onsdag 3 november 2010

Skitprat & diskbråck...

Ja så var det det här med att kräkas eller inte när man är GB opad. Jag läste faktiskt det nånstans -kommer inte ihåg var- att efter en sån här op som vi gjort så kan man helst enkelt inte kräkas. Å andra sidan så vet jag att nån av mina bloggkompisar som jag följer och som är GBopad har kräkts men då bara typ slem. Varför det är så här vet jag inte men det finns säkert nån bra förklaring.

Själv tillhör jag den som kan räkna på min ena hand hur många gånger jag kräkts i mitt vuxna liv. Jag kräks aldrig - hur illa jag än mår. DET är lite frustrerande för ibland mår man verkligen så illa så man vill ju inget hellre men på mig funkar det inte. Även om jag kör ner fingrarna i halsen...knepigt. Om jag kräks - då är jag sjuk!!

Annars då? dagen idag?? TA-I-TRÄ, PEPPAR-PEPPAR..osv osv har illamåendet varit ok idag. Har inte hunnit ringa kirurgen idag så jag avvaktar med den där tabletten tills imorgon. Men jag har ätit katrinplommonpure´och jag tog lactulos i gårkväll. Tror det funka för i morse var jag på toa och jublade...det är ju första gången man jublar över det liksom...:)) Känner fortfarande att det inte är helt ok men det är betydligt bättre och det är skönt.
Köpte dessutom Mariekex igår som jag äter lite då å då mellan måltiderna och det funkar tycker jag. På jobbet trodde de jag var gravid...hm??? MEN det är jag inte.

Hade planerat att sy lite dockkläder idag men har man en syster yster som är nära på att få diskbråck så ja, det var ju till att åka dit och styra upp lite...hehe... Det gör hon rätt bra själv men ändå.. Om det är nån som vet hur ont ett diskbråck gör så är det jag. Jag opades för det 1996 och gick med en urhoppad disk i ett halvår innan jag vart opad. (det var sjuksköterskestrejk och så fort den var över åkte jag in. Det tog två dar...) Fy tusan vad det gör ont. Det är sånt man bara önskar sin värsta fiende....

Fick frågan om varför jag inte skriver ut min vikt och vilktnedgång här i. Jaa, varför gör jag inte det. Vet inte riktigt faktiskt. Det är lite känsligt känner jag. Jag har aldrig skämts för att jag varit överviktig men jag har heller aldrig kommenterat hur mycket jag väger. Inte ens min man vet det. Jag får ofta höra att min övervikt inte är jättetydlig hos mig. Jag tror det har med att göra att jag är lång. (jag tycker att min övervikt syns plenty men ja, självbilden man har är ju tokig...)
Och som det är nu i dagsläget så vet jag inte alls vad jag väger. Min våg är sönder och jag måste köpa en ny. Imorgon är det 1 månad sen jag opades så jag är allt LITE nyfiken på hur det står till med viktnedgången. Får gå över till P imorgon och låna hennes våg. hahaha....

Nu ska jag gå och titta på Nalle Puh med Herr A. Läggdags alltså.

Kramen

7 kommentarer:

  1. du kan ju alltid skriva hur mycket du går ner? eller det kanske också är känsligt. du känner ju som du gör, såklart :)

    jag ÄLSKADE filmen! den var sjukt bra, du måste måste se den :D kram!

    SvaraRadera
  2. Jadu, vi har nog samma "problem" du o jag. Har heller aldrig talat om för någon vad jag väger. Så när jag skrev in det på min blogg så drog jag först ett djupt andetag innan jag tryckte på spara. Tänkte först bara sätta ut hur mycket jag går ner men bestämde mig för att nu får det vara bra med sånt här. Min man vet inte heller min vikt (om han nu inte läser bloggen förstås) för det är ett känsligt ämne, så är det bara.
    Hoppas att illamåendet håller sig borta idag också. Jag håller tummarna. Måste ju vara jättejobbigt att må illa hela dagarna.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Precis så har jag med hört.. Och jag är som du, jag kräktes aldrig innan op heller, gjorde jag det så var jag rejält sjuk. Vikten där var jag likadan som dig innan, inte ens mannen visste vad jag vägde, men när jag väl opades och började gå ner så släppte jag på alla gränser, både mannen ochg bloggvärlden fick veta. Du talar om din vikt när du är redo :) Kram

    SvaraRadera
  4. Jag har endast talat om vad jag vägde för min läkare som opade mig och ansvarig sjuksköterska där samt för min make och 2 bloggvänner som också är opade. Ingen annan, däremot berättar jag gärna hur mtk jag gått ner men fortfarande inte min aktuella vikt. Det är MIN ensak.

    Jag kan inte kräkas...får upp lite slem någon gång men när jag blev magsjuk efter vår Egyptenresa och mådde illa och hade diarré kom också endast slem andra hållet så att säga.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ja nog är det svårt att säga den exakta vikten, men det kanske kommer. Just nu så kan jag bara säga vad jag gått ner - det får liksom räcka.
    Kramen i

    SvaraRadera
  6. Jag fattar inte det heller, och just nu är det de enda som går att läsa i tidningarna.. Han måste få ha ett förflutet han med, även om han är kunglig. Ha en fin kväll. Kram

    SvaraRadera
  7. Jag sa heller aldrig till någon vad jag vägde innan jag började med Xtravaganza, men nu vet alla (som vill) vad jag började på. Min ticker räknar ju ner, men om man använder huvudet och lite matematik så kan man ju räkna själv... Jag har spytt 2 ggr sen jag var 6 år, båda två gångerna hade jag druckit "lite" för mycket... Hoppas slippa det i framtiden också. Jonas, som opades i Tyskland 3 veckor före mig, spyr däremot nästan varenda dag. Alla är vi olika. Kram

    SvaraRadera