fredag 7 maj 2010

Kloning & idiotiska idéer

Ibland önskar jag att man kunde klona sig själv. Idag t.ex. På skolan där mina barn går så har de öppet hus och fröken J har bakat muffins som hon vill att jag ska köpa. Herr A var ju inte sen med att inflika surt "varför kommer ingen till mig då?" Jag sa: "Jag kommer inte till någon- jag måste jobba!" Mannen fick gå istället. Då var inte det heller bra. Så då blev det som följande.

Mannen får gå till skolan med barnen och sen springa i skytteltrafik mellan Herr A´s klass och fröken J´s. Låter det som en bra ide? Ganska. Låter det som en trevlig, lugn idé som man verkligen ser fram emot? Tveksamt. MEN vad gör man inte för sina barn. "Pappa springer så gärna..." Typ.

Idetta skede önskar jag att man var två personer som sen kunde gå med varsin unge så blir alla nöjda. Fast undrar just hur det skulle se ut? Ganska hysteriskt tror jag nog...

Nåväl jag ska snart till jobbet och det ser jag fram emot. NOT!!

Jag jobbar nämnligen, eler ja, jobbar - jag är en sk Fas3-jobbare. En arbetslös som jobbar gratis för kommunen i något av deras "instanser". Jag har själv valt mitt jobb, tro inget annat. Och jag trodde det skulle vara så som det lät. Och när jag var där och pratade med chefen så lät allt jättebra och intressant. Men det har jag förstått nu, det var bara ord. Tomma ord. För det händer inget där. Absolut nada. Det är en relativt liten förening med en fast anställd. En halvtidsanställ och så 3st Fas3-jobbare där ibland jag då.

Nu vill de dessutom ha dit 5st Fas3:are till varav en i receptionen som ska svara i telefon. Det låter ju bra. Det är bara en liten detalj då som inte stämmer. Vi har ingen telefon. Jo, det är sant. Vi har ingen telefon eller telefonnummer. Vi har inget internet heller = ingen mejladress så folk kan nå oss. Det finns en astråkig hemsida som gjordes för typ 15 år sen.

Sen har vi heller inget organisations nummer så vi kan inte beställa några varor=vi kan i princip inte göra nått. Så vad gör vi då? Ja vi är ett gott gäng som jobbar där och vi gör det bästa av situationen men det är ju inte så mycket då. Jag menar hur många gånger om dagen behöver man putsa en monter? Tyvärr är det så att de som jobbat där längst har gett upp hoppet om att det ska hända nått och jag förstår de så väl. Man tappar gnistan när man hela tiden sstångar huvudet blodigt i väggen. Chefen menar säkert väl och hans idéer är inte helt fel men lämna över ansvaret då till oss som är där. Hade han bara gjort det så hade det varit annorlund det är jag säker på.

Nog om detta nu. Nu måste jag gå!

Kramen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar