Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva gå igenom? Ta min syster t.ex. Först dog hennes man, sen blev hennes äldsta dotters moped stulen och totaldemolerad. Hennes yngstas dotters nya Mountainbike fick punka på båda däcken samma dag som mopeden blev stulen och idag var det punka igen på den. Sen idag när hon var på väg hem från mig så får hon en bult intryckt i bildäcket.... Är det konstigt att man lackar ur???? Vad mer ska hända???
Jag och barnen var på väg in till Kungälv när E ringer och säger vad som hänt "nu sitter mamma i bilen och gråter". Ja, det var ju bara att vända bilen i Bohus och köra tillbaks till sis. Henne fann jag liggande i sovrummet i upplösningstillstånd.... Vi prata lite och sen visa det sig att hon ringt storebror som var på väg. Kort efter jag kommit kom han.
Han tog syrrans bil och körde den till verkstaden som ligger en liten bit bort ifrån där vi bor. Inte alls långt och jag körde efter. Där och då tog killen av däcket. Lagade hålet och satte tillbaks däcket på mindre än en ½timma. Facinerande!! Som den otroligt tekniska person jag är (kvinna 40+...ni förstår ju själva...) tittade jag hela tiden på hur han lagade etc för jag är också en väldigt nyfiken person. Ställde väl en del inte allt för intelligenta frågor till han killen där på servicestället för han och brorsan (som tillskillnad från mig ÄR tekniskt begåvad) utväxlade en hel del menande blickar som jag totalignorerade....
Nåväl, det hela kostade 200kr. Jag menar när hände det senast att man lagade nått på bilen som kostade UNDER 15000kr??? Ha? Ha?
Jaja, det gick vägen och sen bar det av hem till sis igen,. Hon vart ju glad så klart och medans brorsan åkte hem efter en fika med pratstund så stanna jag kvar till kl. 8 ungefär.
Nu är jag hemma och när jag nu har tänkt på allt som hänt under dagen så slås jag av detta hur mycket ska det behöva hända av elände i en människas liv. Eller finns det nån sanning i "en olycka kommer sällan ensam". Nä, nu får det fanimig vara slut på elände i den familjen. Lugn & ro är vad de behöver och 13 rätt på tipset!!!
Kramen
Jag och barnen var på väg in till Kungälv när E ringer och säger vad som hänt "nu sitter mamma i bilen och gråter". Ja, det var ju bara att vända bilen i Bohus och köra tillbaks till sis. Henne fann jag liggande i sovrummet i upplösningstillstånd.... Vi prata lite och sen visa det sig att hon ringt storebror som var på väg. Kort efter jag kommit kom han.
Han tog syrrans bil och körde den till verkstaden som ligger en liten bit bort ifrån där vi bor. Inte alls långt och jag körde efter. Där och då tog killen av däcket. Lagade hålet och satte tillbaks däcket på mindre än en ½timma. Facinerande!! Som den otroligt tekniska person jag är (kvinna 40+...ni förstår ju själva...) tittade jag hela tiden på hur han lagade etc för jag är också en väldigt nyfiken person. Ställde väl en del inte allt för intelligenta frågor till han killen där på servicestället för han och brorsan (som tillskillnad från mig ÄR tekniskt begåvad) utväxlade en hel del menande blickar som jag totalignorerade....
Nåväl, det hela kostade 200kr. Jag menar när hände det senast att man lagade nått på bilen som kostade UNDER 15000kr??? Ha? Ha?
Jaja, det gick vägen och sen bar det av hem till sis igen,. Hon vart ju glad så klart och medans brorsan åkte hem efter en fika med pratstund så stanna jag kvar till kl. 8 ungefär.
Nu är jag hemma och när jag nu har tänkt på allt som hänt under dagen så slås jag av detta hur mycket ska det behöva hända av elände i en människas liv. Eller finns det nån sanning i "en olycka kommer sällan ensam". Nä, nu får det fanimig vara slut på elände i den familjen. Lugn & ro är vad de behöver och 13 rätt på tipset!!!
Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar