Utan data...

Suck, min laptop är inne på lagning eller nått. Vi köpte den i januari så man tycker ju att den ska hålla längre än ett halvår men nej. Helt plötsligt slockna skärmen bara. Som tur är så hann vi bränna av alla viktiga dokument & foton innan den paja helt. Och den är på lagning ytterligare typ 2 veckor eller nått...suck-suck!!

Det är verkligen ett i-landsproblem men man märker nu när jag jobbar ihop med maken hur mycket det underlättar med varsin dator. Allt går liksom dubbelt så snabbt och tid är importante...liksom...

Annars ska jag tillbaks till Fas3 jobbet imorgon och då kommer nog solen också. Idag har det regnat hela dagen och varit mulet & blåsigt. Inte mig emot å andra sidan. Skönt med lite andrum imellanåt.

Nu komm mannen just och undrade vad vi ska äta till middag. Jaa, det undrar jag med. Denna alltid så himla tråkiga frågan...

Måste fundera lite...

Kramen

Bra teamwork...

Jag har SÅ ONT i ryggslutet & ut över höfterna. Så in i h-e ont!!!! Jag borde verkligen veta bättre. Jag har ju bara levt med denna rygg i 41 år. Varav de senaste 14 åren med ryggvärk. Jag kan inte sitta en hel dag och jobba. Jag kan inte stå en hel dag och jobba. Jag måste upp och röra på mig in i mellan. Att jag aldrig lär mig!!! Suck...

Dagen har inneburit jobb, jobb & mer jobb. Vi är ett bra team jag & min man. Effektiva som fan. Får en hel del gjort. Jag jobbar med mejlen, skriver ut och skickar vidare till honom. Han ringer upp, bokar in och jag mejlar mer info om de vill det. Ett bra team helt enkelt.

Faktum är att nu börjar listan över statister fyllas på i rask takt. 22 bokade. Bara 70 kvar....hm...

Kramen

Sommar, sol, värme & sjukhus...

Snart har vi värmebölja i detta land som kallas Sverige. I veckan som kommer ska det bli Jättevarmt, iallafall var det stora solar på väderkartan i Rapport. Jag gillar ju sol & värme i lagom dos. För mycket och jag blir slö, hängig och "ur gängorna".

Just nu är jag dessutom inne i en period där jag helst inte vill gå utanför dörren. Jag gör det jag måste men typ inget mer. Orsak? Herr Ågren, orken & lusten. Just nu längtar jag bara till augusti. Helt sjukt egentligen, för då är ju sommaren typ snart slut. Men för mig betyder det början till nått nytt... Som jag längtar...

Sen ringde min syster idag. Tårarna i andra änden blandades med en förtvivlad röst. "Du måste komma och ta barnen härifrån. Det kommer en ambulans och hämtar S..."

Så snabbt har jag aldrig bytt kläder, tagit bilnycklarna och susat iväg upp till henne. Den stora var redan hemmifrån. Bara den lilla kvar. Vi prata lite och jag körde den lilla hem till mig för att återvända tillbaks till sis.

Vi pratade och väntade och till slut kom sjuktransporten. Och iväg bar det till Kungälvs sjukhus. Där kopplade de upp honom mot näring & vatten. Karl är så uttorkad så han nästan vart medvetslös. Jo man kan faktiskt bli det. Om man som han nu gör svettas FLODER och dricker typ knappt 1 liter vatten... Ja det är ju ganska enkel mattematik eller hur?

Syrran är hemma nu. S é kvar på sjukan. Hoppas han blir kvar några dagar så han blir piggare och sis kan få lite andrum. Det tror jag alla mår bra av. Men frågan kvarstår....

Det hela får ju ens egna problem att blekna något. Dessutom gjorde Ghana just mål mot USA i fotbolls VM.... Mitt andra hemland ligger under. Tusan också!!

Kramen

Ni får faktsikt...

...Komentera det ni läser i denna blogg! Ni som nu lyckats hitta hit och läser. Kommentera gärna men skriv också gärna vem du är. Ja det räcker men typ A, B,C, lillponken, Scooby Doo eller vad ni nu heter...bara det inte står anonym. Det är så tråkigt när folk är anonyma.

Kramen

Glad Midsommar!!

Så var den här dagen - midsommarafton - snart till ända. Vi har valt att vara hemma idag för oss själva. Både jag & mannen kände inte för att göra nått. Har kännt oss "hängiga & ur humör" liksom. Barnen har inte protesterat så det har varit ett bra val. Vi åt en god lunchbuffé, ätit goda jordgubbar med glass & grädde (och chokladsås), druckit kaffe, tittat på julkalendern (??? ja det var Herr A´s val av film) och bara myst. Tagit det lungt och haft hur skönt som heslt.

När jag la mig och vilade en stund och kollade av mobilen så hade jag ett sms från Anna. "Solen skiner, 29 grader varmt, 27 grader i vattnet. Delfiner som leker runt båten. Glad midsommar önskar Fam. T" De är i Grekland och seglar med sina barn och ett par kompisar. Det lät ju inte alls skönt... Blev bara LITE avundsjuk!!

Vi får nog också spara till en resa utomlands snart. Till sol & varma bad. Det skulle vi verkligen behöva. Fast det får nog vänta ett tag. Först måste vi ju spara ihop och sen har jag ju operationen så ja...det lär nog dröja ett tag. Men sen...

Kramen

Jag vill inte...

Har precis läst syrrans blogg och knuten i magen kom direkt. Jag får sån ångest. Jag...hm! Vad har inte då hon? Känner mig nästan illamående. Tankarna på om det varit mig, vi, min man... Hur hade vi gjort?

Och sen känslan av att inte villa. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte att de ska ha det som de har det. Jag önskar så att allt var som det var förrut. För tre år sen. Att den där stora starka mannen fanns kvar. Han som alltid skojade med Herr A om sin båt, han som alltid lurade mig i telefon genom att låtsas vara telefonförsäljare, han som alltid -no matter what - höll skenet uppe, "allt var bra", han som var doktor.....

Nu är det bara en spillra kvar av den stora mannen. En tunn grå person av skinn & ben och jag vill inte!!! Jag vill inte att mina andra barn ska behöva se det. Och jag vill inte att syrran ska behöva ha det som hon har. Och jag vill inte bara stå bredvid och inte kunna göra något. Och jag vill inte...........jag vill inte....

Samtidigt önskar jag, och det vill jag inte heller önska, att det var över. Att han fick frid. Ro. Lugn, och ingen smärta. Och att vi som är kvar får sörja öppet istället för som nu vi gjort i vår ensamhet från den stund vi fick beskedet.

Jag önskar så att det är något jag kan göra...

Nattfåk...

den boken har jag nu snart läst ut. Skumtimmen, boken innan var SÅ bra och denna är verkligen lika bra. Johan Thorin (tror jag han heter) har skrivit de och en till har kommit ut som jag tänkte läsa nu på semestern. Alltså på jobbet...ja det finns inte så mycket annat att göra. Jättebra, äntligen får jag tid att läsa lite böcker...

Annars så åkte jag och Fröken J till Kungälvs sjukhus imorse. Hon skulle ta blodprover. Jag hatar att ta blodprover. Vill gärna bli emlad och ja, inte stucken alls egentligen men ibland måste man ju.. Bla bla bla... Nu var det Fröken J´s tur och det gick SÅ BRA. Mamma är SÅ STOLT över sin lilla tjej. Inte ett pip sa hon. Visst det gjorde lite ont men ändå. Efteråt så åt vi frukost i cafeterian och hon vart nöjd.

Efter frukosten åkte vi till Willy´s och handlade mat. Till syrran. Hon som inte har nån tid över till det. Fröken J hjälpte till och körde vagnen och plockade varor. Det är nästan lite kul att handla för henne. (Nästan sa jag sis...) Äh, jag skoja bara sis. Jag gör det så gärna. Faktiskt. Du har hjälpt mig & mannen så många gånger med storhandlingar när vi inte hade bil så kan vi hjälpa till nu så gör vi det utan att blinka.

När handlingen var avklarad och maten avlämnad så bar det av till skolan. Lämnade Fröken J där och vidare till mitt Fas3 jobb. Det är ju där jag läser böcker & löser korsord, ja jobbar alltså...

Nu är jag hemma igen efter ännu en händelserik dag och vad ska jag göra nu? Läsa slutet på Nattfåk...

Kramen

De 3 F:n: Fy För Förkylningar...

För det är vad jag är just nu. Det är väl dumt att vara det på vintern när man kan vara det på sommaren...typ...NOT!!!!

Hata hata hata förkylningar!!!!

Är så in i h-e förkyld! Om det nu var nån som missat det. Kittlar i näsan hela tiden, vill nysa hela tiden, näsan rinner hela tiden, huvudet känns tungt och trångt och det kan INTE vara allergi för jag äter allergimedicin sen två månader tillbaks....eller kan det det???

hm....

Ok, jag ska tycka synd om mig själv i tio minuter sen får det vara bra. Sen ska jag natta Herr A. Som by the way var på Vikingagården i Ale idag med fritis. När han kom hem satt vi i soffan och myste lite. När han helt plötsligt säger lite fundersamt:

"Undrar hur det är i himelen?"

Jag titta på honom och sa:
"Lova mamma att du aldrig tar reda på det!"

"Mamma om jag hugger mig i benet med en yxa och får blodförgiftning då dör jag"

Jamen tack för den informationen. Vet inte riktigt hur jag ska tolka den så jag struntar idet...

Kramen

Brorsan, hans fru & deras 2 åring var här idag på visit. De skulle låna vårt nätverk till sina datorer. Vi åt middag, fikade och pratade. Alltid trevligt att träffas. Ganska snart kom en viss familj på tal och jag sa som det var när brorsan sa att de planerade att ta med mamma upp den 29/7 och hälsa på på E´s födelsedag.

"Ska ni hälsa på, så gör det nu. Då kan det vara försent."

Jag såg på de båda att det liksom sjönk in på ett sätt något aldrig gjort innan. De två är väldigt speciella människor. Härliga på sitt underfundiga sätt. Ibland kan man lätt få för sig att de kanske inte bryr sig på samma sätt som övriga famljer. Men de orden...de orden...de tog skruv.

Kramen

Funderingar...

Just nu är det mycket funderingar. Igen. På det som komma ska hända. Operationen och allt som följer i dess släptåg. Jag är helt inställd på operation - där är jag helt säker. Det är mer funderingar på hur det kommer att bli efteråt. Jag vet ju att när jag gått ner allt jag ska så kommer min kropp inte se ut som den gjorde. Lite det som är poängen men det kommer att bli mycket extra hud överallt. Med betoning på mycket.


Jag följer ju en blogg "Livet på öppet köp" där Nettan skriver om sin resa. Om livet innan den 5/11-07 då hon gjorde en GB op och sen även en plastikop av magen 18/2-10. Jag har läst hennes blogg i snart ett halvår och även en annan blogg om en tjej som opade sig i mars i år (om jag inte minns fel). Deras före & efter bilder är så bra att se för det ger mig en bild av vad som väntar. Ingen rolig syn men ack så vesäntlig.

En sak är jag på det klara med. Jag tänker också göra en plastikoperation av överarmar & byst när jag är färdig, men även låren. För som det är idag innan open så har jag mycket hud på just de ställena, armar & ben alltså. Ja bysten är ju inte hysteriskt stor den heller så jag kan tänka mig att när jag é färdig så hänger det bara två skinnpåsar där typ. Inte så attraktivt liksom. MEN det återstår att se när den tiden kommer. Jag får se. Sen är det ju en ekonomisk fråga också. Med tanke på hur den är/har varit så ja... Nettan löste sin op med ett banklån på 68.000kr...huvali... Men som sagt vi får väl se.

Kramen

Vackert brudpar

Igår var det bröllop för hela slanten för mig. Monarkist som jag är. Kulmen var ju när vår blivande drottning kornprinsessan Victoria steg ur bilen och leddes fram av sin pappa till sin väntande make, Daniel.

Att de två verkligen är kära råder det ju knappast något tvivel om. Det lyser om de och smittar liksom av sig på omgivningen. De är så "okungliga" i sitt sätt och jag tror att det nog är det som gör att de är så populära bland folket. Jordnära, kärleksfulla, de tar i varandra, tittar på varandra... Det är en ny era i kungahuset som inleds nu och det känns skönt. Det svåra blir nog att införliva gamla traditioner med den nya tiden som är. Men jag är övertygad om att de kommer att klara det.

Så helt enastående underbart!!

Kramen

Bröllop

Imorgon gifter sig Sveriges Kronprinsessa med mannen i sitt liv, Daniel Westling. En man av folket. Mycket kan sägas om detta med kungahuset och det görs också. Och jag blir en aning trött på allt. Jag tillhör den delen av befolkningen som ÄLSKAR kungahuset. Som anser att de faktiskt tillför något till/för Sverige.

Det är alla andra jag retar mig på. Alla som säger "avskaffa kungahuset". Jag menar det står en journalist i tv och säger "..det är väl ändå lite väl mycket uppmärksamhet om bröllopet nu i media och ja, det är ju tröttsamt..."

Och vilken tidning jobbar hon på?
Aftonbladet.

Och vilken tidning har en hel egen hemsida om kungabröllopet?
Aftonbladet

Är inte det hyckleri så vet jag inte vad som är.

Jag kan hålla med om att det skrivs mycket om det. Pratas mycket om det. Men varför? Jo för att folk vill veta, vill läsa och GÖR det också. Jag kan ge mig fan på att ordförandens fru i föreningen.... (nu kommer jag inte på vad den heter bara för det, men det är en förening som vill avskaffa monarkin och införa republik och som ska ha ett möte imorgon också samtidigt som bröllopet) men jag kan ge fan på att hans fruga sitter som klistrad imorgon framför tvn och tittar hon med när mannen är på möte i Stkh. Patetiskt!!

(Republikanska Föreningen heter den och ordförande är Peter Altin.)

Nä det är upp till bevis imorgon. Vill man inte ha monarki ska man inte heller titta eller ens smygtitta. Inte ens slänga en blick om man går förbi ett skyltfönster med en tv i. Och man ska definitivt INTE säga till brudparet att de kommer att axla manteln den dagen hon blir drottning på ett sätt som gör svenska folket stolt.

Det mina vänner gjorde vår kära statsminister i sitt tal till brudparet vid en offentlig tillställning idag. Skäms på sig statsministern!!¨

Länge leve konungen!!

Kanske jag älskar monarkin för att kungen är så himla lik min pappa...jag undrar...

Kramen

Svåra samtal & svåra val

Besökte min syster och fick veta saker jag önskat jag aldrig behövde höra. Orden som hållt mig vaken vissa nätter och orsakat mig sån ångest blev nu uttalade. Ord...hur kan ord orsaka sådana känslor. För mig...för mig...ba! Vad gör det då inte för henne!

Sen under lunchen hemma idag så kom frågan från mannen upp...
"När?"

Svaret jag hade att ge...
"När som helst!"

Det är inte längre en fråga om Om utan När. Och "när" har gått från "Nått år" till att bli "När som helst."

Bara tanken på det fick oss båda att gråta. Tankarna välde över oss när vi satte oss in i tanken på om det vairt vi som var i hennes situation... Tårarna rann längs våra kinder när vi fattade hur sommaren/hösten kommer att bli för alla inblandade. För oss. För henne & hennes barn. För vi vet vad som väntar. Vi är vuxna, vi förstår. Inser & fattar... Men barnen...


De som är i början av sitt liv. De som inte fattar konsekvenserna. Vad det innebär när någon fattas. När någon inte längre finns där att hjälpa. När någon inte längre går att ringa, krama, känna doften av, se & höra. Vi är vuxna, vi klarar det. Men barnen...


Hur förklarar man? När gör man det? Vad säger man?

Kramen

Vad är rätt och fel??

Hur berättar man för ett livlig barn mitt i livet att:

"Din pappa ska dö. Snart. När som helst? Han är jättesjuk. Svårt sjuk. Det händer här och nu. Snart är han borta. Tala med honom. Fråga allt du vill. Gråt & förbanna, skratta & busa men gör det NU, för imorgon kan det vara försent. Du måste göra det nu!!"

Hur gör man? Vad är rätt och vad är fel?? Ska man upplysa om verkligheten? Ska man förstöra hela deras sommarlov? Ska man ge de ångest över att pappa kanske inte lever på min födelsedag... Har man rätt till det? Finns det nån laglig rätt till det? Och vad händer sen??

Vem tar hand om spillrorna som blir kvar? Vem ska pussla ihop livet igen och göra det helt? Mamma? Moster? Systrar, bröder? Farmor? Mormor? Pojkvän? Kompisar? Vem?

Ingen ska behöva berätta något sådant, ändå är det verkligheten för så många familjer runt om i landet, världen, här och nu. I din omgivning också. Titta dig omkring. De finns där hela tiden. Lider i det tysta. Håller upp en fasad som skrattar och lever som vanligt. Och det måste de göra. För livet går vidare vare sig man vill eller inte. Tiden står aldrig still. Aldrig.

Hur berättar man då?

Hur hade du gjort?

Slutet närmar sig...

Imorgon kan det vara försent....

Hur hade du gjort??

Kramen

Nackspärr...

AJAJAJAJAAAAAAAAAAJ............

Jag har nackspärr!!!

Det är verkligen nått av det värsta jag vet. Det gör SÅÅÅ ont! Och inte kan man röra på huvudet heller. Jag är sån att när det gör ont så brukar jag stretcha lite mer...Inte ens det går nu. Fram med Voltaren gel och upp till bevis!

Kramen

Panik på frackar...

Igår när mannen & jag pratade om jobbet med statisterna så sa jag lite kaxigt att:

"...ja nä men 80 statister är väl inte så svårt att hitta."

Då säger mannen lite fint:
"..nä, men det svåra blir ju att de ska kunna 9 dagar..."

VA???

"...och ha frack..."

Vänta lite nu...Pratar vi 9 dagar med statistlön på 350kr/dagen? Och vem tusan har frack nu för tiden?

Ja och ja!

Jamen där fick ju jag att göra helt plötsligt. Den där lilla informationen hade ju jag lyckats undgå att höra. Det gjorde ju jobbet lite mer - hur ska jag säga - knepigt kanske. Men det är så att det finns statister som är beredda att ställa upp på sånt här. Faktum är att jag redan har bokat in två...tre när jag tänker efter. Och det är ju faktiskt så att det ser bra ut i CV:t om inte annat. Eller som Ronny lite fint sa:

"När Lars von Trier kallar så kommer man!"

Allt för konsten...eller??..

Kramen

Korta inlägg...

Fick ett sms från Anna härom dagen. ".......Läser din blogg ibland men du skriver så låååååååååååånga inlägg att jag inte hinner/orkar läsa hela...."

Då gillar hon bloggen nog nu då, för det senaste så har det blivit kortare inlägg. Korta & fler. Inte mig emot. Jag vet att vissa inlägg har blivit lite väl långa men ja... What can I say? Jag gillar att skriva!!

Kramen

Lookalikes...

...det är vad jag letar efter just nu. Jag sa ju att projektet är hemligt men det var ju manuset som är hemligt så klart. Resten är det inte, eller som mannen lite fint sa "Det står ju på IMDB..." (Internet Movie DataBas) Det hela ska filmas i Trolhättan i sommar.

Så exakt vad letar jag efter? Ja, de kvinnliga är Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg & den malinge är Kiefer Sutherland. Och det kan jag tala om att det är verkligen inte det lättaste. Sen ska de dessutom vara tillgängliga produktionen i 9 dagar....för 350kr/dan. MEN det är självaste Lars von Trier som regisserar och det är ju ett bra namn att ha i CV:t så vem vet..

Sen letar jag 80 statister till produktionen som också ska var tillgängliga i 9 dagar för 350kr/dan, de får också betala uppehälle själva....MEN som sagt.... Lars von Trier.................


En utmaning om något men det gillar jag. Därimellan ska vi provfilma imorgon och det ska bli roligt. Alltid roligt att hjälpa till med det och alltid roligt att slippa mitt andra jobb. Eller ja, så förfärligt är det väl inte egentligen. Det är himla bra arbetskompisar men ändå...

Nu ska jag snart natta barnen...

Kramen

När man får hjärnsläpp...

Ok idag fick jag ett hjärnsläpp... eller jag vet inte vad egentligen. Men jag äter ALDRIG chips. Är inte så värst förtjust i det men idag, idag fick jag flipp. Jag var SÅÅÅÅÅ sugen på chips att jag hotade mannen - nästan - så han köpte det med sig hem efter att han hämtat hem barnen från fritis.

Sen är det ju fotbolls VM i Sydafrika just nu på tv så där fann jag mig sittandes i fåtöljen och svulla i mig chips & vitlöks aouli. Hur gick detta till???

Måste gå till doktorn imorgon och undersöka huvudet!!

Kramen

Hemligt hemligt...

är det nya projektet som jag jobbar med nu ihop med mannen. Han jobbar som frilansande rollsättare och ja, han är inte hemlig alls. Tvärtom han är en av Sveriges bästa rollsättare. 2008 vann han en Guldbagge för sin rollsättning i filmen Kid Svensk. Ja, det var ihop med två andra tjejer men han är ändå bäst!!

Jag jobbar till och från ihop med honom som hans assistent. Främst hjälper jag till vid provfilmningar och letandet efter karaktärer. Bollar idéer med honom och annat möjligt & omöjligt. Just nu så är det då ett väldigt hemligt projekt han jobbar med. Utländskt och med STORA - kända alltså - amerikanska skådespelare inblandade.

Jag finner mig själv sittandes vid datornoch letar efter lookalikes till dessa stora skådisar. Undra om de vet det?? Jamen eller hur! Like they care... Nåja, det är kul men svårt.

Kramen

Vestibulit & manligt tänkande???

Fröken J & jag tittade på en dokumentär härom dagen om kvinnor som drabbats av Vestibulit (Brinnande Vulva) alltså när det skaver i murran. Jag förklarde för Fröken J vad det var mycket pedagogiskt som jag brukar göra som alla vet vid det här laget....

Det hela tog en lite annorlunda vändning när resonemanget fortsatte med: "...det är orättvist. vi kvinnor får allt. Mensvärk, ömmande bröst, gravida, förlossningar, amning...Allt det onda. Ni män får ingenting?" Vi försökte komma på några grejer... "Göra lumpen..............."

När vi satt där och spånade efter saker kommer det lite fint innifrån mannens rum:

"Glöm inte att vi blir förkylda också!"

Jaa, just det!

Eller hur...

Kramen

Barnvakten...

...det är jag idag. Nu. Till två speedade, underbart halvgalna busfrö till pojkar. De följde med hem efter fritis idag och är kvar ett tag till. L är lika gammal som Herr A och de ska till hösten börja ettan tillsammans. Bara det ett äventyr i sig...

Som sig bör så ömsom leker de, spelar tv-spel och...bråkar. What else is new?!?!? Herr A kommer ut och gormar nått om att L gjorde nått. L sitter på sängen och tittar tjurigt på mig och säger nått om att Herr A började (inte helt otroligt). Jag säger att de ska säga förlåt för de är ju kompisar. L är inte sen "Förlåt" Ok, bra. Herr A?? Blåvägrar (inte helt otroligt det heller...suck)

Nåja till slut säger han förlåt och då säger L i mycket bestämd ton. "Man måste säga förlåt för om du inte gör det så när jag blir borgmästare när jag blir stor så blir du bara i... i finkan"

Hm??? Jag tror jag får ta mig ett snack med P...hahahaha de är för goa våra pojkar!!!

Kramen

Scrapträff

Igår hade vi scrapträff hela dagen. Jag var i lokalen redan kl. 08.30 för att förbereda. Flytta ut stolar, soffa och ordna till borden och så. Jag tillsammans med P höll i träffen. I jan,/feb var vi nere i Halmstad på träff hos P´s släkt. Hennes mamma, mostrar & kusiner scrappar så vi var där och hälsade på. Jättekul och de undrade då om de fick komma upp till oss. Självklart!! Så igår var det då dags.

Marie från Scraplyckan i Kungälv kom med delar av sin butik och ställde upp i köket på två bord. Hur kul som helst!! De från Halmstad hade redan gjort förbeställningar fast det vart ju en del inköp till ändå. 10.00-19.00 satt vi och scrappa med avbrott för lunch vid 1-2 och fika vid 4-5.

Alla kom och det var verkligen jätteroligt. Det är så kul det här med scrapping så jag saknar ord. Rena terapin ibland. Som vanligt mycket skratt, goda tips, byte av saker sinsimellan och stundtals djup koncentration.

Till hösten bär det av ner till Halmstad igen för träff. Det här tänker vi göra som tradition. Kalla det vänortsutbyte i scrapping, pappersjuntan, skräptanterna, kalla det vad du vill men fy fan vad roligt vi har!!!

Kramen

Grattis Big-Sis!!

Idag fyller min storasyster 45 år. Hurra, hurra, hurra, hurra.....

Imorse ringde lilla systerdottern E och ville åka med mig efter jobbet. Jag ska handla mat för de och sen lämna hem till de. Vi har gjort så några gånger och det funkar bra. Min syster har helt enkelt inte tiden på sin sida ibland och ja, då rycker jag in. Dessutom så skulle jag ändå ut och jaga presenter till olika barnkalas som ska gå av stapeln i helgen.

Så efter jobbet bar det av in till Gbg. Vi hamnade först på H&M där vi köpte småtjafs (smink, armband & 2par örhängen till var flicka) till barnpresenterna. Sen vidare till Kappahl där vi skulle hitta nått till syrran från hennes familj. Jag sa till E att vi kan omöjligt gå å drälla (för tro mig den ungen kan konsten att gå i affärer...) nu för jag måste vara hemma till 17.00 iallafall. Fröken J´s kalas börja 17.30 såja...

På Kappahl hitta E jättefina kläder som vi köpte. Ett par bruna 3kvarts thigts, en turkos topp & en vit blus. Till det köpte vi halsband & armband i turkost & guld som jag hittade. Sen köpte jag halsband & örhängen till syrran från oss i svart & silver. Är det något hon gillar så är det bling & rassel...

Vidare och handlade maten för att sen hem och hämta upp Fröken J. Lämnade henne på kalaset och åkte upp till sis. Där var alla redan hemma. C kom ut och hjälpte till att bära in alla matvaror och sen gick vi in i vardagsrummet och sjöng för syrran.

Hon blev så glad för allt och det var jätteroligt att se henne så glad. Det var länge sen jag såg hennes breda leende. Hoppas så att kvällen blir fortsatt bra för henne och de övriga. Utan gräl med C, tjat på E och irritation på S. S tyckte (och det kom jag på när vi satt där och syrran plockade fram de hon fått) att den turkosa toppen var jättefin. Turkos är färgen han tycker hon är finast i. Han vart rörd och syrran med. Det var fint!!

Trots att det var snålt med tid så hann vi med allt och det är jag glad för. Nu ska jag packa väskan för imorgon är det scrapträff igen. Hela dagen också. Ska bli roligt!!

Kramen

Skolavslutning # 2

Så var det dags för mina barn att sluta skolan. Herr A slutar Förskoleklass och Fröken J slutar 2:an. I höst blir det 3:an och 1:an. Inte klokt vad tiden går. Var det inte igår han föddes Herr A och Fröken J började skolan? I´m afriad not. Time really do flys...

Först var det samling i kyrkan för sedvanligt sjungande av idas sommarvisa, alla klasser skulle sjunga för föräldrarna. När jag satt där och tittade på när de sjöng i sina fina kläder så gick tankarna till det som jag var med om igår kväll. C som gick ut 9:an. Tänk när min gör det. När alla hennes klasskamrater gör det. Hur ser hon/de ut då? Vad har hon/de på sig? Är alla kvar som är här nu?......

Efter kyrkan gick vi upp till skolan för fika i klassrummen. Det är vid sådana här tillfällen som man vill klona sig. För vem ska man vara med när båda vill ha med mamma?? Herr A sa vid middagen igår att "tjej & tjej och kille & kille". Den varianten köpte vi allihop men just innan vi skulle gå in i klassrummen så strejka han såklart. Då gick jag bara in till Fröken J´s rum. Det får mannen ta tänkte jag fräckt men fick ett sting i hjärtat ändå. Man vill ju inte missa nått, men det är smällar man får ta helt enkelt.



Fröken J skulle sjunga en låt som hon skrivit ihop med två kompisar och när ena kompisen inte hade kommit så vart hon så nervös så jag trodde hon skulle krypa ur skinnet. Hon ville prompt inte sjunga den utan kompis nr3. Kompis nr 2 ville sjunga den såklart ändå även om nr 3 fattades men inte Fröken J. Jag sa till henne att det visste skulle gå bra men min lilla tjej har dålig tillit till sig själv så jag visste faktiskt inte hur det skulle sluta... Då dök plötsligt kompis nr 3 upp och ordningen var återställd. De sjöng sin sång, gjorde sina moves och gjorde det JÄTTEBRA!!!!!! Jag ärr så himla stolt över henne. De var jätteduktiga allihop.

Sen läste hon och några andra kompisar egna dikter de skrivit om sommaren. Och sen var det fika.

Och helt plötsligt hade tiden runnit iväg och allt var slut. Jag som lovat Herr A att gå in till honom en stund hade lite förklaringar att göra... Men nu gick det bra. Herr A sprang runt i korridoren och busade med övriga sprallkillar i sin klass. Ibland blir det bara bra.

Jag tänkte försöka få till en bild på Herr A och hans lärare. Han har haft två manliga och en tjej och de har varit helt underbara. Jag verkligen inte nog poängtera hur bra de är. De tar sig tid med våra barn - tid som egentligen inte finns - på ett sätt som är SÅ BRA! De är ärliga, pedagogiska, underbara och naturligtvis ska de sluta. NEEEJ! skriker mitt hjärta och Herr A´s också om han insåg vidden av att de ev. inte finns kvar i höst när han börjar igen. För det är faktiskt så att manliga lärare/fritidspersonal är det så oerhört få av. Och de bra ja de får sluta... Det är nedskärningar, andra som står före de i kön till arbete men jag tycker att manliga lärare som är uppskattade av alla föräldrar borde få förtur på nått sätt. Min lille Herr A behöver manliga lärare runt honom och det behöver andra barn också. Ska mejla rektorn och säga detta för det är så himla viktigt.

Bilden då då? Ja, den får vi ta en annan dag. Jag var inne och pratade med de och de är kvar ett tag till så på måndag ska jag stanna på fritis ett tag och ta lite kort tänkte jag. Sen ska jag scrappa ett litet tackalbum till de tre som ev. ska sluta och ge de som tack för allt de gett.

Väl hemma igen så begav sig mannen ut för att göra diverse inköp. Jag fick besök av P som bjödin oss på fika & tårta och ja, det säger man ju inte nej till så där spenderade vi en timma nått och fikade, pratade och hade trevligt ändå till Herr A förkunnade att nu ville han gå hem. Det var ändå rätt läge att göra det så det gjorde vi. Vi skulle inte stanna så länge för P & barnen skulle in till stan för att shoppa så som sagt det passade bara bra att gå hem.

Nu ska jag fundera ut middag och tillaga den förhoppningsvis. Har lite idétorka så jag får väl ge mig in på nätet och få lite inspiration.

Kramen

Skolavslutning # 1

Ok jag har nu deltagit i min första skolavslutning för i år. Åkte till samma ställe som igår kväll fast den här gången fick syrran fickparkera själv. Jag åkte med mannen, Herr A & Fröken J.

Dagen började lite skakigt men slutade bra. Jag fick ett samtal till jobbet som resulterade i att jag gick från jobbet halv 2. Körde den stora till stallet där hon blev fin i håret med hjälp från en kompis. Jättefin!!

Sen hem, hämtade kläder och vidare till en klasskompis där de gjorde sig iordning inför kvällen. Jag hämtade mina små och åkte hem till mig. Där gjorde jag middag, stassade om och åkte upp till skolan för avslutningen av åk 9. Syrran sa att det skulle bli betygsutdelning och ja, det trodde ju jag då så klart. Tar väl en timme max då tänkte jag. Herr A var ju med och om det är nån som har myror i brallan så är det han. Ska aldrig mer tro på nått syrran säger mer....

Väl på plats var det som brukligt många föräldrar och släkt som kommit, vilket ju var trevligt. Men en sak jag funderade över var att så många hade blommor med sig. Rena studentfixen, men det är ju bara 9:an de går ur. På min tid så sprang vi ut ur dörrarna och that´s it! Tråkigt kommer jag ihåg att jag tyckte det var. För det är ju lite sorgligt att skiljas åt efter 9 år i skolan, men ja, så var det då.

Så är det inte nu. Kanske lika bra i och för sig för så här i efterhand så tycker jag ändå det var en trevlig sak de gjort av detta som vi på min tid kallade att "Mucka".

Vi kom in i aulan, satte oss och sen satte klasserna sig. De har två 9:or denna skolan. Då tog ett bildspel vid där bilder över alla elever rullas upp på storbild. Föräldrarna hade fått skicka in tre bilder på sina barn så det blev ju en del lite pinsamma é klart och många roliga skratt.

Sen var det sång, prisutdelning, sång igen, betygsutdelning, sång...... Ja det tog inte en timme om jag säger så.

Till saken hör att jag på senare tid har fått en släng av Herr Ågren (panikångest) och när det greppar tag i sinnet är det rätt svårt att återfå kontrollen. Lägg till det faktum att min mage mullrar, låter, kör och ja behöver tömmas helt enkelt. Framför mig sitter dessutom en tant som inte haft vett på att lämna parfymflaskan hemma. Alltså vad är det med folk?? Måste man bada i parfym när man ska till ett ställe där man vet att det är massa folk? Förstår man inte att det KANSKE finns folk där som är allergiska mot starka dofter, som inte gillar det???? Satt en stund och försökte återfå kontrollen över mitt sinne och ja, jag lyckades någorlunda. Till slut ville jag dock bara ut. Det var varmt, trångt, jag svettades som en gris och Herr A frågade hela tiden om vi kunde åka hem nu, mannen är lagom irriterad på Herr A då han sitter bredvid sonen, Fröken J börjar också tröttna och jag??...Bet ihop!

Till slut var det över och man fick gå ut. Thank god!!! Vi ut och jag försökte leta efter en toa men hitta ingen så jag gav upp. Gav kameran till syrran, pussa C på kinden och gick till bilen där Herr A redan satt fastspänd och mannen vid ratten...hm... Fröken J åkte hem med sin moster och då blev Herr A helt vild i bilen och skulle åka med. Det är väl underbart att hur man än gör så blir det ändå fel....

Avslutningen då? Faktiskt jättebra! De som sjöng var jätteduktiga & modiga. De var så fina allihop, min såklart finast. Det var roligt tycker jag att alla - nästan- var så uppklädda. Både tjejer & killar. Små klänningar & bling blandades med kostymer, slipsar & flugor. Utanför väntade sen en hyrd buss på alla elever som skulle ta de till en fest med middag på hemlig ort. Sen kör bussen hem de igen till 1 på natten och innan de får kliva in i bussen får alla blåsa. Det är alltså en alkoholfri fest och det gillar jag bäst.

Jag hoppas så att min mosterdarling fick en bra muck-avslutning!! Att hon hade roligt på efterfesten, att maten var god och hon minns hela kvällen med ett leende. Hon behöver verkligen det minnet och jag hoppas så innerligt att det vart en bra dag!!

Kramen mitt hjärta!!! Moster är så stolt över dig!!!

Teater & fickparkera

Jaha, då har man sett bra teater och haft en nära döden upplevelse på en och samma dag. Och jag överlevde båda, inte illa alls...

Fickparkera, är ett ord som jag helst undviker att utöva. Jag kan stava till det men inte utöva det rent praktiskt. Jo, en gång fick jag till en fickparkering annars gör jag som min mamma. Kör ett varv till och hoppas att nån kört iväg. Fånigt jag vet... Min syster däremot. Hon kan stava till det och TROR dessutom att hon kan. Vilket hon nog kan men INTE IDAG. Katastrof är nog en bra beskrivning på hennes försök till fickparkering idag.

Det började ju bra. Stressade åkte vi till skolan där teatern skulle äga rum. (Äldsta systerdottern går ur åk 9 imorgon och alla åk 9 sätter upp en teater varje år som familj & vänner kan komma och titta på. Så också vi så klart.) Medans vi åker dit ringer C - något nervös inför föreställningen - och gapar att nu måste vi komma för hon måste gå och hon måste vara där när vi hämtar ut våra biljetter....???...

När vi kommer till skolan så är det tjockt med bilar överallt. I rabatter, på parkeringen, längs med gatan, ja överallt. Utom en plats mellan två bilar. Där ska min syster in med sin något stora bil. Till saken hör att innan vi körde in på skolan område så pratar vi om en gemensam bekant och jag säger att det var ett bra tag sen vi träffades nu och ja....

Sen börjar min syster fickparkera. Historien kunde tagit slut där men se det gör den inte. Ha då i åtanke att fickparkering är rätt knivigt. Men syrran börjar ratta, backa, ratta, backa, håller på att backa på bilen bakom, rattar igen, backar och då får vi se våran gemensamma bekant komma gående lungt med sina små telingar. Vid det laget biter jag sönder väskan i ett försök att behärska min instinkt att inte hoppa ut i farten. Den gemensamma bekanta stannar upp lungt leende och undrar stilla vad vi håller på med? "Vad tror du?" säger syrran optimistiskt "går det?" Våran bekanta skakar på huvudet. "Nä, du det där går inte!"

Varpå syrran graciöst backar, rattar, backar, rattar, backar igen och får syn på en ledig p.plats alldeles nedanför på parkeringen. Så när vi äntligen har parkerat klart bilen slänger alla upp dörrarna och flyr ut. Flåsar vid sidan om bilen och torkar bort handsvetten. Syrran tittar på mig och två ungar som är gröna i ansiktena. "Vaddå? Gjorde jag nått fel?" Närå, närå - nästa gång tar vi taxi!!!

Ok vi hade överlevt!! Smidigt slank vi sen in i skolan för att upptäcka att vi var på fel sida om skolan. Syrran ringer det stora barnet som nu är om ännu mer nervös och börjar tala i tungor... Vi hastar runt skolan, in genom entren och där uppstår något av en lite förvirrad situation. Var är biljetterna??? Det stora barnet vet nu inte vad hon ska ta sig till mer än att kanske nita första bästa person - however - som den väluppfostrade unge hon är svär hon ve och förbannelse över allt och alla och försvinner för att i nästa sekund dyka upp igen och ropa. "Kom här!"

Det sluta med att syrran fick betala 120 kr för biljetter som var gratis...hm...nått mattegeni är jag inte men jag trodde gratis menade att man inte behövde betala?? Nåja, där stod vi sen och väntade på att bli insläppta. Passade på att andas lite...

Teatern då, ja vad kan jag säga. ASBRA!!! De hade skrivit manus själva, gjort sceneri, skaffat kläder & rekvisita... Jag är imponerad. Och min unge var ju bäst så klart! Jag filmade alltihop. hoppas bara att det blev bra, annars skyller jag på mannen. Ja det är ju hans kamera!

Nu är jag hemma igen och jag ska ta en kopp te och lugna mina nerver.

Det är alltid ett äventyr att åka med dig sis. Vi har - oftast - hur kul som helst, men jag vet inte...fickparkera....det struntar vi i nästa gång...

Kramen & go´natt

Underbara vän i livet

Det är så underbart med min vän P. Hon får mig alltid på bättre humör. Innan jobbet imorse så tog vi en kopp kaffe ihop för att planera helgens scrappträff som vi ska ha då. Och som vanligt så pratar vi om helt andra saker än det vi tänkt från början...

Bland annat så kom vi in på detta att jag velar så om open. Berättade om artikeln jag läst och då säger hon de magiska orden "du kanske inte ska läsa så mycket utan lita mer på din egna känsla" Och hon har ju rätt. Jag vet det. Varför är det så svårt att lita på sig själv egentligen?? Hur som haver, efter vår fika så kändes allt så mycket bättre. Nu, kan det bara gå åt rätt håll.

Nu - så vet jag!!

Alla borde vara förunnade att ha en vän som P. Hon är verkligen guld värd!!

Hela dagen känndes liksom lättare. Sinnet hade liksom fått ro och nu kan jag fokusera på allt som komma ska. Op, scrappträff, jobb och livet i sig.

Kramen

Vänster eller höger sida

Herr A kom upp imorse och stånkade över att vi inte väckt honom så han kunde gå till skolan. (Undra om man får höra det om tio år också??)

Jag försäkrade honom om att både jag & mannen hade gjort ihärdiga försök men han stensov verkligen. Då visa han hur vi kunde ha gjort. Knuffade till mig så jag spillde ut min mjölk ur tallriken och flingorna flög... Ok...

"Har du vaknat på fel sida sängen idag?" undrade jag försiktigt.

"Vaddå fel sida!" muttrade han surt. Han satt mittimot mig i kökssoffan.

"Ja, du är ju så arg" sa jag. Han tittade om möjligt ännu surare på mig, funderade lite och sa sen:

"Ja, jag har vaknat på vänster sida"

Fick lite svårt att hålla mig för skratt men jag bet mig i tungan och kunde ju inte låta bli att fråga.

"Jaha, är den högra den braiga sidan då?"

"Ja, den högra är bra sidan och den vänstra den dåliga. Och tyvärrrr har jag vaknat på vänster sida idag!"

Jaa nämen vad svarar man då...

Kramen

Tvivel igen

Ok nu har jag tvivel igen. Ska jag verkligen opa mig? Går det verkligen inte att gå ner i vikt utan att behöva opas? Orsaken till allt tvivel... en artikel i Aftonbladet. Om en kvinna som gjorde en op och som fick det ena efter det andra efter open. Det var förväxling av röntgenplåtar som ledde till att galla som läckte ut i buken och inflammation på det. Sen fick hon lunginflammation. Sen lyckades (?) tarmarna vrida sig upp o ner så hon kräktes så fort hon äter vilket gör att hon nu inte kan äta nått och bara går ner i vikt. Nu väger hon 40 kg och riskerar att dö. Och som hon ser ut!! Snacka om häng på låren....

En annan kvinna läste jag om för ett par veckor sen hon punktera de en åder -typ- på under op och hon höll på att dö. De fick söva ner henne och amputera båda benen....

Jag vet inte längre...

Jag är inte dumare än att jag förstår att det finns risker med en operation. Vilken op det än må vara. Och det är ju inte så att de operationerna som går bra - de skrivs det ju inte om så klart för det är ju inga nyheter eller...

Men jag vet inte....

Jag följer ju några bloggar där tjejerna har gjort GBopen och det har gått bra. Jag har pratat med folk som gjort den och det har gått bra. De mår också bra. Inga amputerade ben där inte.

Men jag vet inte...

Samtidigt så är det ju så att det funkar med typ VV det vet jag ju. Allt bottnar ju i att man ändrar livsstil, ätmönster jag vet det. Rätt mat & motion. Och sen allt häng som blir. Det är ju inte direkt attraktivt. Magen får man ju till fixad med resten då? Överarmar, låren och antagligen minskad byst. Känner barnen igen mig...tycker mannen om mig...tycker jag om mig själv.... Det är inte försent att ändra sig, men vill jag....

Jag vet inte....

Känns som att jag hamnat i nått sorts vakum. Jag har beslutsångest sen tidigare och jag får det tillbaks i omgångar, när det liksom blir starkare och när det styr mitt liv. (Mesta tiden kan jag leva med det men sen händer nått.) Och när jag säger beslutsångest då menar jag verkligen det. Har svårt att bestämma mig vad jag ska ha på mig till jobbet. Om jag ska borsta tänderna nu eller om 10 minuter. Jag kan sitta en halvtimme - lätt- och fundera på det.... Måste verkligen hitta vägen ur detta....för det hjälper inte mitt tvivel jag har inför open just nu...

Kramen

Borta bra men hemma bäst...

Ännu en dag till ända med min kloka son unge Herr A som vi har spenderat inomhus. Det har blåst lite idag och även om solen lyst så höll vi oss inne Vi har myst, fikat, busat, tittat på film, lekt, sorterat lego & jag fick t.o.m rensat ur kökssoffan.

Imorgon kommer mannen & Fröken J hem från sin "scoutresa". Det ska bli skönt att få hem de igen. Även om det varit skönt med egentid bara jag och sonen så längtar jag nu efter min tjej. Vi har ju pratat varje dag men ja... Och jag tror nog de längtar efter oss. Tycker mig skönja det i deras röster. Borta bra men hemma bäst...

Själv är jag bara trött just nu. Ska till jobbet imorgon bitti igen och det är något jag inte direkt ser fram emot. Imorgon har vi stängt, vilket vi alltid har på måndagar så då brukar vi bara jobba till 12 och det är ju rätt ok.

Efter jag slutat tänkte jag åka bort till NP-teamet och prata med de. Jag ringer en så där 2-3 gånger i veckan men har hittentills inte fått tag ide. De har ingen telefonsvarare och inga mejladresser... Och nu har det gått så lång tid sen vi var där och de pratade med oss & Herr A så nu vill jag veta vad de tror. Får vi nån diagnos eller inte?? Och man brukar ha ett möte med alla inblandade och skolan men det har vi inte sett röken av än. Kanske man ska se det som nått positivt. Att de tycker att Herr A inte är "så farlig" i sin ADHD vad vet jag... Men jag vill faktiskt veta vad de kommit fram till. Dessutom så behöver jag själv hjälp...

Jaja, vi får väl se.

Kramen & go´natt gott folk!!!

Herr A & ormen

Planen var att ha ett svart skärp ute på balkongen för att fåglarna ska tro att det är en orm där så de inte landar på vår balkong och bajsar där. Det funkade bra ända tills Herr A kom ut och såg skärpet. Såklart undrade han och jag förklarade som den pedagogiskt riktiga moder jag är, följdaktligen mycket pedagogiskt för honom om varför och ja det nöjde han ju sig inte med då é klart. Kunde riktigt se hur hela hans lilla huvud fylldes av alla tankar, planer & idéer och hela hans fantasi skenade iväg och sen kom värsta utläggningen som avslutades med: "vi måste ha en fågel där mamma så det ser ut som om ormen äter upp den." Ok??

"Har vi nått matrial som ser fågellikt ut mamma?" undrar han sen helt seriöst. Kunde inte komma på nått... Varpå Herr A funderar å det värsta. Han får syn på Fröken J´s "monster" som hon gjort till pappa av en mjölk kartong (de får verkligen lära sig viktiga saker i skolan-nåja den kom ju till gagn nu så...). Herr A upplyste mig om att "Det här kommer verkligen att fungera mamma om man binder ihop de. Då tror fåglarna att ormen äter upp fågeln. Smart va?" Onekligen.

"Sen kan man dra iden mamma då tror fåglarna att den lever..."

"Du kan ju inte vara på balkongen hela natten och dra i den.." säger jag och önskar att jag aldrig lagt ut skärpet på balkongen i första hand.

"Men mamma, fåglarna sover ju på natten så det är ingen fara."
"Hur vet du det?" undrar jag.
"Det säger Sven i Lilla röda traktorn" (Det är ett barnprogram som vi har på DVD och som han nu börjat titta på...så lägligt eller hur?)

Sen har Herr A en utläggning om hur man kan göra. Olika sätt man kan fånga en fågel på, olika sätt man kan skrämma de på, han hämtar diverse saker som man kan ha och hela tiden med orden "Tillåt mig att demonstrera!"

Vid det här laget har jag tröttnat men han är helt inne i sitt planerande. Den ena idén är tokigare än den andra och jag undrar stilla var det hela ska sluta. Men jag låter honom hållas det är snart läggdags ändå... Med den ungen i familjen har man aldrig tråkigt!!!

Kramen

Att gunga i solen

Vi åt så sen frukost idag jag och Herr A så vid 12 packade vi ner fika & kaffe och åkte till lekplatsen i Kungälv. Där var vi ca 1 ½ timma och gungade. De har en sån där stor, rund, blå gunga som Herr A gunga i. Jag puttade fart men kunde till slut inte motstå utan hoppade i gungan jag med. Så gungade vi där kanske en halvtimma eller nått. Det är verkligen nått av det bästa som finns. Att ligga i en gunga och titta på himlen & molnen och känna solen värma ansiktet. Underbart...

Sen ville Herr A fika så klart. Igår vid 20.00 ungefär så fick vi för oss att baka kladdis. Något av Herr A´s favoritkaka och det hade vi ju med förståss. Kaffe & saft. Så satt vi där under björkarna och tittade på gässen som finns där i en inhägnad. Det är en bra lekpark för inte bara har den en stor gunga utan flera små vanliga gungor, rutchkana, sandlåda och en lagom stor båt som går att vara på och gunga. Efter ett tag så åkte vi och köpte lördagsgodis och sen vidare hem.

Lugnet infann sig och det var välbehövligt. Jag har ont i ryggen och behöver vila känner jag. Måste ta det lite lugnt. Var på apoteket idag också och köpte Ipren. Fick tips av en kompis att Ipren & Panodil ihop är bra smärtlindring. Ska prova och se. Kan ju inte bli sämre...eller ja, det kan det ju så... Det är också en bidragande orsak till att jag vill gå ner i vikt. Slippa ryggvärken. Kanske blir jag inte helt fri från den.

Jag har lättare scollios men när jag gått ner en del och får bröja träna igen då ska jag träna så jag blir starkare i ryggen om inte annat. Värken har jag levt med dagligen i 20 år så det är ju ingen nyhet direkt. Däremot så sjunker jag ihop mer o mer och det gillar jag inte. Min mamma är väldigt ihoptryckt nu på äldre dar och det är något jag ABSOLUT inte vill bli. Hon har ju i och för sig inte gjort nått för att hjälpa sig själv, träna menar jag då. Och jag vet att träning -även om jag inte gillar att träna- påverkar min rygg positivt. Får mindre ont, jag blir inte smärtfri men det blir betydligt bättre.

Nu ska jag gå och göra mig en kopp te!!

Kramen

Nu finns det inga tvivel längre. Idag var dagen som det vände känndes det som. Allt blev så tydligt för mig när jag än en gång blev varse om varför jag vill ha min BP op.

Herr A och jag är home alone då mannen & Fröken J är på resa norröver. I morse har vi en av "de där" dagarna när allt knyter sig i magen och man bara "skäller" på honom innan skolan. Det sluta med att jag satt på pallen i hallen och han satt i trappan. Vi titta på varandra och sen säger han med tårar i ögonen. "Mamma varför är alla andra lediga nångång och inte jag. Jag får aldrig vara ledig..."

Då slog det mig "Tänk tvärtom!" Min man och jag kör med det ibland och de gånger vi har gjort så så funkar det. "Vill du det?" frågade jag. Herr A nickade och ja, då vart det så. Sen var han lite varm också så ja, han kanske hade feber vad vet jag... Nåväl, vi var hemma och titta på film & chilla lite. Vid 12 åkte vi ut. Tänkte åka och köpa en picnicfilt och sen köpa McD och ta med till Borgen. Nu var det ju så att vi var ju inte direkt ensamma om att vara ute & åka i det fina vädret. MASSOR av trafik. Ja, det var ju student så klart och det visste jag inte men det var bara att stå ut. Gick rätt smidigt faktiskt så jag ska inte klaga.

Sen satt vi i gräset vid Borgen och åt lunch. Jättehärligt under träden och med Göta Älv 5 m längre ner. Herr A hade dessutom fått en liten LEGO Atlantis gubbe som han byggde ihop efter maten.

När vi väl sen var hemma så spela han lite dataspel, lekte med LEGOt och sen ville han cykla. Och det var då det slog mig. Orsaken till min op. Självklart gör jag det för min egna skull. Jag orkar verkligen inte ha all denna vikt mer. Min rygg pallar inte och inte mina ben heller snart. Men den största orsaken är mina barn. Jag hänger inte med i deras tempo. Jag håller de tillbaks och det retar mig. Jag orkar inte gå med när Herr A ska cykla, jag får asont i ryggslutet. Jag har svårt med allt när jag tänker efter och att räkna upp allt blir bara tragiskt. Jag önskar att jag kunde göra open nu MEN det blir 31/8 och fan vad jag ska vara beredd då. Tills dess får jag göra mitt bästa och det tänker jag också göra.

Kramen

Velar fram & tillbaks...

Känns som om jag bara velar. Har ju börjat pulvra nu på halvfart och det går ju så där och jag ska vara helt ärlig. Vad som är jobbigt är att jag mår illa bara jag ser påsarna - fortfarande. Inte klokt egentligen. Förra gången då jag drack i 12 veckor så fick jag börja med att dricka Varma Koppen & en knäckemacka (utan nått på) istället för en påse p.g.a att jag mådde så illa. Nu är det reda så innan jag ens börjat på allvar. Suck, det kommer att bli ett eldprov det här.

Frågade en av bloggtjejerna jag följer hur länge hon pulvra innan sin op och hur mycket hon gick ner innan op. Svaret blev 6kg på 3 veckor. Inte mer tänkte jag. Jag har ju sagt att jag ska pulvra helt två månader... Kanske ska se över det beslutet. Fast jag vet ju att ju mer jag kan gå ner innan dessto bättre så jag vet inte. Och det är här som mitt velande kommer in i bilden. En månad helfart kanske räcker.... Nu är jag dock inställd på att börja på helfart den 1 juli så det blir nog det ändå. Kanske...ÅH BESTÄM DIG!!!..............

Nu ska jag dra till jobbet...

Kramen

Tågresan

Jaha då var mannen och Fröken J framme i staden norröver. Där ska de stanna till tisdag nästa vecka så de åker tåg hem igen. Tågresan hade gått bra och fården hem till huset också. När jag pratade med henne i telefon förrut lät hon glad men trött. Hon skulle gå och lägga sig nu sa hon. Hon undrade om hon fick ringa mig på natten om hon ville. Om hon "...fick problem..." och det är klart hon får sa jag till henne. Jag har alltid på mobilen sa jag så hon kan ringa den.

Hemma är det nu bara jag & Herr A. Vi har haft en lugn & skön eftermiddag. Spelat fia med knuff och tittat på film. Sen var det läggdags och så trött som han var så blev det inga stora protester. Han sov efter en halvtimma ungefär.

Själv är jag vaken lite längre. Njuter av stillheten, ljudet av svalorna som skriar i kvällsluften... Härligt! Tror jag sak göra mig en kopp te faktiskt...

Kramen & Go´natt

Funderingar från en liten kille...

När vi låg i sängen ikväll jag & Herr A vid läggdags och tittar på film så säger han helt plötsligt.

"Mamma kan du inte ringa de som ska göra dig smal?"

Jag undrar ju såklart vad han menade.

"Jag vill ha dig tjock mamma"

Ok, kanske inte vad jag vill men jag undra ju förståss varför.

"Då kommer jag inte att känna igen dig mamma om du är smal"

Ja vad svarar man då. Tanken har nämnligen slagit mig med. Men jag svarade att min kropp inte mår bra av att vara tjock. Varför undrade han och jag svarade att mina ben inte mår bra av det, desstuom så orkar jag inte hänga med dig i ditt tempo. Hur då undrade han och jag svarade att jag kan t.ex inte springa.

"Men mamma du behöver inte springa det kan jag göra" Det är kärlek det på hög nivå från en 6½ åring. Åh vad jag älskar den ungen!!! Han är så klok

Kramen

Bloggar om bloggar...

Det finns ett par bloggar som jag följer. Läser de varje dag. kollar vad som hänt. En är en kändisblogg, en är hysteriskt rolig, en är deprimerande naken, två är inspirerande scrapiga, tre är GB opade och en är tankar om livet isig. Sen har jag ju min egna då såklart som är en mix av alla de jag följer.

Jag har alltid varit skeptiskt till bloggar och att blogga. Skriva dagbok däremot har jag alltid gjort ända sen jag var lite tjej och bodde hemma. Har alltid haft ett driv av att skriva. Med penna och papper, senare med skrivmaskin och numer med datorn. fortfarande med pennan dock i bokform men då ihop med Anna. Tanken om en egen blogg har funnits en längre tid faktiskt. Det har kliat i fingrarna länge och jag har inte fattat hur jag ska bli av med det. Sen sa en kompis till mig att "...du skulle ju blogga när du pulvra..." Då föddes tanken. Sen har tanken vuxit sig större. Och när jag sen fick beskedet att jag skulle komma till Frölunda sjukhus så tänkte jag att "va fan" och här är jag nu. Skrivandes i min egna blogg. Skumt men otroligt kul! och jag ångrar det inte en minut. Dessutom så kostar det inget (än...) och allt som är gratis är ju bra. Eller....

Kramen

Fröken J´s resa...

Jaha, då var det dan före dopparedan. Lite så. Imorgon åker mannen & Fröken J upp till mina svärföräldrar för att delta i Fröken J´s mellankusins studentfirande på lördag. Som hon har sett fram emot detta. SÅÅÅ länge och nu är äntligen dagen inne.

För några år sen så var mannen & Herr A uppe på stora kusinens student ensamma och nu är det då Fröken J´s tur. De ska åka tåg därav ivern. Jag ska jobba som vanligt på morgonen och sen ska jag köra de till tåget vid halv 1. Sen kommer de hem den 8:e igen. Nästan 1 vecka alltså. Jag & Herr A får klara oss hemmavid själva. Det ska bli kul faktiskt. Vi kunde ju ha åkt med men jag sa till mannen att "nej, detta ska du & Fröken J göra själva." Hon behöver verkligen tid ihop med sin pappa själv utan Herr A. Han och mannen tillbringar så mycket tid tillsammans ändå. Jag vet inte om det är för att vi har en pojke och en flicka men mannen tycks dra mer till Herr A än sin dotter. Missförstå mig inte nu - han gör mycket ihop med henne också men ibland (på sistone) har han "favoriserat" Herr A. Han leker mer med honom, filmar honom mer... små saker men det är saker som betyder så mycket och det är känsligt. Sen är Fröken J inne i en känslig ålder. Det händer mycket i hennes kropp. Utveckling och känslor och hon är bara 9 år så ibland vet hon varken ut eller in.

Hur som haver - nu ska de iväg och de ska ha det så roligt. Själv ska jag ha mysigt med Herr A. Tänkte åka på picnic, gå på bio (har presentkort kvar att utnyttja där. Verkligen en jättebra present att få!!), kanske åka till den stora lekplatsen i Kungälv och ja, vi får väl se. Jag hoppas på fint väder också så vi kan mysa.

Själv har jag mått så där idag. Har mått illa, magen är fortfarande orolig och jag känner mig som en uppblåst ballong. Gick tidigare från jobbet och åkte hem. La mig i sängen med filten på och somnade och sov 1 timme. Då väckte mannen mig och sa att han hämtat barnen, vilket jag tyckte var så gulligt. Då gick jag upp.

Undra om det -måendet alltså - har med det att göra att idag är dagen då jag börjat dricka pulver på halvtid. Ska pulvra helt fr.o.m. 1 juli. Första vecka var tuff förra gången. Blev retlig & arg för inget. Men då pulvra jag helt direkt det gör jag ju inte nu. Känner mig ändå "konstig".

Jaja, nu ska jag natt Fröken J. Det får jag inte göra sen på 1 hel vecka. Hur ska detta gå?!! Min lilla tjej...ensam utan sin mamma....ingen att prata med...ingen att busa med....hon kommer att sakna mig hela tiden och jag kommer antagligen att sakna henne ännu mer medans hon antagligen knappt kommer ha tid att sakna mig.. Jo jag vet, jag är fånig. Men sakna henne kommer jag!!!! Jag Älskar henne mer än ord kan beskriva!!!

Kramen