söndag 11 juli 2010

Att bara stå och se på...

Så nu har jag då pratat med båda mina syskon & vår mamma om vad som händer med syrran och hennes familj. Och alla sa de likadant "Vad kan vi göra ?" och jag sa som jag själv känner "Vet inte" För vad kan vi göra? Mer än visa att vi bryr oss. Jag vet att syrran tycker att de bryr sig för lite men egentligen, vad är det vi ska göra? Ringa? Fråga? Vad? Då när syrran jobbade så åkte jag ibland och handlade för henne så de hade mat hemma. Jag kan göra det igen.... Mer???

Jag önskar så det vore något mer jag kunde göra. Att jag kunde heela med handen, bota med mina blotta tankar... för det här med att bara stå och se på när hela hennes familj mår skit är ta mig fan det värsta som finns. Det river i själen & klöser mitt hjärta...Det finns inget jag kan göra känns det som. Jo, jag lyssnar på hennes klagan, jag kramar när hon vill men jag kan inte ta beslut för henne, inte bestämma hur hon ska göra... De där tunga sakerna som man inte vill, inte ska behöva göra/ta.

Det här är det jobbigaste som finns....att bara stå och se på...

2 kommentarer:

  1. Ni kan inget göra mer än att visa att ni bryr er, och du vet att jag är mer än tacksam över att du hjälpt mig med handlingen ibland. En kram betyder så otroligt mycket. Du kommer aldrig att kunna förstå hur mycket, förrän du (gud förbjude) skulle råka hamna i min situation.

    Du säger att det river o sliter i din själ och hjärta och ja det gör det i mig också

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vet det. Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam...

    SvaraRadera