Hade tänkt säga några ord vid begravningen, men av förklarliga skäl så tog orken slut redan halvvägs in i cermonin. Men så här var det tänkt att ha varit...
"Käre, älskade S-A
Vet du, det här är det svåraste man kan göra
Att säga hejdå är en sak
Att säga farväl är en helt annan femma
Men jag är glad för din skull
Nu slipper du all smärta som du så tappert kämpade emot, så länge
Samtidigt är jag så ledsen
För att se dina flickor i så stor sorg, är så svårt
Jag sa det aldrig till dig
Men jag vet att du ändå förstod
Tack, för mina två underbara bonusbarn som du & min syster gav mig
mina barns kusiner
Mi ska hjälpa de allt vi kan
Nu får du åka båt bland molnen istället
Nu får du äntligen vila
(puss på handen, puss på kistan)"
Så nu tar jag ut lappen ur min plånbok. Håller orden i min hand. Fingrar på de, vill inte men river sakta den i bitar. Nu behövs den inte mer
Kramen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jättefint! verkligen!! jag är så tacksam men jag förstår dig älskade syster, du har verkligen inte haft det lätt, att ta hand om mig plus din egen sorg.. du är starkare än vad du tror...PUSS
SvaraRadera