Kolmården nästa...

Då var det bokat & klart. 28-30 juni bor vi på Vildmarkshotellet och är i/på/runt i Kolmården och det ska bli SÅ ROLIGT, härligt, mysigt, underbart, lugnt & skönt. Båda barnen ska med förstås.... Fast det där med lugnt & skönt, jag vet inte. Vad tror du sis?? Nä jag var rädd för det men hur som helst - det blir inte bättre än vad vi gör det till så vi får helt enkelt göra det bra. Alltså lämnar vi Herr A hemma hos dig. Fast just ja, du är ju i Spanien då så....när jag tänker på´t så får han nog följa med ändå. Jaja, det blir nog bra...hahaha...

Idag bakade jag så en chokladtårta på råsocker & dinkelmjöl och med 70% mörk choklad ovanpå. Den ska garneras med jordgubbar & hallon i morgon och serveras med vispad grädde. Detta ska sedan bjudas till mina arbetskamrater på mitt jobb som jag imorgon jobbar min sista dag på. Denna veckan skulle bli min sista och jag hade tänkt att jobba varje dag, hela dar, men ibland vill det sig inte riktigt. Har fått lösa av mannen hemma vid 12.30 och VABat resterande eftermiddagar hela veckan. Inte som jag tänkt men ja...

På fredag jobbar jag med mannen igen. Ska bli roligt.

Nu ska jag packa pysselväskan igen. Imorgon har vi Handarbetscafé på jobbet. DET är roligt. Vi brukar vara ca. 10 st tanter, tjejer som pysslar med lite olika saker. En del stickar, andra virkar, en del syr andra knypplar...Roligt!!

Kramen

En årsdag...

Idag är det 16 år sen min pappa dog. 16 år sen som jag stod i hallen på Åsa Fhsk och såg Mannen (vi träffades på Fhsk och gick där samtidigt i 2 år)&  studierektor Ann-Marie komma gående över gården och gick och sa att de ville prata med mig. "Vad har jag gjort nu?" tänkte jag med en gång. Vi gick in i ett rum och Ann-Marie bad mig sätta mig ner. Jag fattade inget och kom inte ihåg om jag satte mig ner men sen sa hon det bara. "I, din pappa dog natt." VA??

De orden slog verkligen undan verkligheten och om jag inte satt innan så gjorde jag det nu. Det bara snurrade i huvudet. Sist jag träffade pappa var på C´s 1års dag, den 2 mars. Visst hade han krämpor men inget man dör av...eller?? Ja han gjorde det ju då. Jag minns att bland det första jag sa var att jag ville se honom igen. Antagligen för att fatta det ofattbara som de just sagt till mig. Ville inte riktigt tro det, men när jag senare gick ner till vårt rum och ringde hem och syrran svarade så fick jag det bekräftat. Hennes tårar var svaret jag inte ville ha.

Det är 16 år sen idag. Det finns dagar då jag saknar honom så oändligt. Jag ville ju så att han skulle ju föra mig till altaret. Se Fröken J & Herr A. Han hade älskat de båda... Han skulle ju bygga mitt hus, hjälpa mig att snickra och dona....

Saknaden går aldrig över, men detn blir lättare att hantera & leva med ju längre tiden går. Men det där med att "Tiden läker alla sår" det är bara så fel, så himla fel.

Blåklint är pappa & min blomma....

Kramen

Tävling hos Imsavimsa...

Jaha då är man med och tävlar igen hos härliga Imsavimsa. Kolla in produkterna hos henne - hon vet liksom vad hon pratar om.
http://imsavimsas.blogspot.com/2011/03/mars-tavling.html

Kramen

Söndagsbio...

Jaha då var det söndag kväll och det SNÖAR ute. Jamen va fan händer???? Jag trodde ju våren var på väg och när solen lös igår så kändes det som om NU, nu är det på gång. Men nähärå.... Då snöar det ta mig jävulen idag. Alltså jag blir så himla lack...

Nåja, idag åkte vi på bio med barnen. Såg "Trassel" och den var bra. Älskar barnfilm, helst animerad sådan och det är verkligen den enda sortens film som jag kan tänka mig att slänga ut 95kr för att se på en biograf.

Alltid lika roligt att gå på bio och denna gången var det extra roligt för denna gången sjönk jag ner i biostolen utan problem. Sist så kilades jag liksom fast i stolen och tänkte "jag kommer aldrig upp igen!". Då ska man ju se oberörd ut samtidigt som paniken kryper inpå en....suck ja... MEN denna gången gick det betydligt lättare. Härligt!!!

När vi sen kom hem så ringde jag min frisör och undrade om hon kunde klippa mig vilket hon kunde så det var till att hem, in på toa och iväg igen. Upp till stallet och där fanns frisören N. Hon är frisör, har häst där mina systerdöttrar har sin häst och N klipper mig och har gjort det ett år nu ungefär. Blir alltid väldigt nöjd och så även denna gången.

"Hello skinny!" hälsade hon glatt när jag klev in i köket. Och hennes mamma utbrast. "my god du försvinner ju". Ja jo, 35 kilo gör ju lite skillnad. N såg detta med mitt hår med en gång. Hon är så fin - "få inte panik nu bara, det kommer att rätta till sig. Tar du vitamintabletter?" Öh......jo nu är det ju så att jag ska göra det...Men är lite (VÄLDIGT) dålig på att komma ihåg att ta de, för att inte tala om kalktabletten som jag nog glömt att ta i en månad nu... Hörde ni! Lyssna nu... Lena satte kaffet i halsen! hihi.. skämt å sido, jag måste verkligen skärpa till mig. Jag förstod på N att tabletterna är viktiga och ja, de indikationerna har jag fått från andra också...

Annars så blir det nog en händelserik vecka...not! Jobbar på mitt andra jobb mån-torsdag denna veckan sen ska jag jobba med mannen ett tag framöver, typ hela april. Ska bli roligt.

Och nu go´vänner, ska jag natta småbusar.

Kramen

Vann rätt person??

För en gång skull har även jag följt Let´s Dance i TV4 på fredagskvällarna. Det hör inte till vanligheterna men just denna säsong har jag gjort det. Mycket för att hela familjen har suttit i soffan och det är jättemysigt. Inte jätteofta det händer nu för tiden, att alla är samlade. Men idag var vi det. Vi åt våfflor med sylt & grädde och jag åt en - mmmmmmm....

Sen vann min favorit- vilket var jätteroligt så klart. Jessica Andersson. Fröken J & mannen höll på Frank Andersson men ja, Jessica vann. Helt rätt!! Hon dansade grymt bra idag tycker jag.

Annars så bär jag på en hemlighet - nej ingen bebis denna gången heller men vad det är vet bara sis än så länge. Vågar inte gå ut med det än förrän det står på papper så ni får tåla er ett tag till....

Nu till något helt annat. Jag har nämligen ett problem. Jag visste att det händer. Det händer alla som GBopas. Först tänkte jag "jamen hur illa kan det va att tappa lite hår?" LITE ILLA???????? My god, om det ändå var lite. Nu är visserligen mitt hår långt-för att vara en kort frisyr- men alltså det är så tunt. Vi snackar inte lite tunt utan TUNNT!!!!! Med stort T!!!!! Och jag får verkligen panik när jag ser mig i spegeln och ser hur tunnt det är på sidorna. Alltså jag fäller varje vår & höst men det här är löjligt. Handfatet är helt svart efter att jag kammat mig på morronen. HJÄLP!!! Snälla säg att det växer ut igen?? Please!!

Ikväll så färgade jag det igen. När jag lagt i färgen så flög tanken genom huvudet att "tänk om färgen gör att det ramlar av mer hår!" Jamen det var ju bra. Liksom lite sent nu då´rå...suck... Kan meddela att håret sitter kvar - än så länge...

Hur som haver, nu ska jag gå o lägga mig. Nyfärgad, nyduschad och med nybäddat i sängen med rena nya lakan....mmmmmmmmmmmmmmm...zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Kramen

Att opa eller inte opa??

Jaha då har jag nu äntligen sett det omtalade programet som TV4 sände om  GBopar. Om personer som det gått illa för, bra för och så vidare. Och vad tyckte jag då?

Ja en sak är väl helt säker - man ska inte opa sig om man inte är medveten om riskerna innan. Om man inte är medveten om den omställning som denna op innebär, och om man inte förstår att om man går ner 50kilo så medför detta att det blir MASSOR av extra hud.

Innan jag opade mig så letade jag efter info om denna op. Jag läste på bloggar och frågade personer som gjort open vad de tyckte etc., om komplikationer, hur de gjort m.m m.m. OCH jag letade efter bilder på folk som opat sig. Före-efter bilder. Det är jag så glad & tacksam för. För det hjälpte mig att stärka mig i mitt beslut att göra open. Jag sa även till min man "att OM jag gör denna op så ska du veta att om jag inte blir beviljad en bukplastik efteråt när jag är klar så tänker jag ta banklån för att fixa detta - för det tänker jag fixa. Jag vill inte ha all den där extra huden hängade på min kropp..." Det var han med på. Ja jag hade gjort det även om han inte var med på det. Faktiskt.

Sen är det ju så att bara för man gör en op så blir man smal direkt. Eller lycklig direkt. Allt hänger på huvudet - hur du tänker. Hur du ställer om dig. I programmet så pratas det om en tjej som haft/har panikångest & torgskräck och att detta nu ligger som orsak till att hon har komplikationer. Jag tycker att det låter som att det är något i magen - alltså rent fysisk som är fel. För jag köper inte detta med psykisk sjukdom att det ska vara det som är orsaken till att hon har problem. Det är säkert en del av hennes problem, i den bemärkelsen att hon skärmar av sig, inte vill gå ut etc. Och för det behöver hon hjälp. Men hon behöver en ordentlig genomgång av läkarna för att se om allt står rätt till i kroppen.

Jag håller med er som tycker att programmet är vinklat. Lite för få personer får komma till tals som det gått bra för, som är tillfreds och nöjda. Men sorry, vi är för tråkiga. Vi är inga första sides nyheter. Det är trist när media funkar på det sättet men å andra sidan är det heller ingen nyhet.

Sen håller jag också med er som tycker att eftervården av oss GBopade är dålig. Och där är det lite som sägs i programmet. Det finns pengar till opar men inga pengar till eftervård. OCH i eftervården borde plasktik på lår & armar ingå. Där har vården brusit i ansvar anser jag.

Jag som nu gått ner 35kg har redan börjat lessna på soggiga armar och lår men jag får vackert bita i äpplet och le. Min dag kommer då jag är färdig och kan plastikopa mig. Den ser jag fram emot. Och sen är det ju lite så - var ska man dra gränsen? Det är ju på hela kroppen som den där extra huden finns. Inte bara på armar, lår utan på knän, vader, underarmar, för att inte tala om ryggen och sidan... Så hur mycket ska räknas in?

En sak är säker: Jag är, trots mina dagliga dumpingar, så jävla nöjd med min op. Jag ångrar den inte. För mig fanns inget annat val. Har man inget stopp får man opa in ett och det fick jag och för det är jag så oerhört tacksam. Sen jobbar jag på den psykiska biten. Den är svår. För man blir inte automatiskt lycklig bara för att man blir smalare. Det får du fixa själv. Och det är inte alltid helt enkelt. Jag tycker jag ser sjuk ut i ansitket och det är mitt stora aber. Har svårt att se mig själv på bilder t.ex  men det är något jag får jobba med. Jag tittar inte så där ofta på mig själv så det löser sig rätt bra. Och ibland ser jag ändå helt ok ut tycker jag så när det är på det sättet är allt bra.

Sen är det faktiskt så att man blir som man umgås. Sorry där men så är det. Tycker du hela tiden att du är ful och värdelös så blir du det. Det spelar ingen roll om andra säger det eller du själv. Det är nästan mer förödande om du säger det själv. Sen har alla sina ups & downs och det är helt ok - MEN INTE ALLTID!
Det tar tid att ändra ett beteende och den tiden måste man ta sig. För ingen kan hjälpa dig om du inte vill själv. Och om du vill hjälpa dig själv men inte vet hur - be då om proffs hjälp. För sådan finns!! Man kan bara göra "o so much" sen måste man ha proffshjälp.

Detta kan säkert låta hårt i vissa öron. Kanske rörigt och komplicerat. Men du - det kallas livet. rörigt, komplicerat, underbart, fullt av spänning, sorg & glädje OCH det är alldeles för kort för att hänga upp sig på...vi vet vad.

Kramen

Bloggtorka...

Ja det är verkligen så just nu. Bloggtorka. Den liksom sprider sig i hela kroppen och suddar ut allt som jag vill skriva.... Inte så att jag har oförskämt mycket att göra för tillfället eller så, nä det bara inte vill sig helt enkelt.

Jag får sådana där perioder ibland. När jag inte vill sitta vid datorn. Tycker det är skönt att ta en dag utan att ens knäppa på den. Men just nu så har det kännts så där i flera dagar. Hela helgen t.ex. Sitter här just nu men det är första gången sen i fredags eler när det nu var... Blir lite stressad av det faktum att jag har MÅNGA uppdateringar att läsa i era bloggar. Har hunnit med de flesta dock men inte kommenterat i de. Sorry...

Bjuder dock på en underbar bild som inger hopp om att våren inte är alltför långt borta. ÄLSKAR tulpaner!!! Av de blir man glad och får sol i sinnet, själen & kroppen. Njut av bilden så ses vi snart igen...

Kramen

Match & Dumping

Idag har jag bevittnat min första match i innebandy och bakom klubban stod dottern som spelade sin 3:je match. Jag har sett de på träning men detta var något helt annat. Kan ju säga att det är en VÄLDIGT stolt mamma som skriver här just nu.

Som de spelade! Allihop. Verkligen kämpade. Sprang, spelade och försökte göra mål. Målen uteblev dock för deras lag. Det slutade 6-0 men om de inte hade haft sin urduktiga målvakt (som stod för första gången) så hade det stått 12-0 istället. Fanny var brilijant i mål och min dotter var så när på att göra mål. Hon fick dock nöja sig med en härlig dribbling & fint. Underbart!!

Dagen i övrigt innebar att svärföräldrarna åkte hem till Strängnäs idag. Mannen skjutsade in de till tåget vid ½12 och tidigare på morgonen vid 9 gick jag med sonen över till kompisen för att åka med de på bio.

En helg lider mot sitt slut och jag lider jag med. Av vad? Dumping. Alltså detta är helt befängt men jag dumpar hela tiden. Flera gånger om dagen. Varför? Jag tror fortfarande det har med att göra att jag äter för fort. Jobbar på det. Sen försöker jag få till en frukostvana med yoghurt men... jag vet inte varför jag ens försöker för jag bara dumpar hela tiden. Vad jag än äter. Bröd, mjölk, fil, yoghurt, ägg. Gröt går inte för det är mjölk till. Bröd funkar inte jättebra och knäcke är jag trött på. Ost går inte och skinka ja ok då. Är det nån som har nått tips på frukost??? För jag skulle verkligen behöva det, tips alltså. Frukosten har alltid varit det bästa målet på hela dagen för mig. Älskar frukostar, typ sådana man kan välja på hotell fast i lightvariant hemmavid. Men efter op funkar det inte alls. Jättetrist...

Kramen

Fel låt vann eller???

Ja för hur är det? Har ni missat Melodifestivalen 2011??  Själv satt jag framför TV:n, lyssnade på alla bidragen och tittade på när sonen rockade loss. Oh my god, vad han dansade.... Sen letade mannen upp låter på Youtube och ja, då dansade sonen lite till. Vilken låt?  "In the club" med Danny.

Vi har haft svärföräldrarna här hos oss snart hela veckan. Imorgon åker de hem till Strängnäs igen och då blir det lite mer vardag i våra liv igen. Det är roligt när de kommer, var 2 år sen sist men lika roligt när de åker hem....hehe...

Fröken J var på kalas idag och då passade jag på att göra ett kort till Fanny. Alltså det är SÅ roligt att göra kort. Skulle kunna göra det hela dagen lång om jag fått... I kortet hade jag satt fast en 100lapp med två runda gem. Effektfullt & uppskattat.

Nu ska jag knyta mig. Imorgon ska jag se min dotter spela match i innebandy - det ser jag fram emot!!

Kramen

Lite bilder...

Här kommer lite bilder, bättre sent än aldrig liksom...

Från när Fröken J & hennes kompisar målade glas hemma och sen sov de över också. Hade jätteroligt när vi målade men som jag skrev då i bloggen - det syns ju vem som målat vad liksom.... Som vuxen blir man ju helt fantasilös i sitt målande... suck ja...

Sen skålade de i sina nya glas på kvällen när de åt tacos. Så gulligt!!

Fick en beställning på ett dopljus av goa underbara B. Sen gjorde ju jag min klant en sån blunder och skrev till henne på Fejan att "Nu är ditt dopljus klart!" Varpå hennes dotter såg det, så var den överraskningen avslöjad. My god vad klantig man kan va... Jaja, tur att man har vänner med stort hjärta & humor. Pöss vännen!!

Med följande Dopkort... Testade på att använda vågigt papper. Jätteroligt & snyggt!! Se fler bilder i min andra blogg. http://www.minhobbyhorna.blogspot.com/

That´s all folks for now. Eller inte.

Dagen och veckorna sen jag bloggade sist har gått rekordfort. Läser ju era bloggar och såg att det stod på min att den uppdaterades för 4 dagar sen. Fick nästan lite panik när jag såg det. Gu vad tråkig jag blivit. Inte alls likt mig faktiskt. Jag älskar ju att skriva här i... Fast det har varit mycket omkring mig det senaste. Tokmycket jobb och rörigt med skolan, sonen och allt det där. Nu går dock vårat projekt med Jan Troells långfilm att lida mot sitt slut och vi kan snart andas igen. Min man jobbar på 3 projekt samtidigt just nu och det kan jag tala om - tänker jag INTE låta honom göra igen. Det är verkligen inte värt de pengarna man får fört´. Men som sagt, snart är det dags att lämna över allt och det känns bra. HIMLA BRA t.o.m.

Sen börjar han på Läckberg projektet. Där hoppas jag att jag kan få jobb som hans assistent. De håller på att kolla upp dettta i dagsläget. Så håll alla era tummar och fingrar, tår eller vad ni nu har. Skulle så gärna vilja ha det jobbet så jag kan få jobba upp mig igen till vanlig A-kassa igen, istället för Aktivitetsstöd som jag har idag.

Och ja, mina svärföräldrar kom hit idag. Det är två år sen vi sågs sist så det är så roligt att se de igen...jo faktiskt. Och barnen jublar. Till påsk ska vi åka upp till de och hälsa på. De bor i Södermanland så det är en bit att åka. Tar exakt 5 timmar i bil dit, 40 mil....

Nu ska jag knyta mig, men först en uppdatering av Min Hobby Hörna!

Kramen

I´m back...

Jaha, då var jag tillbaks igen. Kan inte hålla mig härifrån - det är för kul att blogga helt enkelt för att ta en längre paus. Jag har haft en del i mina tankar och därav mitt uppehåll. Idag hade jag tänkt att skriva nått helt annat i bloggen men så kom Fröken J & Herr A hem från skolan med andan i halsen och berättade att polisen minsann varit i skolan idag. Med helikopter & hundpatruller...öh, ok??? Då undrar man ju vad som hänt. Fröken J berättade att hennes skolkamrat idag på sin ävg upp till skolan blev stannad av en man som frågade henne om hon kunde visa honom vägen till affären. Skolan ligger på en höjd, lite avsides från affärsstråket i pyttelilla S där jag bor...hm..liksom. Då flickan redan var försenad till skolan ville hon inte det utan skyndade förbi. Då hotade mannen - och nu pratar vi svensktalande, mörkklädd VUXEN (?) man - att döda flickan om hon inte gjorde som han sa. Flickan sprang då upp till skolan varpå mannen sprang efter henne (kändes det som, hade flickan sen sagt till Fröken J. De går i samma klass). Flickan sa till fröken som sa till rektorn som ringde polisen som kom ut i all hast till skolan och sökte av omgivningarna med folk och hundpatruller. Fröken J sa att helikoptern var uppe i luften också.... Vi fick hem en lapp från rektorn där han bad oss föräldrar att vara uppmärksamma på något misstänkt och ja.... Vad ska man säga???

Polisen fick inte upp nått spår, hitta inget/ingen och kvar finns bara rädslan. Fröken J är lite skärrad, rädd och fundersam. Herr A fick vi förmana återigen att inte gå fram till främmande vuxna och tro att de är hans kompisar bara för att de hejar på honom....

Vart är världen på väg?? När vuxna beter sig på ett sånt här sätt?? Jag själv tror ju att det var en drogpåverkad person och det hade de tydligen pratat om i skolan också vad jag förstos på Fröken J men ändå. Man tror ju att ens barn är säkra i skolan.... Jag måste tro det. Annars fungerar jag inte. Men man blir onekligen lite skärrad även som föräldrar. Min systerdotter går hem från skolan varje dag. Hon är 13 år. Denna veckan ska jag hämta henne och köra hem henne har jag lovat sis och det är det minsta jag kan göra. Vill verkligen inte att hon går hem själv.

Nä på sistone har det  hänt lite för mycket här omkring mig. En kompis till min systerdotter blev i förra veckan hotad med kniv på väg hem från "ungdomsgården". De rånade henne på mobilen men hon vart rejält chockad. Det var halv 9 på kvällen. Detta idag var strax efter åtta på morgonen.... Vi har haft lite problem folk som bott där jag bor men de har flyttat den verksamheten till en annan ort i kommunen. Man tror ju att det ska lugna ner sig då... jo men eller hur.

Det är bara att inse. Man kan inte skydda sig mot allt. Men hur mycket ska man då tåla?

Kramen