...min underbara vän P. Hon ringde förrut och undra om jag var hemma ett tag till för hon villle lämna en sak. Och ja, jag är typ alltid hemma så det fick hon ju... Alltid roligt när hon tittar förbi. Så hon ringde på dörren och jag gick ner och öppna och fick det här i min hand...
Undra om hon visste...
Vi pratade ju om sorger i livet igår och hon har en underbar förmåga att få till det...."rätt" på ett vis som bara hon kan. Det är det gör henne så speciell. Som att hon känner när man behöver det för att man är lessen. Det är inte saken i sig som betyder så mycket egentligen utan det är mer omtanken. Och omtanke kan man ge på så många olika sätt... och alla är lika mycket uppskattade. Men hennes omtanke är liksom magisk på nått sätt...
Om du bara visste så mycket det betydde min vän! En dag som denna som varit så tung att bära...
Kramen på dig min vän!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar