..det vart ju ingen op idag. Precis som jag kände imorse. Jag var där, de ropa upp mig, hörde mig prata och ups!!...tvärstopp. Dr. Jan kom och hälsade, titta i min journal, hörde mig prata och ups!!...tvärstopp. Men som han sa, "vi ska vänta och se vad narkosläkaren säger." Så jag vänta. Narkosläkaren kom, hörde mig prata och ups...tvärstopp igen. Definitivt!!
När de gått så kom tårarna. Som jag ställt mig in på detta nu idag. Mentalt och pulver och allt och så blev det inget. Jobbigt.
MEN som de sa det är ju för min hälsas skull. Allt det jag beskrev för narkosläkaren "...skav i halsen, heshet, rethosta, tjock tunga..." allt det ihop gör att när jag ligger där på op.bordet så kan jag drabbas av ett astmaanfall och det kan få förödande konsekvenser. OCH det vill jag definitivt INTE!! Jag har varit nära döden en gång tidigare i mitt liv - det räcker.
Sköterskorna var jättegulliga och försäkrade mig om att det blir bättre nästa gång och att det nog inte blir mer än nån veckan väntan på ny tid. helena hette hon som tog hand om mig "hoppas vi ses nästa gång. Att jag får ta hand om dig då" Gulligt!!
Nere på kirurg mottagningen fick jag prata med syster Gun. Operationsplanerare. Jag fick ny tid måndag 4 oktober. Jag sa att jag kan komma med kort varsel -inga problem. Då sa hon att det möjligtvis kan bli en öppning nu på måndag eller tisdag men det är inget hon kunde lova. "Ring mig!" sa jag. "Jag kommer!" Det tyckte hon lät bra. Jag med.
På ett sätt är jag tacksam att de sa nej. Som sagt det är ju för min häslas skull. Det är en stor operation och vad som helst kan hända i normala fall. Sen är jag besviken. Jag har inga fler semesterdagar att ta ut innan op så jag kan vara ledig innan. Nu tror jag inte det blir några problem men man vet ju aldrig till 100%.
Nu ska jag krya under täcket och vila en timme eller två. Imorgon ska jag gå till jobbet och prata med de. Sen får jag se. Jag hoppas ju att det blir ett återbud på måndag. Hoppas, hoppas...
Kramen
tisdag 31 augusti 2010
Strax dags...
att åka till sjukhuset. Känner dock på mig att det inte blir av idag ändå. Har början på rethosta, det börja redan så smått igår men det har inte blivit bättre tycker jag. Dessutom harjag sovit dåligt. Varit ledsen då jag kännt att det kanske inte kommer att gå idag men samtidigt så är det ju så att om jag väntat så här länge så kan jag vänta ett tag till OM Dr. Jan säger så. Det är han som har beslutet i sin hand.
Känns ändå lite jobbigt. Jag har ju ställt in mig på detta nu idag och så kommer detta. Förkylningar kan ju hålla isig hur länge som helst det vet ju alla....sucka ja...
Vi får väl se på....
Kramen
Känns ändå lite jobbigt. Jag har ju ställt in mig på detta nu idag och så kommer detta. Förkylningar kan ju hålla isig hur länge som helst det vet ju alla....sucka ja...
Vi får väl se på....
Kramen
måndag 30 augusti 2010
Herr A & pengar...
Idag fick Herr A en present på posten. 200kr från sina kusiner i Mellösa. Han fick 200kr av farmor & farfar tidigare så nu hade han ju då 400kr. Mannen sa när han skulle hämta de efter skolan att han tar med de för att köpa nya Wii spel och sen till McD. Sagt å gjort.
De styrde kosan till Mediamacht (eller hur det nu stavas) och där köpte Herr A Lego Indiana Jones på Wii. Mannen berättar att Herr A stegade fram till kassan, räknade upp "100, 200, 300, 400." Sen sa han: "Nu kanske ni inte tror era ögon nu, men här ligger 400kr"
Har jag sagt att han är SÅ GOD!!! De i kassan vart väldigt imponerade, vem hade inte blivit det menar jag. Och när de sa att det blir 399kr då hade Herr A sagt att då skulle han minsann ha 1kr tillbaka. Tror ni de vart impade då eller????
Sen köpte även Fröken J ett spel och hon fick dessutom sin favvokepa tillbaks idag med posten. Ett paket från Ullared. Fröken J tappa ju bort den när vi var där i torsdags. Tusen tack till killen därnere på kundtjänst. Vilken kille!!!
En bra dag är nu till ända. Jag ska alldeles strax gå in i duschen och duscha med Descutan. Ta på en ren pyjamas och sen krypa ner i renbäddad säng. För att imorgon vakna, duscha med Descutan igen och åka hemmifrån 6.15 (då syrran hämtar mig). Vi får väl se om det blir nån op imorgon. Har lite rethosta som jag motar i grind men jag vet inte jag.... Vi får väl se vad Dr. Jan säger imorgon. Hoppas hoppas....
Kramen
Och nu dröjer det nog ett tag tills jag kan blogga igen så ha det så gott tills vi hörs igen!!!
De styrde kosan till Mediamacht (eller hur det nu stavas) och där köpte Herr A Lego Indiana Jones på Wii. Mannen berättar att Herr A stegade fram till kassan, räknade upp "100, 200, 300, 400." Sen sa han: "Nu kanske ni inte tror era ögon nu, men här ligger 400kr"
Har jag sagt att han är SÅ GOD!!! De i kassan vart väldigt imponerade, vem hade inte blivit det menar jag. Och när de sa att det blir 399kr då hade Herr A sagt att då skulle han minsann ha 1kr tillbaka. Tror ni de vart impade då eller????
Sen köpte även Fröken J ett spel och hon fick dessutom sin favvokepa tillbaks idag med posten. Ett paket från Ullared. Fröken J tappa ju bort den när vi var där i torsdags. Tusen tack till killen därnere på kundtjänst. Vilken kille!!!
En bra dag är nu till ända. Jag ska alldeles strax gå in i duschen och duscha med Descutan. Ta på en ren pyjamas och sen krypa ner i renbäddad säng. För att imorgon vakna, duscha med Descutan igen och åka hemmifrån 6.15 (då syrran hämtar mig). Vi får väl se om det blir nån op imorgon. Har lite rethosta som jag motar i grind men jag vet inte jag.... Vi får väl se vad Dr. Jan säger imorgon. Hoppas hoppas....
Kramen
Och nu dröjer det nog ett tag tills jag kan blogga igen så ha det så gott tills vi hörs igen!!!
Sista dagen i mitt gamla liv...
Det slog mig just att det är ju just det, det är idag. Sista dagen i mitt gamla liv. Imorgon inleder jag mitt nya liv. Känns stort och underligt på nått sätt. Mitt gamla liv & mitt nya... Det är minsann inte alla som får det. Som kan säga så, men jag kan och ska. Spännande värre.
Jag kommer att sakna min familj medans jag är inlagd men jag kommer ju hem igen på fredag så det är rätt ok ändå. Det är ju för deras skull jag gör det här OCH för min egna så klart. Mest min egna faktiskt. Jag mår inte så bra i kroppen av all denna vikt och det ska bli skönt att få bort lite av den.
Packad & glad...
Jaha, då var man packad då.... Tror jag fick med allt. Tänkte ta med pysselsakerna samtidigt och scrappa lite på sjukhuset....NOT!
Skoja bara, visst var det kul!?!?!?
Men ryggan är packad & klar och jag med känns det som. Snorar ännu men inget ont i halsen so far och ingen hosta. Tummar, tummar & hoppas, hoppas...
Mannen och jag låg lite och pratade förrut. Och jag borde ha sett detta, vi har ju varit tillsammans i 16år, men jag kanske har varit för mycket i mitt egna. Han är jättenervös inför morgondagen. Och då menar jag med betoning på jätte. Jag vet att han inte gillar sjukhus och om han skulle komma och hälsa på mig så vore det en guldstjärna i kanten för honom, men att han är så nerövs... Ja det fick jag ju reda på nu. Han har dåligt samvete för han tycker han smittat mig med förkylningen. Jag tror mer att det är lille Herr A som jämt o ständigt ska vara i ansiktet och pussas och kramas....tror jag bara...
Mannen sa att jag måste verkligen ringa när jag är klar och har vaknat och det lova jag.... Fråga gärna min syster vad hon tycker om att man ringer just efter att man vaknat upp ur narkosen... Ja jag tyckte ju så klart att jag pratade klart & tydligt som korvspad - yeah right! Något mer sluddrande och packad har jag aldrig låtit sa hon efteråt. "...ring inte för det är ingen idé. Ring sen när du kommit upp på avd.istället..." Förstår inte alls vad hon menade med det.....
Men jag lovade mannen att åtmindstone smsa när jag kunde och sen ringa på eftermiddagen. Eller så ska jag nog be sköterskorna ringa honom när jag é klar så han vet att allt gått bra. För det gör det ju. Något annat finns inte...
Kramen
Väntan....
Jaha, då har man varit på sjukhuset idag. Dr Jan skulle titta på armveck och magen och det såg bra ut tyckte han. Om min förkylning sa han att om den inte blir värre så är det ok. Jag har ju inte ont i halsen eller hosta. Än... Kommer väl nu då é klart. Men jag ska fan mota allt i grind. Ligga nedbäddad och vila. Dricka varmt och bara ta det lugnt. Ja det vet man ju hur det blir med det. Mannen vill mysa och jag har tusen saker som jag borde göra.... Suck ja...
Måste verkligen packa nått sen också. Har ännu inte gjort det. Frågade lite idag om vad man ska ta med sig och fick lite bra tips. Så jag får väl snart sätta igång och packa sig lite då....först ska jag sätta på kaffet och laga min väst. Sen ska jag smsa lite och ringa sis....Vila skulle jag ju också...just det....hm...
Kramen
Måste verkligen packa nått sen också. Har ännu inte gjort det. Frågade lite idag om vad man ska ta med sig och fick lite bra tips. Så jag får väl snart sätta igång och packa sig lite då....först ska jag sätta på kaffet och laga min väst. Sen ska jag smsa lite och ringa sis....Vila skulle jag ju också...just det....hm...
Kramen
söndag 29 augusti 2010
Förkyld...
...Ja jag som har aktat mig så har gått och blivit förkyld ändå. Varenda gång jag "snorar till" så ilar det i hela näsan så tårarna kommer. Snart börjar jag grina ändå. Tänk nu om open blir inställd för att jag är förkyld. Vore ju bara så himla typiskt. Suck, jag blir så trött...
Ni som vet det här med open - kan man göra den även om man är lite förkyld?
Jag är inte så där jätteförkyld än men ja det vet man ju aldrig hur det går med det. Jaja, vi får väl se vad de säger imorgon. Ska vara där kl 8 och visa upp mig...
Kramen
Ni som vet det här med open - kan man göra den även om man är lite förkyld?
Jag är inte så där jätteförkyld än men ja det vet man ju aldrig hur det går med det. Jaja, vi får väl se vad de säger imorgon. Ska vara där kl 8 och visa upp mig...
Kramen
1 dag kvar...
Dagen måste jag ägna mig åt att göra lite ändringar m.m. Sy lite med andra ord. När vi var på Ullared så köpte vi massa kläder till Fröken J och ja, då hon krävewr lite större storlekar så blir alla byxor väldigt låånga och urringningarna blir lite väl vida så ja, det behövs lite justeringar här å där. Detta ska jag göra idag.
Imorgon ska jag förnya en del recept, inhandla korsordstidningar, lite övrig lektyr till sjukhusvistelsen i veckan - ja för jag räknar kallt med att få gjort open på tisdag. Mina eksem ser mkt bättre ut idag. Tack för det kortisonsalvan!!
Nu ska jag strax börja, mpste bara uppdatera mig på alla bloggar jag följer. VÄLDIGT kul detta med bloggar och att läsa om andras vardagsliv på gott och ont. Håller ni inte med??
Kramen
Imorgon ska jag förnya en del recept, inhandla korsordstidningar, lite övrig lektyr till sjukhusvistelsen i veckan - ja för jag räknar kallt med att få gjort open på tisdag. Mina eksem ser mkt bättre ut idag. Tack för det kortisonsalvan!!
Nu ska jag strax börja, mpste bara uppdatera mig på alla bloggar jag följer. VÄLDIGT kul detta med bloggar och att läsa om andras vardagsliv på gott och ont. Håller ni inte med??
Kramen
lördag 28 augusti 2010
Ros från pappas tid...
fick en roskvist från min goda vänP i förrgår. Idag slog den ut i full blom. Och den doftar just så som de gjorde i min pappas trädgård när jag var liten. En tung söt hallondoft av barndommens oskyldighet. Underbart...
Det är lustigt men hon känner liksom på sig när jag é lite deppig. Då kommer hon med nått visdomsord eller nått litet så där... Denna gången var det dessa rosor. Och de träffa så rätt, som hon brukar göra. Härliga, underbara P!!! Du betyder så mycket för mig!! Tack!!
Kramen
ÄNTLIGEN...
...som jag har letat efter en sådan här korg. Just en sån här. Jag har letat på Plantagen, Biltema, Clas Ohlsson, Ikea, Jysk, diverse andra Blommaffärer, möbelaffärer, små skitbutiker men inte. De finns bara inte att uppbringa. Eller som nån sa på Plantagen "de är ju inte moderna nu" Nähä!! Åh fan...
Jag nämnde det för min godaste vän i Stkh och sen för några veckor sen fick jag ett sms. "Jag har hittat en 3 korg för 99kr!" KÖP DEN!!!! SNÄLLA!!!! smsa jag blygsamt tillbaks, och det gjorde hon. Sen kom den med posten förra veckan och idag hängde jag upp den och jag ÄR SÅ NÖJD & GLAD!!!
Just precis exakt en sån som jag ville ha. I silver....men kan det bli bättre. Jag tror inte det. Mitt liv är nu komplett! Suck ja, tänk att man kan bli så glad för så liten sak egentligen. Det stora är/var ju att min kompis är så god att hon köpte den. Det är vänskap det!!
Love U A!!
Kramen
2 dagar kvar...
...och idag var det bara till att vänta på moster & mormor som hade lovat att komma och fira Herr A som fyllde 7
år i torsdags. Vid ungefär halv 2 ringer syrran. Då är hon på väg att hämta E som är på Handbollsläger nånstans ute i skogen i Kungälv. Då hade hon ramlat igårkväll på träningen och slagit av en bit på sin tand. Ok, sa jag. Kom när ni kommer. Jag menar hur illa kan det va??? En liten bit av en tand. Pyttsan det fixar de på nolltid.
Sen ringer hon igen. Kunde vi komma ut på trappen för E ville visa.
OH MY GOD!!!!!
Vad har du gjort??? En liten bit, det var ju för tusan halva tanden och dessutom framtanden. Men snälla nån. Ja, de åkte ju vidare till tandläkaren i Gbg och där fixa de till den så det vart bättre. Sen skjutsa syrran tillbaks henne till lägret. Det är en tuff brud det!! Heja dig godaste lilla mosterdarling!!!
Kramen
år i torsdags. Vid ungefär halv 2 ringer syrran. Då är hon på väg att hämta E som är på Handbollsläger nånstans ute i skogen i Kungälv. Då hade hon ramlat igårkväll på träningen och slagit av en bit på sin tand. Ok, sa jag. Kom när ni kommer. Jag menar hur illa kan det va??? En liten bit av en tand. Pyttsan det fixar de på nolltid.Sen ringer hon igen. Kunde vi komma ut på trappen för E ville visa.
OH MY GOD!!!!!
Vad har du gjort??? En liten bit, det var ju för tusan halva tanden och dessutom framtanden. Men snälla nån. Ja, de åkte ju vidare till tandläkaren i Gbg och där fixa de till den så det vart bättre. Sen skjutsa syrran tillbaks henne till lägret. Det är en tuff brud det!! Heja dig godaste lilla mosterdarling!!!
Kramen
fredag 27 augusti 2010
3 dagar kvar...
...får börja planera inför vad jag ska ta med mig till sjukhuset. Man kanske ska packa lilla väskan. För kommer jag med trunken så får de väl slaget allihop, hahaha...
Kramen
Kramen
Operationen i gungning...
Ja, jag vet inte riktigt. Men idag var jag ju och pratade med sjukgymnasten, narkosläkare Jan Blomqvist och lämnade blod till att bestämma min blodgrupp (om jag skulle behöva en blodtransfusion). Och när jag satt där och pratade med Dr. Jan så tittar han på mina armar och säger fundersam. "Har du mycket sådana här utslag?" Öh, ja. Jag har eksem i arm-/knäveck samt så visade jag honom ett litet sår jag har på sidan av magen. Han blev än mer fundersam och ville att jag kommer dit på måndagmorgon igen för då får Dr. Jan (Dalenbäck - han som ska operera mig) ta en titt på mig och bestämma hur han vill göra. "Ja, för det är ju inte kul om du kommer på tisdag och vi gör dig iordning och sen säger Jan att det inte går..."
Ok???... Alltså jag hoppas så att det blir av nu på tisdag. Jag sa att om jag får några dar på mig att behandla det med kortisonsalva så brukar det gå bort och bli fint och det tyckte han lät bra men för säkerhets skull ska jag ändå åka dit på måndag. Hm....
Sen gick han igenom vad som kommer att hända på tisdag. Hur de söver, vad de håller koll på och så. Med sjukgymnasten pratade jag övningar med. Flexa på fötterna för att få igång cirkulationen i benen, andningsövningar att göra 3-4 ggr/timman första dygnet. Verkar jättekul det här verkligen....hahaha....
Tydligen så blir man rätt trött efteråt. Jag trodde bara det var så att man har svårt med detta att äta/dricka den mängden man ska men man kan bli väldigt trött och medtagen. Jaja, jag har ju hög smärttröskel så jag hoppas på det bästa. Och på att det blir av på tisdag.
Kramen
Ok???... Alltså jag hoppas så att det blir av nu på tisdag. Jag sa att om jag får några dar på mig att behandla det med kortisonsalva så brukar det gå bort och bli fint och det tyckte han lät bra men för säkerhets skull ska jag ändå åka dit på måndag. Hm....
Sen gick han igenom vad som kommer att hända på tisdag. Hur de söver, vad de håller koll på och så. Med sjukgymnasten pratade jag övningar med. Flexa på fötterna för att få igång cirkulationen i benen, andningsövningar att göra 3-4 ggr/timman första dygnet. Verkar jättekul det här verkligen....hahaha....
Tydligen så blir man rätt trött efteråt. Jag trodde bara det var så att man har svårt med detta att äta/dricka den mängden man ska men man kan bli väldigt trött och medtagen. Jaja, jag har ju hög smärttröskel så jag hoppas på det bästa. Och på att det blir av på tisdag.
Kramen
torsdag 26 augusti 2010
GRATTIS!!!
Idag för 7 år sen föddes en liten gosse. Jag åkte in till Östra sjukhuset efter ett ovanlig högt blodtryck och några timmare senare, 18.23 föddes Herr A. En stor liten kille. 54 cm & 4165 g. Han fick tre fina namn och åkte hem med oss några dagar senare.
Tänk att det nu idag är 7 år sen allt tumult utbröt. Det är inte klokt vad tiden går, det var ju alldeles nyss jag hade honom på min mage. Hela jag skakade så jag trodde han
skulle ramla av mig. Var det inte igår?Nåja, min - vår - kille har nu växt upp och började 1:a klass i måndags....
Vad monde bliva av denna lilla pojke? En läkare? Austronaut? Forskare? Golfproffs? Bibliotekarie?.....Jag tror regissör eller skådis! Han älskar att leka rollspel.
Det spelar ingen roll vad han väljer för ytke, bara han är nöjd med sitt val. De valen han gör i sitt liv. Jag ska alltid finnas där för honom. För att stötta, hjälpa, trösta eller bara vara. Jag älskar den ungen så otroligt mycket!!
Kramen
Kramen
Lillkusinen E & Herr A...
Storkusinen C & Herr A...
Jag älskar alla mina ungar!!!Syskon!!
4 dagar...
...kvar. Tänka sig va. Snart är det dags. Imorgon ska jag till sjukhuset för att prata med narkossköterskan och dietisten. Spännande.
Kramen
Kramen
Ullared....
Japp. då bar det av till Ullared idag. Herr A hade känning av ont i öronen igår kväll och ett tag vart jag lite orolig att vi skulle behöva ställa in resan men det örononda avtog och vi åkte.
Prio 1 idag var Fröken J. Vi, jag, lastade vagnen full av tänkbara kläder och sen la Fröken J i ytterligare några plagg. Sen bar det av till provrummen. Där fick man bara prova 7 plagg i taget....Vi hade 35 plagg????????
Ja det var ju bara att parkera mannen utanför och gå in med 7 plagg. Första rundan var det gympakläder som provades. Sen ut och greppa 8 nya plagg. In och fjäskade till sig en provhytt för 8 plagg och prova, prova, prova. Sen ut igen och då sa mannen lite fint: "Varför tar inte du 7 plagg och Fröken J 7 plagg?" Jaa, varför gjorde vi inte det. Hjärnsläpp kanske.... tog de sista plaggen och skippade några i vagnen.... Varför ska han alltid komma med så bra förslag??? Det är ju jag som brukar komma med de geniala lösningarna.. Suck ja. Av 35 plagg så behöll vi 16-17 och till det lades trosor, strumpor, tights och en jättefin ytterjacka. Allt ca. 2800kr. Som hittat. Tack för kaffet!!
Här tog vi en kaffepaus och slog oss ner i fiket och delade plats med ett äldre par. Supertrevliga.
Sen bar det av ner till tros-/strumpavd. för dam. Ja, mig alltså. Där fick jag äntligen köpt nya trosor. För små nu men kommer att passa ganska snart och det känns SÅ SKÖNT!!! Att köpa kläder till mig nu är ju ingen idé och dessutom så har jag en hel del som hänger i min garderob som jag inte kunnat ha på evigheter. Ska bli himla kul att kunna ha alla igen. Alla mina klänningar...Har en hel del hel långa klänningar som jag älskar att gå i. Längtar....
En bra dag är snart till ända. Och som vanligt kom man hem ungefär 4000kr fattigare. Men det var det värt för en gångs skull. Nu ska allt bara packas upp...jippie!! Not!
Kramen
onsdag 25 augusti 2010
5 dagar...
...kvar...
Jag mår illa, är hungrig, mår illa, hungrig, mår illa....fattar ni eller!
Börjar bli lite trött på allt men nu är det SÅ lite tid kvar sen så...Då djälvar!!!
Kramen
Jag mår illa, är hungrig, mår illa, hungrig, mår illa....fattar ni eller!
Börjar bli lite trött på allt men nu är det SÅ lite tid kvar sen så...Då djälvar!!!
Kramen
Ärlig, härlig eller bara dumt...
Det slog mig idag när jag pratade med min syster om detta med Herr A och hans ADHD. Tanken har ju slagit mig tidigare också. Jag menar då detta med hurivida man ska tala om det öppet eller vara tyst om det och låta folk upptäcka det själva. Jag kan inte riktigt komma överens med mig själv om hur jag ska göra där.
Jag har hittentills varit öppen om det mot en del föräldrar till barn han leker med ofta och till hans lärare så klart (de får ju reda på det förr eller senare ändå), men till fler...??
Allt jag vill är att folk ska ha mer tålamod med honom när han blir "omständig" fast det kanske gör att de får förutfattade meningar om honom direkt istället för att upptäcka det själva. Kanske är jag för naiv (en del av min egna adhd) som tror det. Folk dömer ändå, har förutfattade meningar och ja "det är ju han den där adhd ungen". Folk tolkar saker på sina egna sätt jag vet ju det.
Suck, inte helt enkelt det här. På denna bloggen som inte läses av 100.000 så skiter jag i vilket. Här skriver jag vad jag vill. Det är min blogg och mina tankar den handlar om så det är ju så det blir häri.
Sen är jag sån att det någon säger det tror jag på. (Också det i allra högsta grad typiskt för adhd-barn.) Om skolan säger att de barnen som behöver extra stöd ska få det då tror jag på det. Jaja, säger min syster som jobbar på en skola - så hon vet hur det i verkligheten fungerar - och det fungerar oftast inte så som de säger. Men finns det ingen lag som säger att det är så? undrade jag. "Jo" sa syrran "det står i skollagen att....extra stöd ska ges utefter skolans resurser...och vår skola här har inga resurser". Då blir jag rädd. På allvar. Jag tror på min syster. Hon är brutalt ärlig och skulle verkligen inte ljuga för mig i detta läget det vet jag, men jag vill så gärna tro att det skolan säger är rätt. Att han får det extra stöd han behöver OM han behöver det, den dagen.
Nu är det inte bara jag som har barn med omständigheter i min sons klass. Det finns fler. Så vi är nog några fler som kommer att kämpa för det där extra stödet och det känns ju bra men ändå.
Allt jag vill är att Herr A ska få gå ut skolan och känna sig nöjd med vad han gjort och åstakommit. Inte gå ut och känna att han är dum, trög och inget kan. Att han får höra att han bara ska vara glad för det han är bra på. Som en viss mamma en gång i tiden gjorde. Om jag visste då vad jag vet idag skulle mitt liv antagligen varit annorlunda. Hade jag velat det? Kanske, men då kanske jag inte haft min underbara man vid min sida eller mina underbara ungar som skänker mig sån glädje. DET skulle jag inte vilja vara utan för allt i världen...
Kramen
Jag har hittentills varit öppen om det mot en del föräldrar till barn han leker med ofta och till hans lärare så klart (de får ju reda på det förr eller senare ändå), men till fler...??
Allt jag vill är att folk ska ha mer tålamod med honom när han blir "omständig" fast det kanske gör att de får förutfattade meningar om honom direkt istället för att upptäcka det själva. Kanske är jag för naiv (en del av min egna adhd) som tror det. Folk dömer ändå, har förutfattade meningar och ja "det är ju han den där adhd ungen". Folk tolkar saker på sina egna sätt jag vet ju det.
Suck, inte helt enkelt det här. På denna bloggen som inte läses av 100.000 så skiter jag i vilket. Här skriver jag vad jag vill. Det är min blogg och mina tankar den handlar om så det är ju så det blir häri.
Sen är jag sån att det någon säger det tror jag på. (Också det i allra högsta grad typiskt för adhd-barn.) Om skolan säger att de barnen som behöver extra stöd ska få det då tror jag på det. Jaja, säger min syster som jobbar på en skola - så hon vet hur det i verkligheten fungerar - och det fungerar oftast inte så som de säger. Men finns det ingen lag som säger att det är så? undrade jag. "Jo" sa syrran "det står i skollagen att....extra stöd ska ges utefter skolans resurser...och vår skola här har inga resurser". Då blir jag rädd. På allvar. Jag tror på min syster. Hon är brutalt ärlig och skulle verkligen inte ljuga för mig i detta läget det vet jag, men jag vill så gärna tro att det skolan säger är rätt. Att han får det extra stöd han behöver OM han behöver det, den dagen.
Nu är det inte bara jag som har barn med omständigheter i min sons klass. Det finns fler. Så vi är nog några fler som kommer att kämpa för det där extra stödet och det känns ju bra men ändå.
Allt jag vill är att Herr A ska få gå ut skolan och känna sig nöjd med vad han gjort och åstakommit. Inte gå ut och känna att han är dum, trög och inget kan. Att han får höra att han bara ska vara glad för det han är bra på. Som en viss mamma en gång i tiden gjorde. Om jag visste då vad jag vet idag skulle mitt liv antagligen varit annorlunda. Hade jag velat det? Kanske, men då kanske jag inte haft min underbara man vid min sida eller mina underbara ungar som skänker mig sån glädje. DET skulle jag inte vilja vara utan för allt i världen...
Kramen
tisdag 24 augusti 2010
Ullared kanske??
funderar på att åka en tur till Ullared. Fröken J är i desperat behov av så himla mycket helt plötsligt att jag undrar om det inte är bättre att åka ner dit och handla till henne än att ta det hemmavid vilket antagligen skulle kosta dubbelt så mycket.
Tror nog det får bli så. Har lyckats övertala mannen om att det behövs nu ska vi bara se hur mycket han öppnar plånboken....
Kramen
Tror nog det får bli så. Har lyckats övertala mannen om att det behövs nu ska vi bara se hur mycket han öppnar plånboken....
Kramen
Möte med Mats...
...hade jag och mannen idag. Mats är barnläkare på NP-teamet i Kungälv. Han frågade oss en hel massa olika frågor och vi svarade så gott vi kunde. Det är ju lite svårt att minnas hur Herr A var som spädbarn. Man glömmer liksom ganska lätt. Vi var överens om det mesta dock.
Det var en undersökning kvar av Herr A som inte var gjord och det tar ett tag innan den kan göras tydligen för hon som ska göra den är tjänstledig och ja, det var lite pyssel med det. Men vad jag föstod så ska den göras antingen i höst eller vår. Dessutom ska Dr. Mats sluta på NPteamet men innan han gör det ville han sluta cirkeln med Herr A och oss genom att vi ska få någon sorts diagnos. Vad han trodde dock var att Herr A har "lättare Asperberg med ADHD problematik". I Herr A´s fall så är det inte glasklart vad han har. Har ligger på ett IQ i snitt90 med en topp på 110 och en svacka på 82. Det ger ett snitt på 90....fatta inte riktigt det där.
När han läste upp det som Specialpedagogen kommit fram till så höll jag med om vartenda ord hon sa om Herr A. Det stämmde så precis, nästan lite läskigt.
Summan av det hela blir nog att han kommer att få extra stöd i skolundervisningen och att man - vi får vara observanta på honom på ett helt annat sätt än med Frölken J. Nu är han ju världens godaste 7åring så det gör ju inte det hela så svårt faktiskt snarare tvärtom. Det ska nog gå bra det här. Sen har vi - jag - goda vänner omkring oss som har liknande problematik och det gör att jag har någon förtrogen att prata med om det blir jobbigt och det underlättar otroligt mycket. Jag känner mig liksom inte så ensam i detta som faktiskt kan vara lite skrämmande.
Det kommer att bli bra. Herr A kommer att bli en fin kille när han blir stor. På alla sätt & vis!! Just wait and se!!
Kramen
måndag 23 augusti 2010
1 vecka, 7 dagar kvar...
...sen är det in för operation som gäller. nästa tisdag är det dags och det känns jätteskönt. Inte alls rädd, nervös eller nått i den stilen. Det skall bara bli underbart att få den gjord så jag kan få börja mitt nya liv.
Detta nya liv innebär ju då också en hel del funderingar inte minst från Fröken J. Hon är 9 år och har massa funderingar kring detta med min op. Härom dagen grät hon och sa "det känns som om då blir jag den enda kvar i familjen som är tjock..." sånt gör ont att höra i en mammas hjärta.
Saken är den att hon är lite rund, lite väl mycket enligt skolhälsovården och så men jag tjatar inte på henne om det. Istället ska jag försöka få med henne nu i höst när jag ska börja simma och gå ut och gå lite mer än förrut. Det ska också bli andra matvanor i den här familjen och det är för allas skull inte minst min egna, mannens och även Fröken J då. Med Herr A är det en annan femma. Han behöver ju mer fett i sin mat typ men han får hänga på vår ändå. Jag kan ju inte hålla på att göra fyra olika sorters middag varje dag, eller...
Nåja, det blir en höst jag ser fram emot. Med en hel del förändringar - till det bättre för alla i min familj och det ska bli roligt & utmanande....
Kramen
Detta nya liv innebär ju då också en hel del funderingar inte minst från Fröken J. Hon är 9 år och har massa funderingar kring detta med min op. Härom dagen grät hon och sa "det känns som om då blir jag den enda kvar i familjen som är tjock..." sånt gör ont att höra i en mammas hjärta.
Saken är den att hon är lite rund, lite väl mycket enligt skolhälsovården och så men jag tjatar inte på henne om det. Istället ska jag försöka få med henne nu i höst när jag ska börja simma och gå ut och gå lite mer än förrut. Det ska också bli andra matvanor i den här familjen och det är för allas skull inte minst min egna, mannens och även Fröken J då. Med Herr A är det en annan femma. Han behöver ju mer fett i sin mat typ men han får hänga på vår ändå. Jag kan ju inte hålla på att göra fyra olika sorters middag varje dag, eller...
Nåja, det blir en höst jag ser fram emot. Med en hel del förändringar - till det bättre för alla i min familj och det ska bli roligt & utmanande....
Kramen
F.kassan & Björnbär...
..fick tillbaks mina papper från försäkringskassan idag igen. Nu är det andra gången jag får det. Fick sitta i telefonkö "Just nu är det många som ringer oss. Beräknad väntetid är 23 minuter. Du har plats 89 i kön" JAHA!!!??? Till slut fick jag prata med en kille och rättat till det som var konstigt men det är väl tusan också. Hoppas innerligt att jag hinner få mina pengar nu också bara.
Efter det så åkte jag & mannen upp till vårt ställe och kollade om björnbären blivit mogna. De hade de inte. Börjar tro att de aldrig mognar på detta ställe. Sen vidare till syrrans ställe och där plockade jag 1½ l på tio minuter. Nöjd!!
Sen när jag hämtade barnen efter fritis så fick jag ju då blommor av lille Herr A och sen sträckte Fröken J fram en påse. I den var det björnbär som hon plockat bakom bamba. Snacka om att denna mamman vart förvånad men så glad över dessa. De åt vi till kvällsmat med mjölk - så gott!! Min duktiga tös!!
Kramen
Första dagen i skolan...
Idag var det första skoldagen för min 7åring. Han börjar nu äntligen första klass. Inte klokt. Han har blivit 7 år, eller ja, han fyller 7 nu på torsdag, men ändå. Det var med mycket förväntan i sina steg han gick till skolan imorse och när jag hämtade honom efter fritis och undrade hur dagen varit så sa han "bra". Sen gav han mig blommor som han plockat. Min stora pojke.
Nu börjar allvaret och det är nu det kommer att visa sig om det är så att han kommer att behöva mer stöd eller inte. Kanske inte just nu i ettan men senare när han börjar tvåan, trean. Imorgon ska vi till barnläkaren på NPteamet och få någon slags utvärdering av Herr A. Ska bli intressant och se vad de kommit fram till.Efter det samtalet ska vi vidare in till stan och titta på presenter till 7åringen. Men det blir ju inte så svårt. Just nu är det bara Gameboy som gäller, LEGO Atlantis eller film.... Finns ju en del att välja mellan om jag säger så.
Dessutom så fick han present på posten idag av Tant A i Stockholm. Två LEgo Atlantis och Herr A´s ögon var som tefat. Han blev så lycklig. Rev upp de och skulle bygga ihop de direkt. Tålamodet tröt dock och mamma fick rycka in - jobbigt...NOT! Lego älskar jag att bygga ihop. Jättekul!!
Fröken J fick nya böcker som blev jätteglad för hon med. Tant A är en höjdare!!! Hon står högt i kurs härnere just nu....
Kramen
söndag 22 augusti 2010
Sista arbetsdagen...
på jobbet idag. Var ledig i fredags och jobbade in den dagen med att jobba idag istället. Hade Fröken J med mig och det var trevligt med sällskap. Vi fick en del gäster idag som besökte oss. Kaffebryggaren gick varm och det är alltid roligt.
Efter jobbet åkte vi en tur upp till syrran och slog ihjäl några timmar innan vi åkte hem.
Nu är det semester som gäller följande vecka. Jag laddar inför open som ska ske nästa tisdag. Spännande. Att pulvra går bra men trögt. Det är ju så förgjordat äckligt ( och den som säger annat ljuger som jag vet inte vad...). Men nu är det snart dags att sluta och det hoppas jag ska få in mig på rätt spår igen. På fredag ska jag till Frölunda sjukhus för att träffa narkosläkaren, dietist, sjukgymnast m.fl. så vi får väl se. Lite pirrigt är det allt men det ska bli skönt. Äntligen...
Kramen
Efter jobbet åkte vi en tur upp till syrran och slog ihjäl några timmar innan vi åkte hem.
Nu är det semester som gäller följande vecka. Jag laddar inför open som ska ske nästa tisdag. Spännande. Att pulvra går bra men trögt. Det är ju så förgjordat äckligt ( och den som säger annat ljuger som jag vet inte vad...). Men nu är det snart dags att sluta och det hoppas jag ska få in mig på rätt spår igen. På fredag ska jag till Frölunda sjukhus för att träffa narkosläkaren, dietist, sjukgymnast m.fl. så vi får väl se. Lite pirrigt är det allt men det ska bli skönt. Äntligen...
Kramen
lördag 21 augusti 2010
Kräftor...
åt vi ikväll. Jag frångick pulvret och åt några kräftor. Jättegott!
Nu har jag ont i magen och får skylla mig själv. Så är det....
Kramen
Barnkalas...
Så var det dags för Herr A och hans kompis L att ha sitt 7års kalas. Min goda vän P och jag frågade våra pojkar om de ville ha kalas ihop och de ville de ju förståss. Så då kom vi på den brilijanta idén om att ha ett kalas och bjuda hela klassen. Jättebra tyckte vi. Vi pratar 29 barn....Borde verkligen ha frågat oss en gång extra om det verkligen var en så bra idé men nu körde vi på den.
Hur det gick?? Jodå, P fick rycka in och jobba så det var jag, mannen och P´s man B som ansvarade för 26 barn. Det är alltid några som inte kan komma - vilken otur??!!!!
Och jag tycker ändå att i det stora hela så gick det bra. Våra pojkar hade kul om än att det ibland var VÄLDIGT hög ljudnivå och ibland så blev Herr A lite disträ. Han blir gärna det när det är mycket runt omkring honom. L har också lite problem med det och ibland så skrek han till när det blev för mycket men det var liksom en bra mätare för oss vuxna att tona ner ljudet lite på övriga barn. Sen ser man ju rätt tydligt vilka som är de "störiga" barnen, pojkarna. För det är uteslutande pojkar i denna klass som är störiga.
Jaja, Herr A var nöjd med sitt kalas och sina presenter och det är huvudsaken. Men av alla presenter han fick så är den han fick av L den bästa. Han fick den redan i går kväll. En Gameboy. My god han kan inte sluta spela. Eller som han sa till P när hon var här igårkväll och gav den. "Ni är den bästa" Han är så god!!
Men nästa år blir det filmkalas för typ 5 kompisar. Det är jobbigt med kalas om än roligt.
Kramen
Hur det gick?? Jodå, P fick rycka in och jobba så det var jag, mannen och P´s man B som ansvarade för 26 barn. Det är alltid några som inte kan komma - vilken otur??!!!!
Och jag tycker ändå att i det stora hela så gick det bra. Våra pojkar hade kul om än att det ibland var VÄLDIGT hög ljudnivå och ibland så blev Herr A lite disträ. Han blir gärna det när det är mycket runt omkring honom. L har också lite problem med det och ibland så skrek han till när det blev för mycket men det var liksom en bra mätare för oss vuxna att tona ner ljudet lite på övriga barn. Sen ser man ju rätt tydligt vilka som är de "störiga" barnen, pojkarna. För det är uteslutande pojkar i denna klass som är störiga.
Jaja, Herr A var nöjd med sitt kalas och sina presenter och det är huvudsaken. Men av alla presenter han fick så är den han fick av L den bästa. Han fick den redan i går kväll. En Gameboy. My god han kan inte sluta spela. Eller som han sa till P när hon var här igårkväll och gav den. "Ni är den bästa" Han är så god!!
Men nästa år blir det filmkalas för typ 5 kompisar. Det är jobbigt med kalas om än roligt.
Kramen
Orden som aldrig blev sagda...
Hade tänkt säga några ord vid begravningen, men av förklarliga skäl så tog orken slut redan halvvägs in i cermonin. Men så här var det tänkt att ha varit...
"Käre, älskade S-A
Vet du, det här är det svåraste man kan göra
Att säga hejdå är en sak
Att säga farväl är en helt annan femma
Men jag är glad för din skull
Nu slipper du all smärta som du så tappert kämpade emot, så länge
Samtidigt är jag så ledsen
För att se dina flickor i så stor sorg, är så svårt
Jag sa det aldrig till dig
Men jag vet att du ändå förstod
Tack, för mina två underbara bonusbarn som du & min syster gav mig
mina barns kusiner
Mi ska hjälpa de allt vi kan
Nu får du åka båt bland molnen istället
Nu får du äntligen vila
(puss på handen, puss på kistan)"
Så nu tar jag ut lappen ur min plånbok. Håller orden i min hand. Fingrar på de, vill inte men river sakta den i bitar. Nu behövs den inte mer
Kramen
"Käre, älskade S-A
Vet du, det här är det svåraste man kan göra
Att säga hejdå är en sak
Att säga farväl är en helt annan femma
Men jag är glad för din skull
Nu slipper du all smärta som du så tappert kämpade emot, så länge
Samtidigt är jag så ledsen
För att se dina flickor i så stor sorg, är så svårt
Jag sa det aldrig till dig
Men jag vet att du ändå förstod
Tack, för mina två underbara bonusbarn som du & min syster gav mig
mina barns kusiner
Mi ska hjälpa de allt vi kan
Nu får du åka båt bland molnen istället
Nu får du äntligen vila
(puss på handen, puss på kistan)"
Så nu tar jag ut lappen ur min plånbok. Håller orden i min hand. Fingrar på de, vill inte men river sakta den i bitar. Nu behövs den inte mer
Kramen
torsdag 19 augusti 2010
Nu är det över... (långt inlägg - igen)
begravningen är ett minne blott. Den dagen vi bävat för är över och det gick bra. Alla hade förståndet i behåll efteråt.
Dagen började med att jag åkte till konditoriet och hämtade smörgåstårtorna. Köpte handblommor hos floristen och in en sväng till apoteket och köpa näsdroppar till en jätteförkyld C. Sen upp till syrran och skulle lämna allt. Då stod hon och letade ytterkrukor till alla blommor hon köpt??????????
"Måste du göra detta nu?" undrade jag stilla men det är klart att hon var. Egentligen var det tidsfördriv é klart. Jag bara sucka inombords och hjälpte till. 5 minuter senare gick luften ur henne och hon undra vad hon höll på med. Ja, det var ju tur att hon inte höll på att plantera...
Hem till mina igen och bytte om på alla. Iväg upp till sis igen och hämtade de för att köra de till kyrkan. När vi kom till parkeringen var kl. 13.30 och folk hade redan börjat komma. Kändes inte alls bra att bara släppa av syrran och sen åka men jag var ju tvungen att hämta mina så hem igen och hämta mannen & barnen. Snabbt som tudan var vi vid kyrkan igen och då var det en stor samling utanför. Min mamma, mina bröder med sina respektive och annan släkt & vänner.
Jag stannade inte för att hälsa på de, ja min familj så klart men övriga. Särskilt inte P & H. S-A´s brorsdöttrar, de sk. Asgamarna. Jag sökte efter syrran och gick in i kyrkan. Där stod hon lutande invid en pelare och drack ur en festis på darriga ben. Två av hennes närmaste arbetskamrater var där och stöttade henne. Guld värt!!! Heder åt de underbara människor!! De har varit ett stod för henne på hennes arbetsplats som ingen annan. Och nu var de här.....
Sen var det liksom dags att sätta sig. Syrran och hennes barn satt ju längst fram. Jag satt tätt bakom med mannen, Fröken J & Herr A. På nästa bänkrad satt min mamma och våra bröder med familjer. Sen fylldes kyrkan upp av vänner & släkt. Kyrkan var nästan full. Begravningsentreprenören Anders sa senare att han tryckt upp 80 st. program och att de sista hade inte fått något för de tog slut, så i slutändan var det 90 personer i kyrkan. Alla var de där för att säga ett sista farväl till en man de alla kännt på sitt egna vis. Genom arbete, kompisgäng, åby travet eller bara släktskap... Helt otroligt. Och om det var mycket folk så var det inget mot alla blommor. Det var verkligen ett hav av blommor och i mitten stod kistan. Ekfärgad, enkel, vacker och så sorgsen...
Det blir liksom verklighet när man ser kistan. Definitivt på nått sätt. S-A var där men ändå inte. Han låg däri men ändå inte närvarande... Alla gick fram och sa sitt egna farväl. Visade sin respekt för en godhjärtad man. Jag tittade inte så mycket på de som gick fram. Det är svårt att se folk så upprikitgt ledsna (om man bortser från asgamarna).
Det blev en fin begravning. Prästen gjorde den rofylld och kyrkvaktmästaren gjorde att vi fick le lite när han spelade fel låt inte bara en gång utan två. Men till sist fick han till det och det vart rätt. C sneglade bak på mig och jag såg att hon mellan tårarna log åt det hela. Jag med.
Hela tiden satt jag där och försökte behärska mig. Jag hade koll på syrran hela tiden. När det såg ut som om hon inte fick luft så la jag handen på hennes axel som tröst och stöd. Uppmuntran om att "jag finns här för dig. du klarar det här!" Och hon klarade det. Det gjorde vi alla. För det är ju så här. Livet går vidare varken vi vill eller inte.
Efteråt så gick alla ut och där tog det sedvanliga tackandet vid. Alla ska krama änkan och visa sin vördnad. Då passade jag & min storebror på att gå in i kyrkan igen och ta kort på alla blommor och kistan. Tillslut så var det nästan inga kvar därute. Bara asgamarna och vi i vår familj. Syrran & hennes barn kom in i kyrkan igen och tittade på alla blommor. Och till slut när allt var färdigtittat så var det dags att gå. Och det är det som är så svårt. Att gå och lämna kistan...lämna sin anhörige kvar...det brister i hjärtat...men vi gick till slut.
När vi kom ut så hade asgamarna dröjt sig kvar. Presic då bryter ett stilla regn ut och vi sprang till bilarna. Jag sprang förbi de och hälsade inte ens. Hade definitivt ingen lust. Hade antagligen gett de varsin rak höger, så det var lika bra det.
Vi åkte alla upp till syrran och där spenderade vi hela kvällen alla vi i familjen och syrrans arbetskompisar. Vi hade jättetrevligt och det blev ett bra avslut. Så bra det nu kan bli. Det får väl ta ett par dagar men sen går livet vidare. Minnena finns alltid kvar och saknaden är lika stor men livet går sin gilla gång no matter what....
Kramen
Dagen började med att jag åkte till konditoriet och hämtade smörgåstårtorna. Köpte handblommor hos floristen och in en sväng till apoteket och köpa näsdroppar till en jätteförkyld C. Sen upp till syrran och skulle lämna allt. Då stod hon och letade ytterkrukor till alla blommor hon köpt??????????
"Måste du göra detta nu?" undrade jag stilla men det är klart att hon var. Egentligen var det tidsfördriv é klart. Jag bara sucka inombords och hjälpte till. 5 minuter senare gick luften ur henne och hon undra vad hon höll på med. Ja, det var ju tur att hon inte höll på att plantera...
Hem till mina igen och bytte om på alla. Iväg upp till sis igen och hämtade de för att köra de till kyrkan. När vi kom till parkeringen var kl. 13.30 och folk hade redan börjat komma. Kändes inte alls bra att bara släppa av syrran och sen åka men jag var ju tvungen att hämta mina så hem igen och hämta mannen & barnen. Snabbt som tudan var vi vid kyrkan igen och då var det en stor samling utanför. Min mamma, mina bröder med sina respektive och annan släkt & vänner.
Jag stannade inte för att hälsa på de, ja min familj så klart men övriga. Särskilt inte P & H. S-A´s brorsdöttrar, de sk. Asgamarna. Jag sökte efter syrran och gick in i kyrkan. Där stod hon lutande invid en pelare och drack ur en festis på darriga ben. Två av hennes närmaste arbetskamrater var där och stöttade henne. Guld värt!!! Heder åt de underbara människor!! De har varit ett stod för henne på hennes arbetsplats som ingen annan. Och nu var de här.....
Sen var det liksom dags att sätta sig. Syrran och hennes barn satt ju längst fram. Jag satt tätt bakom med mannen, Fröken J & Herr A. På nästa bänkrad satt min mamma och våra bröder med familjer. Sen fylldes kyrkan upp av vänner & släkt. Kyrkan var nästan full. Begravningsentreprenören Anders sa senare att han tryckt upp 80 st. program och att de sista hade inte fått något för de tog slut, så i slutändan var det 90 personer i kyrkan. Alla var de där för att säga ett sista farväl till en man de alla kännt på sitt egna vis. Genom arbete, kompisgäng, åby travet eller bara släktskap... Helt otroligt. Och om det var mycket folk så var det inget mot alla blommor. Det var verkligen ett hav av blommor och i mitten stod kistan. Ekfärgad, enkel, vacker och så sorgsen...
Det blir liksom verklighet när man ser kistan. Definitivt på nått sätt. S-A var där men ändå inte. Han låg däri men ändå inte närvarande... Alla gick fram och sa sitt egna farväl. Visade sin respekt för en godhjärtad man. Jag tittade inte så mycket på de som gick fram. Det är svårt att se folk så upprikitgt ledsna (om man bortser från asgamarna).
Det blev en fin begravning. Prästen gjorde den rofylld och kyrkvaktmästaren gjorde att vi fick le lite när han spelade fel låt inte bara en gång utan två. Men till sist fick han till det och det vart rätt. C sneglade bak på mig och jag såg att hon mellan tårarna log åt det hela. Jag med.
Hela tiden satt jag där och försökte behärska mig. Jag hade koll på syrran hela tiden. När det såg ut som om hon inte fick luft så la jag handen på hennes axel som tröst och stöd. Uppmuntran om att "jag finns här för dig. du klarar det här!" Och hon klarade det. Det gjorde vi alla. För det är ju så här. Livet går vidare varken vi vill eller inte.
Efteråt så gick alla ut och där tog det sedvanliga tackandet vid. Alla ska krama änkan och visa sin vördnad. Då passade jag & min storebror på att gå in i kyrkan igen och ta kort på alla blommor och kistan. Tillslut så var det nästan inga kvar därute. Bara asgamarna och vi i vår familj. Syrran & hennes barn kom in i kyrkan igen och tittade på alla blommor. Och till slut när allt var färdigtittat så var det dags att gå. Och det är det som är så svårt. Att gå och lämna kistan...lämna sin anhörige kvar...det brister i hjärtat...men vi gick till slut.
När vi kom ut så hade asgamarna dröjt sig kvar. Presic då bryter ett stilla regn ut och vi sprang till bilarna. Jag sprang förbi de och hälsade inte ens. Hade definitivt ingen lust. Hade antagligen gett de varsin rak höger, så det var lika bra det.
Vi åkte alla upp till syrran och där spenderade vi hela kvällen alla vi i familjen och syrrans arbetskompisar. Vi hade jättetrevligt och det blev ett bra avslut. Så bra det nu kan bli. Det får väl ta ett par dagar men sen går livet vidare. Minnena finns alltid kvar och saknaden är lika stor men livet går sin gilla gång no matter what....
Kramen
onsdag 18 augusti 2010
2 timmar kvar...
...sitter och väntar på att få åka till begravningen som ska vara kl. 14 när Fröken J kommer in och frågar om hon får ringa någon att leka med. När svaret blir nej blir hon hur grinig som helst och gör livet surt för lillebror som fattar noll. Alla här hemma går på glas just nu. On the egde så att säga.
Både mannen och jag är för oss själv, liksom förbereder oss inför vad som komma ska, men hur gör man det egentligen på bästa sätt?? Går det alls??
Jag har en sån ångestknut i magen, mår illa och undrar hur det ska gå... Det här är så jobbigt!!
Kramen
Både mannen och jag är för oss själv, liksom förbereder oss inför vad som komma ska, men hur gör man det egentligen på bästa sätt?? Går det alls??
Jag har en sån ångestknut i magen, mår illa och undrar hur det ska gå... Det här är så jobbigt!!
Kramen
tisdag 17 augusti 2010
Väntan...
Dagen närmar sig sitt slut och nu är det bara väntan kvar. Imorgon ska det ske. Och jag vill verkligen inte. Jag vet hur jävla svårt det är med begravningar och denna blir ju definitivt inte lättare då det är min svåger. Min systers man, mina bonusbarns pappa...våran "fabbo S-A"....
Känner mig tom på energi och jag som behöver ny, mer av det för att orka...
Hm, för att jag ska orka...hur fan orkar sis? Dessuotm så stångas hon med försäkringsbolaget nu. Livförsäkringen som de tecknade för 20år sen och som var tänkt att ge henne pengar nu som gör att hon kan bo kvar, nä nu visar det sig att den tillfaller dödsboet. VA???
Jag blir bara mållös, arg, lessen, desperat och ångestfylld.
LÅT MIN SYSTER FÅ SINA J-A PENGAR!!! Hon behöver de ju.. hur svårt kan det va???
Jag vet vad jag ska göra på måndag. Vem jag ska ringa och vad jag ska lära mig. För det är nu eller aldrig.
Vet du pappa. Imorgon får du banne mig se efter oss. Ge oss styrkan att ta oss igenom detta som ska ske....Du får ta ett snack med mannen däruppe och se till att syrran fixar detta med förståndet i behåll. För gudarna ska veta att det är svårt att se hennes sorg...
Varför var du tvungen att lämna oss S-A??? Det var inte tid för dig, du vara bara 55 år du ska leva till 85 minst. J-a dig!! Visst det är meningen att föräldrar ska dö före sina barn men inte när barnen fortfarande är små....
Suck, vad tjänar det till...nu är det som det är. Allt jag/vi kan göra är att vänta....å vänta....å vänta...........å.......
Kramen
Känner mig tom på energi och jag som behöver ny, mer av det för att orka...
Hm, för att jag ska orka...hur fan orkar sis? Dessuotm så stångas hon med försäkringsbolaget nu. Livförsäkringen som de tecknade för 20år sen och som var tänkt att ge henne pengar nu som gör att hon kan bo kvar, nä nu visar det sig att den tillfaller dödsboet. VA???
Jag blir bara mållös, arg, lessen, desperat och ångestfylld.
LÅT MIN SYSTER FÅ SINA J-A PENGAR!!! Hon behöver de ju.. hur svårt kan det va???
Jag vet vad jag ska göra på måndag. Vem jag ska ringa och vad jag ska lära mig. För det är nu eller aldrig.
Vet du pappa. Imorgon får du banne mig se efter oss. Ge oss styrkan att ta oss igenom detta som ska ske....Du får ta ett snack med mannen däruppe och se till att syrran fixar detta med förståndet i behåll. För gudarna ska veta att det är svårt att se hennes sorg...
Varför var du tvungen att lämna oss S-A??? Det var inte tid för dig, du vara bara 55 år du ska leva till 85 minst. J-a dig!! Visst det är meningen att föräldrar ska dö före sina barn men inte när barnen fortfarande är små....
Suck, vad tjänar det till...nu är det som det är. Allt jag/vi kan göra är att vänta....å vänta....å vänta...........å.......
Kramen
måndag 16 augusti 2010
Bärplock...
Idag efter jobbet så åkte vi och hämtade barnen och åkte sen vidare upp till surtesjön där jag fått tips på att det finns "...massa björnbär..." Vi letade där han som sagt tipset sa att det fanns men vi hitta inga. Kanske leta vi på fel ställe eller så är det så att man inte ska lita på vad en mytoman säger....??? Vad tror ni???
Nåja, vi parkera på ett annat ställe och gick runt och titta då min man mycket stolt förkunnade att "...här finns..." Å han ner och plockade. Stod på randen till ett stup och kom tillbaks med några i botten av burken. Väldigt stolt & mallig visade han mig de. Fina, förvisso men de var mörkröda och då är de ju inte riktigt klara. Ok, fanns bara en
sak att göra. Visa hur de ska se ut. Men innan jag gjorde det så gick vi till ett annat ställe till och där fanns det en hel del faktiskt. Omogna men om två dar så. Då ska vi dit igen. Sen åkte vi till ett det ställe jag var på igår. Där visade jag honom skillanden på röda och svarta björnbär. "Aha, ja det är ju en himla skillnad" Typ!...
Efter det vart mannen heltänd på idé med att plocka björnbär och jag vet varför. För björnbär är roligt att plocka för det fyller snabbt i en bunke, de är ju rätt stora
till skillnad från blåbär. Så på torsdag blir det till att packa picnic korgen och ge sig ut i skogen igen. Längtar redan. Ska bara överleva onsdagen först...
Kramen
Nåja, vi parkera på ett annat ställe och gick runt och titta då min man mycket stolt förkunnade att "...här finns..." Å han ner och plockade. Stod på randen till ett stup och kom tillbaks med några i botten av burken. Väldigt stolt & mallig visade han mig de. Fina, förvisso men de var mörkröda och då är de ju inte riktigt klara. Ok, fanns bara en
sak att göra. Visa hur de ska se ut. Men innan jag gjorde det så gick vi till ett annat ställe till och där fanns det en hel del faktiskt. Omogna men om två dar så. Då ska vi dit igen. Sen åkte vi till ett det ställe jag var på igår. Där visade jag honom skillanden på röda och svarta björnbär. "Aha, ja det är ju en himla skillnad" Typ!... Efter det vart mannen heltänd på idé med att plocka björnbär och jag vet varför. För björnbär är roligt att plocka för det fyller snabbt i en bunke, de är ju rätt stora
till skillnad från blåbär. Så på torsdag blir det till att packa picnic korgen och ge sig ut i skogen igen. Längtar redan. Ska bara överleva onsdagen först...Kramen
2 veckor kvar & 1 dag kvar...
Idag är det 2 veckor kvar med pulver. 1 dag kvar till begravningen. Känns ju inte jätteroligt direkt. Är lite fundersam - min man har aldrig varit på begravning - så jag vet inte hur han kommer att reagera på den som komma ska....
Ungefär en kvart efter att S-A dött ringde ju Fröken J mig och då grät jag och bad att få tala med mannen. Senare berättade min svärmor för mig att efter det samtalet så hade han ringt hem till sina föräldrar och hon sa "...han grät i telefon....". Jag undrar hur han kommer att reagera... Usch det kommer att bli jobbigt det här, jag känner det i varje nerv i min kropp... Sen har vi ju Herr A & Fröken J att tänka på också. Men det ska gå, allt går...till och med tiden....
Kramen
Ungefär en kvart efter att S-A dött ringde ju Fröken J mig och då grät jag och bad att få tala med mannen. Senare berättade min svärmor för mig att efter det samtalet så hade han ringt hem till sina föräldrar och hon sa "...han grät i telefon....". Jag undrar hur han kommer att reagera... Usch det kommer att bli jobbigt det här, jag känner det i varje nerv i min kropp... Sen har vi ju Herr A & Fröken J att tänka på också. Men det ska gå, allt går...till och med tiden....
Kramen
söndag 15 augusti 2010
Blåbärsplockning, en gång till...
Jaha jag som trodde att jag plockat de där blå bären för sista gången men icke sa nicke för igår bar det ut igen efter ett tips från en kompis.
"Åk dit och ca. 100 m innan stockarna så går du in i skogen. där har inte jag plockat..."
Dit åkte vi och 
där fanns ju massa bär och stora var de också. Vad som dessutom var toppen var att någon hade viserligen varit och plockat där med bärplockare innan men det gjorde inget för det var inte så mycket blad på riset men dessto mer bär.
där fanns ju massa bär och stora var de också. Vad som dessutom var toppen var att någon hade viserligen varit och plockat där med bärplockare innan men det gjorde inget för det var inte så mycket blad på riset men dessto mer bär.Denna gången hade vi med oss var sin dricka och fika ut i skogen och sen plockade vi så det stod härliga till. På en timma fick vi ihop 2 liter bär och det var jag nöjd med. Ja min rygg sa att nu räcker det. Jag hade gärna stannat kvar för att plocka mer men jag funderar på att gå ut i helgen igen och ta det sista.
Och då också plocka lite björnbär 
samtidigt. Hallon finns det ju gott om fortfarande men det har jag en del i frysen nu men jag kan gott plocka lite mer blåbär och björnbär. Alltid gott att ha i frysen som sagt. Sen är det alltid skönt att bara komma ut i skog & mark och bli blå om fingrarna. Herr A & Fröken J var med mig och särskilt Fröken J är duktig på att plocka. Herr A var mest rädd för att svälta eller törsta ihjäl....hm....
samtidigt. Hallon finns det ju gott om fortfarande men det har jag en del i frysen nu men jag kan gott plocka lite mer blåbär och björnbär. Alltid gott att ha i frysen som sagt. Sen är det alltid skönt att bara komma ut i skog & mark och bli blå om fingrarna. Herr A & Fröken J var med mig och särskilt Fröken J är duktig på att plocka. Herr A var mest rädd för att svälta eller törsta ihjäl....hm....Men visst han fick väl plockat 3 eller nått i den stilen. Han é för gó.
Kramen
Björnbär...
Min syster skrev i sin blogg nått om att hon var ute och gick med sin hund häromdan och hittade björnbär. Smakade som något ur min barndom, nämnde hon. Idag på väg hem från sis så stannade jag till där hon varit och plockade några och hon hade rätt. My god!! Medans jag stod där i buskarna och plockade kom sis & E förbi med vovven. Det var E´s första gång hon smakade björnbär och hon gillade det så det slutade med att hon och jag stod och plockade.
Jag letade igenom hela bilen efter nått att plocka i och hittade en av Herr A´s 100 kepsar. I den plockade jag två handfullar. E plockade och la de i sin tröja så där som man kan göra. Väl hemma så trotsade jag mitt pulver och åt rumsvarma björnbär med socker (hermesetas-strösötningsmedel som jag alltid använder istället för riktigt socker) och mjölk. Det var SÅÅÅÅ GOTTTTT!!!!!
Himmelriket verkligen. Satt och njölt av varje tugga med underbart mogna björnbär. Vilken lycka att bara kunna plocka dessa delikatesser och äta direkt. Vi är så lyckligt lottade som kan göra detta. Det är guld värt.
Idag mår jag bra!!
Kramen
Jag letade igenom hela bilen efter nått att plocka i och hittade en av Herr A´s 100 kepsar. I den plockade jag två handfullar. E plockade och la de i sin tröja så där som man kan göra. Väl hemma så trotsade jag mitt pulver och åt rumsvarma björnbär med socker (hermesetas-strösötningsmedel som jag alltid använder istället för riktigt socker) och mjölk. Det var SÅÅÅÅ GOTTTTT!!!!!
Himmelriket verkligen. Satt och njölt av varje tugga med underbart mogna björnbär. Vilken lycka att bara kunna plocka dessa delikatesser och äta direkt. Vi är så lyckligt lottade som kan göra detta. Det är guld värt.
Idag mår jag bra!!
Kramen
2 veckor kvar...
Jah, då var det bara två veckor kvar till operation. Och det känns? Tack bara bra. Visst undrar jag om det här är det som är rätt för mig. Min goda vän P ska just börja med LCHF och det fick mig att börja fundera på (igen) om jag kanske bara ska skippa open och börja med LCHF istället men NEJ. Det är op för mig som gäller. Sen kan jag äta så där ändå efteråt. Ja, inte direkt efter open för då är det viss kost som gäller och bara det. Men efter ett tag då hade jag tänkt att försöka minska den här familjens intag av pasta, ris, pasta, potatis, pasta och bröd....hm....
Blir nog inte helt lätt då Herr A är en sucker for toast varje morgon och till kvällsmat. Men så är han ju underviktig också... Jaja det blir nog bra med det. Nya matvanor ska det bli hur som helst. Eller som min vän sa "det är inte en diet det är en livsstil" something like that!!
Kramen
Blir nog inte helt lätt då Herr A är en sucker for toast varje morgon och till kvällsmat. Men så är han ju underviktig också... Jaja det blir nog bra med det. Nya matvanor ska det bli hur som helst. Eller som min vän sa "det är inte en diet det är en livsstil" something like that!!
Kramen
fredag 13 augusti 2010
Samvete...
varför har man det? För att vara förnuftig? Mänsklig? Resonabel? Eller varför?????
Kan man inte bara packa ner det i en liten låda och ställa undan. Posta iväg till Sibirien eller nått. Jag menar om ingen annan har samvete varför ska då jag ha ett som gnager... För det är just det. Det gnager. Jag säger till dig. Bry dig inte, behandla de som de behandlar dig. Bara gör det du ska och glöm samvetet. Men det är inte så enkelt. Det är just det som är problemet. Visst jag kan säga det till dig om och om igen men när jag gått så är det dåliga samvetet där och gnager nya hål i dig. Gör så du inte orkar. Och vad ska jag göra så du orkar? Säg vad för jag gör det.
Fröken J satt i mitt knä ikväll och frågade mig: "Ska inte du gå å lägga dig mamma"
Jag svarade: "Jo men jag sitter och tänker på A. Hur jag ska kunna hjälpa henne..."
"Men det gör du ju"
"Hur då"
"Genom att stötta henne. Du får vara däruppe lite mer bara"
Hon är så klok min lilla Fröken J.
Suck, jag vill ta det bort från dig. Få dig att förstå att du inte behöver det. Du ler bara tillbaks och din mun säger att "visst. Då gör jag så" Men dina ögon...de säger annat. Samvetet är där ändå. När jag gått så gnager det och jag kan inte vara hos dig hela tiden jämt. du sa att du ångrar att du gjorde detta nu. Och visst du kanske skulle väntat till efter det som komma ska men vet du, det var faktiskt inte du som drog igång det. Det var de. Inte du. Du försöker bara se till så det blir rättvist, dessutom enligt lagen och en enskild individs önskan. DET är inte fel, så varför det dåliga samvetet. Kanske för att detta skulle gjorts för länge sen... Men nu är nu älskade A.... Det är nu eller aldrig.
OCH du är stark. Du klarar detta några dagar till. Du gör rätt. Vi är många som tycker det. De vill ha nått som inte är deras och på helt fel sätt och för en gång skull MÅSTE du se till dina barns framtid...(det gör du hela tiden jag vet men du fattar vad jag menar). De kan inte det själva. Du kan. Du har makten. Och du orkar!!!! Ett varv till. För fan kom igen. Sen blir det lugnt ett tag. Och den dagen C drar från hemmet, det är då du kommer att se att det var värt all kamp. Din man har just avslutat sin kamp. Nu är det din tur på en massa olika plan, det hade verkligen räckt med din mans men inget i livet är enkelt eller gratis. Du måste bita ihop och vara stark. Stå ut. Sen kan du andas.
Kramen
Kan man inte bara packa ner det i en liten låda och ställa undan. Posta iväg till Sibirien eller nått. Jag menar om ingen annan har samvete varför ska då jag ha ett som gnager... För det är just det. Det gnager. Jag säger till dig. Bry dig inte, behandla de som de behandlar dig. Bara gör det du ska och glöm samvetet. Men det är inte så enkelt. Det är just det som är problemet. Visst jag kan säga det till dig om och om igen men när jag gått så är det dåliga samvetet där och gnager nya hål i dig. Gör så du inte orkar. Och vad ska jag göra så du orkar? Säg vad för jag gör det.
Fröken J satt i mitt knä ikväll och frågade mig: "Ska inte du gå å lägga dig mamma"
Jag svarade: "Jo men jag sitter och tänker på A. Hur jag ska kunna hjälpa henne..."
"Men det gör du ju"
"Hur då"
"Genom att stötta henne. Du får vara däruppe lite mer bara"
Hon är så klok min lilla Fröken J.
Suck, jag vill ta det bort från dig. Få dig att förstå att du inte behöver det. Du ler bara tillbaks och din mun säger att "visst. Då gör jag så" Men dina ögon...de säger annat. Samvetet är där ändå. När jag gått så gnager det och jag kan inte vara hos dig hela tiden jämt. du sa att du ångrar att du gjorde detta nu. Och visst du kanske skulle väntat till efter det som komma ska men vet du, det var faktiskt inte du som drog igång det. Det var de. Inte du. Du försöker bara se till så det blir rättvist, dessutom enligt lagen och en enskild individs önskan. DET är inte fel, så varför det dåliga samvetet. Kanske för att detta skulle gjorts för länge sen... Men nu är nu älskade A.... Det är nu eller aldrig.
OCH du är stark. Du klarar detta några dagar till. Du gör rätt. Vi är många som tycker det. De vill ha nått som inte är deras och på helt fel sätt och för en gång skull MÅSTE du se till dina barns framtid...(det gör du hela tiden jag vet men du fattar vad jag menar). De kan inte det själva. Du kan. Du har makten. Och du orkar!!!! Ett varv till. För fan kom igen. Sen blir det lugnt ett tag. Och den dagen C drar från hemmet, det är då du kommer att se att det var värt all kamp. Din man har just avslutat sin kamp. Nu är det din tur på en massa olika plan, det hade verkligen räckt med din mans men inget i livet är enkelt eller gratis. Du måste bita ihop och vara stark. Stå ut. Sen kan du andas.
Kramen
torsdag 12 augusti 2010
Celine Dion & Psalmer
Idag var jag uppe hos syrran vid 11 då prästen skulle komma dit. Och ja, det gick väl bra....så bra det nu kan gå. Det var ju inget roligt möte direkt men ändå bra. Musik valdes ut och jag måste säga att syrran valde helt rätt i psalmer och annan musik. Det kommer att bli fin musik och den passar i kyrkan dessutom.
The Prayer - Celine Dion & Andrea Bocelli
För att du finns - Sonja Aldén
Några psalmer mer eller mindre kända men det var bra val och psalmer brukar ju bli så vackra i kyrkan med orgel som jag bara älskar. Tycker det är så fint!!
Kramen
The Prayer - Celine Dion & Andrea Bocelli
För att du finns - Sonja Aldén
Några psalmer mer eller mindre kända men det var bra val och psalmer brukar ju bli så vackra i kyrkan med orgel som jag bara älskar. Tycker det är så fint!!
Kramen
onsdag 11 augusti 2010
Prästen kommer...
imorgon till min syster kl. 11 och jag kommer att vara där också. Jag frågade om hon ville, för då kommer jag. "Men du jobbar ju..." sa hon. Och? "Jag vill att du kommer " "Då är jag där kvart i"
Så får det bli...
Kramen
Så får det bli...
Kramen
Tack min underbara vän...
Fick ett samtal idag när jag kommit hem från jobbet. "Är du hemma ikväll?" Öh, jaa... "Då kommer jag över en stund sen." Ok...
Min goda vän S kom förbi med sin lilla pojk (samma ålder som min Fröken J, de går i samma klass för övrigt) och tänk vad snabbt min man kom på fötter från sin plats vid datorn...hm...
Nåja, när jag öoonade dörren så står hon där med denna underbara bukett och jättefina kort. Blev väldigt glad!! och överraskad och väldigt glad!!
De kom in ochvi fikade en stund och pratade lite om allt möjligt. Mycket om det som komma ska och allt runt omkring det. Hon har ju egen erfarenhet av när någon i ens närhet dör. Hennes egen och enda syster dog hastigt för 2 år sen (tror jag det var om jag inte minns helt fel) och ja, det blir ju liksom ett vakum efter. Det känns väldigt skönt att prata med henne för hon vet liksom vad man talar om. Det känns skönt att tala med alla mina vänner som jag har omkring mig men det är ändå något speciellt med de so
m varit med om samma sak, för de vet innan man säger det rakt ut.
Jag är så tacksam för hennes omtanke och rosorna var verkligen jättevackra. Jag satte de i den vasen som syns på kortet men tog även ut 5 st och satte i en egen vas i mitt rums fönster. Helt underbart. När ja g ser de så ger de liksom kraft åt det som komma ska och den kraften kommer jag att behöva...
Kramen på dig min vän S och er andra också så klart...
Min goda vän S kom förbi med sin lilla pojk (samma ålder som min Fröken J, de går i samma klass för övrigt) och tänk vad snabbt min man kom på fötter från sin plats vid datorn...hm...
Nåja, när jag öoonade dörren så står hon där med denna underbara bukett och jättefina kort. Blev väldigt glad!! och överraskad och väldigt glad!!
De kom in ochvi fikade en stund och pratade lite om allt möjligt. Mycket om det som komma ska och allt runt omkring det. Hon har ju egen erfarenhet av när någon i ens närhet dör. Hennes egen och enda syster dog hastigt för 2 år sen (tror jag det var om jag inte minns helt fel) och ja, det blir ju liksom ett vakum efter. Det känns väldigt skönt att prata med henne för hon vet liksom vad man talar om. Det känns skönt att tala med alla mina vänner som jag har omkring mig men det är ändå något speciellt med de so
m varit med om samma sak, för de vet innan man säger det rakt ut.Jag är så tacksam för hennes omtanke och rosorna var verkligen jättevackra. Jag satte de i den vasen som syns på kortet men tog även ut 5 st och satte i en egen vas i mitt rums fönster. Helt underbart. När ja g ser de så ger de liksom kraft åt det som komma ska och den kraften kommer jag att behöva...
Kramen på dig min vän S och er andra också så klart...
tisdag 10 augusti 2010
Deadliest Catch...
...kommer på TV nu och den SKA jag inte missa. Nya avsnitt från en serie som jag verkligen fastnat för. Se den!!
Kramen
Kramen
Eländes elände...
Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva gå igenom? Ta min syster t.ex. Först dog hennes man, sen blev hennes äldsta dotters moped stulen och totaldemolerad. Hennes yngstas dotters nya Mountainbike fick punka på båda däcken samma dag som mopeden blev stulen och idag var det punka igen på den. Sen idag när hon var på väg hem från mig så får hon en bult intryckt i bildäcket.... Är det konstigt att man lackar ur???? Vad mer ska hända???
Jag och barnen var på väg in till Kungälv när E ringer och säger vad som hänt "nu sitter mamma i bilen och gråter". Ja, det var ju bara att vända bilen i Bohus och köra tillbaks till sis. Henne fann jag liggande i sovrummet i upplösningstillstånd.... Vi prata lite och sen visa det sig att hon ringt storebror som var på väg. Kort efter jag kommit kom han.
Han tog syrrans bil och körde den till verkstaden som ligger en liten bit bort ifrån där vi bor. Inte alls långt och jag körde efter. Där och då tog killen av däcket. Lagade hålet och satte tillbaks däcket på mindre än en ½timma. Facinerande!! Som den otroligt tekniska person jag är (kvinna 40+...ni förstår ju själva...) tittade jag hela tiden på hur han lagade etc för jag är också en väldigt nyfiken person. Ställde väl en del inte allt för intelligenta frågor till han killen där på servicestället för han och brorsan (som tillskillnad från mig ÄR tekniskt begåvad) utväxlade en hel del menande blickar som jag totalignorerade....
Nåväl, det hela kostade 200kr. Jag menar när hände det senast att man lagade nått på bilen som kostade UNDER 15000kr??? Ha? Ha?
Jaja, det gick vägen och sen bar det av hem till sis igen,. Hon vart ju glad så klart och medans brorsan åkte hem efter en fika med pratstund så stanna jag kvar till kl. 8 ungefär.
Nu är jag hemma och när jag nu har tänkt på allt som hänt under dagen så slås jag av detta hur mycket ska det behöva hända av elände i en människas liv. Eller finns det nån sanning i "en olycka kommer sällan ensam". Nä, nu får det fanimig vara slut på elände i den familjen. Lugn & ro är vad de behöver och 13 rätt på tipset!!!
Kramen
Jag och barnen var på väg in till Kungälv när E ringer och säger vad som hänt "nu sitter mamma i bilen och gråter". Ja, det var ju bara att vända bilen i Bohus och köra tillbaks till sis. Henne fann jag liggande i sovrummet i upplösningstillstånd.... Vi prata lite och sen visa det sig att hon ringt storebror som var på väg. Kort efter jag kommit kom han.
Han tog syrrans bil och körde den till verkstaden som ligger en liten bit bort ifrån där vi bor. Inte alls långt och jag körde efter. Där och då tog killen av däcket. Lagade hålet och satte tillbaks däcket på mindre än en ½timma. Facinerande!! Som den otroligt tekniska person jag är (kvinna 40+...ni förstår ju själva...) tittade jag hela tiden på hur han lagade etc för jag är också en väldigt nyfiken person. Ställde väl en del inte allt för intelligenta frågor till han killen där på servicestället för han och brorsan (som tillskillnad från mig ÄR tekniskt begåvad) utväxlade en hel del menande blickar som jag totalignorerade....
Nåväl, det hela kostade 200kr. Jag menar när hände det senast att man lagade nått på bilen som kostade UNDER 15000kr??? Ha? Ha?
Jaja, det gick vägen och sen bar det av hem till sis igen,. Hon vart ju glad så klart och medans brorsan åkte hem efter en fika med pratstund så stanna jag kvar till kl. 8 ungefär.
Nu är jag hemma och när jag nu har tänkt på allt som hänt under dagen så slås jag av detta hur mycket ska det behöva hända av elände i en människas liv. Eller finns det nån sanning i "en olycka kommer sällan ensam". Nä, nu får det fanimig vara slut på elände i den familjen. Lugn & ro är vad de behöver och 13 rätt på tipset!!!
Kramen
Syskonkärlek på vårt vis...
Spenderade kvällen hos syrran då mina bröder kom dit för att hjälpa henne med stuprännorna runt huset. Ja, det behövdes sannerligen. Vet inte vad man skulle sagt till konstapeln om han undrade vad det var för växter som växer sig så höga i en stupränna annars...
Sedan bjöd min lillebror på pizza. Jag & Fröken J var där. Min storebror, hans fru och lilla 2åringen. Jättetrevligt hade vi. Alltså det finns ingen som kan återberätta en historia så som min lillebror. Han gör det så himla roligt och vi skratta så vi fick ont i magen när han berätta äventyret med hur hans semesterresa till Spanien varit. Snälla nån... Jo, jag kom på en som kan berätta som lillebror - min pappa berättade som lilebror gör...
Efter alla gått hem, allt var undandukat och diskmaskinen påsatt så la vi oss på sängen en stund sis & jag. Då började ungarna prova kläder till höger & vänster. Sen bjöd de på show. Och vilken show sen. De är för härliga, underbara och älskliga våra tjejer!! Älskar de SÅ!!! Så skratta vi mer och rev av applåder för det hade de verkligen förtjänat.
När vi kom hem? tja, kl var väl 23.34...
Go´natt
Sedan bjöd min lillebror på pizza. Jag & Fröken J var där. Min storebror, hans fru och lilla 2åringen. Jättetrevligt hade vi. Alltså det finns ingen som kan återberätta en historia så som min lillebror. Han gör det så himla roligt och vi skratta så vi fick ont i magen när han berätta äventyret med hur hans semesterresa till Spanien varit. Snälla nån... Jo, jag kom på en som kan berätta som lillebror - min pappa berättade som lilebror gör...
Efter alla gått hem, allt var undandukat och diskmaskinen påsatt så la vi oss på sängen en stund sis & jag. Då började ungarna prova kläder till höger & vänster. Sen bjöd de på show. Och vilken show sen. De är för härliga, underbara och älskliga våra tjejer!! Älskar de SÅ!!! Så skratta vi mer och rev av applåder för det hade de verkligen förtjänat.
När vi kom hem? tja, kl var väl 23.34...
Go´natt
Blommor till en ängel...
Idag efter jobbet så skulle jag till apoteket. Vet inte vad det är med min mun men den luktar illa (som Fröken J sa lite fint häromdagen) och ja, jag har kännt det själv också faktiskt. Sen vet jag inte vad det är med min tunga men det är nån äcklig beläggning på den som inte vill gå bort. Pulvret? Skulle tro det! Så jag åkte till Apoteket och de rekomendera mig att prova SB12. Toppen det har jag ju hemma så det får jag prova.
Efter det gick jag över till blomsteraffären och kollade på blommor till begravningen. Sen ringde jag min syster. Hem och hämtade barnen - jo de var tvugna att följa med för mannen provfilma idag- och sen vidare till blomsteraffären. Där stod vi sen och beställde alla blommor. Jag beställde från min familj, min mamma och mina bröder och en från mina svärföräldrar.
Vår kommer att gå i gult & vitt, ville Fröken J, Herr A hade fullt sjå med att räkna fiskarna i zoobutiken bredvid (?). Den kommer att bli jättefin med band på. På bandet ska det stå "Alltid i våra hjärtan. Sov i ro!"
Syrran beställde kistblommor också som kommer bli lika fina de. Men jag håller med henne, det känns så fel det här...allt detta känns så fel...
Väl hemma sen satt barnen och åt lunch när jag pratade lite med de inför begravningen. Om vad som händer, att man ska sitta still, att folk är ledsna och att det är ok att vara ledsen. Jag frågade Herr A om han visste vems begravning det var och jo det visste han ju. Men när jag sa att det var S-A´s kista så säger Herr A "Är det hans skelett som ligger där då?" (Alltså den ungen har sett för många Scooby Doo filmer...) Då sa jag att det är inte hans skelett utan det är hans kropp. Då tittar han lite konfunderat på mig och säger: "Men mamma han är ju i himlen nu. Hur kan han vara där om han är i kistan?"
Ja det kan man ju undra...
Kramen
Efter det gick jag över till blomsteraffären och kollade på blommor till begravningen. Sen ringde jag min syster. Hem och hämtade barnen - jo de var tvugna att följa med för mannen provfilma idag- och sen vidare till blomsteraffären. Där stod vi sen och beställde alla blommor. Jag beställde från min familj, min mamma och mina bröder och en från mina svärföräldrar.
Vår kommer att gå i gult & vitt, ville Fröken J, Herr A hade fullt sjå med att räkna fiskarna i zoobutiken bredvid (?). Den kommer att bli jättefin med band på. På bandet ska det stå "Alltid i våra hjärtan. Sov i ro!"
Syrran beställde kistblommor också som kommer bli lika fina de. Men jag håller med henne, det känns så fel det här...allt detta känns så fel...
Väl hemma sen satt barnen och åt lunch när jag pratade lite med de inför begravningen. Om vad som händer, att man ska sitta still, att folk är ledsna och att det är ok att vara ledsen. Jag frågade Herr A om han visste vems begravning det var och jo det visste han ju. Men när jag sa att det var S-A´s kista så säger Herr A "Är det hans skelett som ligger där då?" (Alltså den ungen har sett för många Scooby Doo filmer...) Då sa jag att det är inte hans skelett utan det är hans kropp. Då tittar han lite konfunderat på mig och säger: "Men mamma han är ju i himlen nu. Hur kan han vara där om han är i kistan?"
Ja det kan man ju undra...
Kramen
Tillbaks till jobbet....
Jo, jag jobbade min första dag efter semestern men då det är måndag och vi har stängt då så slutar vi lite tidigare dessa dagar. Sen fick jag blixtrande superduperdundermegahuvudvärk när jag gick utanför dörren i morse vilket bidrog till att när jag stod på jobbet och pratade så gjorde det ont...??? Jo faktiskt, till slut fick jag vara tyst.. Till allas stora förtjusning... De tycker jag pratar mycket nämnligen på jobbet. Förstår inte alls vad de menar med det? Gör ni?? Anyone??
Big-Sis...???
Kramen
Big-Sis...???
Kramen
söndag 8 augusti 2010
Sista semesterdagen...
...och jag har inte gjort ett skit. Det är faktiskt så. Jag har så mycket jag borde göra egentligen men det vill sig liksom inte. Jag har försökt varje morgon att ställa mig vid mitt bord och se över vad det är som sak göras. Jag ser listan. Observerar den och läser den om och om igen. Sen går jag och lägger mig och löser lite korsord istället. Det blir liksom inget gjort. Det funkar inte. Får nog bara vänta ut det lite tror jag.
Att min syster känner så det kan jag förstå. Att hennes barn känner så kan jag förstå. Men jag? Fast det är klart, så involverad somjag är in min systers familj som jag är så är det kanske inte så konstigt. Men jag kan aldrig mäta mig med det hon går igenom det vet jag. Jag kan bara hoppas att hon arbetar sig igenom allt detta jobbiga med förståndet i behåll - ja det gör hon det vet jag, men att hon nångång snart ska se en ljusning i tunneln och finna ro i sitt liv igen.
Vågar inte ens tänka tanken på hur jag hade reagerat om det varit jag i hennes situation.... Men jag vet att om jag nån gång - gud förbjude- hamnar så som hon gjort då finns hon där och kan fånga upp mig. För du får aldrig dö sis!! Vet inte vad jag skulle göra då...
Och så¨var det ju min sista semesterdag idag. Och den har ju varit....lung. Jo vi var och handlade mat på em, vilket gjorde att jag missade (igen?!) min mat kl3, inte så himla bra. Annars funkar det bra med att ställa mobilen på ringning. Toppenbra.
Men imorgon så börjar jag jobba igen då. Suck. Tillbaks till museet och den lååååååånga väntan i receptionen. Fast ska jag vara ärlig så är det ett ok jobb för tillfället. Det har jag sagt förrut och det tåls att säga igen. Dessutom ska jag vara en del ledig framöver. Strödagar hit å dit. Sen är det ju op. Och det mina vänner är en helt annana historia i ett helt eget inlägg.
Kramen
Att min syster känner så det kan jag förstå. Att hennes barn känner så kan jag förstå. Men jag? Fast det är klart, så involverad somjag är in min systers familj som jag är så är det kanske inte så konstigt. Men jag kan aldrig mäta mig med det hon går igenom det vet jag. Jag kan bara hoppas att hon arbetar sig igenom allt detta jobbiga med förståndet i behåll - ja det gör hon det vet jag, men att hon nångång snart ska se en ljusning i tunneln och finna ro i sitt liv igen.
Vågar inte ens tänka tanken på hur jag hade reagerat om det varit jag i hennes situation.... Men jag vet att om jag nån gång - gud förbjude- hamnar så som hon gjort då finns hon där och kan fånga upp mig. För du får aldrig dö sis!! Vet inte vad jag skulle göra då...
Och så¨var det ju min sista semesterdag idag. Och den har ju varit....lung. Jo vi var och handlade mat på em, vilket gjorde att jag missade (igen?!) min mat kl3, inte så himla bra. Annars funkar det bra med att ställa mobilen på ringning. Toppenbra.
Men imorgon så börjar jag jobba igen då. Suck. Tillbaks till museet och den lååååååånga väntan i receptionen. Fast ska jag vara ärlig så är det ett ok jobb för tillfället. Det har jag sagt förrut och det tåls att säga igen. Dessutom ska jag vara en del ledig framöver. Strödagar hit å dit. Sen är det ju op. Och det mina vänner är en helt annana historia i ett helt eget inlägg.
Kramen
lördag 7 augusti 2010
Blåbärsplockning, igen..
jodå, jag vill gärna ha mer blåbär. Saken är ju bara den att det är lite sent på säsongen och ja, jag vet faktiskt inte vart tiden tagit vägen. Lusten är också minimerad när jag tänker efter men det kanske inte är så kontstigt...
Men idag fick jag för mig att nu, nu skulle vi ut. Så jag fick med mig mannen och båda barnen. Vi packade ryggan med fika, dricka, korv & ketchup och engångsgrillen och sen drog vi upp till Svandammarna. Där är det skog och där finns det blåa bär. Fanns. Det var så klart redan plockat men de som fanns kvar var ioch för sig stora så det var ju kul.
Mannen och Her
r A gick till lusthuset och började med grillen medan jag & Fröken J gick i skogen och plockade. Problemet med få bär är att man får gå en del. ner i hukläge, plocka de som finns. Upp igen. Gå 10cm, huka sig ner igen & plocka. Upp igen, gå 15 cm, huka och plocka....
Efter ett tag ropade Herr A att korven var färdig och då reste jag mig upp alldeles för fort. Det svartna för ögonen och huvudet dunkade. Jag höll på att stupa i backen och samtidigt som jag fick tag i ett litet tröd att hålla mig i så svepte jag min bunke i marken så alla bären vi ändå fått ihop spilldes ut på marken. Jag höll i mig och kände hur benen skakade. Fröken J var så himla gullig. "Mamma jag ska plocka upp varenda bär oroa dig inte." Och det gjorde hon också min lilla gullunge. Jag hjälpte till lite grann när jag fått kontroll på huvudet igen, sen gick vi tillbaks till grillplatsen.
Alltså jag har aldrig varit med om maken. När jag kom fram så satte jag mig och pustade ut lite. Benen darrade fortfarande och nu kom jag på att jag har ju druckit alldeles för dåligt. Varje dag, alldeles för dåligt. Inte konstigt att nått sånt här händer då.... Som tur var hade jag tagit med mig en varma koppen så den åt jag när de andra åt grillad korv med räksallad.....hm....
Väl hemma igen så vart det en dusch och sen vågrätt läge som gällde ett tag. Känner mig fortfarnade lite skakig efter det hela. men jag hoppas kunna reglera det med mer vatten om dagarna. Måste dricka mer för nu ska jag ju dessutom börja jobba på måndag igen. 3 veckors semester slut. Semester, ha.... Av hela den lista jag hade på saker att göra på min semester så är det en sak gjord. Fast det är ju inte konstigt att den här sommaren har blivit konstig. Det har ju hänt en del tragik och det tar har tagit hårt på mig. Jag känner det. kanske bättre då att bara vara än att försöka göra nått som kanske ändå inte blir bra. Ingen idé att gräma sig. Bara bita ihop och le....
Snart snart snart......
Kramen
Men idag fick jag för mig att nu, nu skulle vi ut. Så jag fick med mig mannen och båda barnen. Vi packade ryggan med fika, dricka, korv & ketchup och engångsgrillen och sen drog vi upp till Svandammarna. Där är det skog och där finns det blåa bär. Fanns. Det var så klart redan plockat men de som fanns kvar var ioch för sig stora så det var ju kul.
Mannen och Her
r A gick till lusthuset och började med grillen medan jag & Fröken J gick i skogen och plockade. Problemet med få bär är att man får gå en del. ner i hukläge, plocka de som finns. Upp igen. Gå 10cm, huka sig ner igen & plocka. Upp igen, gå 15 cm, huka och plocka....Efter ett tag ropade Herr A att korven var färdig och då reste jag mig upp alldeles för fort. Det svartna för ögonen och huvudet dunkade. Jag höll på att stupa i backen och samtidigt som jag fick tag i ett litet tröd att hålla mig i så svepte jag min bunke i marken så alla bären vi ändå fått ihop spilldes ut på marken. Jag höll i mig och kände hur benen skakade. Fröken J var så himla gullig. "Mamma jag ska plocka upp varenda bär oroa dig inte." Och det gjorde hon också min lilla gullunge. Jag hjälpte till lite grann när jag fått kontroll på huvudet igen, sen gick vi tillbaks till grillplatsen.
Alltså jag har aldrig varit med om maken. När jag kom fram så satte jag mig och pustade ut lite. Benen darrade fortfarande och nu kom jag på att jag har ju druckit alldeles för dåligt. Varje dag, alldeles för dåligt. Inte konstigt att nått sånt här händer då.... Som tur var hade jag tagit med mig en varma koppen så den åt jag när de andra åt grillad korv med räksallad.....hm....
Väl hemma igen så vart det en dusch och sen vågrätt läge som gällde ett tag. Känner mig fortfarnade lite skakig efter det hela. men jag hoppas kunna reglera det med mer vatten om dagarna. Måste dricka mer för nu ska jag ju dessutom börja jobba på måndag igen. 3 veckors semester slut. Semester, ha.... Av hela den lista jag hade på saker att göra på min semester så är det en sak gjord. Fast det är ju inte konstigt att den här sommaren har blivit konstig. Det har ju hänt en del tragik och det tar har tagit hårt på mig. Jag känner det. kanske bättre då att bara vara än att försöka göra nått som kanske ändå inte blir bra. Ingen idé att gräma sig. Bara bita ihop och le....
Snart snart snart......
Kramen
fredag 6 augusti 2010
Mår illa....
Alltså jag mår så himla illa av detta pulvrandet. Jag står ut det gör jag men det är för att jag vet vad som komma ska. Annars? Noway!!
7 målet på kvällen då tar jag en varma koppen och två knäckeskivor (utan nått på såklart) och det är min räddning tror jag. Sen tuggar jag tuggummi, dricker andra ligthdrycker, vatten och bara mår illa, rapar (ja ursäkta mig men det gör man), blir stundtals kass i magen och jaaaa....
Det är tur att det snart bara är tre veckor kvar!!! Det är bara att gilla läget för det är faktiskt så. Nu är det bara att bita ihop och stå ut.
Kramen
7 målet på kvällen då tar jag en varma koppen och två knäckeskivor (utan nått på såklart) och det är min räddning tror jag. Sen tuggar jag tuggummi, dricker andra ligthdrycker, vatten och bara mår illa, rapar (ja ursäkta mig men det gör man), blir stundtals kass i magen och jaaaa....
Det är tur att det snart bara är tre veckor kvar!!! Det är bara att gilla läget för det är faktiskt så. Nu är det bara att bita ihop och stå ut.
Kramen
Ännu en dag...
Idag. En trist dag. En grå dag. En väldigt o-rolig dag. Verkligen....
Alltså har jag inget gjort. Igår var dessto roligare. Min syster och hennes två barn kom på middag vid ½ 8 och jag bjöd på kycklingfilé & champinjoner i kokosmjölk & ris. Väldigt gott - sa de. Jag äter ju inte numer, bara dricker och det går ju...
Efter maten spelades det lite Wii och vid 9 såg vi på film ihop med massa popcorn & chips & dip. En väldigt lyckad kväll och det var verkligen jättemysigt.
Min man åkte upp till Stockholm igår för att provfilma för nuvarande jobb han har. Det gjorde han idag med men nu sitter han på tåget hem och vi ska in och hämta honomn 19.17 fast när jag tänker på´t så var det 13 minuter försent så ja....
Kramen
Alltså har jag inget gjort. Igår var dessto roligare. Min syster och hennes två barn kom på middag vid ½ 8 och jag bjöd på kycklingfilé & champinjoner i kokosmjölk & ris. Väldigt gott - sa de. Jag äter ju inte numer, bara dricker och det går ju...
Efter maten spelades det lite Wii och vid 9 såg vi på film ihop med massa popcorn & chips & dip. En väldigt lyckad kväll och det var verkligen jättemysigt.
Min man åkte upp till Stockholm igår för att provfilma för nuvarande jobb han har. Det gjorde han idag med men nu sitter han på tåget hem och vi ska in och hämta honomn 19.17 fast när jag tänker på´t så var det 13 minuter försent så ja....
Kramen
torsdag 5 augusti 2010
Vår anonns..
Våran anonns över S-A är ju som sedan bör något mindre.
"Min svåger, Allas vår Fabo S-A
S-A Andersson
har idag lämnat oss i stor sorg
Jag, mannen
Fröken J och Herr A
Älskade och saknad
Vila i Frid!"
___________________________
Det kändes nästan lite kusligt att läsa de. Det har ju hänt jag vet det allt för väl. Men den där känslan av att det inte borde stå där i tidningen...är högst påtaglig.
Önskar så att det hela vore en mardröm vi vaknar upp ur snart....
Kramen
"Min svåger, Allas vår Fabo S-A
S-A Andersson
har idag lämnat oss i stor sorg
Jag, mannen
Fröken J och Herr A
Älskade och saknad
Vila i Frid!"
___________________________
Det kändes nästan lite kusligt att läsa de. Det har ju hänt jag vet det allt för väl. Men den där känslan av att det inte borde stå där i tidningen...är högst påtaglig.
Önskar så att det hela vore en mardröm vi vaknar upp ur snart....
Kramen
Dödsanonnsen
Idag stod den i tidningen. Dödsanonnsen...
"Min älskade Make
Vår käre Pappa och Son
S-A Andersson
*-/-1955
har idag somnat in och lämnat oss i smärtsam
sorg och saknad
(Orten vi bor på)
26 juli 2010
Syrran
C, E M
Mamma D
Övrig släkt och Vänner
Älskade Pappa,
vi kommer aldrig glömma eller sluta älska dig
Ditt namn, din röst, hela du lever vidare i oss
Efter två års kämpande var din tid inne och Pappa
du ska veta att det var ok
Lova att alltid komma ihåg oss, så som vi kommer ihåg dig
Så som du en gång var, en stark, godhjärtad, envis, kämpande far
Så vart du än befinner dig, så finns våran kärlek alltid kvar
Pappa, du var våran kung
Sov gott"
C,E,M
Nu är kampen slut och du slipper lida mer
Du finna alltid i mitt hjärta
Älskar dig nu och för alltid
A
______________________________
En jättefin anonns och så vackert och rörande de skrivit C & E.
"Min älskade Make
Vår käre Pappa och Son
S-A Andersson
*-/-1955
har idag somnat in och lämnat oss i smärtsam
sorg och saknad
(Orten vi bor på)
26 juli 2010
Syrran
C, E M
Mamma D
Övrig släkt och Vänner
Älskade Pappa,
vi kommer aldrig glömma eller sluta älska dig
Ditt namn, din röst, hela du lever vidare i oss
Efter två års kämpande var din tid inne och Pappa
du ska veta att det var ok
Lova att alltid komma ihåg oss, så som vi kommer ihåg dig
Så som du en gång var, en stark, godhjärtad, envis, kämpande far
Så vart du än befinner dig, så finns våran kärlek alltid kvar
Pappa, du var våran kung
Sov gott"
C,E,M
Nu är kampen slut och du slipper lida mer
Du finna alltid i mitt hjärta
Älskar dig nu och för alltid
A
______________________________
En jättefin anonns och så vackert och rörande de skrivit C & E.
onsdag 4 augusti 2010
Ny mobil...
Nu äntligen har jag fått ny mobil... Fin va?!?!!
Min gamla håller på att ge upp så sakta. Igår kväll var det tredje gången jag tejpade ihop den och då sa min man lite fint att han skulle som idag då, köpa ny kamera till honom och då skulle jag få ny mobil. Sånt gillar jag!!!
Undra om han inte snart måste åka till Ullared också???
Kramen
tisdag 3 augusti 2010
Varma koppen...
är min nya vän. En sådan och en knäckeskiva till kvällsmål och min dag blir mycket mer uthärdlig.
Tänk vad så lite kan göra så mycket...
Kramen
Tänk vad så lite kan göra så mycket...
Kramen
Blir så ARRRRRG!!!
Hur kan man bete sig som vissa människor gör? Det där uttrycket "Släkten är värst" ja det stämmer till punkt & pricka i detta fallet och det gör mig vansinnig!!!!!!!!!!!!!!
Hur kan man ringa och säga "Vad det så illa?" När de vet att han varit sjuk. Jättesjuk. Ska jag som närmast anhörig verkligen ringa och ge update till personer som inte bryr sig för 5 öre. Aldrig hör av sig. Sist jag träffa personen i fråga var på hennes pappas begravning för 2 år sen. Sen dess har syrran knappt hört av henne. Och nu när hon hört, då ringer hon och är "så ledsen". Jaha?? Ok bryr jag mig? NEJ!!!
Dessutom frågar hon om hur det nu går med fullmakten över S-A´s mamma. För det är just det, hennes del av familjen är bara intresserade av en sak - pengar. Och det har den gamla damen. Att de bara kan med. S-A är inte ens i jorden.
Skulle inte förvåna mig alls om de ställer till hus i helvete för min sis nu med detta om fullmakten, jo för det gäller att roffa åt sig så mycket pengar det går ser ni. Tanten är inte ens död än.
FY FAN!! Jag skäms över sådana människor, blir äcklad, illamående, får avsmak...
Hoppas ni håller er på avstånd! Låt oss vara i fred!
Blä....
Hur kan man ringa och säga "Vad det så illa?" När de vet att han varit sjuk. Jättesjuk. Ska jag som närmast anhörig verkligen ringa och ge update till personer som inte bryr sig för 5 öre. Aldrig hör av sig. Sist jag träffa personen i fråga var på hennes pappas begravning för 2 år sen. Sen dess har syrran knappt hört av henne. Och nu när hon hört, då ringer hon och är "så ledsen". Jaha?? Ok bryr jag mig? NEJ!!!
Dessutom frågar hon om hur det nu går med fullmakten över S-A´s mamma. För det är just det, hennes del av familjen är bara intresserade av en sak - pengar. Och det har den gamla damen. Att de bara kan med. S-A är inte ens i jorden.
Skulle inte förvåna mig alls om de ställer till hus i helvete för min sis nu med detta om fullmakten, jo för det gäller att roffa åt sig så mycket pengar det går ser ni. Tanten är inte ens död än.
FY FAN!! Jag skäms över sådana människor, blir äcklad, illamående, får avsmak...
Hoppas ni håller er på avstånd! Låt oss vara i fred!
Blä....
måndag 2 augusti 2010
Min syster & jag...
...ligger i hennes säng och pratar. Hon är min storasyster, stor, stark, självständig, vacker, rå men hjärtlig, pålitlig, hängiven, beskyddande, underbar... Trots detta - så liten, naken, ensam i sin stora oändliga sorg. Visst, vi är många som delar hennes sorg. Men när vi gått hem och lägger oss att sova har vi någon intill oss att lägga huvudet på, någon att samtala med eller bara vara med. Någon att ha i sin omgivning...
DEN personen saknas för henne nu och att se hennes förtvivlan och tårar över detta är så svårt. Jag önskar så jag kunde göra mer...
Kramen
DEN personen saknas för henne nu och att se hennes förtvivlan och tårar över detta är så svårt. Jag önskar så jag kunde göra mer...
Kramen
Herr A & Shrek
Igår såg vi ju Shrek 4 på bio och i en scen så var Shrek tillbaks i tornet där Fiona satt inspärrad. Där upptäckte Shrek en vägg där Fiona ritat streck på, ett för varje dag hon suttit inspärrad. Egentligen så borde jag anat nått redan då men jaa....
Vi kom hem, satt och myste alla framför tv:n när saker & ting inte riktigt gick Herr A´s väg och han blev arg och försvann in på sitt rum. Som den ömma moder jag är så tyckte jag synd om honom (efter en stund) och gick in till honom och satte mig på hans säng. Han svänger runt väldigt hastigt när jag kom in i rummet med en penna i handen och i ungefär samma sekund som jag just ska säga milt, lungt och tröstande "Anton, kom ut nu till oss" så tittar jag rakt fram och ser en vägg med en väldigt massa streck på. I en lung något ansträngd röst säger jag "ANTON! Vad har du gjort?"
Han tittar på mig som bara den ungen kan och sen slår han ut med armarna och säger lungt:
"Men mamma, det här är ett streck för varje dag jag suttit instängd på mitt rum förstår du"
Det blir ingen mer bio för den ungen på ett tag. Men vad jag skrattade när jag gick ut ur hans rum...han är så underbar och jag älskar honom så in i norden!!
Kramen
Vi kom hem, satt och myste alla framför tv:n när saker & ting inte riktigt gick Herr A´s väg och han blev arg och försvann in på sitt rum. Som den ömma moder jag är så tyckte jag synd om honom (efter en stund) och gick in till honom och satte mig på hans säng. Han svänger runt väldigt hastigt när jag kom in i rummet med en penna i handen och i ungefär samma sekund som jag just ska säga milt, lungt och tröstande "Anton, kom ut nu till oss" så tittar jag rakt fram och ser en vägg med en väldigt massa streck på. I en lung något ansträngd röst säger jag "ANTON! Vad har du gjort?"
Han tittar på mig som bara den ungen kan och sen slår han ut med armarna och säger lungt:
"Men mamma, det här är ett streck för varje dag jag suttit instängd på mitt rum förstår du"
Det blir ingen mer bio för den ungen på ett tag. Men vad jag skrattade när jag gick ut ur hans rum...han är så underbar och jag älskar honom så in i norden!!
Kramen
söndag 1 augusti 2010
Bio & 30 dagar kvar...
Idag åkte vi på bio hela familjen och såg "Shrek 4 ever and after". Vi tittade på olika trailers igår kväll och bestämde att det blev den idag. Varken jag eller mannen var väl överförtjusta men ja, det är ju inte för vår skull vi går så det fick bli den.
Faktum var att den var helt ok. Ganska bra faktiskt. Både jag & mannen var överens om det. Barnen gillade den ju såklart. Efter bion bar det av till min mamma. Vi städade lite och sen åkte vi till Bruger King och åt. efter det bar det av hem och där fastnade jag på trappan till P. Barnen slank in till de och lekte lite, jag & P stod på trappan och prata.
Nu är jag och barnen hemma igen och snart ska jag bestämma mig för vad vi ska göra imorgon.
Syrran ville jag skulle komma till henne imorgon så det blir det väl då men mer...Usch jag vet inte...
Dessutom ska jag beställa 14 lådor Modifast för på tisdag börjar jag pulvra helt så jag hoppas jag hinner få de. Annars får jag köpa två på apoteket så ja...
Nu är det bara 30 dagar kvar till op!!
Kramen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
