Sista semesterdagen...

...och jag har inte gjort ett skit. Det är faktiskt så. Jag har så mycket jag borde göra egentligen men det vill sig liksom inte. Jag har försökt varje morgon att ställa mig vid mitt bord och se över vad det är som sak göras. Jag ser listan. Observerar den och läser den om och om igen. Sen går jag och lägger mig och löser lite korsord istället. Det blir liksom inget gjort. Det funkar inte. Får nog bara vänta ut det lite tror jag.

Att min syster känner så det kan jag förstå. Att hennes barn känner så kan jag förstå. Men jag? Fast det är klart, så involverad somjag är in min systers familj som jag är så är det kanske inte så konstigt. Men jag kan aldrig mäta mig med det hon går igenom det vet jag. Jag kan bara hoppas att hon arbetar sig igenom allt detta jobbiga med förståndet i behåll - ja det gör hon det vet jag, men att hon nångång snart ska se en ljusning i tunneln och finna ro i sitt liv igen.

Vågar inte ens tänka tanken på hur jag hade reagerat om det varit jag i hennes situation.... Men jag vet att om jag nån gång - gud förbjude- hamnar så som hon gjort då finns hon där och kan fånga upp mig. För du får aldrig dö sis!! Vet inte vad jag skulle göra då...

Och så¨var det ju min sista semesterdag idag. Och den har ju varit....lung. Jo vi var och handlade mat på em, vilket gjorde att jag missade (igen?!) min mat kl3, inte så himla bra. Annars funkar det bra med att ställa mobilen på ringning. Toppenbra.

Men imorgon så börjar jag jobba igen då. Suck. Tillbaks till museet och den lååååååånga väntan i receptionen. Fast ska jag vara ärlig så är det ett ok jobb för tillfället. Det har jag sagt förrut och det tåls att säga igen. Dessutom ska jag vara en del ledig framöver. Strödagar hit å dit. Sen är det ju op. Och det mina vänner är en helt annana historia i ett helt eget inlägg.

Kramen