Suck, det slog mig när jag kolla min blogg nu att jag har inte skrivit sen i måndags....hm... skäms på sig!! Men jag har verkligen haft fullt upp. Dockkläder har sytts, en present packats ihop.
Jag har sytt nya julgardiner till köket och jag är sååå nöjd. I bara farten så sydde jag tre kuddar till kökssoffan som också blev jättefina.
Igår så tog vi ett stort steg, jag & mannen. Om nu minns så skrev jag lite kryptiskt för ett tag sen om att jag & mannen var olika på en sak och jag fann det jobbigt. Igår ändrade han sig och jag kan inte förklara för er hur glad jag är för det. för nu blir nog min dröm av ändå fast det tar nog 1-1½ år. Och vad är det då jag syftar på: Hus köp.
Mannen har alltid varit avig när jag vill gå på visningar. "Vi har ju ändå inte råd" har alltid varit hans svar. Men igår...var det annorlunda. Det var ett hus i vårt område som är till salu som vi gick och tittade på. Huset var jättefint. Bara att flytta in i princip. Lugna, smakfulla färger på väggar & golv. Mannen gick och funderade länge och vi var överens när vi gick. Vi ska ta ett snack med banken (på måndag faktiskt) och höra vad vi har råd med. Ska bli spännande.
Sen idag på jobbet hände en rolig sak. en av våra pensionärer kom in med sin dotter. Jag satt som vanligt och pysslade när de kommer fram och tittade. Hon beundrade mina julkort som jag gjort och ja, sen gick de. Sen när vi satt och åt middag idag så ringer det. Då var det dottern som ringde. Hon undrade om jag tog beställningar av julkort och det görjag ju så nu har jag fått en beställning på 30 julkort och det ska bli superroligt.
Nu ska jag gå å lägga mig för jag ser snart i kors.
Kramen
fredag 26 november 2010
måndag 22 november 2010
Monday morning...
...är det inte just nu. Mer kvällen, men det var en bra inledning eller hur??!!
Idag har jag VABat en sjuk son. Herr A har en efterhängsen förkylning som vi nu har tutat i honom beror på att han inte har sin overall på sig på rasterna ute. Inte sin jacka heller för den delen. Jamen när inte ren pedagogik går in i de små liven då får man hota. Det kan jag säga biter inte heller på min lille son men det här. När han blev förkyld och fick feber, ja då förstod han. Det är ju liksom så med honom. Det måste hända nått så han kan se konsekvenserna - då vet han. "Aha, jag ska knäppa min jacka mamma så jag inte blir förkyld." Just det! Kids....
Imorse bär det av till VC igen. Fruktade att jag fått itllbaks min svampinfektion i munnen men det var falsk larm - thank god!! . Vidare till apoteket och hämtade ut lite recept och annat smått & inte så gott. Unnade mig en fika på godaste café i hela Ale, Sveinheimers i Nödinge och tog en cappucino & lussebulle. Kände mig lite fånig då jag frågade expediten om jag kunde få en lussekatt med två russin i istället för den jag fått som bara hade ett på. Men va tusan - det är ju alltid BARA numer 2 russin på. Jag som är barnsligt förtjust i russin i degen vill ha måååånga.
Sen satt jag där och bläddra i min nyinköpta Magnolia tidning och drack cappucino & åt underbart god lussekatt. Som jag inte orkade äta upp så klart. Halva åkte med hem.
Vid 2 var det dags för kvartssamtal på skolan. 14.00 med Fröken J och 14.30 med Herr A. På skolan möttes vi av bekymrad personal som meddela att Fröken J inte mådde bra. Jaha, det blir till att VABa imorgon också - vad tråkigt.....NOT!
Nåja, samtalen gick bra. De är duktiga i skolan båda två på sina olika sätt. Och en sak är ju helt glasklar. Herr A, han kan prata han. Han sopar banan med mig i den kampen om att hålla låda. Vi, jag och hans två fröknar (varav en är magister) fick verkligen anstränga oss för att få nått vettigt ut av detta samtal för som den pojken pratar - my god!! Enda gången han är tyst är när han sover. Men gud vad jag älskar den lille pojken!!!!!
På eftermiddagen, vid 6 ungefär - just som jag skulle slå ner rumpan i köksoffan och äta middag ringer kära syster yster. Jag svarade: "Jourhavande medmänniska har just nu stängt för middag och återkommer igen imorgon..." "Jag har tappat mina bilnycklar isnön vid ridskolan" hör jag i andra änden. "HÄMTA MIG!!!!!" ....ok, lugn & fin.... "NU!!!"
Det var den middagen det. Jaha ja det var ju bara att dra på sig den lätta stassen igen. Underställ, overaller, tjocka tröjor, raggsockar, kängor, halsduk, vantar och tre mössor och iväg till stallet. Jag har bara på mig en långkofta och dunväst -vilket väder det än är sommar som vinter. DÄREMOT har jag sommarskor fortfarande...och det var SNORHALT ute. Ingen bra kombination, särskilt inte om man är livrädd för att halka och slå i den redan onda ryggen. Jamen fråga gärna vad jag gjorde efter att ha parkerat bilen på parkeringen. Va?, va?, va?...
Praktvurpan som hade vunnit första pris i saltomotar från 10 m svikten...typ. Behöver jag ens nämna hur ONT det gjorde i min redan ONDA rygg.... "Men du, varför sommarskor" låg jag där på marken och sa till mig själv. Jaa, varför det. Särskilt som det snöade just då. Suck jag lär mig aldrig. Jaja, jag fick kravlat mig, graciöst värre, upp på fötter igen och kröp vidare hemåt.
Nu...ska jag kolla av ett par auktioner på tradera men snart ska jag hoppa i säng, för jag har redigt ont just nu. Fi fan för snö & halka. Jag gillar det inte. Visst det är vackert när det ligger vitt och fint på mark och träd runt omkring men sen blir det bara kallt, äckligt och slaskigt. Nä, mer sommar åt folket!!!
Kramen
Idag har jag VABat en sjuk son. Herr A har en efterhängsen förkylning som vi nu har tutat i honom beror på att han inte har sin overall på sig på rasterna ute. Inte sin jacka heller för den delen. Jamen när inte ren pedagogik går in i de små liven då får man hota. Det kan jag säga biter inte heller på min lille son men det här. När han blev förkyld och fick feber, ja då förstod han. Det är ju liksom så med honom. Det måste hända nått så han kan se konsekvenserna - då vet han. "Aha, jag ska knäppa min jacka mamma så jag inte blir förkyld." Just det! Kids....
Imorse bär det av till VC igen. Fruktade att jag fått itllbaks min svampinfektion i munnen men det var falsk larm - thank god!! . Vidare till apoteket och hämtade ut lite recept och annat smått & inte så gott. Unnade mig en fika på godaste café i hela Ale, Sveinheimers i Nödinge och tog en cappucino & lussebulle. Kände mig lite fånig då jag frågade expediten om jag kunde få en lussekatt med två russin i istället för den jag fått som bara hade ett på. Men va tusan - det är ju alltid BARA numer 2 russin på. Jag som är barnsligt förtjust i russin i degen vill ha måååånga.
Sen satt jag där och bläddra i min nyinköpta Magnolia tidning och drack cappucino & åt underbart god lussekatt. Som jag inte orkade äta upp så klart. Halva åkte med hem.
Vid 2 var det dags för kvartssamtal på skolan. 14.00 med Fröken J och 14.30 med Herr A. På skolan möttes vi av bekymrad personal som meddela att Fröken J inte mådde bra. Jaha, det blir till att VABa imorgon också - vad tråkigt.....NOT!
Nåja, samtalen gick bra. De är duktiga i skolan båda två på sina olika sätt. Och en sak är ju helt glasklar. Herr A, han kan prata han. Han sopar banan med mig i den kampen om att hålla låda. Vi, jag och hans två fröknar (varav en är magister) fick verkligen anstränga oss för att få nått vettigt ut av detta samtal för som den pojken pratar - my god!! Enda gången han är tyst är när han sover. Men gud vad jag älskar den lille pojken!!!!!
På eftermiddagen, vid 6 ungefär - just som jag skulle slå ner rumpan i köksoffan och äta middag ringer kära syster yster. Jag svarade: "Jourhavande medmänniska har just nu stängt för middag och återkommer igen imorgon..." "Jag har tappat mina bilnycklar isnön vid ridskolan" hör jag i andra änden. "HÄMTA MIG!!!!!" ....ok, lugn & fin.... "NU!!!"
Det var den middagen det. Jaha ja det var ju bara att dra på sig den lätta stassen igen. Underställ, overaller, tjocka tröjor, raggsockar, kängor, halsduk, vantar och tre mössor och iväg till stallet. Jag har bara på mig en långkofta och dunväst -vilket väder det än är sommar som vinter. DÄREMOT har jag sommarskor fortfarande...och det var SNORHALT ute. Ingen bra kombination, särskilt inte om man är livrädd för att halka och slå i den redan onda ryggen. Jamen fråga gärna vad jag gjorde efter att ha parkerat bilen på parkeringen. Va?, va?, va?...
Praktvurpan som hade vunnit första pris i saltomotar från 10 m svikten...typ. Behöver jag ens nämna hur ONT det gjorde i min redan ONDA rygg.... "Men du, varför sommarskor" låg jag där på marken och sa till mig själv. Jaa, varför det. Särskilt som det snöade just då. Suck jag lär mig aldrig. Jaja, jag fick kravlat mig, graciöst värre, upp på fötter igen och kröp vidare hemåt.
Nu...ska jag kolla av ett par auktioner på tradera men snart ska jag hoppa i säng, för jag har redigt ont just nu. Fi fan för snö & halka. Jag gillar det inte. Visst det är vackert när det ligger vitt och fint på mark och träd runt omkring men sen blir det bara kallt, äckligt och slaskigt. Nä, mer sommar åt folket!!!
Kramen
lördag 20 november 2010
Om att bli besegrad...
Jag tillhör den mängden som gillar kreativa utmaningar. Jag funderar på de. Hur ska man lösa de på bästa sättet, billigaste sättet och mest effektiva sättet???
Jag är väldigt bra på att lösa kreativa problem och jag misslyckas sällan. Förrens idag. Och det av en liten ...tomte.
Jag fick i uppdrag av min vän A att sy en advenstkalender i form av en tomte. Det finns en att köpa på Panduro, med martial & anvisningar. 399kr. Måste gå att sy en själv, tänkte jag när A undrade om jag kunde sy nått liknande. Så jag började fundera. Hit å dit och så idag tänkte jag ängna hela dagen åt att sy den. Jag menar hur svårt kan det va?? En liten tomte. Jag hade ju dessutom en bild att utgå ifrån. döööööööööööööööööööö.... Det tog hela dan. TRO mig.
Hur jag än försökte så blev allt fel. Det enda som blev bra det var ben/fötter & arm/händer. resten vart katastrof. Jag klippte till , sydde ihop, sprättade isär, klippte om, sydde ihop, sprätta isär.....och så höll jag på tills jag höll på att bli tokig. Nänstans däremellan slutade hjärnan funka. Hur jag än tänkte så blev det inge bra och till slut satte jag mig på sängen med ansiktet i händerna. Då kom Fröken J in och satte sig på min stol och undrade vad det var. Och som den pedagogiska mamma jag är så berätta jag allt....aningens frustrerad. då säger hon lite fint "Men mamma, jag tycker du ska mejla A och säga att du försökte ändå ditt bästa men det gick inge bra". Och jaa, då insåg jag att det här funkar inte.
Kanske om jag hade haft tre veckor till på mig (nu är det ju inte så att A frågade mig igår....) så hade jag nog fått det att funka. Men när jag satt där på sängen så blev min frustration påtaglig på nått sätt. Och jag insåg att jag kanske borde ha funderat på frågan och kanske insett min begränsning redan efter en dag eller två. MEN nu är det så att jag som sagt gillar kreativa utmaningar så ja, jag ville ändå försöka.
Hur som haver. Jag mejlade A senare och bad lite om ursäkt för att det hela tagit sån tid. Jag hoppas hon har ett andra alternativ till tomten.... Får nog köpa den där tomten och se hur det ska va egentligen.
Nått annat har det inte blivit av. Jag känner mig oerhört stressad av det faktum att julmarknaden närmar sig och jag är inte alls klar med det jag vill kunna sälja. Sen är det annat på schemat alla helger innan dess och jag jobbar ju också på dagarna. Sen ska jag sy mina egna nya köksgardiner och sen kom syrran och ville ha sina nya gardiner omsydda till första advent. Jamen jag tar väl och klonar mig litet tror jag. En arm gör fimolera, en arm syr, en gör julkort och en gör ljus, en gör visitkort och en annan gör...bla bla bla....
Får snart en hjärnblödning och jag inte saktar ner. Nä, imorgon ska jag jobba och då ska jag ta mig en funderare på vad jag verkligen vill sälja på julmarknaden och sen bara rikta in mig på tillverkning av det. Så får det bli. Resten får göras efter den 11 december.
Kramen & go´natt
Jag är väldigt bra på att lösa kreativa problem och jag misslyckas sällan. Förrens idag. Och det av en liten ...tomte.
Jag fick i uppdrag av min vän A att sy en advenstkalender i form av en tomte. Det finns en att köpa på Panduro, med martial & anvisningar. 399kr. Måste gå att sy en själv, tänkte jag när A undrade om jag kunde sy nått liknande. Så jag började fundera. Hit å dit och så idag tänkte jag ängna hela dagen åt att sy den. Jag menar hur svårt kan det va?? En liten tomte. Jag hade ju dessutom en bild att utgå ifrån. döööööööööööööööööööö.... Det tog hela dan. TRO mig.
Hur jag än försökte så blev allt fel. Det enda som blev bra det var ben/fötter & arm/händer. resten vart katastrof. Jag klippte till , sydde ihop, sprättade isär, klippte om, sydde ihop, sprätta isär.....och så höll jag på tills jag höll på att bli tokig. Nänstans däremellan slutade hjärnan funka. Hur jag än tänkte så blev det inge bra och till slut satte jag mig på sängen med ansiktet i händerna. Då kom Fröken J in och satte sig på min stol och undrade vad det var. Och som den pedagogiska mamma jag är så berätta jag allt....aningens frustrerad. då säger hon lite fint "Men mamma, jag tycker du ska mejla A och säga att du försökte ändå ditt bästa men det gick inge bra". Och jaa, då insåg jag att det här funkar inte.
Kanske om jag hade haft tre veckor till på mig (nu är det ju inte så att A frågade mig igår....) så hade jag nog fått det att funka. Men när jag satt där på sängen så blev min frustration påtaglig på nått sätt. Och jag insåg att jag kanske borde ha funderat på frågan och kanske insett min begränsning redan efter en dag eller två. MEN nu är det så att jag som sagt gillar kreativa utmaningar så ja, jag ville ändå försöka.
Hur som haver. Jag mejlade A senare och bad lite om ursäkt för att det hela tagit sån tid. Jag hoppas hon har ett andra alternativ till tomten.... Får nog köpa den där tomten och se hur det ska va egentligen.
Nått annat har det inte blivit av. Jag känner mig oerhört stressad av det faktum att julmarknaden närmar sig och jag är inte alls klar med det jag vill kunna sälja. Sen är det annat på schemat alla helger innan dess och jag jobbar ju också på dagarna. Sen ska jag sy mina egna nya köksgardiner och sen kom syrran och ville ha sina nya gardiner omsydda till första advent. Jamen jag tar väl och klonar mig litet tror jag. En arm gör fimolera, en arm syr, en gör julkort och en gör ljus, en gör visitkort och en annan gör...bla bla bla....
Får snart en hjärnblödning och jag inte saktar ner. Nä, imorgon ska jag jobba och då ska jag ta mig en funderare på vad jag verkligen vill sälja på julmarknaden och sen bara rikta in mig på tillverkning av det. Så får det bli. Resten får göras efter den 11 december.
Kramen & go´natt
fredag 19 november 2010
Om att ha SÅ fel ibland....
Igår åkte jag och mannen en tur till Ullared för att inhandla julklappar till barnen. Jag hade planerat det så bra. Jag sa till mannen att vi åker dagen innan man får barnbidraget för då är det nog minst med folk....öh...jag var nog ensam om den tanken..... typ INTE!!!
Alltså det var SÅ MYCKET folk. När vi kom dit så var hela parkeringen full och vi fick ställa oss där vi aldrig stått förrut. Sen gick vi i och för sig rakt in - alltså ingen kö in - men mannen fick lite lätt panik innan vi ens hunnit in. Och väl inne - ja då fick jag nästan panik. Jag har aldrig i mitt liv varit med om så mkt folk där inne. Det gick inte att komma fram i vissa gångar. Det liksom bara tog stopp. Vid ett tillfälle så ropade en anställd "kan ni vara snälla att gå framåt". Jamenlyckatill liksom...
Vi ställde vagnen och gick runt och hämtade det vi skulle ha och gick tillbaks och la ner i vagnen. Det funka hur bra som helst. Men my god, vad jag inte vill att det ska va så mkt folk där nästa gång jag kommer ner. Att det är folk ja men det vet man ju och så men detta var löjligt. Vart man än vände sig så hörde man "åh förlåt" "ursäkta mig" "ingen fara" "oj, javisst".
Vad som är märkligt är att hur svettigt & trångt det än är - så är ingen otrevlig. Alla vet hur det är och man liksom accepterar det. Hade man gjort det i Nordstan?? Knappast. En trevligare personal får man dessutom leta efter. Alltid tillmötesgående trots att folk river å sliter i de och frågar till höger å vänster. Trots att de packar upp så stannar de upp, pekar var det ligger som du efterfrågar och visar. Nordstan hade sagt "Fråga de i kassan jag packar upp!" Hallo?? DET är sånt som gör att man bara älskar Ullared.
Och nu läste jag i Ulla (deras tidning) att de ska bygga tjejstugor med extra många speglar och utrymme/bäddar. Tror ni att jag ska hyra en sån stuga till sommaren ihop med en kompis eller två??? JAAAA!!! Dags att börja spara redan nu. Det ska bli så skoj och jag ser redan fram emot det. Eller vad säger du sis???
Ok, så hur gick det nu då? Ja förra året när jag var där nere så hamna jag på en dag när allt Lego var slut och då min son bara önskar sig detta så ja... Iår however- så fanns allt Lego kvar och mer därtill. Jag tror nog han kommer att bli nöjd och mamma rätt trött för det kommer att ta tid att bygga ihop allt men va tusan, det är ju halva nöjet och vi är ett bra byggteam jag & Herr A.
Till Fröken J hitta vi däremot inte mycket. Mannen bestämmde sig för att köpa det vi vill ha till henne hemmavid istället. Sen åkte det med massor av blockljus (ska stämpla på de som jag sett Soulsister göra. Ska bli roligt att prova detta då det blir jättefina saker. Fick ju dessutom idag då beställa lite nya stämplar på Stämpelfabriken - som det kan bli....) Sen fick vi nya köksgardiner. Måste sy om de bara för det var 2 längder och jag vill ha en kappa i köket. Men det är ju lätt fixat så det blir inga problem, särskilt inte sen jag köpte ny fin spets idag som jag ska sätta på.
Vad köpte jag mer...örh, vi menar jag ju.....jo, 4 röda kaffemuggar, 2 småskålar, lampskärm, ny handväska till mig (min har gått sönder -vilken otur???!!!!) 2 juldukar och ja, Kan man åka till Ullared utan att köpa plastpåsar??? Nä, så det gjorde vi ju och lite annat.
Väl hemma så var det ju till att snabbt stuva undan allt för mannen var tvungen att hämta ungarna från fritis med en gång så ja.... Sen var vi helt slut båda två och bara låg i soffan och pusta ut. Trötta men väldigt nöjda.
Man kan inte annat än älska detta underbara ställe!!!
Kramen
Alltså det var SÅ MYCKET folk. När vi kom dit så var hela parkeringen full och vi fick ställa oss där vi aldrig stått förrut. Sen gick vi i och för sig rakt in - alltså ingen kö in - men mannen fick lite lätt panik innan vi ens hunnit in. Och väl inne - ja då fick jag nästan panik. Jag har aldrig i mitt liv varit med om så mkt folk där inne. Det gick inte att komma fram i vissa gångar. Det liksom bara tog stopp. Vid ett tillfälle så ropade en anställd "kan ni vara snälla att gå framåt". Jamenlyckatill liksom...
Vi ställde vagnen och gick runt och hämtade det vi skulle ha och gick tillbaks och la ner i vagnen. Det funka hur bra som helst. Men my god, vad jag inte vill att det ska va så mkt folk där nästa gång jag kommer ner. Att det är folk ja men det vet man ju och så men detta var löjligt. Vart man än vände sig så hörde man "åh förlåt" "ursäkta mig" "ingen fara" "oj, javisst".
Vad som är märkligt är att hur svettigt & trångt det än är - så är ingen otrevlig. Alla vet hur det är och man liksom accepterar det. Hade man gjort det i Nordstan?? Knappast. En trevligare personal får man dessutom leta efter. Alltid tillmötesgående trots att folk river å sliter i de och frågar till höger å vänster. Trots att de packar upp så stannar de upp, pekar var det ligger som du efterfrågar och visar. Nordstan hade sagt "Fråga de i kassan jag packar upp!" Hallo?? DET är sånt som gör att man bara älskar Ullared.
Och nu läste jag i Ulla (deras tidning) att de ska bygga tjejstugor med extra många speglar och utrymme/bäddar. Tror ni att jag ska hyra en sån stuga till sommaren ihop med en kompis eller två??? JAAAA!!! Dags att börja spara redan nu. Det ska bli så skoj och jag ser redan fram emot det. Eller vad säger du sis???
Ok, så hur gick det nu då? Ja förra året när jag var där nere så hamna jag på en dag när allt Lego var slut och då min son bara önskar sig detta så ja... Iår however- så fanns allt Lego kvar och mer därtill. Jag tror nog han kommer att bli nöjd och mamma rätt trött för det kommer att ta tid att bygga ihop allt men va tusan, det är ju halva nöjet och vi är ett bra byggteam jag & Herr A.
Till Fröken J hitta vi däremot inte mycket. Mannen bestämmde sig för att köpa det vi vill ha till henne hemmavid istället. Sen åkte det med massor av blockljus (ska stämpla på de som jag sett Soulsister göra. Ska bli roligt att prova detta då det blir jättefina saker. Fick ju dessutom idag då beställa lite nya stämplar på Stämpelfabriken - som det kan bli....) Sen fick vi nya köksgardiner. Måste sy om de bara för det var 2 längder och jag vill ha en kappa i köket. Men det är ju lätt fixat så det blir inga problem, särskilt inte sen jag köpte ny fin spets idag som jag ska sätta på.
Vad köpte jag mer...örh, vi menar jag ju.....jo, 4 röda kaffemuggar, 2 småskålar, lampskärm, ny handväska till mig (min har gått sönder -vilken otur???!!!!) 2 juldukar och ja, Kan man åka till Ullared utan att köpa plastpåsar??? Nä, så det gjorde vi ju och lite annat.
Väl hemma så var det ju till att snabbt stuva undan allt för mannen var tvungen att hämta ungarna från fritis med en gång så ja.... Sen var vi helt slut båda två och bara låg i soffan och pusta ut. Trötta men väldigt nöjda.
Man kan inte annat än älska detta underbara ställe!!!
Kramen
onsdag 17 november 2010
Varför varför varför???
Jag älskar verkligen min man mycket. Vi delar några intressen, andra inte och det är helt ok. Ibland tänker vi samma sak, tycker samma sak och vill samma sak. Ibland inte. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi är två olika personer. Och det är faktiskt ok att vara, tycka, känna & vilja olika saker. Men det finns en sak som gör mig så lessen. Där är vi mil ifrån varandra känns det som och det gör verkligen ont i mitt hjärta.
Ända sen jag var liten har jag velat detta och sen jag fick barn har den längtan inte minskat direkt. Men så fort ett tillfälle dykt upp och jag vill försöka så nej, då är det alltid nått som är fel. Mest ekonomiska - och jag vet att han har säkert rätt men det måste vi ju då ta reda på. Inte ens det vill han. Han vill inte för att han vet vad resultater blir säger han. Men saker å ting kan ju ändras och om man inte kollar upp det så vet man ju heller inte då.
Jag fattar inte. Det är så många i vår siutation som kan - varför kan då inte vi?? Vad har de som inte vi har? Vad är det som gör att de kan men inte vi?
Ibland så är mina drömmar det som räddar min vardag - låter kanske flummigt & konstigt men så är det och har alltid varit. När verkligheten blir för svår så har jag flytt in i en fantasivärld, min värld av lugn. Dagdrömmar säger en del och visst det kanske det är. Men utan de drömmarna så vet jag ärligt inte om jag fortfarande hade andats. Låter säkert drastiskt i en dels öron, men så är det. Och när min största dröm/vilja tycks förbli ouppnålig så blir jag bara så enormt lessen. Inte så att jag tänker sluta andas - nä det är alldeles för mycket jag vill göra för att sluta nu, men tårarna rinner och det kommer de att göra ett tag framöver...när jag är ensam. Å just nu känner jag mig väldigt ensam....
pytte kramen
Ända sen jag var liten har jag velat detta och sen jag fick barn har den längtan inte minskat direkt. Men så fort ett tillfälle dykt upp och jag vill försöka så nej, då är det alltid nått som är fel. Mest ekonomiska - och jag vet att han har säkert rätt men det måste vi ju då ta reda på. Inte ens det vill han. Han vill inte för att han vet vad resultater blir säger han. Men saker å ting kan ju ändras och om man inte kollar upp det så vet man ju heller inte då.
Jag fattar inte. Det är så många i vår siutation som kan - varför kan då inte vi?? Vad har de som inte vi har? Vad är det som gör att de kan men inte vi?
Ibland så är mina drömmar det som räddar min vardag - låter kanske flummigt & konstigt men så är det och har alltid varit. När verkligheten blir för svår så har jag flytt in i en fantasivärld, min värld av lugn. Dagdrömmar säger en del och visst det kanske det är. Men utan de drömmarna så vet jag ärligt inte om jag fortfarande hade andats. Låter säkert drastiskt i en dels öron, men så är det. Och när min största dröm/vilja tycks förbli ouppnålig så blir jag bara så enormt lessen. Inte så att jag tänker sluta andas - nä det är alldeles för mycket jag vill göra för att sluta nu, men tårarna rinner och det kommer de att göra ett tag framöver...när jag är ensam. Å just nu känner jag mig väldigt ensam....
pytte kramen
måndag 15 november 2010
Håll tummarna!!
Imorgon opas min goda vän Ma på Sophia Hemmet i Stockholm. Jag ringde henne ikväll då jag vet att hon är där. Tyckte lite synd om henne för hon var jättenervös. Men hon gillar inte sjukhus och är spruträdd. Men jag peppa henne och muntra upp henne. Och det är klart att det går bra!!!
Imorgon kl. 12 åker hon in på op. Håll alla era tummar nu för min vän imorgon.
STYRKE-KRAMEN idag är till dig min vän!!
Imorgon kl. 12 åker hon in på op. Håll alla era tummar nu för min vän imorgon.
STYRKE-KRAMEN idag är till dig min vän!!
En fika i lugn & ro...
...trodde jag att jag skulle få idag. Följde ju med mannen till tandläkaren idag i Kungsbacka. Han skulle dra ut två visdomständer och jag tänkte gå in på Kungsmässan medans han gjorde det och ta en fika. Först tog jag en sväng inom Indiska och ja där hitta jag ju inget fint.....Eller hur?!?!! Bara en hel del underbara saker - mest härliga muggar vilket jag verkligen behöver nya.
Nåja, jag köpte en cappucino & en baguette med ost & skinka. Slog mig ner och smsa lite med syrran. funderade på om jag skulle åka ut till Onsala och titta till pappas grav... Då pinglar det till i mobilen. Mannen: "Klart!!" Ok, jaa nä men det vart ju att be om doggiebag och lämna hälften av cappucinon och hämta upp honom.
Väl hemma så ringde telefonen. Då var det min jobbarkompis J som ringde. Vi har ju haft ett problem med en tjej på jobbet som är alkoholist. Efter semester så har hon varit full på jobbet varje dag. Ibland mer ibland mindre men tillräckligt så att det blivit ett problem. Och det är så onödigt egentligen. Min chef har inte vetat hur han ska gör/bete sig så han har bara blivit mer o mer irriterad. Vi andra blir bara frustrerade. Det har skapat en ohållbar situation. Högste chefen skulle skriva brev till henne och säga att om hon går på rehab så är hon välkommen tillbaka sen. Ordförande i en förening som "bor" i samma hus som oss vill bara slänga ut henne - ingen pardon liksom. Ingen vet vad som är bäst och alla tvekar. A har dessutom ett sju h-s humör och det vill ingen av oss dra på sig.
Så idag ringer då J och säger helt enkelt att A är död. SAY WHAT!!!!! Men det är ju inte klokt... Jag blev förfärad verkligen. J sa att A´s dotter ringt tidigare i morse och sagt detta. Hon visste inte hur hon dog, var eller när. Jag sa att jag hoppades att det är något relaterat till alkoholen, hjärtattack, bråck eller nått och inte att det är något våldsamt som hänt. Men jag har en otäck magkänsla om detta. Kan liksom inte bli kvitt den. Hoppas så att den inte stämmer.
Jag har varit ledig idag och ska dit imorgon igen, Vi får väl se hur grabbarna tar det hela. Bra enligt J. De satt sen efteråt och löste GP´s ordfläta som om inget hade hänt... karlar!! hm...
Jaja, livet går vidare, eller hur. Det stännar ju inte bara för att en person försvinner...
Kramen
Nåja, jag köpte en cappucino & en baguette med ost & skinka. Slog mig ner och smsa lite med syrran. funderade på om jag skulle åka ut till Onsala och titta till pappas grav... Då pinglar det till i mobilen. Mannen: "Klart!!" Ok, jaa nä men det vart ju att be om doggiebag och lämna hälften av cappucinon och hämta upp honom.
Väl hemma så ringde telefonen. Då var det min jobbarkompis J som ringde. Vi har ju haft ett problem med en tjej på jobbet som är alkoholist. Efter semester så har hon varit full på jobbet varje dag. Ibland mer ibland mindre men tillräckligt så att det blivit ett problem. Och det är så onödigt egentligen. Min chef har inte vetat hur han ska gör/bete sig så han har bara blivit mer o mer irriterad. Vi andra blir bara frustrerade. Det har skapat en ohållbar situation. Högste chefen skulle skriva brev till henne och säga att om hon går på rehab så är hon välkommen tillbaka sen. Ordförande i en förening som "bor" i samma hus som oss vill bara slänga ut henne - ingen pardon liksom. Ingen vet vad som är bäst och alla tvekar. A har dessutom ett sju h-s humör och det vill ingen av oss dra på sig.
Så idag ringer då J och säger helt enkelt att A är död. SAY WHAT!!!!! Men det är ju inte klokt... Jag blev förfärad verkligen. J sa att A´s dotter ringt tidigare i morse och sagt detta. Hon visste inte hur hon dog, var eller när. Jag sa att jag hoppades att det är något relaterat till alkoholen, hjärtattack, bråck eller nått och inte att det är något våldsamt som hänt. Men jag har en otäck magkänsla om detta. Kan liksom inte bli kvitt den. Hoppas så att den inte stämmer.
Jag har varit ledig idag och ska dit imorgon igen, Vi får väl se hur grabbarna tar det hela. Bra enligt J. De satt sen efteråt och löste GP´s ordfläta som om inget hade hänt... karlar!! hm...
Jaja, livet går vidare, eller hur. Det stännar ju inte bara för att en person försvinner...
Kramen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
