. "Cirkus Brundin" det är vi det! Snälla nån...
Dessutom så säger mannen lite fint till mig under middagen: "Funderar på att köpa en DVDtv och ha därnere så jag kan titta på film medans jag går"  "Om du får igång det " tänker jag. Mhm...
Och medan jag läser bloggar efter middagen så går han ner i hallen. Kommer upp och helt plötsligt så är han inne hos mig. "Kolla här" säger han och öppnar ett nytt fönster på min dator. Klickar in på ONOFF och visar en portabel DVD....ok? "950kr bara...."  ok! 

Jag säger som jag sa till sis: "Fortsättning följer..."

Är ni med?

Kramen

TIllbaks till vardagen...

Ja just så är det. Igår kom vi tillbaks till vår lägenhet efter nästan en vecka hos svärföräldrarna i Strängnäs. Och det har varit HELT UNDERBART!!! Jo faktiskt. Varmt & soligt varenda dag och jag har sett hur björken gick från knopp till bald på en dag. Underbart! Har sett massor av fler vårtecken, njutit av god mat, lite godis & gott sällskap. Varit på äggletarjakt hos godaste finaste vännen i Stockholm, suttit på hennes altan i solen och lyssnat till barnens lek & stoj i trädgården. Gått tipspromenad med släkten på Påskdagen med frågor som fick de flesta att lägga pannan i djupa veck. Bara suttit på altanen och druckit kaffe och pratat skit med svärmor. En bättre påsk, eldighet kunde vi inte haft/fått. Det här var verkligen vad vi behövde för idag kom vi tillbaks till verkligeheten.

Först var vi iväg och STORhandlade på Willy´s. Sen till apoteket och hämta ut hostmedicin till JÄTTEsjuka syster yster. Hem med alla varor, vidare till systra mi. Lämnade all medicin, pratade lite men det var mest envägskommunikation där då hon tappat rösten TOTALT....rätt skönt faktislt ibland när hon inte kan lägga sig i vad man säger...HAHAHAHAHA... förlåt sis! Hoppas du kryar på dig snart och GÅ TILL DOKTORN IMORGON annars får du smisk!!!!!

Jaja, sen hem och packa upp varor, gjorde lunch, jobba lite. DUMPA lite...mkt då´rå. Vila och sen iväg till Habiliteringen där vi pratade om hur bilder kan hjälpa våran son med vardagsrutiner & i processen att bli mer självständig. Jag satt där på mötet och hade mensont i magen. Ni vet så där som att man måste snart gå på toa typ. Nästan lite som att dumpa också, när man mår illa så in i norden. Alltså var jag mindre pratsam på mötet än vad jag brukar vara. Mot slutet tog jag dock upp det här med sonens matvägran i skolan och återigen kom frågan upp och "önskemat". Kanske vi kan få till något nu äntligen. Uppföljningen från skolan har ju visat att han äter inget, ja om man nu räknar att han äter 1 potatis & 2 nypor rivna morötter som en hel måltid så ja, då äter han ju. Men han går i skolan 08.00-17.00 och det är allt han äter på hela dagen....Ja just det - han dricker ju ett glas mjölk också, glömde det...

Väl hemma igen så bodde jag på toan i en halvtimme. Funderade på hur man kunde inreda den bättre när jag nu ändå satt där liksom... Allt kan alltid bli bättre. Det blev även min mage...thank god!!

På kvällen var jag sen hemma med sonen medans Fröken J & mannen var på innebandyavslutning. En av många avslutningar så här på vårterminen.

Avslutningsvis ska jag nämna vågens besked så här efter den största godishelgen som finns på året. - 2,9 kg. Kan ju säga att jag vägde om mig tre gånger men med samma resultat varje gång så jag har nu skrivit in det i min statistik. Har kommit in i ett mönster. Ena veckan ner och andra veckan upp, tredje veckan ner dubbelt... ungefär så där.

Nä gott folk. Nu är det bedtime!!

kramen

Blandade känslor...

Helgen har förflutit och den har varit både bra och dålig.

Lördagen kommer jag inte ens ihåg. Det säger väl allt...

Söndagen var vi hos syster yster och huserade. Var ute och hjälpte till att rensa bort sten i gräsmattan medan sis krattade. Hon hade luntat lite också...mysigt. Den där lunt-doften gjorde att barndomsminnen kröp fram ur vråna... När vi var där kom vår storebror & lill kusinen R 3 år. Pratade, lunchade, fikade och pratade mer. När lilla R till slut nästan somnade hos Faster så åkte de hem och vi med. Det var en lugn, härlig, solig dag och vi hade bara trevligt allihop. Så vill jag att det ska vara oftare. Söndagen var en bra dag!!

Idag då. Ja hela dagen har jag mått illa. Varför? Vet inte. Jag har svajat upp å ner hela dagen. I både humör & känslor. Om vart annat. Jättejobbigt. Jag rensade ut min klk häromdagen igen och fick mer kläder som jag tänkte jag skulle sy om. Idag tog jag tag i det. Det började bra med några mindre justeringar på tre klänningar och en topp. men när det kom till byxorna så tog det stopp.  Hur jag än gjorde blev det inte bra. Det ser fortfarande för stort ut. Hänger och ser ofromligt trist ut. Och jag blev så deppig. Jag riktigt kände hur det flög in i kroppen. Alla byxor blev - inte bra. Till slut gav jag upp och jag trädde mitt skärp genom ett par och det funkade ypperligt så ja de sparar jag. De är jättestora i midjan men va fan - Who cares!

Summan av det hela blev att min man vid middagen, efter att ha lyssnat på mig en stund, sa lite fint: "Jag tycker du ska slänga alla och köpa nya. Passa på när du & syrran åker till Ullared."  Det var det bästa han sagt NÅGONSIN!! nästan.... Men han har rätt. Jag orkar inte hålla på. De här kläderna är sydda för stora personer och jag är inte en så stor person längre. För att det ska bli snyggt så måste jag nog klippa isär de och klippa om de för att sen sy ner de i storlek, ja för att det ska bli snyggt allstå. Eller krånglar jag till det nu A? Du kan ju det här bättre än jag. jag trodde jag hade koll på detta men icke sa nicke. Skit samma, nu köper jag nytt.

Dessutom så visade vågen 0.8kg upp imorse. Jamen det var ju kul - NOT!! Suck ja...nä min dag idag kunde varit bättre. På många plan så är det blandade känslor för tillfället. Jag brottas med en släng av panikångest för tillfället också. Inte helt enkelt och definitivt inte roligt alls. På onsdag åker vi till mina svärföräldrar i Strängnäs för en visit över påsk och kanske är det ett miljöombyte jag behöver. För att komma bort härifrån lite och ladda batterierna. Ska bli skönt men ja, svärföräldrarna är alltid svärföräldrar, med allt vad det innebär.  Får se hur det går med bloggande där men nått ska det väl bli om inte annat så blir det en rapport när jag kommer hem.

NU, ska jag knyta mig.

Kramen & Go´natt

Fredag igen...

Jaha då har en vecka gått. Igen. Alltså tiden går så himla fort. för varje dag som går så blir det varmare ute och jag njuter varje dag av solens värme, himmlens blåa färg och fåglarnas kvitter. Herr A har dumpat overallen och Fröken J har slängt termobyxorna - de hade ändå gått sönder. Häääärligt!!! Snart dags att köpa vårskor!! Och för mig att köpa lite nya kläder. Hade en rensning i KLK idag igen. Provade nästan alla mina klänningar OCH slängde nästan alla mina klänningar. De var bara VÄLDIGT mkt för stora. Fan jag har snart inget kvar i min KLK. en del har jag sparat och ska sy om är det tänkt - får väl se hur det går med det.

För nu uppstår ett nytt problem. Vad passar jag i? Alltså min stora mage är kvar, bara lite mindre nu. 36.3kg minus för att vara exakt. Men jag lovar - kläderna bara hänger på mig i stora säckiga våder. Inte snyggt! Nopp. Idag gick jag förbi Lindex på min väg in på Coop Forum och gick in en sväng. tittade lite bland kläderna men insåg ganska snabbt att jag behöver nån med mig i denna djungel. SIS VAR ÄR DU????
Jag har ingen aning om vilken storlek jag har? Vad som passar? eller nått egentligen. Tur för mig att jag, syrran (ja just du sis-har ju liksom ingen annan sis) och Fröken J ska åka till Ullared i början av maj.  Fröken J är i stort behov av byxor och lite annat så det passar utmärkt med Ullared nu....snart..

En annan rolig sak att se fram emot är på tisdag. Då får vi hemlevererat vårt gå-/löpband som vi ska hyra. Frågan är bara var det ska stå? Får nog möblera om lite i vardagsrummet tror jag. Spännande...

Nu tar jag hälg!!

Kramen

Hemligheten avslöjas..

Jag sa ju för ett tag sen att jag hade en hemlighet som jag inte ville avslöja då. Vad var det då? Jo ett nytt jobb! Och nu är det klart. Idag är jag officiellt anställd som Castingassistent åt min man.

Vad är då så bra med det? Ja jobb är ju alltid bra, men i mitt fall så är det extra roligt för jag har inte jobbat "riktigt" på 12 år. Inte anställd 100% iallafall. När jag jobbade med Johan Falk filmerna så jobbade jag 120% men fick betalt för 75% - ja jag vet. Det suger. Dessutom så fick jag inte tillgodoräkna mig den arbetstiden så jag kunde få nya A.kassedagar - det sög ännu värre kan jag meddela. Då var jag anställd med Särskilt anställningsstöd. Nu är jag anställd med Nystartsjobb så min arbetsgivare (som inte är min man utan produktionsbolaget som producerar Läckberg) slipper bet. arbetsgivaravgifter vilket ju är väldigt förmånligt för de. Jag är SÅ HIMLA glad för att det gick i lås. Ska bli så jävla roligt och nu slipper jag jobba gratis för komunen på ett jobb som bara är hysteriskt struligt. Jag kommer att sakna vissa på mitt gamla Fas3 jobb, långt ifrån alla men en del av de. 3 st för att vara exakt. Och det tänker jag göra imorgon också - sen är det bra med det. Sen ska jag se fram emot att få riktig lön.

Det bästa med detta projektet är att det löper - om vi har tur och får vara med ända tills slutet- till 2014, i första omgången. Vilket innebär att vi kan andas ut lite. Efter 4 år av fullständigt utmattning rent ekonomiskt så känns livet just nu väldigt mycket ljusare. Rent tekniskt så behöver jag bara jobba minst 80tim/månad i 6 mån för att uppfylla nya A-kasse dagar, vilket jag antagligen kommer att göra. Jag ser ju helst att det blir längre och det lutar åt det i dagsläget. Fatta liksom?!?!?! 

Är det våran tur nu? Ja det är det banne mig. Det har varit kärvt, snålt och jobbigt lääänge och nu är det dags att träda ut i ljuset igen. Såg jag inte solen idag också, JO det gjorde jag....

Kramen

Gott & Blandat

Har jag fått av goa underbara Lena http://zitalena.blogspot.com/ Man ska avslöja 8 saker om sig själv och ja det kan jag ju göra så klart. En del kanske ni redan vet men andra inte. Däremot så skickar jag inte awarden vidare då de jag tänkt skicka den till redan har fått/gjort den.

1. ÄLSKAR planlösningar över hus/lägenheter. Ser jag en som jag gillar så skriver jag ut den och sen kan jag ligga i sängen innan jag somnar och drömma mig bort. Sjukt jag vet men det är skitkul!!

2. Är allergisk mot allt vad pälsdjur heter - till dotterns STORA förtret då hon ÄLSKAR hundar och gärna vill ha en.

3. Har varit gravid 4 gånger men har bara 2 barn. Båda de andra graviditeterna har varit sk. X-grav varav den senaste höll på att kosta mig mitt liv då äggledaren sprack och jag förblödde (nästan). Misste 3 liter blod  (av 5) och akutopades. Detta var 2002. 2003 föddes min son.

4. Har ändå 4 barn. Mina systerdöttrar är mina två stora barn. Jag brukar säga att de är tillhälften mina för syrran är ju deras mamma och jag deras moster så ja... Enkel mattematik eller hur!!

5. Avskyr att bo i lägenhet på andra våning. Älskar våran 5 rummare men den ligger på 2 vån. och har ingen uteplats. SUCK!! Jag vill känna gräs under mina fötter varma sommardagar.

6. Att föda barn är det härligaste, bästa, mest maxade, underbaraste jag gjort i mitt liv. Hoppas att alla kvinnor nån gång får den chansen (de som vill ha baran alltså, för det finns faktiskt de som inte vill ha barn.) Och hoppas så att alla nån gång kan få ett jordebarn....skänker en tanke till dig som misst tre barn....

7. Är oerhört kreativ. ÄLSKAR att scrappa, klippa & klistra, jobba med lera, göra smycken, sy trasdockor, kläcka & tänka ut smarta förvaringsmöjligheter, försöka få till saker som inte behöver kosta så mycket - helst inget alls, klura på problemlösningar -rent praktiskta.

8. Har minne som en guldfisk om jag inte skriver upp vad det är som jag inte ska glömma...

That´s that folks!!

Nu till nått helt annat. Ni vet ju att det går en reklam på tv för ett program där Martin Stenmark ska vara programledare. Man ska nominera en person som man tycker ska vara med där i och den personen ska få sin önskan uppfylld. Det ska heta "Kvällen är din" tror jag. Nåväl, jag nominerade min dotter dit. Skrev lite om hennes önskan om att simma med delfiner, att hon gärna vill bli delfinskötare sen hon varit 5 år. Att hon fått stå tillbaks en del p.g.a sin lillebror då han inte alltid är så lätt att handskas med. Att det skulle vara så roligt om hon fick sin önskan uppfylld bara för sig själv. 

Härom dagen ringde de. Hjälp!! Jag kunde inte ringa tillbaks för jag provfilma med mannen hela dagen men på kvällen fick jag tag i angelica heter hon. Hon frågade massor om Fröken J & om oss. Och ju mer vi pratade dessto mer slog det mig att det nog inte blir så att Fröken J blir uttagen. Det blir ingen bra tv helt enkelt. För visserligen har Herr A fått sin diagnos och visserligen så stämmer det att hon fått stå tillbaks mycket pga honom men det är inget vi vill gå ut med i tv offentligt. Då frågade hon om det var så att Fröken J gjort något speciellt? Som vaddå undrade jag. Ja hjälpt nån mobbad eller så, blev svaret och där har ni det gott folk. Det blir ingen bra tv om det inte är uppseendeväckande. Inte ens när det gäller barn. Visst är det sjukt egentligen? hahaha, kan inte annat än att bara skratta åt eländet.

Nåja, de skulle återkomma även om det inte blir nått men jag förväntar mig det inte. Kanske lika bra det. Min man har provfilmat Martin Stenmark ganska flitigt på senare tid och skulle Fröken J bli utttagen så kanske folk tror att hon kommer med pga det. Som sagt min man jobbar i den branchen så ja...

Idag lyser solen och jag mår bättre faktiskt än jag gjort på länge. Tror att mitt illamående på sistone hade med magen att göra -som vanligt. Får jag inte gå på toa regelbundet så blir det hysteria i den  *suckar*.

Nu ska jag ut i solen...

Kramen

Jag har inte glömt...

...att jag har fått en blogg award, eller att jag har fått en bloggutmaning. Tiden & orken har bara inte funnits på sistone. Jag har haft ambition att ta tag i det men icke. När kvällen kommer så uppdaterar jag mig i era bloggar och sen loggar jag ut och lägger mig.

Var med i Fröken J´s klass igår och fick då höra att det dessutom går aggressiv kräksjuka på skolan just nu. Jamen det var ju jätteroligt - typ NOT!! Dessutom så kännerjag mig själv kräkfärdig eller så är jag bara förstoppad. Det senare kan ju ha de symptomen också så det är lite svårt att säga där. Illa mår jag iallafall men det gör jag ju änmdå varje dag.... Ok, håll för öronen eller kanske ögonen nu... jävlafuckingpisskitförbannadejävelskap...så nu är jag klar!

Nästa gång blir det bättre. Känns genast lite bättre faktiskt...

Kramen

Om att kommentera...

Måste bara kommentera detta med kommentarer....

Var inne på Soulsisters Diary och  läste lite som jag brukar varje dag. Det är en av många bloggar jag följer och jag läser varje dag. Däremot så kommenterar jag inte varje dag - bara nästan. Men jag facineras av detta faktum att folk väljer att kommentera andras bloggar och inlägg och göra det på ett oförskämt sätt vars enda syfte verkar vara att såra bloggägaren. Varför?

Jag blir så illa berörd när jag läser sådana kommentarer. För jag bryr mig faktiskt. Jag läser en blogg för att jag finner den intressant, har något gemensamt med bloggaren i fråga, känner den eller bara tycker om bloggen i sig. En gång har jag skrivit en negativ sak. Bakgrund: Jag följer 3 bloggar om kvinnor som misst sina barn i magen/vid förlossning sk. Änglammammor. En tjej har misst 3 barn... På en av bloggarna så skrev en tjej som är gravid, en dag "Hjälp!" typ.... Och då skrev jag i min kommentar att: "Så får du inte bara skriva ut och sen inget mer. Att du inte skäms...." typ. Där glömde jag skriva under med min signatur. Var för snabb med att publicera mitt ord men jag gick in sen och gjorde det. Och då skrev jag också orsaken till min kommentar. Att jag faktiskt bryr mig och undrade så klart vad som hänt...

Det här med kommentarer är så....*letar efter ordval här*.... känsligt. Och det är inte så konstigt egentligen. För vi som skriver bloggar vill ju ha feedback. Man vill ju veta vad du som läsare tycker, men att vara oförskämd hjälper knappast. Att såra andra vad tjänar det för syfte? Att man ska skärpa sig? Skriva mer som andra vill?...eller vad??

Jag skulle lämna en kommentar i en blogg där bloggaren mådde dåligt och jag kände att jag ville muntra upp lite. Så jag gick in och innan jag skulle kommentera så läste jag kommentaren före mig. Döm om min förvåning när det står där - jag kommer inte ihåg ordagrant här - men kommentatorn undrade om bloggaren hade "...funderat på att ta ett glas vin för att döva smärtan. Hon gjorde det och drack en flaska om dagen och det hjälpte henne...."  SAY WHAT!!! Det var det mest absurda jag nånsin läst. Min kommentar vart inte riktigt som jag planerat men jag skrev ju såklart att jag innerligt hoppades att bloggaren INTE tog till flaskan.....men hallo eller!!

Jag fattar inte detta. Om man inte gillar det man läser i en blogg, varför då ens bemöda sig att lämna en kommentar? Varför ens fortsätta läsa???? Varför ödsla min tid på att läsa sånt som uppenbarligen inte intresserar mig? Man behöver inte gilla alla inlägg man läser. Man behöver inte hålla med i allt som man läser. Man behöver inte tycka som alla andra. Det är det som gör en unik. Man har en egen stil, man är sig själv. Jag. Om jag skulle skriva som alla andra, vem skulle vilja läsa då?

Nä, det är så tråkigt att läsa på sina favvobloggar och se bloggägaren lessen eller arg för en kommentar. Det gör mig så lessen. Och jodå, jag har också fått sura kommentarer. Jag har ju köpt mig lycka i form av en GBop. Jamen eller hur. Bara en liten op och tjoff - så är jag lycklig. Livet leker och jag är smal direkt....

Jag bara skrattar åt sådant faktiskt för okunnighet är ibland skrattretande.

Jag har sagt det förr och säger det igen - och många med mig - detta är min blogg. Mina ord, mina tankar. Vill du läsa så gör gärna det. Vill du lämna ett avtryck så gör gärna det - men försök vara konstruktiv. Det är inte alltid helt enkelt att vara konstruktiv men det är fan så mycket bättre än att bara vara oförskämd, dum, tråkig och patetisk.

Jamen det här vart ju ett inlägg som jag inte riktigt hade tänkt skriva från början - men ibland blir det inte som man tänkt sig. Bara att gilla läget. Och Soulsister - den där människan är bara helt enkelt dum! Dum & patetisk. Ta inte åt dig, du underbara människa. Vi som sitter i samma båt, vill veta just sånt som du skriver och du är långt ifrån ett "matfixerat pucko". Då är vi alla GBopade matfixerade puckon... Suck, nä den där personen vet inte vad han/hon pratar om.

Till alla mina goda bloggvänner:

Stora kramen på er!!

Kolmården nästa...

Då var det bokat & klart. 28-30 juni bor vi på Vildmarkshotellet och är i/på/runt i Kolmården och det ska bli SÅ ROLIGT, härligt, mysigt, underbart, lugnt & skönt. Båda barnen ska med förstås.... Fast det där med lugnt & skönt, jag vet inte. Vad tror du sis?? Nä jag var rädd för det men hur som helst - det blir inte bättre än vad vi gör det till så vi får helt enkelt göra det bra. Alltså lämnar vi Herr A hemma hos dig. Fast just ja, du är ju i Spanien då så....när jag tänker på´t så får han nog följa med ändå. Jaja, det blir nog bra...hahaha...

Idag bakade jag så en chokladtårta på råsocker & dinkelmjöl och med 70% mörk choklad ovanpå. Den ska garneras med jordgubbar & hallon i morgon och serveras med vispad grädde. Detta ska sedan bjudas till mina arbetskamrater på mitt jobb som jag imorgon jobbar min sista dag på. Denna veckan skulle bli min sista och jag hade tänkt att jobba varje dag, hela dar, men ibland vill det sig inte riktigt. Har fått lösa av mannen hemma vid 12.30 och VABat resterande eftermiddagar hela veckan. Inte som jag tänkt men ja...

På fredag jobbar jag med mannen igen. Ska bli roligt.

Nu ska jag packa pysselväskan igen. Imorgon har vi Handarbetscafé på jobbet. DET är roligt. Vi brukar vara ca. 10 st tanter, tjejer som pysslar med lite olika saker. En del stickar, andra virkar, en del syr andra knypplar...Roligt!!

Kramen

En årsdag...

Idag är det 16 år sen min pappa dog. 16 år sen som jag stod i hallen på Åsa Fhsk och såg Mannen (vi träffades på Fhsk och gick där samtidigt i 2 år)&  studierektor Ann-Marie komma gående över gården och gick och sa att de ville prata med mig. "Vad har jag gjort nu?" tänkte jag med en gång. Vi gick in i ett rum och Ann-Marie bad mig sätta mig ner. Jag fattade inget och kom inte ihåg om jag satte mig ner men sen sa hon det bara. "I, din pappa dog natt." VA??

De orden slog verkligen undan verkligheten och om jag inte satt innan så gjorde jag det nu. Det bara snurrade i huvudet. Sist jag träffade pappa var på C´s 1års dag, den 2 mars. Visst hade han krämpor men inget man dör av...eller?? Ja han gjorde det ju då. Jag minns att bland det första jag sa var att jag ville se honom igen. Antagligen för att fatta det ofattbara som de just sagt till mig. Ville inte riktigt tro det, men när jag senare gick ner till vårt rum och ringde hem och syrran svarade så fick jag det bekräftat. Hennes tårar var svaret jag inte ville ha.

Det är 16 år sen idag. Det finns dagar då jag saknar honom så oändligt. Jag ville ju så att han skulle ju föra mig till altaret. Se Fröken J & Herr A. Han hade älskat de båda... Han skulle ju bygga mitt hus, hjälpa mig att snickra och dona....

Saknaden går aldrig över, men detn blir lättare att hantera & leva med ju längre tiden går. Men det där med att "Tiden läker alla sår" det är bara så fel, så himla fel.

Blåklint är pappa & min blomma....

Kramen

Tävling hos Imsavimsa...

Jaha då är man med och tävlar igen hos härliga Imsavimsa. Kolla in produkterna hos henne - hon vet liksom vad hon pratar om.
http://imsavimsas.blogspot.com/2011/03/mars-tavling.html

Kramen

Söndagsbio...

Jaha då var det söndag kväll och det SNÖAR ute. Jamen va fan händer???? Jag trodde ju våren var på väg och när solen lös igår så kändes det som om NU, nu är det på gång. Men nähärå.... Då snöar det ta mig jävulen idag. Alltså jag blir så himla lack...

Nåja, idag åkte vi på bio med barnen. Såg "Trassel" och den var bra. Älskar barnfilm, helst animerad sådan och det är verkligen den enda sortens film som jag kan tänka mig att slänga ut 95kr för att se på en biograf.

Alltid lika roligt att gå på bio och denna gången var det extra roligt för denna gången sjönk jag ner i biostolen utan problem. Sist så kilades jag liksom fast i stolen och tänkte "jag kommer aldrig upp igen!". Då ska man ju se oberörd ut samtidigt som paniken kryper inpå en....suck ja... MEN denna gången gick det betydligt lättare. Härligt!!!

När vi sen kom hem så ringde jag min frisör och undrade om hon kunde klippa mig vilket hon kunde så det var till att hem, in på toa och iväg igen. Upp till stallet och där fanns frisören N. Hon är frisör, har häst där mina systerdöttrar har sin häst och N klipper mig och har gjort det ett år nu ungefär. Blir alltid väldigt nöjd och så även denna gången.

"Hello skinny!" hälsade hon glatt när jag klev in i köket. Och hennes mamma utbrast. "my god du försvinner ju". Ja jo, 35 kilo gör ju lite skillnad. N såg detta med mitt hår med en gång. Hon är så fin - "få inte panik nu bara, det kommer att rätta till sig. Tar du vitamintabletter?" Öh......jo nu är det ju så att jag ska göra det...Men är lite (VÄLDIGT) dålig på att komma ihåg att ta de, för att inte tala om kalktabletten som jag nog glömt att ta i en månad nu... Hörde ni! Lyssna nu... Lena satte kaffet i halsen! hihi.. skämt å sido, jag måste verkligen skärpa till mig. Jag förstod på N att tabletterna är viktiga och ja, de indikationerna har jag fått från andra också...

Annars så blir det nog en händelserik vecka...not! Jobbar på mitt andra jobb mån-torsdag denna veckan sen ska jag jobba med mannen ett tag framöver, typ hela april. Ska bli roligt.

Och nu go´vänner, ska jag natta småbusar.

Kramen

Vann rätt person??

För en gång skull har även jag följt Let´s Dance i TV4 på fredagskvällarna. Det hör inte till vanligheterna men just denna säsong har jag gjort det. Mycket för att hela familjen har suttit i soffan och det är jättemysigt. Inte jätteofta det händer nu för tiden, att alla är samlade. Men idag var vi det. Vi åt våfflor med sylt & grädde och jag åt en - mmmmmmm....

Sen vann min favorit- vilket var jätteroligt så klart. Jessica Andersson. Fröken J & mannen höll på Frank Andersson men ja, Jessica vann. Helt rätt!! Hon dansade grymt bra idag tycker jag.

Annars så bär jag på en hemlighet - nej ingen bebis denna gången heller men vad det är vet bara sis än så länge. Vågar inte gå ut med det än förrän det står på papper så ni får tåla er ett tag till....

Nu till något helt annat. Jag har nämligen ett problem. Jag visste att det händer. Det händer alla som GBopas. Först tänkte jag "jamen hur illa kan det va att tappa lite hår?" LITE ILLA???????? My god, om det ändå var lite. Nu är visserligen mitt hår långt-för att vara en kort frisyr- men alltså det är så tunt. Vi snackar inte lite tunt utan TUNNT!!!!! Med stort T!!!!! Och jag får verkligen panik när jag ser mig i spegeln och ser hur tunnt det är på sidorna. Alltså jag fäller varje vår & höst men det här är löjligt. Handfatet är helt svart efter att jag kammat mig på morronen. HJÄLP!!! Snälla säg att det växer ut igen?? Please!!

Ikväll så färgade jag det igen. När jag lagt i färgen så flög tanken genom huvudet att "tänk om färgen gör att det ramlar av mer hår!" Jamen det var ju bra. Liksom lite sent nu då´rå...suck... Kan meddela att håret sitter kvar - än så länge...

Hur som haver, nu ska jag gå o lägga mig. Nyfärgad, nyduschad och med nybäddat i sängen med rena nya lakan....mmmmmmmmmmmmmmm...zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Kramen

Att opa eller inte opa??

Jaha då har jag nu äntligen sett det omtalade programet som TV4 sände om  GBopar. Om personer som det gått illa för, bra för och så vidare. Och vad tyckte jag då?

Ja en sak är väl helt säker - man ska inte opa sig om man inte är medveten om riskerna innan. Om man inte är medveten om den omställning som denna op innebär, och om man inte förstår att om man går ner 50kilo så medför detta att det blir MASSOR av extra hud.

Innan jag opade mig så letade jag efter info om denna op. Jag läste på bloggar och frågade personer som gjort open vad de tyckte etc., om komplikationer, hur de gjort m.m m.m. OCH jag letade efter bilder på folk som opat sig. Före-efter bilder. Det är jag så glad & tacksam för. För det hjälpte mig att stärka mig i mitt beslut att göra open. Jag sa även till min man "att OM jag gör denna op så ska du veta att om jag inte blir beviljad en bukplastik efteråt när jag är klar så tänker jag ta banklån för att fixa detta - för det tänker jag fixa. Jag vill inte ha all den där extra huden hängade på min kropp..." Det var han med på. Ja jag hade gjort det även om han inte var med på det. Faktiskt.

Sen är det ju så att bara för man gör en op så blir man smal direkt. Eller lycklig direkt. Allt hänger på huvudet - hur du tänker. Hur du ställer om dig. I programmet så pratas det om en tjej som haft/har panikångest & torgskräck och att detta nu ligger som orsak till att hon har komplikationer. Jag tycker att det låter som att det är något i magen - alltså rent fysisk som är fel. För jag köper inte detta med psykisk sjukdom att det ska vara det som är orsaken till att hon har problem. Det är säkert en del av hennes problem, i den bemärkelsen att hon skärmar av sig, inte vill gå ut etc. Och för det behöver hon hjälp. Men hon behöver en ordentlig genomgång av läkarna för att se om allt står rätt till i kroppen.

Jag håller med er som tycker att programmet är vinklat. Lite för få personer får komma till tals som det gått bra för, som är tillfreds och nöjda. Men sorry, vi är för tråkiga. Vi är inga första sides nyheter. Det är trist när media funkar på det sättet men å andra sidan är det heller ingen nyhet.

Sen håller jag också med er som tycker att eftervården av oss GBopade är dålig. Och där är det lite som sägs i programmet. Det finns pengar till opar men inga pengar till eftervård. OCH i eftervården borde plasktik på lår & armar ingå. Där har vården brusit i ansvar anser jag.

Jag som nu gått ner 35kg har redan börjat lessna på soggiga armar och lår men jag får vackert bita i äpplet och le. Min dag kommer då jag är färdig och kan plastikopa mig. Den ser jag fram emot. Och sen är det ju lite så - var ska man dra gränsen? Det är ju på hela kroppen som den där extra huden finns. Inte bara på armar, lår utan på knän, vader, underarmar, för att inte tala om ryggen och sidan... Så hur mycket ska räknas in?

En sak är säker: Jag är, trots mina dagliga dumpingar, så jävla nöjd med min op. Jag ångrar den inte. För mig fanns inget annat val. Har man inget stopp får man opa in ett och det fick jag och för det är jag så oerhört tacksam. Sen jobbar jag på den psykiska biten. Den är svår. För man blir inte automatiskt lycklig bara för att man blir smalare. Det får du fixa själv. Och det är inte alltid helt enkelt. Jag tycker jag ser sjuk ut i ansitket och det är mitt stora aber. Har svårt att se mig själv på bilder t.ex  men det är något jag får jobba med. Jag tittar inte så där ofta på mig själv så det löser sig rätt bra. Och ibland ser jag ändå helt ok ut tycker jag så när det är på det sättet är allt bra.

Sen är det faktiskt så att man blir som man umgås. Sorry där men så är det. Tycker du hela tiden att du är ful och värdelös så blir du det. Det spelar ingen roll om andra säger det eller du själv. Det är nästan mer förödande om du säger det själv. Sen har alla sina ups & downs och det är helt ok - MEN INTE ALLTID!
Det tar tid att ändra ett beteende och den tiden måste man ta sig. För ingen kan hjälpa dig om du inte vill själv. Och om du vill hjälpa dig själv men inte vet hur - be då om proffs hjälp. För sådan finns!! Man kan bara göra "o so much" sen måste man ha proffshjälp.

Detta kan säkert låta hårt i vissa öron. Kanske rörigt och komplicerat. Men du - det kallas livet. rörigt, komplicerat, underbart, fullt av spänning, sorg & glädje OCH det är alldeles för kort för att hänga upp sig på...vi vet vad.

Kramen

Bloggtorka...

Ja det är verkligen så just nu. Bloggtorka. Den liksom sprider sig i hela kroppen och suddar ut allt som jag vill skriva.... Inte så att jag har oförskämt mycket att göra för tillfället eller så, nä det bara inte vill sig helt enkelt.

Jag får sådana där perioder ibland. När jag inte vill sitta vid datorn. Tycker det är skönt att ta en dag utan att ens knäppa på den. Men just nu så har det kännts så där i flera dagar. Hela helgen t.ex. Sitter här just nu men det är första gången sen i fredags eler när det nu var... Blir lite stressad av det faktum att jag har MÅNGA uppdateringar att läsa i era bloggar. Har hunnit med de flesta dock men inte kommenterat i de. Sorry...

Bjuder dock på en underbar bild som inger hopp om att våren inte är alltför långt borta. ÄLSKAR tulpaner!!! Av de blir man glad och får sol i sinnet, själen & kroppen. Njut av bilden så ses vi snart igen...

Kramen

Match & Dumping

Idag har jag bevittnat min första match i innebandy och bakom klubban stod dottern som spelade sin 3:je match. Jag har sett de på träning men detta var något helt annat. Kan ju säga att det är en VÄLDIGT stolt mamma som skriver här just nu.

Som de spelade! Allihop. Verkligen kämpade. Sprang, spelade och försökte göra mål. Målen uteblev dock för deras lag. Det slutade 6-0 men om de inte hade haft sin urduktiga målvakt (som stod för första gången) så hade det stått 12-0 istället. Fanny var brilijant i mål och min dotter var så när på att göra mål. Hon fick dock nöja sig med en härlig dribbling & fint. Underbart!!

Dagen i övrigt innebar att svärföräldrarna åkte hem till Strängnäs idag. Mannen skjutsade in de till tåget vid ½12 och tidigare på morgonen vid 9 gick jag med sonen över till kompisen för att åka med de på bio.

En helg lider mot sitt slut och jag lider jag med. Av vad? Dumping. Alltså detta är helt befängt men jag dumpar hela tiden. Flera gånger om dagen. Varför? Jag tror fortfarande det har med att göra att jag äter för fort. Jobbar på det. Sen försöker jag få till en frukostvana med yoghurt men... jag vet inte varför jag ens försöker för jag bara dumpar hela tiden. Vad jag än äter. Bröd, mjölk, fil, yoghurt, ägg. Gröt går inte för det är mjölk till. Bröd funkar inte jättebra och knäcke är jag trött på. Ost går inte och skinka ja ok då. Är det nån som har nått tips på frukost??? För jag skulle verkligen behöva det, tips alltså. Frukosten har alltid varit det bästa målet på hela dagen för mig. Älskar frukostar, typ sådana man kan välja på hotell fast i lightvariant hemmavid. Men efter op funkar det inte alls. Jättetrist...

Kramen

Fel låt vann eller???

Ja för hur är det? Har ni missat Melodifestivalen 2011??  Själv satt jag framför TV:n, lyssnade på alla bidragen och tittade på när sonen rockade loss. Oh my god, vad han dansade.... Sen letade mannen upp låter på Youtube och ja, då dansade sonen lite till. Vilken låt?  "In the club" med Danny.

Vi har haft svärföräldrarna här hos oss snart hela veckan. Imorgon åker de hem till Strängnäs igen och då blir det lite mer vardag i våra liv igen. Det är roligt när de kommer, var 2 år sen sist men lika roligt när de åker hem....hehe...

Fröken J var på kalas idag och då passade jag på att göra ett kort till Fanny. Alltså det är SÅ roligt att göra kort. Skulle kunna göra det hela dagen lång om jag fått... I kortet hade jag satt fast en 100lapp med två runda gem. Effektfullt & uppskattat.

Nu ska jag knyta mig. Imorgon ska jag se min dotter spela match i innebandy - det ser jag fram emot!!

Kramen

Lite bilder...

Här kommer lite bilder, bättre sent än aldrig liksom...

Från när Fröken J & hennes kompisar målade glas hemma och sen sov de över också. Hade jätteroligt när vi målade men som jag skrev då i bloggen - det syns ju vem som målat vad liksom.... Som vuxen blir man ju helt fantasilös i sitt målande... suck ja...

Sen skålade de i sina nya glas på kvällen när de åt tacos. Så gulligt!!

Fick en beställning på ett dopljus av goa underbara B. Sen gjorde ju jag min klant en sån blunder och skrev till henne på Fejan att "Nu är ditt dopljus klart!" Varpå hennes dotter såg det, så var den överraskningen avslöjad. My god vad klantig man kan va... Jaja, tur att man har vänner med stort hjärta & humor. Pöss vännen!!

Med följande Dopkort... Testade på att använda vågigt papper. Jätteroligt & snyggt!! Se fler bilder i min andra blogg. http://www.minhobbyhorna.blogspot.com/

That´s all folks for now. Eller inte.

Dagen och veckorna sen jag bloggade sist har gått rekordfort. Läser ju era bloggar och såg att det stod på min att den uppdaterades för 4 dagar sen. Fick nästan lite panik när jag såg det. Gu vad tråkig jag blivit. Inte alls likt mig faktiskt. Jag älskar ju att skriva här i... Fast det har varit mycket omkring mig det senaste. Tokmycket jobb och rörigt med skolan, sonen och allt det där. Nu går dock vårat projekt med Jan Troells långfilm att lida mot sitt slut och vi kan snart andas igen. Min man jobbar på 3 projekt samtidigt just nu och det kan jag tala om - tänker jag INTE låta honom göra igen. Det är verkligen inte värt de pengarna man får fört´. Men som sagt, snart är det dags att lämna över allt och det känns bra. HIMLA BRA t.o.m.

Sen börjar han på Läckberg projektet. Där hoppas jag att jag kan få jobb som hans assistent. De håller på att kolla upp dettta i dagsläget. Så håll alla era tummar och fingrar, tår eller vad ni nu har. Skulle så gärna vilja ha det jobbet så jag kan få jobba upp mig igen till vanlig A-kassa igen, istället för Aktivitetsstöd som jag har idag.

Och ja, mina svärföräldrar kom hit idag. Det är två år sen vi sågs sist så det är så roligt att se de igen...jo faktiskt. Och barnen jublar. Till påsk ska vi åka upp till de och hälsa på. De bor i Södermanland så det är en bit att åka. Tar exakt 5 timmar i bil dit, 40 mil....

Nu ska jag knyta mig, men först en uppdatering av Min Hobby Hörna!

Kramen

I´m back...

Jaha, då var jag tillbaks igen. Kan inte hålla mig härifrån - det är för kul att blogga helt enkelt för att ta en längre paus. Jag har haft en del i mina tankar och därav mitt uppehåll. Idag hade jag tänkt att skriva nått helt annat i bloggen men så kom Fröken J & Herr A hem från skolan med andan i halsen och berättade att polisen minsann varit i skolan idag. Med helikopter & hundpatruller...öh, ok??? Då undrar man ju vad som hänt. Fröken J berättade att hennes skolkamrat idag på sin ävg upp till skolan blev stannad av en man som frågade henne om hon kunde visa honom vägen till affären. Skolan ligger på en höjd, lite avsides från affärsstråket i pyttelilla S där jag bor...hm..liksom. Då flickan redan var försenad till skolan ville hon inte det utan skyndade förbi. Då hotade mannen - och nu pratar vi svensktalande, mörkklädd VUXEN (?) man - att döda flickan om hon inte gjorde som han sa. Flickan sprang då upp till skolan varpå mannen sprang efter henne (kändes det som, hade flickan sen sagt till Fröken J. De går i samma klass). Flickan sa till fröken som sa till rektorn som ringde polisen som kom ut i all hast till skolan och sökte av omgivningarna med folk och hundpatruller. Fröken J sa att helikoptern var uppe i luften också.... Vi fick hem en lapp från rektorn där han bad oss föräldrar att vara uppmärksamma på något misstänkt och ja.... Vad ska man säga???

Polisen fick inte upp nått spår, hitta inget/ingen och kvar finns bara rädslan. Fröken J är lite skärrad, rädd och fundersam. Herr A fick vi förmana återigen att inte gå fram till främmande vuxna och tro att de är hans kompisar bara för att de hejar på honom....

Vart är världen på väg?? När vuxna beter sig på ett sånt här sätt?? Jag själv tror ju att det var en drogpåverkad person och det hade de tydligen pratat om i skolan också vad jag förstos på Fröken J men ändå. Man tror ju att ens barn är säkra i skolan.... Jag måste tro det. Annars fungerar jag inte. Men man blir onekligen lite skärrad även som föräldrar. Min systerdotter går hem från skolan varje dag. Hon är 13 år. Denna veckan ska jag hämta henne och köra hem henne har jag lovat sis och det är det minsta jag kan göra. Vill verkligen inte att hon går hem själv.

Nä på sistone har det  hänt lite för mycket här omkring mig. En kompis till min systerdotter blev i förra veckan hotad med kniv på väg hem från "ungdomsgården". De rånade henne på mobilen men hon vart rejält chockad. Det var halv 9 på kvällen. Detta idag var strax efter åtta på morgonen.... Vi har haft lite problem folk som bott där jag bor men de har flyttat den verksamheten till en annan ort i kommunen. Man tror ju att det ska lugna ner sig då... jo men eller hur.

Det är bara att inse. Man kan inte skydda sig mot allt. Men hur mycket ska man då tåla?

Kramen

Var med å tävla...

...inne hos Imsavimsa - det är jag!!!

http://www.imsavimsas.blogspot.com/

Tävlar om - vad det verkar som mirakelpiller - och ja, det kan jag behöva just nu...hehe...

Och nej, det är kanske inte mirakelpiller men gå gärna in på Imsavimsas blogg och läs om de. Mycket intressant!!

Kramen

OM att ta en paus...

...det är det jag gör nu. Orkar inte blogga för tillfället. Det är för mycket runt omkring mig just nu. Mycket som händer och mycket som snurrar runt i huvudet. Måste försöka reda ut tankarna och sortera bort. Fram tills dess så tar jag en liten paus från bloggen. Jag kommer snart tillbaks...

Kramen

Om att blogga sent...

...vilket jag gör nu igen. Är dock inte så trött som förra gången vilket jag egentligen borde vara. Har varit uppe sen 8 imrose då sonen sedvanligt kröp upp i sängen och förklarade att han vill ha frukost (vilket är ett glas oboy....???).

Sen var hela familjen i bilen vid 11 och parkerade den vid Backaplan i Gbg. Där fick Fröken J ett par nya skor till innebandyn/gympan i skolan. Sen vidare till Intersport. Där fick hon en bag till sin klubba (det börjar bli seriöst det här...). Provgick också det omtalade gåbandet men blev inte inponerad alls. Tyckte det verkar rangligt och ostadigt. Rätta mig gärna om jag har fel. Flera av er har ju sådana och jag har bara hört positivt om det så ja, vi får väl se... Sen intogs häslosam lunch på Burger King. Orkar ju bara minsta burgaren och knappt det...

Vidare till Toy´sR Us där Herr A skulle få en LEGO. My god - hans första visit i detta mekka av leksaker och då LEGO. Medans hans ögon höll på att tränga ur sina ögonhålor gick jag med Fröken J och tittade lite. Vi tittade på Nintendo DS spel och fick då se ALLA deras fodral som de har till spelen. OCh vad fanns där - om inte ett fodral i vitt med svarta fläckar på OCH en dalmatinervalp. Fröken J blev helt förkrossad. Hon ÄLSKAR dalmatiner, hundar överhuvudtaget men har en förkärlek till dessa svartvit prickiga hundar. Hon blev så lessen. Jag sa att hon kan ju önska sig det i födelsedagspresent - hon fyller 6mars- men ungen var otröstlig. Varför?? För hon har ju redan ett och det är ju onödigt med ett till. Jamen hur go är inte min unge????? Tårarna rann nedför kinderna och jag förklara för henne att jag minsan har flera örhängen men det är inte onödigt. Att det finns sånna som har flera skal till sina mobiler och de tycker inte det är onödigt (eh, jo det är det!!)...

Där och då bestämmde jag mig för att köpa det och smuggla undan det för att ge henne på sin f.dag. Men i kassan sa mannen att "Nä, hon får det nu. Det är hon värd!"  Gissa vem som är bästa föräldrarna i världen???? Jodå pappan ligger bra till men det gör även mamman. Vet inte hur många gånger ungen sa "Tack mamma & pappa!"

På vägen hem var det inom Willys i Kungälv för att handla lite mat & mys till kvällens bravader. För vid 4 dök det upp 2 leksugna tjejer. Fröken J´s kompisar skulle ju sova över idag. De skulle titta på Melodifestivalen och mysa. Så först fick de måla på glas och vilka konstverk de gjorde!! Alltså det är helt klart så att man som vuxen blir handlaingsförlamad eller nått när nån säger till en att "Här, har du ett glas. Måla nu nått fint!"  Jamen va faan..... Bilder kommer imorgon - ni lär förstå vad jag menar när ni sett de....hrm...

Sen vart det tacos - alltid en höjdare och då kom även den 3:e kompisen. Efter tacos vart det lite lek, sen Mello, chips, ostbågar & smågodis. My god vad de mysade!!! Efter Mello var det dag att glömma tandborsten.... typ... på med pyjamas och välja film. Vet ni hur lång tid det tar för 4 tjejer att välja film?? Efter ½ timme kom de ut och sa att jag fick välja en för det gick inte så bra. Då var klockan ½ 11...ok....

Jag valde en av mina favoriter "Den vilda familjen Thornberries! Underbar film!! Tror inte det delades av tjejerna men de kom raskt till ro och nu sover de alla....tror jag. Hörde just nått innifrån rummet...men om jag släcker och stänger ner allt så funkar det nog...eller.....

Jaja, en bra dag har det varit hur som haver....

Kramen

Schsssss, säg inget....

Ja det kanske är dags att avslöja då. Det är ju faktiskt så att detta är min blogg dagbok och då är det ju bara jag som läser detta eller hur?! För man läser ju inte andras dagböcker (ja om man inte skriver en ihop med sin kompis som jag gör då..) och det som står här på min blogg är ju inte alls offentligt på nått sätt......typ...

Min magiska gräns som jag igår uppnådde har jag inte varit under på säkert 15 år så för mig var det ett STORT steg när vågen igår visade 99,7kg. Och ja, jag vägde in mig på hela 132,3 kg i sommras innan jag började pulvra. Säg nu inte detta till någon....dööööööööööö....hahahaha varför är man så nojig egentligen. Jaja. En sak är säker och det är att hade jag inte varit så lång som jag är 173 så hade jag varit som en köttbulle när jag vägde in mig. Av alla bloggar jag följer där ni alla är GBopade så är det jag som vägt mest...men jag tror  också att jag är längst eller iallafall en av de längre. Kanske det är längden som lurat mig i så många år...

Folk sa hela tiden omkring mig "det är väl inte så farligt" Nä just det. Men faktum é att när jag satt där i väntrummet på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset så kände jag mig smal jämfört med de andra som satt där. Och jag funderade på vad jag gjorde där, sen efter en tid sjönk det ju in att "Jo du behöver hjälp. Detta funkar inte. Du klarar det inte på egen hand längre." För jag har inget stopp. Andra säger karraktär, jag säger stopp. Hos mig finns det inte då får de sätta dit ett och de gjorde de. De opade magen - något jag ALDRIG ångrat. Sen om det är lättköpt eller värsta grymma bantningsmetoden...yeah right. De som säger så har ingen aning om vad de pratar om. De borde verkligen läsa på bättre- För en sak är säker - det finns inga genvägar även för oss som är GBopade. Vi måste lära oss att ändra på huvudet/psyket alltså och det är inte det lättaset men med detta "Stoppet" inopat så går det bättre. Vi kan ju inte äta mer för då "spyr" vi mentalt = mår skitilla = dumping= Vill inte detta!!!!

Fick en komplimang på jobbet idag av chefen. Han undrade stilla hur det går när han såg min mellislåda. Jag har ju inte varit där på hela januari så jag tänkte att de skulle väl se det - men jag förväntade mig ingen kommentar och definitivt inte från honom så när den kom blev jag extra glad. Han sa att det syntes verkligen och det sa min kvinnliga kollega sen också vilket är roligt. Det peppar en liksom lite extra.

Imorgon ska jag dessutom inviga min nya (2 storlekar för liten-men till sommaren blir den lagom) baddräkt. En svart sak med kjol på, jättefin. Ska ju på simskola med sonen och då ska den invigas. Vet inte om jag nämnt det här men jag fick kläder för ett tag sen och när jag gjorde min besställning så tog jag storlek 50/52 på allt. VÄLDIGT vågat för att vara mig. Jag hade dessutom i slutet (innan op) 56/58 ja t.o.m större men jag köpte aldrig större för jag töjde ut tröjorna istället...alltså vad man höll på. ÄR så glad att inte behöva göra så mer. Någonsin!! Och alla kläder jag fick satt perfekt. Inte för litet (ja förutom baddräkten men som sagt...) utan allt var bara så....bra & snyggt. Jag hade modevisning för Fröken J & mannen som satt i soffan. Till slut sa Fröken J "Men mamma vad du handlat!" och då fick jag lite dåligt samvete. Då säger mannen leende: "Men det är du värd. Det syns på dig att du trivs och tycker om det så det ska du ha. Det syntes inte förrut i dina ögon"  Blev alldeles varm i själ & hjärta av hans ord - för de slog alla blommor i världen kan jag meddela.

Nu ska jag natta mig själv. Mannen är i Stockholm och ska provfilma massa kändisar och själv harvar jag här hemma och håller ställningarna med barn, skola & jobb. Livet i allmännhet med andra ord. Jag avundas honom inte vill jag bara poängtera, nu när han ska jobba med Läckberg så verkar varenda känd person som kan agera vara efter honom...hahaha även de som INTE kan agera.

Nä, hörri ha en god natts sömn, eller en bra dag om du läser detta på morgonen!!

Kramen

Mammaträff....

Tänker inte nämna vilket datum det är idag. Alla vet det ändå och jag tycker att hysterin omkring det bara är ett sätt för affärerna att sälja mer onödigt skit till oss så här får ni inte läsa om det. Måste bara nämna ett roligt inlägg på en kompis FB. "Idag är det alla hjärtans dag. Lägg upp det här i din status om du också får köpa dina egna jävla blommor och äta middag själv!"  Tyckte jag var jätteroligt sagt. Lite så är det i min familj. Jag äter förvisso inte själv men om jag vill ha blommor så får jag fixa de själva.

För att ni ska förstå hur trög min man är så hände detta förra året på min födelsedag, alltså självaste födelsedagen. Jag hade fått för mig att gå hem efter jobbet. Bara det att jag vart jättekissenödig på vägen hem och gick inom Konsum och fick låna toan. Hade innan dess bett mannen hämta upp mig men nöden har ingen lag liksom så ja. Mannen smsa mig om att han stod o väntade utanför blomsteraffären. Så jag gick dit och vi åkte hem. Tror ni jag fick  några blommor??? Nä just det. Alltså jag kan bara garva åt det numer. Visst hade det varit roligt att få blommor nån gång men för mig handlar det inte om att jag vill ha de 14 feb. det spelar ingen roll när...men nångång hade ju varit trevligt. Men han är sån min man FULLSTÄNDIGT oromantisk - det insåg jag för länge sen...

Annars då? Jo jag vägde mig ju imrose och ni som känner mig på Fejan vet ju redan att:
IDAG KOM JAG UNDER MIN MAGISKA GRÄNS!!!!!!!!!!!!  Är så jävla glad för det så det är helt sjukt. Had everkligen itne tänkt väga mig idag men ja äh jag gjorde det ändå. Så när vågen visade under strecket så vart jag fånigt glad.
Känns helt magiskt nästan overkliget faktiskt. Nu måste jag bara komma igång och träna upp flåset/orken också för det suger verkligen....

Idag var också en dag som varit inplanderad sen ungefär en månad tillbaks. När jag väntade min dotter så gick jag på föräldragrupp som alla andra. Och när Fröken J var född så var vi tre mammor med våra döttrar som började umgås. I början så träffades vi varje vecka, men allteftersom barnaskaran i våra familjer växt så har tiden imellan våra träffar blivit mer sällan. De andra har tre barn var och jag två. Men så igår skulle vi träffas igen och sist vi sågs var innan jul och då en snabbvariant. Denna gången var ordningen återställd och vi träffades och åt lunch ihop och pratade massa strunt/allvar som vi alltid gör. Och det roliga är att vi alla tre tycker det är lika roligt att träffas. Vi ser verkligen till att inget annat finns bokat just denna dagen. Den blir liksom helig. Idag var inget undantag mer än att jag var 33kg lättare, en skillnad som de såg é klart.

När vi ses igen för en långträff vet vi inte men det blir nog om nån månad kan jag tänka mig. Deras döttrar ska sova över hos min dotter på lördag och det ser vi alla fram emot.

Nu hörrni ska jag knyta mig och ladda inför morgondagen då det står glasmålning på schemat. Det kommer en hel fritisklass från Bohusskolan vet jag på em så vi får nog att göra.

Kramen

Söndag rätt å slätt...

Idag har jag jobbat på mitt andra jobb. 3 timmar satt jag och pysslade. Skissa lite på ett dopljus jag ska göra till en kompis. Det blir nog jättefint i slutänden, hoppas hon tycker så med.

Halvtimmen innan jag skulle stänga dyker det upp två som vill in. Vi stänger ju vid 3 men jag har inte direkt bråttom så det får komma in och kika runt. Vilket jag ångrar. För sen blev jag SÅ illamående att jag bara ville hem. Medans de gick runt så förberedde jag cafédelen med att fälla ihop bord och ställa de invid väggen samt flytta på stolarna. Sen klippte jag till servetter av en hushållsrulle Torky. 170 st. Vi ska nämnligen ha glasmålning på tisdag/onsdag . Brukar komma skapligt med folk så att förbereda är inte så dumt.

Sen åkte jag hem. Skulle varit inom syrran menjag ville bara hem. Får ta det en annan dag. Sorry sis!
Väl hemma så kollade jag klart på filmen "I rymden finns inga känslor" och jag måste säga att det är den bästa svenska filmen som gjorts på mannaminne. Vilken film alltså!!! Så grymt bra. Om du inte sett den än - hyr den!!!

Nu är jag megatrött så nu ska jag knyta mig...

Kramen

Lördag igen liksom...

...jaa, den här lördagen vaknade jag av mitt minsta hjärta kom in i rummet. Smög sig upp i min säng och gosade ner sig - som han alltid gör på morgonen, vid 6-7??? helg som vardag, OM inte mannen hunnit väcka honom innan vill säga. Sen säger han alltid "Frukost mamma, jag vill ha frukost." Och ja, mamma hoppar ju pigg som en lärka ur sängen för att servera sitt lilla hjärta frukost...eller ja...kanske inte ändå...MEN dagen har gått väldigt snabbt förbi. Helt plötsligt så var klockan 4 och jag fattade inget...

Iväg med Fröken J och köpa lördags godis och sen hem o äta, göra örhängen. Fröken J valde och jag monterade. Hon ska på kalas imorgon och ville göra det som en present. Jättefina blev de och jag glömde ta kort - ajajaj...

Sen vart det ju Melodifestivalen på tv:n och dagens startfält var något klent tycker jag nog. Jag röstade ändå på Brolle och bara för det faktum att han sjöng sin låt rakt upp o ner. Inga sexiga flickor som dansar utmanande, inget hysteriskt möndter i bakgrunden - bara hans låt . Och det var så befriande tycker jag. 10 poäng till honom bara för just det. Själva låten i sig var väl rätt hyfsad, men bäst är ändå min favorit: Per Andersson & Häxan Surtant. Jätteroliga!!! Peter Stormare kan däremot storma ur hela programmet -vilket bottennapp. My god!!!

Imorgon ska jag jobba på mitt andra jobb. Då ska jag göra julkort tänkte jag. Om jag känner för det vill säga. Idag har det varit en sån där dag när ALLT är jobbigt. Bara helt enkelt JÄTTE JOBBIGT och jag vet inte varför. Har varti stingslig & irriterad hela dagen. Fy, inte roligt.

Nu ska jag logga ur. Fröken J sover över inne hos mig inatt....Hahaha, det lät nått det. Campa i sin mammas rum, men mina barn gillar det så ja, om de är glada är jag - eller hur var det nu igen...

Kramen

När man är en god hustru...

...eller när man har en tålnodig man kanske det skulle heta istället. Ok, håll i er för den här bjuder jag på.

Igår så gick lyset i mitt rum helt plötsligt. Min taklampa slocknade och min ena spotlight. Konstigt tänkte jag, för det var bara de som gick. Allt annat funka. Nåväl, jag sa till mannen som lydig som han är (han har nästan lärt sig att när jag ber om nått så vill jag att han gör det NU...inte sen...hahaha)  hämtade fram stegen, klättrade upp och kollade taklampan. En av lamporna hade gått sönder. "Får köpa nya imorgon" sa han. Ok.

Så idag när vi var och handlade så köpte vi nya lampor och när vi kom hem så - lydig som han är....- tog fram stegen igen, klättrade upp och bytte lamporna. Ner igen och kollade. Funkade fortfarande inte. Ok, "det är nog en säkring eller nått då som gått" sa han och kollade. Nä, ingen säkring hade gått....hm....  Å nu kommer det bästa av allt, då kom jag på. Jag har ju två tändknappar i mitt rum. Den ena vid dörren fullt synlig, den andra dold av mitt arbetsbord (har massor av saker där så den är väl dold). "Men du" sa jag. "Har du testat den andra knappen?" säger jag och tänder i taket......öh...ok....

Alltså den minen jag fick av min man var obetalbar. "Kunde du inte sagt det tidigare????" undrade han lite sarkastiskt leende.... Han fick en stor puss & kram av sin hustru som skämdes något.... Vi fick oss ett gott skratt kan jag säga....hahahahaha....

Annars så har dagen inneburit jobb, jobb, jobb. Igår kväll däremot så hade jag min första cirkelträff för denna terminen. Jätteroligt. När vi började så scrappade alla. Efter ett tag så gav en av tjejerna upp och tog med sin stickning istället, jamen pyssel som pyssel liksom. Igår var det tre tjejer som sticka och jag som scrappa & en som åt pizza. Jaja, huvudsaken är att vi har roligt och det har vi.

Innan vi började så ringde min mobil och jag hör i andra änden "Men du, tack så himla mycket" Det är ju alltid roligt att svara i telefon när man hör det sen men jag pratar i telefon hela dagarna med olika statister och jag var så inne på att det var nån av de som ringde så det tog ett tag innan jag kopplade. Imsavimsa var det ju som ringde och tackade för sitt "muntra-upp-mig-jag-är-lite-deppig-kort" som jag gjort. Alltid roligt när ett kort man gör värmer och det hörde jag att det gjort. Precis som jag hoppats på! Det värmde. Sen visste jag ju nu också att det kommit fram vilket gör att jag nu kan lägga ut det i pysselbloggen. Det kortet och det andra som är ett Tack-kort jag gjorde till Lena som tack för hjälpen med pysselbloggen. Hon vart också glad och jag såg att hon lagt ut det i sin blogg (liksom Imsavimsa gjort). Är väldigt speciellt att se saker man själv gjort i någon annans blogg. Värmer i hjärtat liksom. Jag är glad & tacksam för vänner som de!! så är det bara.

Nu ska det mysas framför Let´s Dance så nu måste jag gå....

Kramen

Hemlisen är....

...dramatisk paus...... Min nya blogg: "Min Hobby Hörna" som ni hittar här:

http://minhobbyhorna.blogspot.com/

Tänk va, Det var inte roligare än så.  Men för mig är det stort. Jag har länge velat ha en pysselblogg där jag kan lägga upp det jag säljer på marknader och så. Det är ju en del och på denna nya bloggen blir det mer bilder. Den blir inte uppdaterad lika ofta som scrapmoster blir. Kanske i början men sen blir det mer nån gång i veckan. På HobbyHörnan kan man dessutom beställa direkt om det är nått man vill ha som man gillar eller vill ha.

Hade lite problem med layouten för jag är inte så tekniskt begåvad så det var nära att jag gav upp. Men då kom jag ju på att "Lena, jag ringer henne" Så det gjorde jag - efter att ha frågat henne om det var ok. Vilken tur, för hon rätta till en del som var tokigt. TACK än en gång min vän!!! för hjälpen.

Kika gärna in i bloggen och säg vad ni tycker. Själv är jag väldigt nöjd med den. Bättringar kommer att ske gradvis men för nu får det va.

Annars idag då? Jo båda barnen har varit hemma idag igen. Fröken J hade feber igår kväll vilket hon hade idag också. Hon lär nog bli hemma resten av veckan. Herr A däremot får gå till skolan imorgon. Thank god! Det går inte att ha den ungen hemma för länge. Han får verkligen myror i brallan och blir liksom uttråkad.  Själv så har rösten kommit tillbaks mer nu och det är skönt. Nu kan jag prata i telefon igen och det är ju det jag jobbar med så det är ju bra.

Fick ett paket från Panduro idag också - så jag ska ha minijulafton ikväll. Yeah..... alltid roligt när sakerna kommer.

Nu ska jag dricka lite te.... Glöm inte att kolla in nya bloggen!!

Kramen

Hemlisen avslöjas väldigt snart...

Jahaja, då har jag ringt och talat en timme med min support.

TACK LENA för all ovärderlig hjälp!!!!!

Vad är det nu´då??? Ja det får ni veta imorgon. Sorry alla nyfikna, men nu ska jag ta min hesa hals och natta mig själv...

Kramen

Glädje & sorg...

Idag har det verkligen varit så.

Glädje över att ha 700g kvar till min magiska gräns. En gräns jag inte varit under sen 1998. Blev väldigt glad när jag imorse utan förhoppning på någon viktnedgång alls -då helgen inneburit godis & chips om än i små mängder- ställde mig på vågen. Ja, för det går ju inte att äta som förrut. Så skönt faktiskt. Men hur som helst. Vågen visade på 1.1 kg ner och jag vart väldigt paff men glad så klart. Det är på två veckor ska jag tillägga.

Och sorg...ja för idag förlorade min goda vän sin svägerska i cancer. Hon hade bröstcancer. Blev frisk. Fick tillbaks den och till slut segrade den. Det var väntat. Det är det ju alltid när cancer är sjukdommen man har. Men ändå... Det är så svårt. Jag vet presic vad de går igenom. Hur det känns. Den vanmakt man känner, overkligheten, ångesten... Mot slutet gick det fort. Man tror att man är förbered men nä.... Hon lämnar sin man efter sig och en 11årig dotter och ett enormt tomrum för de som kände henne. Jag träffade henne bara tre gånger...men det känns i mitt hjärta också. Mest för de som blir kvar såklart...

Krama varandra ikväll hörr´ni och STÖD cancerforskningen. Den här sjukdomen måste få ett botemedel!!!!!!!!

Nu ska jag ringa min support och se om hon kan hjälpa mig med hemlisen. OM jag kan prata vill säga, håller nämnligen på att tappa rösten. Vi får väl se vad hon i andra änden av luren säger....

Kramen