fredag 24 september 2010

"De Drabbade"


Heter en serie som spelades in 2003 tror jag det var och som sändes 2004 (tror jag det med). Detta var en av de första produktioner som min man jobbade med - han var statistansvarig. Våran dotter Fröken J var vid detta tillfälle 1½ år gammal och skulle spela yngsta dotter i en familj med tre barn. Pappan var Niklas Hjulström (en av mina svenska favoritskådisar) och mamma var Lena M Johansson. Sen hade hon en äldre bror och syster. Dessutom så var Eric Eriksson med och spelade hennes farbror (också en av mina absoluta favvosar i svensk film). Vi höll till i ett hus i Örgryte och spelade in.

För mig var det roligt för man får verkligen en inblick i hur det är att göra film. Inte alls som man tror innan kan jag ju säga och så all denna väntan mellan tagningarna. Med en 1½åring så var det inte det lättaste. Vi skulle dessutom vara tysta.....hallo 1½ år och tyst. Ja, det funka ju så där. Men det var himla kul ändå. Och alla tagningarna gick bra. Vid ett tillfälle skulle pappan komma hem och Fröken J skulle gråta. Inte särskilt svårt då jag stod precis innanför dörren och just innan de börjar filma så ger jag henne till Eric. Ungen skrek som en stucken gris. Niklas kom in och tog henne och man kan se att Fröken j sträcker ut armarna efter mig men han bara tar henne i famnen och går in i köket och ungen skriker. (Jättebra tyckte Måns Mårlind som var regissör.) Kul kuriosa är att i nästa bild när Niklas har en skrikande Fröken J i sin famn så sträcker Eric fram hennes docka i bild som tröst. Tänk att Ida (dockan heter så och hänger med än kan jag ju säga då) fick vara med på film.

En annan sak var att de skulle sminka Fröken J alldeles blodig & sårig och ja, det gick inte. Där fick de tänka om. Däremot filmade de en annan scen där hon skulle gråta. De klädde av henne alla kläder så hon hade bara blöjan på sig vilket inte syntes. Och hur får man då en bebis som är nöjd & glad att bröja gråta på kommando. Jo man sätter barnet på en pall, håller i henne vilket Måns gjorde sen drog de ur nappen. Jag lovar ungen grät så tårarna sprutade. Under hela denna tiden så tittar Måns på mig och efter en stund säger han: "Går det bra mamma?" Jodå det funka för mig men till slut så sa jag att det var nog och då fick hon nappen och kom i min famn igen. Vi fick sen se bilderna de tagit och jag lovar - de var hemska att se. En unge som skriker så hjärtskärande och gråter så.... De klippte faktiskt bort just hennes scen för den blev för mycket och jag förstår det. Något av det värsta man kan se faktiskt - ett barn som gråter.

Nåja, så här med facit i hand. En jätterolig inspelning om man gillar film och hur den görs men om jag skulle göra om det med så litet barn - tveksamt. Nu när de är äldre båda mina barn så är det inga problem. Då är problemet deras far som har svårt att casta in sina egna barn.... Säg den castare som har det. Jaja, det är min man det i ett nötskal.

"De drabbade" av Måns Mårlind/Björn Stein. En science fiction thriller om det onda & goda. Om man googlar på den så kan man läsa en del om den på Wikipedia.

Den finns på DVD box med alla avsnitten. Köp den och se den. Kultförklarad serie som snart inte finns att få tag i. Håller på att utgå sa min man idag. Tur att han äntligen köpte den, har velat ha den länge men bättre sent än aldrig....

Kramen

1 kommentar:

  1. Åhh, den serien har jag sett och jag älskade den :) Kram

    SvaraRadera